torsdag 16 augusti 2018

Orkidéer, gröna växter och ångestpåslag...





Jag fick en orkidé när jag fyllde år.
Såg i morse att sista blomman trillat av.
Har läst att man ska ta av stänglarna blommorna suttit på när de blommat färdigt.
Jag har aldrig lyckats få en orkidé att blomma om,  har ni något tips till mig?
Jag gillar blommor/växter men har alltid föredragit gröna växter, tycker att dom är mer lättskött och har fått för mig att blommande växter kräver mer, jag kan givetvis ha fel.
Växter har jag i alla fönster, eftersom jag har många fönster så blir det en hel del växter.
Jag sköter dom men måste erkänna att jag varit dålig på att plantera om dom de sista åren, har inte haft energi att lägga på det.
Nästa vår får jag nog ta mig i kragen och plantera om dom.
Är ni noga med att sköta om era växter?
Har ni sk gröna fingrar?
Jag har enligt eget tycke ganska så gröna fingrar.

Klockan är nu 06.10, ganska så tidig morgon men jag har varit vaken länge, eller jag ska väl säga att jag knappt sovit något i natt.
Fick ett ordentligt ångestpåslag vid midnatt.
Allt bara rasade samman och blev nattsvart.
Jag provade att ligga på spikmattan men det hjälpte föga.
Runt 03 klädde jag på mig och smög ut från huset.
Promenerade i två timmar.
Vart jag gick, njae det har jag ingen riktig aning om.
Känns inte som jag egentligen såg något.
Min inre kamp med demonerna tog sitt fokus från vägen.
Men hem tog jag mig och nu känner jag mig ganska så slut på.
Den värsta ångesten har lagt sig men det kryper fortfarande ordentligt.
Min stackars hälsporre mår verkligen inte bra av alla dessa nattvandringar.
Men vad fasiken gör man?

Jag tycker inte att det finns någon egentlig bot när jag får dessa ångestpåslag.
Nä det hjälper inte att andas i kvadrat, ibland hjälper spikmattan, ibland kan det bli en smula lättare med stesolid men just nu måste jag ut och vandra, det ändrar sig hela tiden men någon riktigt bra lösning verkar inte finnas.
Jag gör det jag måste för att överleva, vad annat kan en människa göra liksom?

Idag är det i vart fall Torsdag.
Mitt sista dygn av denna mammavecka.
Jag har lovat Mini att jag ska grilla idag.
Tog fram fläskkotletter från frysen igår.
Till det blir det rostad potatis i ugnen, sallad och bea.
Det blir en fin sista middag för denna gång.

Nästa gång han egentligen ska till mig blir inte som vanligt.
Han kommer väl att vara hos mig någon dag för att packa ihop det han ska ha med sig när han flyttar men någon riktig mammavecka blir det inte.
Han har ganska så fullt upp med sina förberedelser.
Melankolin flödar inom mig, det är en jobbig känsla men jag vet att det kommer att ge med sig med tiden.
Man vänjer sig, jag har sen han började gymnasiet vetat att han ska plugga vidare och flytta men där i början så tänkte jag väl att det ligger så långt fram, det är många år kvar och vips har alla dessa år gått och så står jag här och funderar på vad som hände med tiden?

Nåväl, det är livets gång!

Nu får jag se fram emot en sista mysig dag med Mini och i morgon får jag träffa lilla hjärtat, så jag längtar efter honom!


Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


onsdag 15 augusti 2018

Onsdag...





Ånyo en morgon.
Precis som de allra flesta andra morgnar så dricker jag kaffe.
Inte nykokt men jag har mikrat den.
Vädret ser ut att vara lika som under gårdagen.
Mest mulet och aningen kyligare.
Den där tryckande hettan vi omgav oss med vecka ut och vecka in börjar kännas ganska så avlägsen nu.
Det är mitten av Augusti så sommaren är verkligen på upphällningen.
Alltid när jag ser i backspegeln så känns det som tiden gått så fort, är det samma för er?

I går hade jag en hyggligt lugn dag.
Jag har inte mycket energi för tillfället så jag får hushålla med mina resurser.

Maxi ringde åh det gör mig alltid glad.
Jag hade lagt mig för att vila men klev upp och satte mig på altanen under samtalet.
Helgen har varit bra.
I Måndags var dom upp på avdelningen (efter ett telefonsamtal från personal) och vägde liten, då hade han gått ner 30 gram över helgen.
De fick träffa en läkare ( i pensionsåldern) som rekommenderade rena 80-tals fasonerna när det gäller amning och försökte få Maxi att tro att hon inte hade tillräckligt med mjölk.
Varför gör man nu så?
Du bör väl peppa om amning, inte se till att mamman får dåligt självförtroende.
Nåväl, de åkte dit igår morse och vägde honom igen och då hade han gått upp 50 gram så nej det var väl inget att ställa till ett himla liv om.
Maxi tycker själv att amningen fungerar bra.
Han äter och sover men äter oftare fram emot sena eftermiddagen och kvällen, tycker inte att det låter så konstigt.

Vi bestämde också att jag, gammelmorfar med fästmö ska hälsa på dem på Fredag efter lunch.
Mini blir nog också med för han blir hämtad sent hos mig.
Det ska bli härligt att träffa alla.
Det blir gammelmorfars första besök och han längtar efter att få träffa liten.
Lilla hjärtat är ju hans första barnbarnsbarn så det är lite speciellt.
Får se om vi får till ett fyra generationers foto.
Kan vara roligt att ha i gömmorna.

Så jag längtar tills Fredag.
Ska bli så mysigt att få se liten.
Och krama dottern med pojkvän.
Det där sista är väldigt viktigt.
Vi kramas alltid i min familj, vart vi än ses och pojkvännen som inte var van i början av allt kramande, har vant sig nu att det är så vi gör.
Det blir en härlig Fredag.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

tisdag 14 augusti 2018

Tisdag...





Tisdag morgon.
Vädret är lite si och så ute men det blir nog inte regn.
Det har dragit in en höstkänsla de sista dagarna.
Jag har på mig sockar och långärmat.
Annars fryser jag eller jag fryser i vilket fall.
Känns lite konstigt då det tidigare varit så varmt att jag konstant varit överhettad och klibbig.
Men just nu är det nästan lite skönt att frysa, för en stund i alla fall.

Igår hände inte så mycket hos mig.
Jag gick ut på en liten promenad.
Hängde med Mini.
Lagade middag, en enkel sådan.
Bara spagetti och så stekte jag köttbullar och serverade med sallad.
På kvällen bakade jag en kladdkaka, kom på att jag hade grädde i kylskåpet så det passade ju bra.
Så vi tog en kvällsfika tillsammans.
Mini blev förvånad då han såg kladdkakan och den vispade grädden.
Mä, när gjorde du den?
Tja det kan hända mycket här när han sitter och spelar på sitt rum.

Jag gjorde en hyggligt tidig kväll.
Var så gruvligt trött.
Men inte var det särskilt lätt att somna.
Det tog sina timmar.
Det svarta inom mig vällde upp med gräslig fart.
Då är det inte så enkelt att bara somna.

Hade ingen lust att kliva upp i morse.
Men gjorde det ändå.
Brukar inte ha dagar i sängen då Mini är här.
Jag får helt enkelt ta det när han växlar boende igen.

Nåväl, kaffemuggen står bredvid mig och jag får göra det bästa av denna dag.

Vad hittar ni på idag?

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

måndag 13 augusti 2018

Mormors lilla hjärta...





Den nyblivna familjen mår väldigt gott över att få vara hemmavid.
Äntligen liksom så börjar det lugna ner sig för dem och de får skapa sina egna rutiner runt lilla hjärtat.
Igår fick jag detta foto, dom var på väg på en promenad med barnvagnen.
Han är så olik sig utan alla dessa slangar.
Och världens sötaste lilla gosse.
Han har verkligen fångat mormors hjärta.

Helgen har varit väldigt fin.
Det är underbart att ha Mini här.
Mitt tungsinne har inte gått över men jag har lyckats skjuta den åt sidan för en stund.
Vi har pratat massor, ätit god mat och njutit av ett lugnt helgtempo.

Nu är det en ny vecka, ny Måndag.
I morse skulle jag ringa och väcka Midi vid 05.30.
Tror sällan jag varit så trött.
Nu hann Midi före, hon ringde och sa att hon inte sovit en blund i natt fast hon tagit sina sömntabletter.
Ja jisses så tråkigt det är att även hon har sömnproblem.
Det hade ju gott och väl räckt med mig.
Jag har väl inte de bästa generna att föra vidare kan jag tro men så tråkigt för henne för sömnen är ju så himla viktig om man ska fungera som människa, orka jobba och ha ett socialt umgänge.
Jag hoppas innerligt att hennes sömnproblem ger med sig.

Dagen har inga speciella måsten.
Jag ska laga middag men mycket mer än så behöver jag inte ta mig för.
Jag fortsätter njuta av att Mini är här.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

söndag 12 augusti 2018

Godmorgon...





Lilla hjärtat är lika trött som jag känner mig på denna videosnutt jag fick i går morse.
Idag var det extremt svårt att kliva ur sängen.
Den var så skön och jag så trött.
Men så är det ju ibland, sängen lockar mer än morgonsysslorna.

Jag sitter med kaffet och försöker vakna till.
Ute är det sol och lite moln.
Inte så varmt dock.
Bara 10 grader men det känns behagligt.
Jag är så mätt på den extrema värmen som varit under så lång tid.
Jag är redo för lite svalare temperatur nu.

Igår så ansträngde jag mig för att laga till en riktigt god middag.
Jag helgrillade marinerad fläskfilé, chorizo och majskolvar.
Till det hade jag potatisgratäng och min hemgjorda tsatsiki samt en härlig sallad med allt möjligt smarrigt i.
Oj så gott det blev.
Jag hade även bakat en liten småkaka som passade bra till kaffet efter maten.
Det blev helt klart en lyckad middag.




Min fina lobelia jag fick när jag fyllde år ser inte längre ut såhär.
Den gillade tydligen inte sommarvärmen för den är näst intill död nu.
Trots att jag skött om den och vattnat.
Men det gör inte så mycket.
Den var otroligt vacker första månaden så jag har kunnat njuta av den i alla fall.
Nu känns det som vi går mot höst så den får ha gjort sitt.

Höst ja, känner mig kluven inför den årstiden.
Jag både längtar och känner mig räddhågad inför den.
Mitt sinne brukar alltid gå i botten när den är på väg även om jag gillar den höga luften och tycker att det är en vacker årstid.
Vi får se hur det blir i år!

Nu ska jag sätta mig på altanen med en kopp kaffe!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

lördag 11 augusti 2018

Mini och lilla hjärtat...





Jag hade en riktigt trevlig eftermiddag och kväll igår med Mini.
När han kom till mig en timme senare än tänkt så satte jag på grillen och så grillade jag parisare med bröd.
Till det hade jag skivad tomat, skivad rödlök, rostad lök, ketchup, senap och gurksallad.
Enkelt men mycket gott.

Jag diskade undan och sen hängde vi mest i chillrummet/biblioteket.
Det var som vanligt mysigt och det fullkomligt bubblade ur sonen.
Mitt tungsinne trängdes åt sidan och tog emot hans glädje.
Vi hade en underbar kväll och det var många ämnen som dryftades.
Det gillar jag verkligen med min son, vi har så lätt att prata med varandra och vips har en kväll försvunnit.

Glatt överraskad blev jag också när Maxi ringde och sa att dom skulle bli utskriven igår eftermiddag.
Dom har haft övervakning på honom tre dagar denna vecka, inte bara nätter och det har visat bra.
Igår gjorde han en eeg, och om det skulle visa bra så skulle dom få bli utskriven.
Natten till igår så tröttnade lilla hjärtat på sondslangen så den ryckte han ut själv och efter det bestämde personalen att det verkar fungera utan, med bara amning så dom satte aldrig tillbaka den.




Lilla hjärtat slanglös men fortfarande med plåster.
Nu är även dom borta.

Gårkvällen var en härlig kväll för den nyblivna familjen.
Äntligen hemma och så skönt att få sova i sin egen säng.
Sjukhuslivet är dom mätt på, dom har tillbringat nästan 3 veckor på avdelning.
Jag förstår deras glädje.

Jag fick några söta videosnuttar och foton av honom igår.
Som jag naturligtvis sparade ner i min barnbarnsmapp.
Där finns mycket smått och gott att titta på för den nyblivna mormodern.

Jag hade tur igår med.
Fick sms att mitt paket från Apotea låg och väntade i närbutiken så jag gick dit och hämtade ut det.
Sömntabletter igen, jippi så bra.
I natt har jag faktiskt sovit över förväntan bra och gott.
Känner mig som en ny människa idag.

Nu ska jag dricka mer kaffe, har precis kokat och sen ska jag hålla koll på klockan så att Mini kliver upp i tid.
Han ska träffa en kompis på byn så han blir borta en del idag.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

fredag 10 augusti 2018

Fler än jag som varit vaken inatt...





Fick denna snapchat av Maxi i morse.
Liten har ätit nattmål och somnat om.
Själv kan jag inte förklara min vakenhet med att jag behövt amma.
Nä det var många, många år sedan jag gjorde det.
Snarare beror vakenheten på att jag inga sömntabletter har.
Läkarna har skrivit receptet så att jag inte hinner få nya innan askarna tar slut.
Var ut och kollade vart paketet från Apotea är i morse, det har kommit fram men beräknad leverans står Måndag.
Jag ska då ha himla tur om jag ändå får dem idag annars blir det ännu fler vakennätter för mig.

Igår skrev jag inget här.
Kände mig så oförklarligt låg i sinnet.
Jag hade en dag i sängen.
Det är bästa stället för mig när jag blir sådär grymt svart i själen.
Det andra bästa är noll kontakt med yttervärlden.
Såna dagar orkar jag inte vara social och trevlig med nån.

Idag kommer Mini så då blir det skärpning Millan!
Visar aldrig mina barn hur jag verkligen mår.
Dom vet att jag inte mår toppenbra men inte hur illa det är/kan vara.
Måste åka in till byn och helghandla.
Det gapar så tomt i kyl och skafferi.
Å det går ju inte när Mini ska vara här.
När jag är ensam så bryr jag mig inte så mycket om det är tomt, huvudsaken jag har kaffe och mjölk så klarar jag mig.
Kan väl tillägga att jag inte är så duktig på att sköta mig matmässigt när jag är ensam, jag slarvar och glömmer bort men det är som det är med det.

Jag skrev tidigare att spisfläkten gått sönder, trodde jag i alla fall.
Jag tog isär den tidigare i veckan och rengjorde den.
Helt plötsligt så fungerade den igen.
Å jag kunde sätta tillbaka delarna utan problem, det har jag aldrig kunnat tidigare.
Mirakel, eller?
Så tja, jag är med spisfläkt igen och det passar ju bra den kommande veckan då det blir mer matlagning eftersom Mini är hos mig.

Jag tror att denna kommande veckan blir den sista med Mini hos mig.
Min sista riktiga mammavecka.
Nästa gång han ska till mig så åker hans pappa med fru utomlands så han stannar kvar och passar huset då samt får låna bilen när dom är borta.
Sen är det dags för Minis flytt söderut.
Visst kommer vi att ses innan flytten men det blir inte samma.
Det kanske är därför jag dippar så djupt just nu.
Slut på en fas i mitt liv och början på något nytt.
Det kan vara så...

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

onsdag 8 augusti 2018

Lilla Hjärtat...





Jag tror jag har gått och blivit hönsig på äldre dagar.
Kan inte minnas att det stört mig nämnvärt om inte Maxi hört av sig under en vecka eller så men nu...
Söndagskväll hade vi kontakt.
I Måndags var det tyst.
Jag skickade ett sms men inget svar.
I går förmiddag satt jag hos kuratorn och berättade att jag helt plötsligt blir alldeles stirrig när jag inget hör från den lilla familjen.
Jag som alltid varit så cool oavsett om dom varit hemmavid eller utomlands.
Ja där ser man.

När jag gick ut från kuratorn så slog jag på ljudet på mobilen och se där låg ett sms och väntade på mig.
Dom hade haft det ganska så stressigt i Måndags.
Inget särskilt hade hänt.
Gossen mådde bra.

Och där drog jag en lättnadens suck. 

På eftermiddagen så ringde Maxi, ni ser ketchupeffekten.
Först ingenting, sen ingenting, sen allt!

Hon var lite besviken för att dagpermissionen blev inställd, dom hade bägge två sett fram emot en lugn och skön dag hemma med liten men så blev det inte.
Dom har nu tagit bort medicinen intravenöst och nu får han den genom sonden i näsan.
Därför ville dom ha kvar honom på övervakning även under dagen.
Dom träffade även en barnläkare som dom diskuterade genom hur dåligt det fungerar på avdelningen.
Maxi tycker att personalen inte pratar med dom, frågar dom om något kan dom få ett svar som sen tas tillbaka då de kollas upp.
Den ena säger si den andra så.
Det är så att säga inga raka rör där jämfört med det större sjukhuset dom tidigare låg på i början av lilla hjärtats liv.
Hon fick i alla fall ryta ifrån och det kändes nog gott för lilla mamman.

I övrigt var väl det mesta bra men dom är less på att ligga på sjukhus och längtar hem.
Jag frågade om medicineringen liten får.
Maxi berättade att den ena ska fasas ut under kommande 6 veckorna och den andra fasas ut under 6 månader.
Jag hoppas verkligen att det går bra för lilla hjärtat så att inget annat uppstår.

I natt/morse gick jag ut på promenad.
Klockan var knappt 03.30 när jag vandrade iväg.
Kunde inte sova och hade ett rejält ångestpåslag som inte ville ge sig.
Kanske kom det från samtalet med kuratorn igår, då jag kunde vara svag och känna efter, vad vet jag.
Av någon anledning så bara gick jag utan mål så hemvägen blev ofantligt jobbig.
Kom hem vid 06.30.
3 timmars vandring och jag minns knappt vart jag gick.
Men ångesten känns lite lättsammare nu så promenaden hjälpte till.

Nu ska jag dricka ännu en kopp kaffe och sen får dagen bli som den blir.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


tisdag 7 augusti 2018

Tisdag...





Solen skiner idag från en klarblå himmel.
Regnet och stormen har dragit vidare.
I går var det sannerligen höstkänsla i luften och inte var det särskilt varmt heller.
Det var skönt att småfrysa jämfört med att känna sig äcklig, varm och klibbig.
Det ska vara lägre temperatur idag med.

Jag åker in med bussen till mitt samtal hos kuratorn.
Sen promenerar jag hemåt.
Det blir väl en promenad på runt 4.5 km, alldeles lagom.

Väl hemma ska jag se om jag ska ta itu med mina "borden".
Det blev ingenting gjort igår.
Jag kände mig så trött och slö.
Orkeslös.
Så det blev en del säng för mig och horisontalläge.
När jag har dessa dagar är det bara att lyssna till vad kroppen säger till mig, annars blir det inte bra.

Idag blir lilla hjärtat 14 dagar gammal.
Tänk så mycket som hänt den lille sen han föddes.
Inte en start som någon av oss tänkte skulle ske innan.
Igår hörde jag ingenting från den lilla familjen men dom har väl annat för sig än att uppdatera mig hela tiden.
Dom behöver sitt lugn och ro.
Och jag antar att dom har att göra, en två veckors baby tar sin tid.

Jag har mitt fotoalbum att titta i med både foton och videosnuttar.
Jag tycker om att förirra mig i dem.

Nu ska jag sätta mig på min kära altan och dricka en kopp kaffe innan jag börjar förbereda mig för turen till byn och kuratorsamtal.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

måndag 6 augusti 2018

Måndag och ny vecka...





Ja då är det en ny vecka igen.
Lilla hjärtat blir 14 dagar gammal i morgon.
Tänk så tiden går.

Ute stormar det med någon enstaka regnskur.
Jag gick bort till närbutiken och det var riktigt skönt ute.
Inte sådär kvalmigt som det varit ett tag.
Det kändes som om jag kunde andas igen.
Nära höstkänsla.

Jag antar att dagen inte tar mig med på några gränslösa äventyr.
Jag har några små "borden" att ta mig för.
Spisfläkten verkar ha gått sönder efter jag lagade middagarna till den nyblivna familjen i Torsdags.
Den fungerar i alla fall inte och jag har inte använt den sen dess.
Måste ta isär den och rengöra den innan jag säger till min hyresvärd.
Inte ett roligt göra och något jag tyvärr gör alldeles för sällan för jag har så himla svårt att sätta ihop den igen.
Jag vet inte vad jag gör för fel men det är näst intill omöjligt för mig.
Så det borde jag ta mig an...någon dag.

Så borde jag ta fram dammsugaren.
Har inte orkat på slutet när det varit så klibbigt.
Jag har skjutit på det och nu har ju vädret vänt för en stund så jag borde passa på.

Men inget är superakut så om jag gör det i dag, i morgon eller i övermorgon så spelar det inte så stor roll.
Det är fördelen att leva ensam, man gör det när man vill.

Sent i går kväll ringde min fd svärmor till mig.
Vi har haft en ganska så ovanligt flitig kontakt sen Maxi åkte in till förlossningen.
Hon berättade att hon hälsat på den lilla familjen och träffat underverket.
Hon var så djupt rörd när Maxi berättat att han som andra namn ska heta efter farfar.
Det hade fd svärmor inte väntat sig.
Jag hörde att hon smågrät i telefonen så hon blev väldigt tagen över den gesten.
Ni som kanske inte läst mig, barnens farfar gick bort för snart 1 1/2 år sedan.
Nå vi pratade på en liten stund, hon var givetvis lycklig över att ha fått träffa den lille gossen och det förstår jag, det är hennes första barnbarnsbarn.

Hade dock svårt att somna efter samtalet.
Var i läge för sömn när hon ringde men det blåste över så jag låg vaken halva natten och somnade in fram emot morgonkanten.
Men jag ska inte göra något särskilt idag så det spelar ingen roll om jag är trött.
I morgon däremot ska jag in till byn på förmiddagen.
Kuratorn är tillbaka efter sin semester så jag har samtal inbokat.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!