onsdag 16 augusti 2017

Det blev pannkaka av alltihop...





Igår gjorde jag mig till och bjöd min fina son på frukost på sängen.
Det uppskattade han.
Sen kom han in till mig och sa att vet du vad jag är jättesugen på?
Å det visste jag givetvis inte.
Jag är sugen på pannkaka, tror du att du kan göra det till middag idag?
Som den ömma moder jag är sa jag naturligtvis ja även om mina middagstankar gått åt ett helt annat håll.
Jag vispade ihop pannkakssmeten och lät den stå i kylskåpet tills det var dags att grädda dem.

Så vi åt pannkaka med sylt och grädde igår.
Dagens foto är taget vid ett annat tillfälle då vi åt pannkaka i min säng.
Bara jag och Mini.
Vi satt i sängen, åt och såg på film.
Det var jättemysigt!
Möjligen kanske någon tycker att det är bakvänt att äta i sängen men det gjorde jag under många, många år.

Det började efter att jag första gången gått in i väggen.
Min x-make (vilket han inte var då) började servera mig mat i sängen så att jag alls skulle få något i mig.
Jag var så dålig att jag INTE orkade vara uppe.
Sängen var min bästa vän.

Efter gång nummer två (i väggen) kom jag tillbaka till den vanan igen.
Jag började äta middagen i sängen.
Hade ingen kraft att sitta uppe vid köksbordet.
Denna gång var jag skild.
Jag försökte sitta med barnen men jag orkade inte så det slutade med mat i sängen för mig.
Så barnen satt i köket (dom var ju tre stycken) och jag låg i sängen och åt.

Efter gång nummer tre i väggen blev det samma visa.
Och så har det hållit på.
Barnen har fått välja om dom ville sitta i köket eller så fick dom lika gärna äta sin middag i min säng.
Låter kanske weird men det var så det fungerade som bäst.

Idag äter jag dock inte i sängen även om jag saknar det ibland.
Jag möblerade om i sovrummet och helt plötsligt så fungerade det inte längre.
Det blev fel sida för mig och jag skulle behöva äta med min vänstra hand (är högerhänt) så då fick jag lägga ner det för gott.
Det fanns ingen avkoppling i det längre.
Och runt den vevan så blev det bara jag och Mini här hemma så det fick bli andra vanor som passade oss bättre.

Under åren då jag fullkomligt rasade ihop efter att jag lagat middag och inte orkade sitta uppe och äta i köket frågade jag barnen flertalet gånger om dom hade något emot det.
Fick alltid ett rungande NEJ och att dom faktiskt var tre stycken vid middagsbordet, det fungerade och barn är som sagt väldigt anpassningsbara.
Har frågat flickorna sen dom flyttade hemifrån vad dom egentligen tyckte och fått svaret att vi såg på dig att du faktiskt inte orkade, att sängen var den bästa platsen för dig och att det inte är någonting dom for illa av.
Nå jag lagade i alla fall maten...

När man inte mår bra får man ta till de metoder som gör att man kan fungera bättre.
Jag har långa perioder då jag mått riktigt dåligt då jag faktiskt knappt minns något om skeenden och händelser.
Det är som allt är diffust och väldigt vagt när jag försöker tänka tillbaka.
Ser jag tillbaka på ex denna sommar som varit minns jag inte så mycket mer än det svarta töcken som omgav mig, kamp för att överleva, försök att någorlunda hålla mig vid ytan, kraschlandning som heter duga, inläggning på slutna avdelningen på psyket, något nerdrogad men fortfarande skrämmande orolig.
Nej, där finns inga minnen jag vill bevara.

Jag önskar att jag vore frisk, sund, rask, energifylld och kreativ inte trög, långsam, trött, nedslagen, energifattig och svart.

De flesta människor har en vision, ett mål när dom tänker på framtiden.
Jag kan inte se någon framtid alls, för mig är den bara svart, tjock och geggig.
Jag skulle oxå vilja ha en vision, en dröm om hur allt skulle kunna bli men ur min utbrända och deprimerade hjärna kommer inget sånt till mig.
Min kamp är inte över och så länge jag måste kämpa så här hårt och plågsamt så finner jag ingen framtidsdröm.
Låter deprimerande, jag vet men det är precis exakt så det känns.

Men det kommer kanske en vacker dag då jag känner frid, ro, balans och harmoni!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!




tisdag 15 augusti 2017

Återbud och tankar om mamma...





Värmer mig med en kopp kaffe.
Har suttit ute på altanen i bara linnet länge och det är inte mer än 8 grader ute.
Egentligen ganska så kyligt.
Tänkte resa på mig flera gånger och gå in och ta på mig långärmat men kom mig aldrig för det.
Men nu har jag både kaffe och långärmat.
15 Augusti och det känns som rena rama hösten.
Brrr...

Igår tog jag mig en ordentlig funderare efter att jag postat mitt inlägg på bloggen.
Bestämde mig för att minska på stressen jag känner för denna vecka så jag avbokade kuratorsamtalet.
Får se när hon ringer och bokar in en ny tid.
Det kändes som den bästa lösningen för att lätta på oket av vad denna vecka innebär för mig i "göranden" och "måsten".

Det där med städningen ser jag inte fram emot men jag ska försöka göra den så "lätt" som det bara är möjligt.

Middagsmaten jag ska bjuda på tror jag att jag nu har klart för mig.
Jag tänker lägga fläskfiléer i marinad några dygn, sen helgrillar jag dem och skär upp i tunna skivor.
Till det tänker jag rosta potatis och rotsaker i ugnen.
Och göra en tsatsiki.
Plus en vanlig blandsallad med en massa gott i.
Serveras med nån form av dryck.

Efterrätten är jag inte helt klar med än.
Mini pratade om frukt, vit choklad och crème fraiche.
Nå där är jag inte hundra säker än men det löser sig.

Igår fick jag tag på min x-makes moster med man.
Har tänkt ringa hela helgen men det blev inte av.
Dom kommer på middagen på Lördag.
Det paret fungerar alldeles ypperligt bra med min fina Pappelino och fästmö.
Har haft den konstellationen på middag förut och det har blivit lyckat.
Det är oxå de enda jag bjuder från min x-makes sida, dom andra firar Mini när x-maken har sitt kalas för honom.

Inser när jag tittar på dagens datum att det idag är exakt 7 månader sen jag fick beskedet att min mamma hittats död i hallen i sitt hus.
Minns fortfarande skräcken som växte inom mig när jag såg de två poliserna stå utanför min dörr och ville komma in.
Skräcken och rädslan att det hänt mina älskade flickor något.
Men det var mamma det handlade om, mamma som var död.

Hur känns det idag då?
Lika märkligt som då faktiskt.
Har jag sörjt?
Ja men inte egentligen för att hon är död utan för allt som skulle ha kunnat vara men som hon aldrig tillät bli.

Jag läste ju hennes dagböcker jag hittade i huset för att förhoppningsvis kanske kunna skapa mig en bild av hur hon tänkte, något som var klarare än innan men jag blev inte klokare av dem.
Dom var lika destruktiva som hennes liv alltid varit och jag blev bara ledsen av att läsa även om jag då kände att jag måste gå genom dagböckerna.

Jag hittade en gång en sida på nätet med olika typer av borderlinestörningar.
Fann en som passade perfekt in på mamma, sen var hon definitivt narcissist ut i fingerspetsarna.
Nu är jag ingen psykolog så jag kan väl egentligen inte diagnostisera min mamma men något stod inte rätt till med henne.
Hon fungerade inte "normalt" vad det nu egentligen säger men barn och känslor hade hon inte grepp om.
Tror inte att hon visste vad kärlek var eller hur det kändes att älska någon.
Den enda hon brydde sig om var sig själv, allt annat hamnade ytterst ut i periferin och var oviktigt.
Konstig människa men i och för sig, hade hon haft en given diagnos hade det kanske varit enklare att hantera hennes beteende, men vad vet jag!

Hon är borta.
Jag hoppas att hon har det bättre nu.
Jag är moderlös men det har jag i princip varit sen jag som 16 åring flyttade hemifrån så det känns inte främmande, jag är van.
Men tiden går, för 7 månader sen vände hon upp och ner på mitt liv en sista gång.

Nå dagen då.
Om den blir som gårdagen kommer jag inte orka göra någonting.
Det är besynnerligt, denna extremt låga energinivå jag upplever nu.
Det är som att minsta lilla jag gör får mig att rasa ihop.
För varje dag känner jag mig tröttare och mer orkeslös än dagen innan.
Jag tror att det är hösten som gör sig påmind.

Nu mer kaffe!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

Ps. Fick nyss ett samtal från Psyket.
Kuratorn vårdar barn och kan inte ta samtalet jag hade inbokat på Onsdag, det jag avbokade igår alltså.
Nå då löste det ju sig men kan ju undra om det ska börja om igen, förra hösten var hon ju sällan anträffbar pga vab eller egen sjukdom...










måndag 14 augusti 2017

Ny vecka, ny Måndag...





Ibland känns det som det är Måndag jämt.
Veckorna går så fort nuförtiden.
Särskilt när jag har Mini hos mig.
På Fredag växlar han boende efter två veckor på raken hos mig.
Det är underbart mysigt att ha honom här men samtidigt så har jag egentligen inte orken för det.
Det mesta tar på när energinivån är så låg som den är.
Trots det så försöker jag ändå ta dagen som den kommer.
I ett mycket lugnt tempo.

Denna vecka blir det lite mer åt "göra"-hållet.
Mini fyller 18 om precis en vecka.
Och vi ska fira honom hos mig på Lördag.
Ska bjuda på middag som jag brukar när jag får en nybakad 18;åring i hushållet.
Har ingen som helst aning om vad jag ska laga för middag.
Det bara snurrar i skallen när jag tänker på det men tror att jag har en tråd att följa.

I och med middagen så behöver jag städa upp här en aning.
Tänker absolut inte "storstäda" som innan jag fyllde 50, men måste ändå gå genom åtminstone rummen vi kommer att sitta i, samt givetvis toaletten.
Mini har lovat att hjälpa så jag hoppas han gör det.

Kom på att jag förutom middagen måste göra någon form av efterrätt oxå.
Tror dock inte att jag bakar en tårta, det får bli något annat.
Å där snurrar skallen igen.
Alla dessa beslut som ska tas.

På Onsdag så har jag samtal med kuratorn.
Hon är tillbaka efter sin semester.
Känns bara så jobbigt.
Är så trött att jag inte vet om jag orkar prata eller vad jag ska säga.

Så kontentan blir att jag känner mig stressad för att jag har en tid att passa i veckan och för det jag "måste" göra här hemma.
Och för att jag måste laga en middag och ha släkt här på bjudning.
Alltså måste jag vara social oxå och det orkar jag egentligen inte vara.

Tror jag helst vill varva mina dagar med att ligga i sängen och sitta på altanen.
Vill inte ha tider att passa eller saker jag måste göra.
Är inte i fas för det.
Men som vanligt kommer jag givetvis att göra det jag måste för jag har lovat Mini denna middag och då får jag hålla mitt löfte.

Vädret ute växlar mellan totalt igenmurat som på dagens foto till att solen skymtar mellan molnen.
Det är fortfarande friska och kyliga vindar som blåser men det är inte lika rått som igår.
Jag tror definitivt att hösten är på inmarsch.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

söndag 13 augusti 2017

Höstfeeling och depressioner...





Idag är det verkligen höstkänsla i luften.
Cyklade bort till närmsta butiken i morse.
Passade på att panta bort lite petflaskor.
Handlade lite.
Å vad ruggigt det kändes ute.
Himlen är grå, det blåser ganska så friskt och inte är det varm luft som strömmade mot mig.
Kylig och något rå luft är vad morgonen bjöd på.
Det kan väl inte redan vara höst?
En försmak om vad som komma skall är det allt.

Jag och hösten går ju inte riktigt ihop.
Det är då jag brukar gå ner mig.
Vet inte vad det kan bli för skillnad nu när jag redan är så djupt deprimerad.
Långt innan...

Vintern och jag går inte heller ihop.
Då brukar depressionen blomma ut i hela sin "härliga" prakt och jag förstår inte hur jag ska klara av att överleva den.
Det är lika dant vartenda år.

När jag var yngre älskade jag hösten.
Tyckte den var absolut den bästa årstiden på året.
Då kunde jag andas igen efter en lång sommar med kvav och tryckande värme.

Men det var långt innan depressionerna tog över.
På den tiden då de bara hälsade på en kort stund och var hanterbara.
Å det var länge sen nu...

Jag gick och pratade med en sjuksköterska i början av min tid då jag blev flyttad till Psykiatrin.
Hon sa att om jag inte tänkte så negativt om hösten så skulle jag inte bli så deprimerad.
Som om det är tanken som gör en deprimerad, det är en kemisk obalans i hjärnan, något som bara händer och som man själv inte kan rå på.
Kan säga att jag slutade att gå och prata med denna sjuksköterska för hon kunde minsann ingenting.
Hon hade helt enkelt inte kompetens för någon som mig.
Men så hon fick mig att gråta, då när hon gick an på mig.

Min nuvarande kurator höll på att ramla av stolen när jag första gången berättade vad jag fått höra av denna sjuksköterska.
Ren och skär idioti.

Vem i helsike väljer att gå in i en depression liksom?
Ingen så vitt jag vet.
Vem skulle inte vilja känna sig helt frisk och slippa denna psykiska ohälsa?
De flesta jag känner som har varit djupt deprimerade eller som har lätt att bli det.

Nä inte säger det att man får rätt hjälp per automatik bara för att man är inskriven på Psykiatriska mottagningen.
Det finns så många underliga människor där så ni anar inte, eller jo ni som har haft kontakter där vet förmodligen.

Det jag helst av allt vill göra när hösten är på väg är att lägga mig och sova tills det blir vår.
Jag skulle passa som björn tror jag.

Nåväl, nog om det. 
I går tog jag fram fläskfilé från frysen.
Tänkte lyxa till det lite nu när det är Söndag och allt.
Vet inte om jag ska grilla den eller bara steka den i gjutjärnsstekpannan.
Det blir potatisgratäng, bea, sallad och svartvinbärsgelé till.
Potatisgratängen köpte jag billigt när jag storhandlade sist så jag slipper skala potatis, skiva den och löken och ja ni fattar, jag kör det enkla racet.
Gillas just nu att slippa ansträngningen av total matlagning från grunden.
Jag orkar helt enkelt inte det.

I övrigt får dagen bli som den blir...

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

lördag 12 augusti 2017

Fredagsmys med tacos...





Fotot jag visar idag är dock inte från gårdagen.
Jag glömde som vanligt att fota bordet efter uppdukningen.
Nåväl, komponenterna är ju densamma.
Det smakade väldigt gott med tacos och insåg när vi åt att det fasiken var Fredag.
Jag brukar sällan laga till tacos på en Fredag, har inte velat sälla mig till resterande Svenska folket som alltid tycks äta tacos på Fredagar.
Lite kärringen mor strömmen-mentalitet ni vet.
Men både jag och Mini njöt och myste.

Sen hade Mini bokat in en spelkväll med kompisar.
Det var något spel som släpptes fritt i helgen som dom skulle ha roligt med.
Och det är roligt att höra honom.
Man skulle kunna tro att det satt flera personer inne på hans rum som det tjoades, skrattades och pratades men icke då.
Alla kompisar satt vid sina egna datorer i sina egna hem.
Jag gick in med ett glas dricka, en bullskiva och färsk ananas till honom innan jag själv gick och la mig.

Jag var extremt trött igår men lyckades faktiskt med konststycket att tvätta en maskin och sen hänga tvätten.
Det doftar ljuvligt i mitt vardagsrum.
Och tja, jag får vara nöjd med den bedriften.
Laga mat och tvätta sen var det kaputt med mig.

Undrar om jag någonsin får tillbaka lite energi så jag orkar mer?
Just nu känns det som det är otroligt långt borta.
Ett halvt steg framåt och två steg tillbaka.
Tycker jag sällan lyckas ta det där halva steget framåt om jag inte räknar med att jag får till en middag och lyckas köra en tvätt, eller handlar.
Att återhämta sig från förra återhämtningen jag inte hann återhämta mig från.
Det tar på krafterna.

Idag är det Lördag.
Solen skiner från en klarblå himmel.
14 grader visar termometern.
Jag har en planlös dag som vanligt.
Fortsätter försöka återhämta mig.
Mini sover fortfarande.
Det brukar dröja innan han kliver upp.
Så här är det en lugn start som gäller.
Dricker mitt kaffe som vanligt.
Sitter på altanen.
Varvar inne och ute.
Låter dagen bli som den blir.

Vad hittar ni på idag?

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!




fredag 11 augusti 2017

Fredag och helg och hjärtligt skratt...





Det var mysigt igår när Midi vaknade och kom in i köket.
Nästan liksom att jag hajade till, det händer ju bara ibland som hon sover över efter att hon flyttade hemifrån.
Icke desto mindre roligt att hon faktiskt sover kvar ibland när hon hälsar på.

Jag klädde mig, tog cykeln och trampade in till byn för att helghandla.
Behövde bla köpa ost och så hade dom bra pris på fläskytterfilé som jag ville stoppa i min frys.
Jag handlade bra mycket mer än jag tänkt men så kan det gå då jag bara skrivit typ halva handlingslistan innan.
Jag tog mig hem med alla kassar, stadigt cyklande och fullt ut koncentrerad på att inte ramla av.
Väl hemma mötte Midi upp mig på gårdsplanen och hjälpte mig att bära in kassarna och trunken.
Jisses vilken service.

Jag packade upp och in allt jag handlat.
Midi dukade bordet till frukost.
Mini kom och satte sig.
Vi pratade och ungdomarna åt.

Efter frukosten blev Midi så trött så hon gick och la sig en stund.
Själv gjorde jag pastasåsen med kyckling, kände att om jag väntade till senare kommer jag inte att orka. 

Senare på eftermiddagen kokade jag tagliatelle, dukade bordet, värmde på kycklingsåsen samt Midis quarnfärssås.
Och så satte vi oss till bords.
Det var väldigt gott.
Min pastasås med kyckling smakade underbart.
Jag gjorde en matlåda till Mini på det som fanns kvar av quarnfärssåsen och pasta så hon fick ta hem och slippa laga middag en annan dag.

Klockan 16 försvann ungdomarna, Mini skulle övningsköra med sin far och Midi blev hemskjutsad.
Själv försvann jag ner i sängen.
Var så in i nordens aptrött.
Kände mig som en urvriden trasa efter handling och matlagning och lite extra socialisering då Midi varit hos mig.
Men kunde inte sova.
Nåväl vila gör gott oxå.

Senare under förkvällen ringde Sconesmannen.
Han ville höra hur det gick för mig och hur jag mådde.
Själv satt han i bilen på väg norrut.
Han levererade en historia som verkligen gjorde min dag.
Den handlade om en hamburgare drypande med barbecuesås, ett nerstänkt ansikte med barbecuesås, en köttbit som gled ur hamburgerbrödet och landade på glasögonen, en förvånad anställd som fick leda in på toaletten då han inte såg något, en tvätt av ansikte och glasögon och inget papper att torka ansiktet med, bara en sån där varmluftstork.

Å han berättade det på ett så roligt sätt att jag brast ut i årets hjärtligaste skratt och skrattade tills jag nästan storknade.
Ja, jag vet, det var väldigt oartigt att skratta åt hans misär men det gick helt enkelt inte att låta bli.
Själv sa han lite torrt;

-Jag hade ingen aning om att jag kunde vara så rolig!

Å nej, det är så sant som det är sagt.
Han är rolig men är inte själv medveten om det.
Nå det var himmelskt att skratta så hjärtligt, minns inte sist det hände.

Nå dagen då.
Den började som vanligt ute på min kära altan.
Har suttit där många timmar denna morgon.
Sömnen var inte den sämsta, inte heller den bästa och jag vaknade dötidigt.
Så då är det tur att jag har kaffe och altanen.

Jag helghandlade igår så jag behöver inte cykla iväg någonstans.
Jag funderar på att köra en tvätt för igår orkade jag verkligen inte, det räckte med vad jag gjorde igår.

Till middag funderar jag på tacos.
Det var ett tag sedan jag gjorde det och Mini älskar tacos så då blir han nöjd och glad.
Och särskilt krångligt att göra är det ju inte heller.
Så det lutar mot det.
Sådär helt vanligt Svenskt fredagsmys!

Hur myser ni denna kväll?

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!





torsdag 10 augusti 2017

Det regnar...





Jag började morgonen med kaffe på altanen.
Börjar bli en vana.
I vanliga fall startar jag alltid upp laptopen och dricker kaffe med "den" på morgonen.
Nu under en längre tid så tar jag första muggen ute på altanen.
Idag är en sån där "Millans-mysdag", för det regnar och jag gillar sommarregn.
Ni kanske ser på fotot att asfalten ser blöt ut och ja det är den.
Inne på min altan blir jag aldrig längre blöt då den är inglasad.
Mycket behändigt.

Nu sitter jag i köket där min laptop brukar vara.
Öppnat upp ett av köksfönstren.
Frisk luft strömmar in i mitt kök.
Skönt!

Gårdagen då.
Tja jag var på ett för mig ovanligt grinigt humör vid lunchtid.
Fräste av Mini ordentligt så jag fick gå in och be honom om ursäkt.
Vi brukar ytterst sällan hamna i en liknande situation, det brukar vara lugnt mellan oss och det blev det efter min ursäkt oxå.

Mini åkte in till byn och jag passade på att bädda ner mig i sängen.
Kom fram till att det måste varit "bristen av sömn" som gjorde att jag kände mig grinig.
Å jag fick faktiskt sova en timme eller så.

Satt ute på altanen då Mini kom hem.
Och med sig hade han Midi.
Goungarna mina!

Dom hade hämtat ut paketet Mini budade hem till mig från Tradera.
En ny typ boxer för gratiskanalerna på tv;n med medföljande dosa.
Det var definitivt värt sina 20 kr plus frakt.
Så nu har jag kanal 4 samt kanal 6 oxå, vilket jag inte haft det senaste året då dom rackarna gick och bytte frekvens samt kan jag ligga i sängen och byta kanal, jag behöver inte kliva upp och göra det manuellt.

Vi åt middag tillsammans, spagetti och köttbullar samt sallad.
Midi hade med sig grönsaksbullar som jag stekte upp åt henne.
Ni vet vegetarianen i familjen.

Jag tog upp mat från frysen för idag, tänkte göra en liten kycklingsås till tagliatelle.
Hittade quarnfärssås till Midi (som jag gjorde förra gången hon sov hos mig).
Så jag har löst middagsmaten för dagen även om den inte är klar än.

Sen hade vi en lugn kväll.
Jag låg i sängen och tittade på 4;an, kändes så lyxigt.
Snacka om att jag inte behöver mycket för att glädjas/roas.
Ungdomarna gick ut på promenad och när dom kom hem så bakade dom scones.
Nåväl om sanningen ska fram så började dom och jag fick avsluta baket (vet inte hur det gick till).
Så tog vi en kvällsfika.
Nybakade scones med marmelad och ost, jättesmarrigt.

Jag sa godnatt till kidsen och kröp ner.

Har fått en något bättre natt även om den inte är optimal.
Känner mig dock väldigt trött, är fortfarande bräcklig och skör.
Vila och andas, vila och andas.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


onsdag 9 augusti 2017

Men det är ju Onsdag idag...





...var helt säker på att det var Tisdag men det var ju följaktligen gårdagens dag.
Ja inte blir man särskilt klok på alla veckans dagar, kan ju ordningen på dem och så men det vimsar lätt till sig.
Tur det finns almanackor, mobiler, laptops som kan hjälpa när stillestånd råder.

Nåväl vi är alltså mitt i denna vecka.
Eftersom det är Onsdag så åker värdfolket till sin stuga så att jag och Mini blir ensam här i huset.
Känns skönt.

Inga planer finns för dagen.
Jag håller mig fortfarande åt det softare hållet.

Sömnen i natt blev inte väldans bra den heller.
Inget sammanhängande, ryckigt med allt för många uppvaknanden och svårigheter att somna om igen.
Jag klev upp för ganska så länge sedan, kokade kaffe och satte mig på min kära altan.
Allt var lugnt och stilla, bara nån enstaka bil som körde förbi.
Långt innan grannarna vaknade.
Det är som mer behagligt att sitta där än att snurra runt i sängen som en karusell.
Lite kyligt var det allt så jag fick ta på mig långärmat och sockar.
Så kan man börja sin alltför tidiga morgon oxå.

Igår kom det brev från F-kassan.
Det var slutbeskedet rörande ansökan om sjukersättning.
Avslag givetvis.
Hade inte väntat något annat.
Jag låg ju inlagd på psyket när slutdatumet för att skicka in extra uppgifter var så det blev inget gjort av det, vilket även står i beskedet.
Nå inte att jag låg inlagd på psyket utan att inga fler uppgifter kommit in.

Läkaren jag träffade samma dag som jag blev inlagd sa att jag skulle ta det soft med sjukersättningen, man kan överklaga eller söka om.
Så jag orkade inte lägga ner något i det just då, var liksom inte i något bra skick eller på ett bra ställe i livet..
Vet i alla fall att jag gärna skulle vilja ha denna läkare att skriva ett nytt medicinsk underlag för en ny ansökan.
Tror inte på att överklaga, det brukar sällan fungera.

Men jag får ta det senare, orkar inte tänka på det just nu.
Får bankande huvudvärk bara att skriva om det.

I övrigt var gårdagen lugn men jag var ytterligt trött.
Det märks att sömnen blivit sämre.
Känner mig totalt kraftlös.
Ingen ork till något.

Vi åt resterna av pizzan jag gjorde i Lördags.
Det enda jag gjorde var att hacka ihop lite fräsch sallad och duka bordet.
Det gick det med.
Idag måste jag dock laga middag.
Om jag kunde komma på vad?

Det står still i skallen.
Vill inte göra något som är för komplicerat.
Något enkelt och gott får det bli men vad?
Måste leta upp något i frysen.
Får se vad det kan bli?

Tja det blir väl dagens enda vettiga görande, komma på vad jag ska göra till middag och sedan laga till det.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!








tisdag 8 augusti 2017

Tisdag och lite allt möjligt...





Idag är inte himlen så här vackert blå, idag är den igenmurad och grå.
Detta foto togs för några dagar sedan då vi hade riktigt toppenväder hos mig.
Det går upp och ner i vädervärlden.
Ena dagen sol, nästa dag grå, någon enstaka skvätt regn och inget sjudundrande åskväder alls.
Jag förväntar mig oftast regn när himlen är sådär grå men det har faktiskt inte regnat särskilt mycket hos mig i sommar, inte som hos Älskade E i mitt Eden, där kommer det skurar var och varannan dag och det är ovanligt där hon bor för där brukar solen grassera från morgon till kväll, stor del av sommaren.

Igår cyklade jag bort till närmsta affären och handlade lite.
Var några småsaker jag behövde men kom ut med två kassar.
Ja, ja som det kan bli.
Hittade färdiga färska hamburgare till bra pris så jag köpte för ovanlighetens skull en sån packe.
Så till middag blev det grillade hamburgare med ost och bröd samt, dressing, sallad, rödlök, tomater, rostad lök, ketchup och senap.
Jisses så gott det var.

Nu äter jag nästan aldrig hamburgare varken ute eller hemma.
Förmodligen var det därför det var så gott.
Vi har ju en del olika hamburgerkedjor här där jag bor men jag tycks aldrig komma ihåg dem för egen del.
Sen tycker jag att det sällan är värt pengarna det kostar att äta hamburgare ute.

Äter ni hamburgare ofta?

Värdmannen pratade med mig när jag var ute och hämtade posten.
Dom åker till stugan i morgon så vi blir själva i huset nån vecka eller så.
Känns alltid gudomligt skönt att vara ensam i huset.
Inte för att värdfolket (som bor på första planet) är störiga, det är bara känslan som blir go.
Å jag har aldrig varit mörkrädd så det stör mig inte ett dugg att vara ensam här.
Nu har jag förvisso Mini en vecka till och då är jag ju inte ensam.
Känns fint att han inte försvinner till sin pappa på Fredag.
Att han stannar en vecka till hos mig.

Vad händer denna dag då?
Njae har ingen aning.
Jag tar dagen som den kommer.
Har inga vida planer.

Nästa vecka ska jag tänka på städning.
Men Mini får hjälpa.
Lördag den 19;onde ska jag ha födelsedagsmiddag för Mini.
Han fyller 18 den 21;a.
Så vi får se till att städa lite innan den middagen.
Men som sagt, det blir nästa veckas "göranden".
Likaså funderingen över vad jag ska bjuda på.
Tro vad jag ska laga för mat.
Det står helt still i skallen men det löser sig säkert.
Är ju ett tag kvar innan jag måste bestämma mig.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!



måndag 7 augusti 2017

Ny vecka...





Ja men då går vi återigen in i en ny vecka.
Denna veckas agenda är helt tom.
Jag har ingenting särskilt inplanerat.
Och det är just vad jag behöver nu.
Att göra ingenting, slippa passa tider, bara vara.

Jag har ju förvisso Mini här men han är ju självgående idag så det krävs inget dygnet runt pysslande med honom.
Men vi har pratat väldigt mycket sen han kom till mig I Fredags och det har varit mysigt.
Jag har även pratat en del med Midi via telefonen i helgen, oxå det mysigt.

Igår drog Mini iväg.
Han och några kompisar skulle ha en Harry Potter filmkväll.
Jag hörde knappt när han kom hem i natt.
Han är duktig på att tassa och smyga.

Själv har jag haft ånyo en jobbig natt då jag vaknat upp ideligen och haft svårt att somna om igen.
Hoppas verkligen att jag inte är på väg tillbaka till det som var innan jag blev inlagd då jag inte sov något alls och innan det ytterst lite.
Det kan ju inte ska vara nog med två veckors hygglig sömn och sen tillbaka till vad som varit.
Håller tummarna på att dessa två nätter utgör undantag.

Helgen har varit skön men jag har varit väldigt trött och slut på.
Tur att jag kan stänga in mig i mitt sovrum när det behövts.
I går försökte jag se en gammal Wallander med Rolf Lassgård.
Men fy vad otäck den var.
Kunde inte se hela på raken utan var tvungen att ta andningspauser och lugna ner mig mellan varven.
Snacka om att vara fjantig, inte för att jag kan se vad otäckt som helst men tidigare har jag klarat av att se både Beck och Wallander, trots bestialiska mord utan att få dåndimpen.
I går var tydligen ingen bra dag för sånt...men jag gav heller inte tappt utan plågade mig genom alla tre delarna.
Idag har jag inga såna planer alls.
Ska jag se något får de bli milt och mjukt.

Försöker ofta sitta ute på altanen.
Den är mig kär.
Stor och härlig.
Får både sol (om vädret tillåter) och friskluft där.
Där finner jag möjlighet till vila och kontemplation.
Speciellt under tidiga morgnar innan världen riktigt vaknat till liv.
Då är det ljuvligt att sitta där.
Nästan bästa altantiden.

Igår grillade jag chorizo och till det en potatissallad samt en blandsallad.
Det var enkelt men väldigt gott.
Idag tror jag att det får bli pizza sen i Lördags.
Ska hacka ihop en salladsskål bara.
Skönt när det är enkelt.
Har inte kommit tillbaka till älskar-att-laga-mat-känslan ännu.
Förhoppningsvis kommer den tillbaka.
Under tiden lagar jag det jag orkar, inget för avancerat som tar för lång tid och tryter på orken.

Vad äter ni till middag idag?

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!