fredag 8 februari 2019

Att utmana sig själv...






Jag är ju inte känd för att vara särskilt social.
Jag är snarare eremit och håller mig helst för mig själv.
Jag har t.o.m nästan slutat prata i telefonen så just för tillfället är jag än värre asocial än vanligt.

Det är då utmaningen kommer.
Utmaningen består av att träffa en karl, bara som hastigast med ändå.
Vad för karl kanske ni undrar?
En karl jag säkert känt i 10 år, som bor i Dalarna och som jag någon gång per år byter ord med via telefonen.
Han ringde igår kväll.
Jag svarade inte men han talade in ett meddelande på telefonsvar.
Idag vid lunch så har han en lossning på en affär nära mig.
Han undrade om jag hade långt dit och om jag kunde tänka mig att möta upp honom och säga Hej.

Vi har aldrig setts IRL och han brukar aldrig ha körningar uppe hos mig.
Hm, sicket dilemma.

Jag kände mig tvungen att ringa upp honom nu på morgonen.
Han blev jätteglad.
Och jag sa att jag skulle gå bort till den affären när han kommit dit så att vi kan säga Hej till varandra.

När jag sa att jag skulle gå dit så bet jag nästan tungan av mig.
Varför gör jag så här?
När jag egentligen inte vill.

Men nåja, jag får bita i det sura äpplet och vackert promenera dit.
Det är 0 gradigt ute idag så jag kommer inte frysa ihjäl i alla fall.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


4 kommentarer:

Eva sa...

Men inte behövde du göra det om du inte vill vännen, hoppas det blir bra oavsett, ja just nu trivs jag oxå att vara ensam faktiskt lycka till o kram

Millans Värld sa...

Eva, jag gör mycket som jag inte vill.
Ibland säger jag ja i stället för nej.
Det var i alla fall trevligt att ses.

Kram

Dessan sa...

Ibland brukar allt bli trevligt när man egentligen inte vill😉Spännande ☺️Kramen

Millans Värld sa...

Dessan, så sant så!

Kram