måndag 18 februari 2019

Mormors fina sal...





Idag är det Måndag igen, ja ni ser alltid Måndag.

Dagens foto består av en ljuslampett eller om det kanske kallas för vägglampett.
Jag har två stycken på var sin sida av en tavla.
Dessa lampetter ärvde jag efter min mormor så dom har vid det här laget hängt länge hos mig (mormor gick bort 2001).

Hos min mormor hängde dom i salen, deras finaste rum.
Det rum vi aldrig fick vara i om det inte var jul eller påsk.
I salen hade mormor vackra möbler och vackra små porslinsfigurer i bokhyllan.
På en vägg hängde ett underbart bröllopsfotografi på mormor och morfar.
Det var svartvitt men målat, ni vet som man gjorde förr i tiden.
Jag tyckte att det var så otroligt fint och kunde stå långa stunder och bara titta på fotot.
På ett litet bord låg den stora familjebibeln där mormor förde in saker som hände i familjen.
Den fick jag inte bläddra i förrän efter att hon gått bort.

Vi fick aldrig röra något när vi var inne i salen.
Hon var så rädd om allt och ville inte att vi skulle ta sönder något.
Det var som ett museum, se men inte röra.

Å så levde dom.
Det var likadant när hennes egna barn växte upp.
I salen befann man sig bara vid särskilt högtidliga tillfällen.
Se men inte röra vara mormors paroll.
Å med oss barnbarn gjordes det likadant.

Jag frågade mormor en gång varför dom hade ett rum som ingen fick vara i?
Hon sa bara att det fina rummet var hon särskilt rädd om.
Det var det bästa rummet hon hade.

Jag har själv ingen sal, jag har ett vardagsrum.
Och det har dagligen använts.
Mina barn har vuxit upp där.
Jag har en del prydnadssaker i bokhyllan och lite överallt.
Dom har lärt sig att inte ta sönder något.
Jag har fått övervaka en del men det har fungerat.
Å det är inte särskilt många saker som gått sönder genom åren.

Jag är av åsikten att man fostrar barn så att dom kan vara och bete sig i möblerade rum.
Det började jag med tidigt.
Jag gjorde lika med andra barn som varit här.
Följer med och visar men säger att du får inte hålla i den själv.
Och det har inte heller varit några problem.

Min brorsdotter ville alltid att jag skulle följa med in till vardagsrummet när hon var mindre och titta och berätta om trollen för henne.
Hon var helt betagen i mina historier.
Ibland fick hon sitta och hålla i trollet jag berättade om, ibland fick hon nöja sig med att titta men inte en endaste gång gick hon in i vardagsrummet och plockade ner ett troll på egen hand.
Jag skulle alltid vara med.

Mitt vardagsrum har alltså alltid använts trots att jag har en massa saker som skulle kunna gå sönder om små barnhänder hanterar dem.
Men jag som vuxen får se till att det inte händer, vara med, kolla och engagera mig.


Tänk att ha ett så fint rum som mormors sal som ingen använde.
Det rummet bara städades så att det skulle vara extra fint vid särskilda tillfällen.

Är det fler än jag som varit med om liknande?

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


6 kommentarer:

  1. Nej det har jag inte, men dock finnrum där man bara satt då man hade gäster men inte hos mina föräldrar utan borta ..vi har alltid haft vardagsrum där vi umgåtts men det är så olika...fin är den o kul minnen :) kram å fin dag

    SvaraRadera
  2. Jag tror att det var vanligt förritiden. Min mamma har berättat om att det fanns ett sådant rum hos hennes gmmelmormor och jag minns att det fanns ett liknande rum hos min gammelmormor och morfar, fast vi satt där och åt mat vid speciella tillfällen. Hade även en del klasskompisar (som bodde på stora bondgårdar) hemma hos dem fanns det sådana rum. Men hemma hos oss har via alltid använt alla rummen. Tycker att det är slöseri med en yta som man inte får använda. Jag tänker som du att man lär sig att respektera de saker som finns i ett rum och det får vi väl lära även de små... Om något skulle gå sönder så är det trots allt inte hela världen.
    Kram och fin måndag!

    SvaraRadera
  3. Helt rätt vännen. Jag tycker som dej, här används vardagsrummet som det är och vassa saker plockas bort när dom små kommer...ingen sal här heller :-) Kramar till dej

    SvaraRadera
  4. Eva, roligt att höra hur andra haft det.

    Kram

    SvaraRadera
  5. Christina, du har nog rätt i att det var vanligare förr i tiden.
    Och tur är väl det, rum är till för att användas.

    Kram

    SvaraRadera
  6. Dessan, det är trevligt att använda alla rum man har och som sagt så finns det smått i familjen kan man plocka undan det man är rädd om.

    Kram

    SvaraRadera


Ps! Kommentarer är välkomna men glöm inte att skriva en signatur, det är roligt att se vem som lämnar avtryck!