söndag 20 januari 2019

Suck...





Tidig morgon.
Söndag.
Å här sitter jag efter en natt utan sömn.
Kokar kaffe så snart får jag dricka dagens första kopp.

Igår så gick jag in till byn.
Behövde bla ta ut sömntabletter.
Då visade det sig att det inte går att få tag på dessa sömntabletter, inte ens utbytes.
Slut överallt hos återförsäljarna.
Å det verkar som om detta katastrofläge kommer att vara.
Hon kollade leveranstid på ett utbytesmärke och det var satt till 15 Maj.
Men hallå, hur ska detta gå då?
Farmaceuten rekommenderade att jag kontaktade min läkare för att få en annan sömntablett utskriven.

Puh, jag har provat det mesta och det är bara den kombinationen jag har idag som har fungerat något sånär.
Jag sover inte bra av dem men det är ändå det bättre alternativet om jag ska få sova något alls.
Det kändes inte så bra när jag fick gå hem tomhänt.
Den nya medicinen har fått mig att sova sämre än någonsin med sömntabletterna så ni kan kanske tänka er hur det blir utan.
Ska kolla på Apotea men det lär vara samma där.

Just nu känner jag mig inte särskilt uppåt.
Det känns aningen hopplöst.

I övrigt hade jag en lugn dag igår när jag väl kom hem igen.
Jag fick lägga mig en stund under värmefilten för att få upp värmen i min frusna kropp.
Det var -15 grader när jag gick fram och tillbaka till byn.
Det är runt 1 timmes promenad.

På eftermiddagen började jag se en ny science fiction serie.
Jag vet ännu inte riktigt vad jag tycker om den.
Var nog inte tillräckligt koncentrerad...som vanligt.
Jag får se om jag tittar på något avsnitt idag.
Lär ju inte vara mer fokuserad..hah

Dagen får bli som den blir!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

lördag 19 januari 2019

Lite ditt och lite datt...





Det är en sån natt igen.
Ingen sömn.
Vid 03 gav jag upp.
Klädde på mig och gick in till köket.
Ute är det mörkt.
Funderade på om jag skulle ta på mig ytterkläderna och gå ut på promenad men kom på att jag ska in till byn under förmiddagen så jag la det på is till dess.
Det är inte så värst mycket jag kan göra när jag är vaken mitt i natten.
Jag vill ju inte låta så att jag väcker hyresvärden som bor på första plan.
Det vore inte snällt.

Så jag hamnade här framför datorn.
Surfat runt lite, läst nyheter och så.
Sverige har en statsminister och en ny regering.
Äntligen, det var på tiden!

Många tror att denna koalition inte ska hålla hela mandatperioden men varför inte?
Socialdemokraterna har samarbetat med andra partier tidigare, ta Centern för att ge ett exempel.
Med tanke på hur hösten varit och hur låst alla partier varit så tycker jag att det är en lösning lika värt som något annat.
Och om sanningen ska fram så föredrar jag denna regering framför ett helt blått.
Dom ställde till det under sina sista 8 år vid makten så det vill jag inte ha i repris.

Nog om det.
Det är den 19 Januari och strax över två år sedan jag fick budet om att min mamma hittats död på hallgolvet i sitt hus.
Det känns märkligt hur tiden går.
Redan två år sedan.
Hon finns fortfarande i mina tankar lite nu och då.
Jag har försonat mig med hennes död.
Men kan inte låta bli att känna stark sorg/vemod när jag sitter hos kuratorn och vi kommer in på henne eller när jag umgås med mitt barnbarn.
Jag tänker på hur mycket hon missade när hon stängde oss alla utanför.
Hur mycket glädje hon kunde ha känt om hon velat vara en del av familjen.
Jag tänker på de val hon gjorde och det gör mig fortfarande ledsen.

Jag skulle aldrig kunna tänka mig att inte vara delaktig i mina barn och nu barnbarns liv.
Dom är det viktigaste jag har.
Att få tillbringa tid med mitt barnbarn är ren och pur lycka och jag vill följa honom genom hans liv och alla andra barnbarn som kan tänkas födas framöver med.

Jag tänker och funderar över om mamma kunde ha blivit lyckligare om hon släppt in oss och deltagit i våra liv?
Hon hade i vart fall inte varit så förtvivlat ensam.

"Om nätterna har jag jag förskingrat så mycket förstånd, det kanske var pundigt, det kanske var bra".

Å det är kanske vad vakennätterna innebär!

Nu ska jag koka kaffe och njuta av morgonens första mugg!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

fredag 18 januari 2019

En gång en trumslagarflicka...





Efter julhelgen så hände det en rolig grej.
Jag har som jag nog tidigare skrivit om en gång i tiden varit popstjärna och spelat trummor i ett tjejband.
Vi spelade ca 3 år tillsammans och blev väl ganska så känd runt omkring.
På den tiden fanns inte så många rena tjejband.
Vi spelade melodiös poprock med många trallvänliga refränger.
Vi hade spelningar utanför orten vi bor på.
Flertalet gånger spelade vi i vår huvudstad.
Det var en rolig tid på många sätt.

Vid jultid så läste jag på FB att vår basists bror fört över en del av våra låtar till datafiler.
Jag skrev genast och frågade om hon kunde skicka dom till mig.
Vilket hon gjorde.
Nu har jag runt 20 filer med olika låtar både från studio, livespelning och inspelning från replokalen.
Ni må tro att det varit roligt att lyssna på sina gamla synder (hihi).
Det var superlänge sen sist jag lyssnade på våra låtar för jag har bara haft på kassett och har inget att spela på.

Nu när jag skriver om detta känner jag att jag går en runda längs Memory lane.
Vi hade många väldigt roliga spelningar både i byn och utanför och många roliga rep i vår fina replokal som vi gjort i ordning helt själva.
Å eftersom vi var tjejer och i tonåren så fanns det en hel del terapi att klara av innan repen så vi kunde fokusera på musiken.
Det var en fin tid.

Vid ett tillfälle så åkte vi till Örebro för att spela in tre låtar som hamnade på en samlingsplatta.
Det var en härlig vecka.
Så vi finns på en LP skiva, jag har den någon stans i mina gömmor.

Det är roligt att tänka tillbaka men vill jag vara tonåring igen?
Absolut inte!
En gång räcker...

I dag är det Fredag.
Jag har varit ute på en tidig morgonpromenad.
Tack och lov var det ingen ångest inblandad, blev bara less då jag inte kunde sova.
Det var krispiga -14 grader ute.
Senare idag ska jag gå in till byn och handla lite.
Det gapar ganska så tomt här i kyl och skafferi.
Mer än så händer nog inte denna dag.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


torsdag 17 januari 2019

Att vara sugen eller inte...





Det verkar vara många som börjat äta semlor har jag sett på sociala medier.
När jag ser alla foton blir jag lite sugen.
Men jag brukar vanligen inte "fuska".
Jag brukar vanligen äta en semla på Fettisdagen, varken innan och heller inte efter.
Något år när Mini bodde här blev det både före-under-och-efter men det var ett ovanligt år.
Jag tycker att semlor är goda men det är nog sällan jag längtar efter att äta en.
Har ni börjat äta semlor?

På tal om att vara sugen.
Är jag "fattig" och inte har något särskilt gott hemma kan jag bli så sugen efter något sött/gott att jag nästan klättrar på väggarna.
Har jag däremot olika gott hemma känner jag mig inte särskilt sugen på något.
Om jag köper ex en påse plockgodis kan den stå i veckor i skafferiet, det är som om jag inte ser den när jag väl har den hemma.
Ibland tar jag en bit eller två och så är jag nöjd.
Å ibland när jag går på affären för att just köpa något gott vet jag aldrig vad jag egentligen är sugen på.
Kan gå runt länge innan något hamnar i vagnen och så när jag kommer hem kan jag känna att nä, det där är jag ju inte sugen på.

Likadan är jag när det kommer till snacks.
Jag är inte särskilt förtjust i chips, jordnötter går an och ostkrokar (som vi säger där jag bor) tycker jag är gott.
Ibland händer det att jag köper hem en påse ostkrokar och när den väl är i skafferiet glömmer jag bort den.
Mini brukar fråga om jag kommit ihåg att äta lite ostkrokar och jag säger oftast att nä, det har jag inte gjort.

Jag är alltså sugen på det mesta när jag är "fattig" och inte har något hemma men när det väl finns hemma så glömmer jag för det mesta bort det.
Fördelen med att leva ensam är att det jag köpt finns kvar i skafferiet tills jag kommer ihåg det.
När jag levde i äktenskapet så var det inte så.
Hade jag köpt en påse godis så gick alltid min make och nallade av den och när jag blev sugen på att ta en bit så var det slut.
Ganska så irriterande.

Hur funkar ni?

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

onsdag 16 januari 2019

- 18 grader, inte kul...





Klockan är bara 06.00.
Inte så mycket alltså.
Jag sitter och värmer mig med en kopp kaffe här i mitt varma kök.
Har varit ute på en "ångestpromenad".
Tack och lov så släppte det snabbt idag.
Det blev bara en timme.
Men i -18 grader.
Fy så vidrigt kallt det är.
Och typisk Januaritemperatur.
Jag är tacksam om det inte blir kyligare.
Någon/några veckor runt Januari/Februari brukar kunna ligga på runt -28 grader.
Jag är glad om jag slipper det i år.

Igår ringde min läkare.
Vi pratade genom mina biverkningar men hon ville ändå att jag skulle fortsätta.
Insättningssymptom/biverkningar kan ju gå över men det brukar inte vara så för mig.
Och så ville hon att jag skulle öka från och med idag, så jag fick ändra i medicindosetten.
Ska ta 2+1 nu och om två veckor öka till 2+2.
Så ska hon boka in en tid i Februari och då ska vi utvärdera medicinen.
Så jag får fortsätta med denna medicin och kostrestriktionerna ett tag till.
Hon förlängde även min sjukskrivning och skrev ut Atarax mot klådan.
Får se om det hjälper.

I övrigt hände inte så mycket igår.
Jag hade en lugn dag i trötthetens tecken.
Det är ju attans att sömnen är så usel, näst intill obefintlig.
Midi ringde, hon behövde hjälp med en grej.
Pratade ytterligare en stund innan hon var tvungen att gå till jobbet.
Livet verkar vara gott hos henne.
Pojkvännen har börjat jobba nu efter månader av sjukskrivning.
I Februari ska han till läkare och göra en röntgen för att se om allt ser fint ut med hjärtat.
Det har tagit sin tid för honom att komma tillbaka efter operationen men nu verkar han vara på banan igen.
Skönt att höra!

Nu ska jag fortsätta min dag!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

tisdag 15 januari 2019

En dag med liten...





Igår hade jag en härlig dag med liten.
Den lilla killen är så himla go, mysig och skön.
Mormor gillar hans stil.

När jag kom dit så sov han.
Maxi klädde sig och gick iväg.
Jag ställde mig i köket och skulle brygga kaffe.
Då vaknar han.
Hihi, Maxi trodde han skulle sova ett bra tag men han kände väl på sig att mormor var där.

Jag gick in till sovrummet och där möter mig världens goaste leende.
Som sagt, en baby som ler med hela ansiktet är oslagbar.
Vi låg och snackade en stund innan jag tog upp honom.
Och sen hade vi härliga timmar med bus, sång, ramsor och golvlek.

Vid 11 fick han en flaska.
Efter ytterligare bus och blöjbyte somnade han i min famn och sov som en liten prins tills mamma kom hem.
Jag funderade på att lägga ner honom i sängen men lät bli för jag tycker att det är så fridfullt att hålla i en sovande baby.

Maxi kom hem vid 13 tiden.
Jag blev kvar nån timme, en och en halv till innan jag klädde mig för att gå hemåt.
Hemvägen var inte så trevlig att gå.
Det blåste rejält och var bitande kallt dessutom var det värsta snöyran.
Lite bökigt att gå när man måste titta neråt och inte rakt fram.
Men hem kom jag till slut.
Då var jag väldigt trött.
Värmde en kopp kaffe och satte mig vid köksbordet.

Det är alltid skönt att komma hem efter jag varit borta över dagen.
Ljuvligt skönt!

Det blev ett långt samtal med Älskade E och sen gjorde jag kväll och kröp ner i sängen.
Men det där med att sova tycks inte vara möjligt.
Somnade efter många timmars snurr och vaknade 45 minuter senare, sen har jag bara dåsat.
Läkaren ska ringa idag så jag får berätta för henne och höra vad hon tycker.

Nu blir det mer kaffe och en skön hemmadag för mig!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

måndag 14 januari 2019

Barnvakt...





Klockan är 05.55 och jag sitter i mitt kök med en god kopp kaffe bredvid mig.
Efter kaffetåren går jag raka vägen in till duschen.
Å sen ska jag promenera in till byn.

Jag ska vara barnvakt åt liten medans mamma gör sig fin hos frissan.
Det ska bli roligt.
Han är ju en sån skön liten kille.

Jag har ingen aning om hur länge Maxi blir hos frissan.
Om det går fort eller om det tar lång tid.
Så jag får se hur länge jag blir där.
Förmodligen har jag inte så bråttom hem när hon är klar.

Så ser min dag ut.
Vad hittar ni på idag?

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

söndag 13 januari 2019

Ångestpromenerande...





Ja då har det blivit kyligare igen.
- 10 grader.
Det biter ordentligt i skinnet.
Jag har varit ut på en mycket lång sk "ångestpromenad".
Tittade på mobilen innan jag gick ut och den sa att det var -2 grader ute.
Kunde inte förstå att det kändes så bitande kyligt men upptäckte när jag kom hem att det var Stockholmsvädret, min mobil var inställd på fel.

Nåväl det blev 3 timmar och 15 minuters traskande i alla fall.
Det tog sin tid innan ångesten började stilla sig så att jag kunde börja tänka på vart jag var och om jag skulle kunna börja promenera hemåt.
Blir alltid lika förvånad "när jag vaknar till" och ser vart jag är någonstans.
Under ångestgåendet, när det är som värst så vet jag faktiskt inte vart jag går.
Lite konstigt men så är det.

Nu är jag i vart fall hemma igen och det känns gudomligt underbart att slippa kylan där ute.
Ångesten är lättare att hantera nu.
Tack och lov!

Nu ska jag bara ta det lugnt, vila och njuta av värmen i lägenheten.
Jag är tacksam över att ha tak över huvudet, det finns många som inte har det.
Har precis kokat kaffe och det värmer gott invärtes.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

lördag 12 januari 2019

Lördag...





Hur hade ni det på Fredagsmyset igår?
Hos mig vet jag inte hur hög mysfaktorn var men jag tände ljuslyktor på köksbordet som bidrog till den känslan.
Det blir ju inte samma mys när man sitter på egen hand.
Inte för att jag har något emot att sitta själv, eremit som jag är.

Pratade med Älskade E igår och vi hade på intet sätt samma dag.
Jag tyckte att det var Lördag, hon Torsdag och så kommer grodan ur min mun.
Då vet jag ju bestämt att det är Fredag i morgon.
Efter Lördag kommer tydligen Fredag i min värld.
Kanske inte så konstigt att det snurrar till i hjärnan då sömnen är så usel.
En biverkning av medicinen är sömnsvårigheter, insomnia och ja det känns bekant.
Denna medicin tycks slå ut den lilla sömn jag vanligen har och det är ju inte så värst roligt.
Det tar evigheter att somna och sen känns det mer som jag bara dåsar, tittar på klockan flera gånger i timmen.

Då jag har ätit flertalet olika typer av medicin så har jag varit med om detta många gånger.
Somliga mediciner slår ut sömnen totalt trots mina sömntabletter.
Sådana mediciner har jag sluppit fortsätta äta.
Tror dock inte att min läkare kommer att vilja att jag slutar med dessa ännu.
Jag får nog harva på ett tag till.

Jag undrar hur det känns att kliva ur sängen på morgonen och känna sig helt utvilad?
Det var så länge sedan för mig att jag helt glömt den känslan, kan inte ens minnas lite vagt hur det skulle kännas.

Idag är det i vart fall Lördag.
...igen...
Har inga särskilda planer för dagen.
Möjligen lutar det åt en promenad lite senare idag.
Det har tack och lov slutat storma.
Trodde taket skulle lyfta här igår.
Som det tog i.
Jag fick stänga vädringsluckan i mitt sovrum för palmen jag har i fönstret höll på att blåsa ner.
Men nu är det lugnt igen.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


fredag 11 januari 2019

Inget läkarbesök...





Det är tidig morgon.
Klockan är ännu bara runt 05.
Jag har varit vaken i evigheter.
På något vis är det egentligen ganska så fridfullt under tidiga morgnar om jag bortser från trötthet då jag inte fått sova särskilt mycket.
Men jag har en planlös dag så det gör inte så mycket.

Igår gick det inte så bra med läkarbesöket men det gick ändå bättre än i Onsdags.
Mottagningssköterskan ringde runt 08.30 och meddelade att mitt läkarbesök var avbokat då läkaren var sjuk.
Det kändes ju skönt att jag fick veta det så tidigt så jag inte behövde gå in till byn i onödan.
Å hur går vi vidare nu då eftersom läkarbesöket skulle handla om förlängning av läkarintyget (går ut på Söndag) samt medicinuppföljning?
Jo ser ni, min ordinarie läkare ska ringa mig på Tisdag eftermiddag och så ska vi ta det över telefonen.
Eftersom min ordinarie läkare är överläkare så kan det fungera per telefon.
Sen får jag se om hon bums vill träffa mig men hur hon ska få till en tid vet i gudarna.
Det verkar vara lite kris på Psykiatrin med mycket sjukdom.
Nåväl, jag får se hur det blir.

Det är helg på gång.
Jag har inget planerat.
Blir väl mest hemmavid och möjligen några promenader om kroppen/knoppen är villig.
På Måndagsmorgon ska jag gå in till Maxi och vara barnvakt åt liten då mamsen ska till frissan.
Det ser jag fram emot.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

torsdag 10 januari 2019

Psykiatrin kan man alltid lita på...





Det gick inte så bra igår.
Jag gjorde mig i ordning och gick in till byn.
Kollade blodtrycket innan jag gick upp till Psykiatrin.
Väl där anmäler jag mig i receptionen och så säger kvinnan som jobbar där att hon tror kuratorn har sjukt barn och inte jobbar idag men hon ska gå in och prata med sköterskorna.
Hon kommer tillbaka och det är som hon trodde.
Kuratorn vabbar.
Klockan är alltså 10.50 när jag anmäler mig och min fråga blir givetvis varför inte någon sköterska har ringt mig och avbokat tiden?
Då säger kvinnan att sköterskorna har haft så mycket att göra under morgon/fm att dom inte haft tid.

Men hallå är inte det höjden av nonchalans.
Dom hade inte tid att ringa och avboka min tid utan jag fick då slösa bort min tid och gå in till byn helt i onödan.
Jag är alltså inte viktig!
Å detta är ju inte första gången det händer.
Jag blir lika irriterad varje gång, spelar ingen roll om det var månader sen det hände sist, det ska inte behöva hända.
Kuratorn kan max ha haft 4 inbokade tider under förmiddagen, hur svårt kan det vara att ringa de samtalen, eller skicka ett sms (jag har fått avbokningar via sms)?




Nåväl, jag kunde ju inte göra något åt det.
Gick ner på byn och hälsade på Maxi och liten i stället.
Har man liten i famnen så försvinner all irritation som funnits innan.
Jag hade en mysig eftermiddag med dem.
Liten var lite knorrig men han håller på att få sin första tand så det är inte så konstigt.
Fångade honom på bild när han sov i soffan.
Killen har en skön stil.

Idag ska jag promenera in till byn igen.
Jag har ett läkarbesök.
Med en ny läkare igen.
Å eftersom kuratorn inte är där får jag sitta själv.
Vi har nämligen en deal, kuratorn sitter med när jag träffar nya läkare, jag sitter ensam när jag träffar min ordinarie läkare.
Tyvärr fick jag inte tid hos henne.
Hoppas bara att läkaren är där så jag inte går in i onödan.
Med Psykiatrin kan man faktiskt inte vara säker.

Eftersom det är en ny läkare så känner jag en viss oro.
Kroppen är stressad.
Lätt ångest.
Jag gillar INTE att slussas runt bland nya läkare, det tär något ofattbart.
Jag vill inte ha frågor som varför har du kommit till mig?, berätta din historia? osv.
Tyvärr är ju få läkare pålästa om patienten de ska träffa även om det finns journaler med information.
Jag brukar vara helt hjärndöd efter en ny läkare.

Efter läkarbesöket går jag direkt hem.
Förmodligen helt slut på i skallen så det blir vila och säng som gäller.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!





onsdag 9 januari 2019

På väg till byn...





Idag har jag tid hos kuratorn så det blir en promenad till byn.
Har jag tur får jag se solen idag, det skulle glädja mig mycket.
Hos kuratorn ska vi ha uppföljning på samtalen.
Vi skulle ha gjort det förra gången men det var inte läge för det då.
Får för mig att jag skulle fundera hemma över fortsättning, vad jag behöver prata om osv.
Det har jag inte skänkt en tanke åt för det kom jag på just nu.

Efter samtalet så går jag till Maxi.
Behöver träffa mitt barnbarn.
Känner en lätt abstinens efter honom.
Så det blir en mysig eftermiddag.

Nu dricker jag mitt morgonkaffe och förbereder mig inför denna dag.
Natten har inte varit bra (inte direkt ovanligt) och jag känner mig dåsig och trött men koffeinet i kaffet hjälper mig nog att vakna till.
En dusch på det så är jag kanske som en ny människa.

På tal om den nya medicinen.
Någon frågade om restriktionerna av kosten bara skulle vara under en viss tid.
Så länge jag äter denna medicin måste jag följa kostrestriktionerna.
Om den nu mot förmodan skulle fungera och jag äter den under en lång tid så måste jag fortsätta följa kosten, annars kan jag bli sjuk.
Än så länge känner jag inte att måendet blivit till det bättre, snarare mår jag sämre pga biverkningarna av medicinen.
Nåväl, jag får se hur det går och hur länge jag måste äta den.

Nä gott folk, dags att ta tag i dagen!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


tisdag 8 januari 2019

Tisdag 8 Januari...





Idag kokar jag ägg till förmiddagens macka.
Jag är ju satt på kostrestriktioner pga den nya medicinen så det är inte särskilt mycket jag kan ha på en macka mer än smör.
Ost, skinka, annat kallskuret, leverpastej osv får jag inte äta.
Jo skinka i mycket små mängder någon gång ibland går an men jag törs inte då jag inte vet hur jag kommer att reagera.
Ägg går som sagt bra men det får bli utan kaviar för kaviar är inte tillåtet mer än mycket små mängder och bara ibland.
Ska jag ha kaviar på ägg så vill jag ha mycket, inte nån stackars liten dutt.
Ärligt talat är dessa restriktioner skittråkiga och krångliga då jag hela tiden måste tänka efter och kolla i listorna om det är något jag får äta eller inte.
Har ingen lust att hålla på så här resten av mitt liv, den saken är klar.
Nåväl, just nu gör jag detta så jag får kämpa på.

Idag håller jag mig hemmavid.
Ska gå in till byn både Onsdag och Torsdag.
I går gick jag iväg på en liten testpromenad, en lagom bit bara.
Blev lika andfådd och det var lika tungt som när jag senast gick in till byn.
Helt säkert beror det på medicinen och det är inte behagligt.
Då jag inte har bil och sällan har råd att åka buss så är jag beroende av att kunna promenera dit jag ska, då är det inte roligt när det känns så himla tungt och jobbigt att gå.
Har läkarbesök på Torsdag så jag får fråga om det är vanligt att det blir så och varför i såna fall?

Idag går solen upp 9.15 och ner 14.26.
Tyvärr så är det mulet ute så jag får nog inte glädja mig åt solsken idag.
Möjligen i morgon och det passar ju bra då jag ska promenera in till byn.
När det är så här mörkt hela tiden tycker jag att vintern är ännu mer pest än vanligt.
Jag behöver dagsljus och jag behöver solsken för att inte gå ner mig än mer än jag gör.
Fast där tror jag många är liknande mig.
Det är många som inte mår bra av mörker.
De flesta behöver solsken för att må bra.
Men vi går mot vår även om det ännu är långt kvar innan den är här.
Åtminstone där jag bor.

Jag längtar tills jag kan börja sitta på min inglasade altan igen.
Känna vårsolen smeka mitt vintertrötta ansikte.
Bara sitta, njuta och vara...

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!







måndag 7 januari 2019

Hemmets ljuva vrå...





Å så har vi äntligen vardag igen.
Nu kanske huvudet mitt fungerar bättre utan att var och varannan dag är röd.
Nä skämt åsido, för mig är de flesta dagar likadana, vardag som helg.
Det är den 7 Januari 2019.
Klockan är bara 06.
Ute är det beckmörkt.
Temperaturen visar på 0 grader.
Det är Måndag och ny vecka.

Jag fotade matgruppen i vardagsrummet.
Både med lampan tänd och utan.
Tycker det blev läckrare med lampan tänd då man ser mönstret från lampan i taket och runt väggarna.
Där sitter vi när vi har en "finare" middag.
När inte köket passar.





Här är andra delen av vardagsrummet.
Det som jag väldigt sällan använder själv.
Här sitter vi när alla barnen är hemma.
Jag har ingen tv i vardagsrummet.
Så när vi sitter här är det för att prata och umgås.
Tv;n har jag i mitt sovrum.





När det bara är jag och Mini och vi vill mysa så sitter vi här i chillrummet/biblioteket.
Om man trycker på en spak så åker fotstöden fram så där kan man verkligen jäsa ut och softa.





Och när jag får "vardagsfrämmande" eller är ensam så föredrar jag att sitta i köket.
Här tillbringar jag mycket tid.

Jag bor som jag nog skrivit tidigare ganska så stort.
Förutom dessa rum så har jag mitt sovrum, Minis sovrum samt ett gästrum, hall och toalett.
Å så min inglasade altan på ungefär 18 kvadrat.
Huset/lägenheten är gammalt, omodernt, det skulle behöva renoveras, det är snett och vint här men för mig är det hemma.
Det är här jag trivs och kan vara mig själv.
Jag har bott här i över 19 år nu.
Jisses, det är en lång tid när jag tänker efter.
Jag lär bo här ett tag till..

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!



söndag 6 januari 2019

Trettondagsmorgon...





Klockan är ännu inte så mycket.
Det är Trettondag Jul idag.
Jag sitter i köket med endast fönsterbelysningen på.
Myser och ser hur mörkt det fortfarande är ute.
Solen går inte upp förrän 09.18 och går ner 14.21.
Inte många soltimmar att tala om, om det nu inte är mulet för då ser jag inte solen alls.
Januari och Februari är tunga månader.
Det brukar vara alldeles för mycket vinter och på tok för lite solljus.

I går sen eftermiddag ringde Mini,
-Mamma vad ska jag äta?
Som om det skulle vara upp till mig att bestämma det.
Han stod i affären och kunde inte komma på något och han ville slippa laga maten.
Tja men då kanske potatissallad och något kallt kött passar och så blev det.
Han är rolig min son.
Tur att hans mamma alltid har tid att prata med honom när han ringer.
Vi pratade tills han kom hem och hade gjort ordning sin tallrik med mat.
Då sa vi Hej Då!

I övrigt gjorde jag inte så mycket igår.
Satt och slötittade på en serie stor del av dagen.
Lagade en pastasås med kyckling.
Kylde ned det som blev över och ställde i kylskåpet så idag slipper jag grunna över vad jag ska äta.
Vilade i sängen.

Jag hade en lugn och behaglig dag förutom det där eviga illamåendet och den sprängande huvudvärken och klådan på kroppen jag får tampas med.
Biverkningar ska ju försvinna sägs det så jag får se.
Upptäckte något obehagligt när jag på Fredagsmorgonen promenerade in till byn.
Höll samma takt som jag brukar.
Men blev så otroligt andfådd och det var rejält jobbigt att gå.
Kände det som om hjärtat skulle hoppa ur kroppen på mig.
Det var första långa promenaden sen jag började med nya medicinen.
Vet inte om det berodde på den men jag blir fundersam då jag inte varit med om det tidigare och jag promenerar den sträckan 1-3 gånger i veckan.
När jag kollade på Hälsocentralen den morgonen så var blodtrycket okej men pulsen var hög.

Jag får se till veckan om det blir likadant för då ska jag gå in till byn några gånger.
Har både samtal och läkarbesök och så ska jag ju umgås med liten någon dag.

Nåväl nu ska jag fortsätta denna dag.
En mugg kaffe till blir det allt.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!



lördag 5 januari 2019

Mysdag med liten...





Igår hade jag en superhärlig dag med liten.
Jag gick in till byn.
Kollade blodtrycket som var okej.
Kom till Maxi 09.00.
Dom var redo att åka.
Jag fick några sista minuten instruktioner.
Å så blev jag och liten ensam.

Vi hade det så fint tillsammans.
Han var på ett strålande humör.
Han åt, han sov, vi busade, sjöng, lekte och tog en promenad med barnvagnen.
Dagen gick fort.
Vid 18 tiden kom hans föräldrar hem.

Jag berättade att han varit en solstråle hela dagen, inte ett endaste litet grin utan bara go och glad.
Å jag sa att jag gärna gör om det.
Det är så härligt att få rå om honom under dagen då han är mer vaken.
Så mysigt att vara ensam med honom.
Maxis pojkvän skjutsade sen hem mig.
Det var skönt att slippa promenera.

Så min gårdag var en sån där dag jag ömt bäddar in i minnesbanken.
Liten är snart 5 1/2 månad och han är så fantastisk härlig.
Jag blir gråtmild bara jag tänker på honom.
Nog stämmer det allt att barnbarn är livets efterrätt!

I Torsdags var dom kallade till sjukhuset.
Maxi hade fått för sig att det skulle göras ett EEG på liten men det var ett ultraljud på hjärtat som gjordes.
Å det var så skönt att höra att litens hjärta såg alldeles utmärkt ut.
Det där blåsljudet som en läkare hörde i höstas märktes inte av.
Mormor och alla vi andra drog en lättnadens suck.

Idag är det Lördag och jag håller mig hemmavid.
Har inga planer alls för helgen.
Ska bara vara, det jag är så utomordentligt bra på.
Jag har inga måsten, julen och advent tog jag bort i Torsdags, det kändes fint kan jag säga.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

fredag 4 januari 2019

En dag med liten och så lite annat...





Idag är det min och litens dag.
Jag är uppe tidigt, ska duscha och göra mig i ordning för en heldag inne i byn hos Maxi.
Det är lättare att sitta barnvakt hos dom så slipper dom släpa med sig så mycket till mig.

Jag tänker gå via Hälsocentralen och ta ett check på mitt blodtryck.
Har börjat med den nya medicinen och det är viktigt att kolla blodtrycket ofta.
Som vanligt när jag börjar med en medicin så mår jag oerhört taskigt.
Illamående, kraftig huvudvärk, diarré och extrem klåda i huden är sånt jag dras med för tillfället.
Emellanåt känner jag att det gör ont i hjärttrakten och att hjärtat rusar och så får jag ta det lite lugnt när jag ska kliva ur sängen för jag blir yr i skallen om det går för fort.
Biverkningar sägs ju gå bort men jag vet inte det.
Någon särskild förbättring i måendet märker jag inte av och ångesten är kvar men jag har ju bara ätit den strax över en vecka så det är väl för tidigt.

Det där med matrestriktionerna är bökigt tycker jag.
Det är ju så mycket jag inte får stoppa i munnen.
När jag lagar mat måste jag direkt kyla ner det som blir över för att sen ställa i kylskåp eller frysa in.
Jag får bara äta "rester" som stått i kylskåpet dagen efter, sen ökar tyraminhalten för mycket för att jag ska få äta den.
Å så är jag rädd och orolig att jag ska äta något som inte är bra för mig.
Det är bara att glömma att äta på restaurang då jag inte vet kvaliteten på maten eller hur den blivit hanterad.
Och jag saknar ost på mackan, just nu finns det inget pålägg jag kan ta, jag är inte förtjust i keso och jag har svårt att tänka mig färskost på en macka (det som är tillåtet), suck!

Igår så kom Älskade E till mig.
Å så mysigt det var att sitta och prata med henne i mitt kök.
Jag fick två rör rökelser som hon köpt till mig i Spanien.
Jättegulligt.
Tyvärr gick tiden alldeles för fort, som alltid när man har det trevligt så vips var det dags för henne att åka vidare.
Hon hade en middag hos pojkvännens mamma som väntade.
Idag tänker jag på henne och pojkvännen då det är begravning efter hans pappa.
Vi hinner nog inte ses mer innan dom åker hemåt igen.
Tiden räcker inte till.

Nåväl nu ska jag ställa mig i duschen och göra mig färdig för promenaden in till byn.
Jag ser fram emot att tillbringa hela dagen med liten.
Det känns spännande att få rå om honom helt på egen hand utan föräldrar i närheten.
Jag tror att det kommer att bli himla mysigt.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

torsdag 3 januari 2019

Besök från Eden...





Idag är det kallt ute.
Jag gick bort till närmsta affären tidigare i morse och det var -15 grader.
Trots att jag byltat på mig kläder så fryser jag.
Nåväl, nu behöver jag inte gå ut mer idag så jag blir nog varm till slut.
Dricker nykokt kaffe som smakar ljuvligt gott.

Det känns tomt att inte ha Mini här längre.
Resan hem gick bra och runt 16.30 var han på hemmaplan.
Å långt från mig igen.
Det har varit så himla mysigt att få rå om honom.
Han sov hos mig 8 av de 14 han var hemmavid.
Så jag känner mig nöjd men saknaden finns där.

Idag väntar jag storfrämmande.
Älskade E är i byn och ska titta in till mig någon gång under dagen.
Jag vet ännu inte när men det löser sig.
Dom blev tvungen att åka hem för hennes pojkväns pappa har gått bort.
Å begravningen ville dom givetvis delta i.
Det ska bli trevligt att träffa henne IRL.
Vanligen sköter ju vi vår vänskapsrelation per telefon.

Det är många år sedan jag var ner till Eden (där Älskade E bor) nu.
Minns faktiskt inte när men kanske var det 2011, jisses så dåligt minne jag har.
I vilket fall så börjar det vara dags att åka dit någon gång framöver.
Vi får väl se vad som händer.

Nåväl idag ses vi hos mig och det ser jag fram emot.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


onsdag 2 januari 2019

Trevlig kväll men rörig natt och morgon...





Vilken natt det varit.
Jag lyckades klanta till mig när jag skulle lägga mig igår kväll.
Kom åt väckarklockan på nattduksbordet.
Fick ställa om den och såg att det blev en ring som lyste på den men fattade inte vad det var.
Använder aldrig väckarklockan mer än som just tidur så jag kan inte dess funktioner.
Men tydligen var det alarmet.
00.41 började det låta i den.
Inte ett så starkt ljud så jag insåg vad det var.
Å det tog nog någon halvtimme innan jag var helt vaken.
Förbaskat dumt att ställa klockan den tiden på dygnet kan jag säga, även om det inte var meningen.
Jag hade fruktansvärt svårt att somna om men efter flertalet vakentimmar så somnade jag slutligen och vaknade av att Mini ruskade på mig och sa att jag nog försovit mig.

Rusade upp.
Klockan var då 06.19.
Hade ställt mobilen på 05.45, trodde jag alltså.
När jag kollade hade jag ställt den på 06.45.
Rörig natt och rörig morgon och rörigt huvud.
Jag hann i alla fall göra i ordning frukost att skicka med sonen som reser hem idag.
Jag hann ge honom en lång och varm kram.
Hans farmor skjutsade honom till tågstationen.
Så nu har han åkt.

Igår eftermiddag fick vi finbesök.
Maxi, pojkvän och liten hälsade på.
Dom ville tillbringa lite mer tid med Mini innan han åkte hem.
Å jag fick umgås med liten.
Vilken lycka.
Vart sätter man liten någonstans?
Jo på bordet så att han kunde dra lite i mormors bordsduk.
Han är så jämarns söt den lille.

På Fredagsmorgon ska jag gå in till byn och vara barnvakt till liten.
Hela långa dagen.
Föräldrarna ska åka till Ikea och handla lite prylar till hemmet, tydligen stora prylar så liten får inte plats.
Det ska bli roligt att umgås med liten på egen hand, dagtid, när han är vaken mer.
Vi kommer att ha det så mysigt, han och jag.

Nu ska jag se hur den här dagen blir med tanke på hur bak-och-fram allt varit fram tills nu.
Är väldigt trött men, men det går nog ändå.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

tisdag 1 januari 2019

1 Januari 2019..





Tidigt i går morse gick jag bort till Coop.
När jag kom ut möttes jag av denna syn jag visar på dagens foto.
Det var oerhört mäktigt för det såg ut som om hela himlen stod i brand.
Nu är det förvisso lite svårt att fånga exakta färger med en mobilkamera men jag tror ändå det går att tänka sig hur det såg ut utifrån detta foto.
Det kändes som en magisk gåva jag fick av universum.

Väl på Coop så gick jag omgående för att ställa en flaska diskmedel i vagnen.
Så att jag ännu en gång inte glömde bort att det var det jag behövde.
Jag är helt lost vissa perioder, glömmer alltid bort det jag verkligen behöver eller så kan jag få för mig att mjöl eller socker är slut så helt plötsligt har jag en egen butik i mitt skafferi.
Jag handlade det jag hade tänkt och sen gick jag hemåt igen.
När jag var nästan hemma hade den magiska himlen bytts ut mot en mulen sådan.

På bara nån timme till så var det full snöstorm och blåst ute.
Så jag var smart som gick så tidigt, slapp snöstormen och fick uppleva naturens egen magi.

Mini gjorde sig i ordning under eftermiddagen och så blev han hämtad av Maxis familj.
De skulle fira nyår hos Maxis pojkväns mamma och karl (de är bortresta) tillsammans med Midi och pojkvän, Mini samt Maxis pojkväns syster, man och dotter.
Det skulle bli en trerätters middag där de tre olika paren stod för förrätt, varmrätt och efterrätt.
Mini stod för snacksen så han slapp matlagningen.
Som jag förstår hade dom en mycket trevlig kväll tillsammans.
Mini kommer nog hem senare idag så då får jag höra mer detaljer.

Själv hade jag det lugnt och skönt.
Åt gott.
Såg några avsnitt ur en serie.
La mig i hyggligt tidigt och myste framför tv;n i sovrummet.
Sköts det några raketer så hörde jag det inte, jag sov nog till midnatt.

Å idag är det ett nytt år, 2019!
Jag hoppas det blir ett fint år.
Med många trevliga händelser och ett år som sprutar av positivism.
Nåväl jag får helt enkelt se vad 2019 erbjuder mig.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!