onsdag 24 juli 2019

Liten 1 år...






Den 24 Juli 2018 fick jag detta foto av min äldsta dotter.
Mitt första barnbarn kom till världen 10.37. 
Han vägde 3585 g och var 50 cm lång.
Jag jublade av lycka.

Senare den kvällen så blev han transporterad med ambulans till ett större sjukhus norröver.
Han hade problem med syresättningen och krampade.
Han fick antibiotika, dropp och krampmedicin.




Första gången jag såg honom låg han i kuvös och var kopplad till slangar och elektroder.
Han var så liten och näpen och det kändes ont i mormorshjärtat.
Maxi och svärsonen såg starka ut tillsammans.
Jag är säker på att dom under den tiden kunde förflytta berg tillsammans.

Man befarade en stroke men efter magnetröntgen så visade det sig att liten haft syrebrist i vissa delar av hjärnan.
Det blev 5 veckor på sjukhus innan den lilla familjen kunde bo hemma igen.

Den lille har kämpat och visat en styrka som imponerat på oss alla.
Han har vuxit och lärt sig sitta, stå och snart gå.
Han är ett charmtroll som förtrollat oss alla.

I januari gjordes den sista EEG kontrollen och då visade sig hjärnvågorna vara helt normala.
Om han möjligen påverkas mentalt av syrebristen vid födseln får vi se när han blir äldre.

Tänk så bra allt ändå blev.
Idag är han som vilken 1 åring som helst.
Go och glad och nyfiken på allt.




Det har varit helt underbart att som mormor få följa den lilles resa hitintills och att ha en nära relation med honom.
Han är solen i mitt liv och det finns inte något jag inte skulle göra för honom.
Tänk att han är 1 år nu.

Senare idag ska vi åka och gratulera honom.
Jag och Mini blir upphämtad av Finaste Pappelino och fästmö.
Det ska bli så roligt!

I går kväll så ringde Maxi och frågade om dom kunde lämna liten hos mig medans dom förberedde inför kalaset.
Svärsonen åkte ut till mig och lämnade liten.
Vi hade det så mysigt.
Sjöng massor, han tycks gilla när jag sjunger för honom.
Så blev han trött så jag bytte blöja och så satte vi oss i min säng och tittade på tv.
Å så han ansträngde sig för att inte somna men till slut så slöt han sina vackra ögon.
Maxi och svärsonen hämtade hem honom efter 22 någon gång.

För mig var det ett mysigt avslut på dagen!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

8 kommentarer:

  1. Tiden går fort när barn är små "ler" Du har ett fint barnbarn. I morse fick min äldsta dotter värkar. De kommer i omgångar intensivt sen lungt en halvtimme, sen intensivt igen. osv... Jag hoppas att hon kan föda idag så inte hon behöver hålla på så många timmar till. Värkarna satte igång i natt. Det kommer att bli en pojke. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hoppas det blir en fin förlossning för din dotter.
      Grattis till ännu ett barnbarn!

      Kram

      Radera
  2. Men är han redan 1 år? Vad tiden går fort!! Men en glad liten skit är det ser jag. Förstår att du tyckte det var mysigt att få rå om honom lilla hjärtat ditt. Kramen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja Dessan, tiden går fort.
      Jag älskar att få rå om honom, gör det så ofta jag kan.

      Kram

      Radera
  3. Ja vilken resa ni alla har gjort och tänk så bra det blev till slut. Vad fort ett år har gått känns ju som i förrgår han föddes. Men du liksom jag tar verkligen vara på dom små och visst är det härligt att ha dom så nära. Ha det bra och stor kram till dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja tänk att allt blev så bra, det är en härlig känsla!
      Jag är så tacksam över att dottern bor i min stad så att jag kan ha en nära relation med barnbarnet!

      Kram och ha en fin dag!

      Radera
  4. Ja jag kommer ihåg det som igår så fort tiden går o såå fin han är grattis till liten kram kram <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja tiden går fort.
      Nu har han kalasat färdigt för i år!

      Kram

      Radera


Ps! Kommentarer är välkomna men glöm inte att skriva en signatur, det är roligt att se vem som lämnar avtryck!