tisdag 8 januari 2019

Tisdag 8 Januari...





Idag kokar jag ägg till förmiddagens macka.
Jag är ju satt på kostrestriktioner pga den nya medicinen så det är inte särskilt mycket jag kan ha på en macka mer än smör.
Ost, skinka, annat kallskuret, leverpastej osv får jag inte äta.
Jo skinka i mycket små mängder någon gång ibland går an men jag törs inte då jag inte vet hur jag kommer att reagera.
Ägg går som sagt bra men det får bli utan kaviar för kaviar är inte tillåtet mer än mycket små mängder och bara ibland.
Ska jag ha kaviar på ägg så vill jag ha mycket, inte nån stackars liten dutt.
Ärligt talat är dessa restriktioner skittråkiga och krångliga då jag hela tiden måste tänka efter och kolla i listorna om det är något jag får äta eller inte.
Har ingen lust att hålla på så här resten av mitt liv, den saken är klar.
Nåväl, just nu gör jag detta så jag får kämpa på.

Idag håller jag mig hemmavid.
Ska gå in till byn både Onsdag och Torsdag.
I går gick jag iväg på en liten testpromenad, en lagom bit bara.
Blev lika andfådd och det var lika tungt som när jag senast gick in till byn.
Helt säkert beror det på medicinen och det är inte behagligt.
Då jag inte har bil och sällan har råd att åka buss så är jag beroende av att kunna promenera dit jag ska, då är det inte roligt när det känns så himla tungt och jobbigt att gå.
Har läkarbesök på Torsdag så jag får fråga om det är vanligt att det blir så och varför i såna fall?

Idag går solen upp 9.15 och ner 14.26.
Tyvärr så är det mulet ute så jag får nog inte glädja mig åt solsken idag.
Möjligen i morgon och det passar ju bra då jag ska promenera in till byn.
När det är så här mörkt hela tiden tycker jag att vintern är ännu mer pest än vanligt.
Jag behöver dagsljus och jag behöver solsken för att inte gå ner mig än mer än jag gör.
Fast där tror jag många är liknande mig.
Det är många som inte mår bra av mörker.
De flesta behöver solsken för att må bra.
Men vi går mot vår även om det ännu är långt kvar innan den är här.
Åtminstone där jag bor.

Jag längtar tills jag kan börja sitta på min inglasade altan igen.
Känna vårsolen smeka mitt vintertrötta ansikte.
Bara sitta, njuta och vara...

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!







6 kommentarer:

  1. Förstår verkligen att det är tungt med all mat du dessutom inte får äta pga medicinerna....Det kan verkligen inte vara lätt. Förstår att du längtar till du kan sitta ute på din altan...det gör jag också fast på vår balkong ;-) Kram till dej

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, Dessan det är knövligt med maten just nu.
      Lätt är det inte.

      Kram och ha en fin dag!

      Radera
  2. Men fy så trist för dig att inte få äta något, men är det bara under en viss tid? inte alltid hoppas jag ja jag längtar oxå till våren o värmen :) stor kram vännen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja Eva, det är tråkigt med maten.
      Så länge jag äter denna medicin måste jag följa kostrestriktionerna, tyvärr.

      Kram

      Radera
  3. Det låter ju jobbigt med maten men hoppas det går bra och att du mår bättre. Kram ����

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gittan, det är drygt och jobbigt men jag får väl se om måendet ändras.

      Kram och ha en fin dag!

      Radera


Ps! Kommentarer är välkomna men glöm inte att skriva en signatur, det är roligt att se vem som lämnar avtryck!