söndag 11 augusti 2019

Mat, kropp och psyke...





Gårdagens middag smaksatt med en touch av Asien.
Jag gjorde kycklinggryta med vitlök, salt, peppar, ingefära, worcestershiresås, soya och crème fraiche.
Ett gammalt recept som funnits i min egen receptbok sen 90 talet någon gång.
Man kan ta vad man har i grönsaksväg, det blir lite Cajsa Warg "man tager vad man haver".
Enligt originalreceptet ska man ha skivad banan och jordnötter som man bara precis lägger till när man tar grytan från spisen men något sådant hade jag inte hemma så det fick jag klara mig utan.
Men det är ju så med recept, man kan skala ner eller lägga till som man vill.
När jag läser recept ser jag bara vad för ingredienser och kryddning det ska vara sen avgör jag mängderna själv, lägger till en krydda eller tar bort.
När jag själv komponerar en ny maträtt och skriver ner recept så gör jag likadant, jag skriver inte ordagrant 1 tsk salt osv för det smakar jag av när jag lagar maten.

Jag har väl aldrig egentligen lagat mat efter recept men använder dem som inspiration och sen gör jag utifrån mitt eget huvud och smak.
Det brukar bli bra och jag tycker om att laga mat även om det under de sista åren inte känts lika roligt.
Det blev ju så den sommaren då jag hade trassel med F-kassan och blev inlagd på psyket.
Då tappade jag den där känslan av att det var harmoniskt att hacka grönt och röra i grytor.
Jag väntar fortfarande på den där känslan jag hade innan den sommaren.
Att laga mat och baka var som någon slags terapi för mig, när jag donade vid spisen så stillade sig min hjärna.

Nåväl, en vacker dag finner jag väl åter den friden!

Idag är det då Söndag.
En grå och regnig sådan.
Jag har suttit på min altan och druckit kaffe.
Jag har inga "måsten" att göra idag så jag ska bara vara.
Det jag är bäst på.

Det känns som om sommaren börjat gå mot sitt slut.
I alla fall så säger min kropp och mitt psyke det.
Jag har den där olustiga känslan inom mig som tyder på att hösten närmar sig med stormsteg.
Det är så varenda år, kropp och psyke reagerar långt innan det väl händer.
Som vanligt vet jag inte hur jag ska överleva ännu en höst och det värsta av allt ännu en vinter med vettet i behåll.

Minns en människa jag gick och pratade med i början när jag hamnade på psykiatrin.
Hon ville få det till att jag själv rådde för att jag började må så dåligt under hösten, att jag åsamkade mig det på egen hand, att om jag tänkte på ett annat sätt skulle jag inte må dåligt alls.
Hm, min nuvarande kurator blev vansinnigt upprörd då jag berättade detta för henne, hon säger att jag inte alls gör detta mot mig själv, det är en kemisk obalans i min hjärna som ställer till det.
Man bestämmer inte själv att man ska lida av psykisk ohälsa, tja vem skulle vilja göra sig själv så illa egentligen, alla vill väl må bra.

Den där människan jag pratade med i början sa mycket konstiga saker till mig.
Minns en gång då jag precis börjat arbetsträna och jag var totalt utpumpad och jätteledsen när jag kom till samtalet.
Jag svarade väl ganska så kort på hennes frågor, orkade egentligen inte prata då jag var för ledsen och trött men då beslöt hon sig för att avbryta samtalet för att jag var så besvärlig och svår med orden att vi tar det nästa gång då du är på bättre humör.
Alltså, jaha, så jag var alltså tvungen att vara på ett bra humör under samtalen även om min själ gått i bitar.
Min nuvarande kurator blev lika upprörd när jag berättade om denna händelse.
Vart om någonstans bör man kunna vara precis sig själv än under ett samtal på psykiatrin, glad eller ledsen, upprörd eller trött?
Där ska man väl inte behöva ta på sig "masken" man bär inför alla andra.

Nä den människan beslöt jag mig för att inte fortsätta prata med, hon gjorde mig mer ont än gott!

Min nuvarande kurator är väl inte heller on the top, men det beror mest på hennes höga frånvaro.
När hon är där och fortsätter vara där så fungerar samtalen bra men som sagt, hon är borta så mycket så det blir inte bra i längden.
Om 8 dagar har jag tid hos kuratorn, då har vi inte setts sen i början av maj.
Över 3 månader sen sista samtalet.
Det har avbokats samtal och så semester.
Tja får se hur det blir nu då?

Nu ska jag fortsätta min dag!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!



2 kommentarer:

  1. Det var mycket på en och samma gång... God mat som stärker kropp och själ behöver man för att orka med vardagen.
    Ingen väljer att må dåligt...låter galet att någon ens kan säga så - de personerna som säger så borde byta yrke...
    Bra att du kommit till den punkt där du väljer bort "dåliga" terapeuter. Det är viktigt att känna att man har stöd och kan lita på den man anförtror sig till.

    Ta väl hand om dig <3
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja ibland blir det mycket även om grundtanken inte var det.
      Ja tyvärr finns det flertalet som inte passar för sitt jobb eller har kompetens för sitt yrkesutövande och då måste man välja bort.

      Kram och ha en fin början på denna vecka!

      Radera


Ps! Kommentarer är välkomna men glöm inte att skriva en signatur, det är roligt att se vem som lämnar avtryck!