onsdag 27 februari 2019

Dagböcker...





Dom har tagit sig, mina tre ananasväxter jag planterade en vakennatt.
Det verkar finnas växtkraft i dem.
När jag drivit upp dem större så tänkte jag att Maxi ska få en.
Lite kul att ha udda växter hemma hos sig, sådana som få har.

Idag ska jag promenera in till byn.
Det är 6 plusgrader ute så det blir ingen kall promenad.
Jag ska tillbringa dagen hos Maxi och barnbarnet.
Hon skrev igår och frågade om jag kommer idag.
Självklart svarade jag ja.

Mina dagar hos Maxi med barnbarnet är guld värda och de vill jag inte rucka på så länge han fortfarande får vara hemma och inte blir lämnad på dagis.
Det är ljuspunkter i mitt liv som jag behöver för att leva.
Den där lilla moroten som gör att jag kliver ur sängen om morgnarna.

Jag har tillbringat mycket tid med mitt barnbarn och känner honom ganska så väl vid detta laget.
Det är så roligt att följa hans resa utifrån mormorsperspektivet.
Jag minns mycket från när Maxi var liten men jag minns givetvis inte allt.
Så kom jag ihåg de gamla dagböckerna.
Jag började skriva dagbok för babyn när jag fick det positiva beskedet att jag väntade smått.
Det var 1992.
I Maxis fall så blev det 5 dagböcker.
Där står det mesta vi gjorde, hennes utveckling, middagar, utelek, hur hon reagerade på första snön, när hon lärde sig och sen bemästrade olika saker, ord, vilka vi hälsade på, vilka som hälsade på oss, hur hon bemötte olika människor osv.
Jag har en mitt första år bok också men i dessa dagböcker skrev jag mer detaljerat.

Det var riktigt roligt att läsa genom dom jag hann med igår kväll.
Mycket roligt att jag la ner den energin att skriva något nästan varje dag under de första åren.
Tror de sträcker sig fram tills hon börjar skolan.
Å så hade jag på snudd glömt bort dem, att jag faktiskt skrivit dessa dagböcker.
Jag har skrivit samma typ av dagböcker till mina andra barn också men de blev inte lika många och lite färre år för dom.

Så igår kväll gjorde jag en liten resa runt min egen babytid.
Det var mysigt att läsa hur hon utvecklades och blev sin egen lilla individ.
Jag tror att jag kommer att läsa mina andra barns dagböcker med nu när jag ändå hittat åt dem.

Jag har verkligen dokumenterat mycket ur mitt liv på olika sätt.
Å nu har jag bloggen som fungerar som en dagbok.
Men mina innersta tankar skriver jag aldrig här, det gör jag på gammaldags vis och använder papper och penna.

Nu ska jag dricka kaffe och komma igång med dagen.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!




2 kommentarer:

  1. Så kul att ha skrivit dagbok när dom var små. Och jag förstår dig att dagarna med dottern och Lilleman är guld värda. Jag kommer ihåg när jag fick första barnbarnet Fanny. Jag var hos dom varje ledig dag tror jag. Det är ju naturligtvis lika roligt med alla barnbarnen men det blir ju fler som får dela på mormor/farmor då. Och det är livets efterrätt. Ha en skön dag, jag ska ta en cykeltur ut i det fina vädret här är det 8 grader varmt och sol. Stor kram ��

    SvaraRadera
  2. Gittan, ja det är väldigt roligt märker jag nu när jag hittat åt dem.
    Det är ju mycket som man faktiskt inte minns så det är bra att sånt finns dokumenterat.

    Vad härligt det låter att cykla, här törs jag inte än, det är fortfarande vinter även om cykel/gångbanorna just nu är relativt bara.

    Kram och ha en fin dag!

    SvaraRadera


Ps! Kommentarer är välkomna men glöm inte att skriva en signatur, det är roligt att se vem som lämnar avtryck!