söndag 20 januari 2019

Suck...





Tidig morgon.
Söndag.
Å här sitter jag efter en natt utan sömn.
Kokar kaffe så snart får jag dricka dagens första kopp.

Igår så gick jag in till byn.
Behövde bla ta ut sömntabletter.
Då visade det sig att det inte går att få tag på dessa sömntabletter, inte ens utbytes.
Slut överallt hos återförsäljarna.
Å det verkar som om detta katastrofläge kommer att vara.
Hon kollade leveranstid på ett utbytesmärke och det var satt till 15 Maj.
Men hallå, hur ska detta gå då?
Farmaceuten rekommenderade att jag kontaktade min läkare för att få en annan sömntablett utskriven.

Puh, jag har provat det mesta och det är bara den kombinationen jag har idag som har fungerat något sånär.
Jag sover inte bra av dem men det är ändå det bättre alternativet om jag ska få sova något alls.
Det kändes inte så bra när jag fick gå hem tomhänt.
Den nya medicinen har fått mig att sova sämre än någonsin med sömntabletterna så ni kan kanske tänka er hur det blir utan.
Ska kolla på Apotea men det lär vara samma där.

Just nu känner jag mig inte särskilt uppåt.
Det känns aningen hopplöst.

I övrigt hade jag en lugn dag igår när jag väl kom hem igen.
Jag fick lägga mig en stund under värmefilten för att få upp värmen i min frusna kropp.
Det var -15 grader när jag gick fram och tillbaka till byn.
Det är runt 1 timmes promenad.

På eftermiddagen började jag se en ny science fiction serie.
Jag vet ännu inte riktigt vad jag tycker om den.
Var nog inte tillräckligt koncentrerad...som vanligt.
Jag får se om jag tittar på något avsnitt idag.
Lär ju inte vara mer fokuserad..hah

Dagen får bli som den blir!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

lördag 19 januari 2019

Lite ditt och lite datt...





Det är en sån natt igen.
Ingen sömn.
Vid 03 gav jag upp.
Klädde på mig och gick in till köket.
Ute är det mörkt.
Funderade på om jag skulle ta på mig ytterkläderna och gå ut på promenad men kom på att jag ska in till byn under förmiddagen så jag la det på is till dess.
Det är inte så värst mycket jag kan göra när jag är vaken mitt i natten.
Jag vill ju inte låta så att jag väcker hyresvärden som bor på första plan.
Det vore inte snällt.

Så jag hamnade här framför datorn.
Surfat runt lite, läst nyheter och så.
Sverige har en statsminister och en ny regering.
Äntligen, det var på tiden!

Många tror att denna koalition inte ska hålla hela mandatperioden men varför inte?
Socialdemokraterna har samarbetat med andra partier tidigare, ta Centern för att ge ett exempel.
Med tanke på hur hösten varit och hur låst alla partier varit så tycker jag att det är en lösning lika värt som något annat.
Och om sanningen ska fram så föredrar jag denna regering framför ett helt blått.
Dom ställde till det under sina sista 8 år vid makten så det vill jag inte ha i repris.

Nog om det.
Det är den 19 Januari och strax över två år sedan jag fick budet om att min mamma hittats död på hallgolvet i sitt hus.
Det känns märkligt hur tiden går.
Redan två år sedan.
Hon finns fortfarande i mina tankar lite nu och då.
Jag har försonat mig med hennes död.
Men kan inte låta bli att känna stark sorg/vemod när jag sitter hos kuratorn och vi kommer in på henne eller när jag umgås med mitt barnbarn.
Jag tänker på hur mycket hon missade när hon stängde oss alla utanför.
Hur mycket glädje hon kunde ha känt om hon velat vara en del av familjen.
Jag tänker på de val hon gjorde och det gör mig fortfarande ledsen.

Jag skulle aldrig kunna tänka mig att inte vara delaktig i mina barn och nu barnbarns liv.
Dom är det viktigaste jag har.
Att få tillbringa tid med mitt barnbarn är ren och pur lycka och jag vill följa honom genom hans liv och alla andra barnbarn som kan tänkas födas framöver med.

Jag tänker och funderar över om mamma kunde ha blivit lyckligare om hon släppt in oss och deltagit i våra liv?
Hon hade i vart fall inte varit så förtvivlat ensam.

"Om nätterna har jag jag förskingrat så mycket förstånd, det kanske var pundigt, det kanske var bra".

Å det är kanske vad vakennätterna innebär!

Nu ska jag koka kaffe och njuta av morgonens första mugg!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

fredag 18 januari 2019

En gång en trumslagarflicka...





Efter julhelgen så hände det en rolig grej.
Jag har som jag nog tidigare skrivit om en gång i tiden varit popstjärna och spelat trummor i ett tjejband.
Vi spelade ca 3 år tillsammans och blev väl ganska så känd runt omkring.
På den tiden fanns inte så många rena tjejband.
Vi spelade melodiös poprock med många trallvänliga refränger.
Vi hade spelningar utanför orten vi bor på.
Flertalet gånger spelade vi i vår huvudstad.
Det var en rolig tid på många sätt.

Vid jultid så läste jag på FB att vår basists bror fört över en del av våra låtar till datafiler.
Jag skrev genast och frågade om hon kunde skicka dom till mig.
Vilket hon gjorde.
Nu har jag runt 20 filer med olika låtar både från studio, livespelning och inspelning från replokalen.
Ni må tro att det varit roligt att lyssna på sina gamla synder (hihi).
Det var superlänge sen sist jag lyssnade på våra låtar för jag har bara haft på kassett och har inget att spela på.

Nu när jag skriver om detta känner jag att jag går en runda längs Memory lane.
Vi hade många väldigt roliga spelningar både i byn och utanför och många roliga rep i vår fina replokal som vi gjort i ordning helt själva.
Å eftersom vi var tjejer och i tonåren så fanns det en hel del terapi att klara av innan repen så vi kunde fokusera på musiken.
Det var en fin tid.

Vid ett tillfälle så åkte vi till Örebro för att spela in tre låtar som hamnade på en samlingsplatta.
Det var en härlig vecka.
Så vi finns på en LP skiva, jag har den någon stans i mina gömmor.

Det är roligt att tänka tillbaka men vill jag vara tonåring igen?
Absolut inte!
En gång räcker...

I dag är det Fredag.
Jag har varit ute på en tidig morgonpromenad.
Tack och lov var det ingen ångest inblandad, blev bara less då jag inte kunde sova.
Det var krispiga -14 grader ute.
Senare idag ska jag gå in till byn och handla lite.
Det gapar ganska så tomt här i kyl och skafferi.
Mer än så händer nog inte denna dag.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


torsdag 17 januari 2019

Att vara sugen eller inte...





Det verkar vara många som börjat äta semlor har jag sett på sociala medier.
När jag ser alla foton blir jag lite sugen.
Men jag brukar vanligen inte "fuska".
Jag brukar vanligen äta en semla på Fettisdagen, varken innan och heller inte efter.
Något år när Mini bodde här blev det både före-under-och-efter men det var ett ovanligt år.
Jag tycker att semlor är goda men det är nog sällan jag längtar efter att äta en.
Har ni börjat äta semlor?

På tal om att vara sugen.
Är jag "fattig" och inte har något särskilt gott hemma kan jag bli så sugen efter något sött/gott att jag nästan klättrar på väggarna.
Har jag däremot olika gott hemma känner jag mig inte särskilt sugen på något.
Om jag köper ex en påse plockgodis kan den stå i veckor i skafferiet, det är som om jag inte ser den när jag väl har den hemma.
Ibland tar jag en bit eller två och så är jag nöjd.
Å ibland när jag går på affären för att just köpa något gott vet jag aldrig vad jag egentligen är sugen på.
Kan gå runt länge innan något hamnar i vagnen och så när jag kommer hem kan jag känna att nä, det där är jag ju inte sugen på.

Likadan är jag när det kommer till snacks.
Jag är inte särskilt förtjust i chips, jordnötter går an och ostkrokar (som vi säger där jag bor) tycker jag är gott.
Ibland händer det att jag köper hem en påse ostkrokar och när den väl är i skafferiet glömmer jag bort den.
Mini brukar fråga om jag kommit ihåg att äta lite ostkrokar och jag säger oftast att nä, det har jag inte gjort.

Jag är alltså sugen på det mesta när jag är "fattig" och inte har något hemma men när det väl finns hemma så glömmer jag för det mesta bort det.
Fördelen med att leva ensam är att det jag köpt finns kvar i skafferiet tills jag kommer ihåg det.
När jag levde i äktenskapet så var det inte så.
Hade jag köpt en påse godis så gick alltid min make och nallade av den och när jag blev sugen på att ta en bit så var det slut.
Ganska så irriterande.

Hur funkar ni?

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

onsdag 16 januari 2019

- 18 grader, inte kul...





Klockan är bara 06.00.
Inte så mycket alltså.
Jag sitter och värmer mig med en kopp kaffe här i mitt varma kök.
Har varit ute på en "ångestpromenad".
Tack och lov så släppte det snabbt idag.
Det blev bara en timme.
Men i -18 grader.
Fy så vidrigt kallt det är.
Och typisk Januaritemperatur.
Jag är tacksam om det inte blir kyligare.
Någon/några veckor runt Januari/Februari brukar kunna ligga på runt -28 grader.
Jag är glad om jag slipper det i år.

Igår ringde min läkare.
Vi pratade genom mina biverkningar men hon ville ändå att jag skulle fortsätta.
Insättningssymptom/biverkningar kan ju gå över men det brukar inte vara så för mig.
Och så ville hon att jag skulle öka från och med idag, så jag fick ändra i medicindosetten.
Ska ta 2+1 nu och om två veckor öka till 2+2.
Så ska hon boka in en tid i Februari och då ska vi utvärdera medicinen.
Så jag får fortsätta med denna medicin och kostrestriktionerna ett tag till.
Hon förlängde även min sjukskrivning och skrev ut Atarax mot klådan.
Får se om det hjälper.

I övrigt hände inte så mycket igår.
Jag hade en lugn dag i trötthetens tecken.
Det är ju attans att sömnen är så usel, näst intill obefintlig.
Midi ringde, hon behövde hjälp med en grej.
Pratade ytterligare en stund innan hon var tvungen att gå till jobbet.
Livet verkar vara gott hos henne.
Pojkvännen har börjat jobba nu efter månader av sjukskrivning.
I Februari ska han till läkare och göra en röntgen för att se om allt ser fint ut med hjärtat.
Det har tagit sin tid för honom att komma tillbaka efter operationen men nu verkar han vara på banan igen.
Skönt att höra!

Nu ska jag fortsätta min dag!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

tisdag 15 januari 2019

En dag med liten...





Igår hade jag en härlig dag med liten.
Den lilla killen är så himla go, mysig och skön.
Mormor gillar hans stil.

När jag kom dit så sov han.
Maxi klädde sig och gick iväg.
Jag ställde mig i köket och skulle brygga kaffe.
Då vaknar han.
Hihi, Maxi trodde han skulle sova ett bra tag men han kände väl på sig att mormor var där.

Jag gick in till sovrummet och där möter mig världens goaste leende.
Som sagt, en baby som ler med hela ansiktet är oslagbar.
Vi låg och snackade en stund innan jag tog upp honom.
Och sen hade vi härliga timmar med bus, sång, ramsor och golvlek.

Vid 11 fick han en flaska.
Efter ytterligare bus och blöjbyte somnade han i min famn och sov som en liten prins tills mamma kom hem.
Jag funderade på att lägga ner honom i sängen men lät bli för jag tycker att det är så fridfullt att hålla i en sovande baby.

Maxi kom hem vid 13 tiden.
Jag blev kvar nån timme, en och en halv till innan jag klädde mig för att gå hemåt.
Hemvägen var inte så trevlig att gå.
Det blåste rejält och var bitande kallt dessutom var det värsta snöyran.
Lite bökigt att gå när man måste titta neråt och inte rakt fram.
Men hem kom jag till slut.
Då var jag väldigt trött.
Värmde en kopp kaffe och satte mig vid köksbordet.

Det är alltid skönt att komma hem efter jag varit borta över dagen.
Ljuvligt skönt!

Det blev ett långt samtal med Älskade E och sen gjorde jag kväll och kröp ner i sängen.
Men det där med att sova tycks inte vara möjligt.
Somnade efter många timmars snurr och vaknade 45 minuter senare, sen har jag bara dåsat.
Läkaren ska ringa idag så jag får berätta för henne och höra vad hon tycker.

Nu blir det mer kaffe och en skön hemmadag för mig!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

måndag 14 januari 2019

Barnvakt...





Klockan är 05.55 och jag sitter i mitt kök med en god kopp kaffe bredvid mig.
Efter kaffetåren går jag raka vägen in till duschen.
Å sen ska jag promenera in till byn.

Jag ska vara barnvakt åt liten medans mamma gör sig fin hos frissan.
Det ska bli roligt.
Han är ju en sån skön liten kille.

Jag har ingen aning om hur länge Maxi blir hos frissan.
Om det går fort eller om det tar lång tid.
Så jag får se hur länge jag blir där.
Förmodligen har jag inte så bråttom hem när hon är klar.

Så ser min dag ut.
Vad hittar ni på idag?

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

söndag 13 januari 2019

Ångestpromenerande...





Ja då har det blivit kyligare igen.
- 10 grader.
Det biter ordentligt i skinnet.
Jag har varit ut på en mycket lång sk "ångestpromenad".
Tittade på mobilen innan jag gick ut och den sa att det var -2 grader ute.
Kunde inte förstå att det kändes så bitande kyligt men upptäckte när jag kom hem att det var Stockholmsvädret, min mobil var inställd på fel.

Nåväl det blev 3 timmar och 15 minuters traskande i alla fall.
Det tog sin tid innan ångesten började stilla sig så att jag kunde börja tänka på vart jag var och om jag skulle kunna börja promenera hemåt.
Blir alltid lika förvånad "när jag vaknar till" och ser vart jag är någonstans.
Under ångestgåendet, när det är som värst så vet jag faktiskt inte vart jag går.
Lite konstigt men så är det.

Nu är jag i vart fall hemma igen och det känns gudomligt underbart att slippa kylan där ute.
Ångesten är lättare att hantera nu.
Tack och lov!

Nu ska jag bara ta det lugnt, vila och njuta av värmen i lägenheten.
Jag är tacksam över att ha tak över huvudet, det finns många som inte har det.
Har precis kokat kaffe och det värmer gott invärtes.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

lördag 12 januari 2019

Lördag...





Hur hade ni det på Fredagsmyset igår?
Hos mig vet jag inte hur hög mysfaktorn var men jag tände ljuslyktor på köksbordet som bidrog till den känslan.
Det blir ju inte samma mys när man sitter på egen hand.
Inte för att jag har något emot att sitta själv, eremit som jag är.

Pratade med Älskade E igår och vi hade på intet sätt samma dag.
Jag tyckte att det var Lördag, hon Torsdag och så kommer grodan ur min mun.
Då vet jag ju bestämt att det är Fredag i morgon.
Efter Lördag kommer tydligen Fredag i min värld.
Kanske inte så konstigt att det snurrar till i hjärnan då sömnen är så usel.
En biverkning av medicinen är sömnsvårigheter, insomnia och ja det känns bekant.
Denna medicin tycks slå ut den lilla sömn jag vanligen har och det är ju inte så värst roligt.
Det tar evigheter att somna och sen känns det mer som jag bara dåsar, tittar på klockan flera gånger i timmen.

Då jag har ätit flertalet olika typer av medicin så har jag varit med om detta många gånger.
Somliga mediciner slår ut sömnen totalt trots mina sömntabletter.
Sådana mediciner har jag sluppit fortsätta äta.
Tror dock inte att min läkare kommer att vilja att jag slutar med dessa ännu.
Jag får nog harva på ett tag till.

Jag undrar hur det känns att kliva ur sängen på morgonen och känna sig helt utvilad?
Det var så länge sedan för mig att jag helt glömt den känslan, kan inte ens minnas lite vagt hur det skulle kännas.

Idag är det i vart fall Lördag.
...igen...
Har inga särskilda planer för dagen.
Möjligen lutar det åt en promenad lite senare idag.
Det har tack och lov slutat storma.
Trodde taket skulle lyfta här igår.
Som det tog i.
Jag fick stänga vädringsluckan i mitt sovrum för palmen jag har i fönstret höll på att blåsa ner.
Men nu är det lugnt igen.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


fredag 11 januari 2019

Inget läkarbesök...





Det är tidig morgon.
Klockan är ännu bara runt 05.
Jag har varit vaken i evigheter.
På något vis är det egentligen ganska så fridfullt under tidiga morgnar om jag bortser från trötthet då jag inte fått sova särskilt mycket.
Men jag har en planlös dag så det gör inte så mycket.

Igår gick det inte så bra med läkarbesöket men det gick ändå bättre än i Onsdags.
Mottagningssköterskan ringde runt 08.30 och meddelade att mitt läkarbesök var avbokat då läkaren var sjuk.
Det kändes ju skönt att jag fick veta det så tidigt så jag inte behövde gå in till byn i onödan.
Å hur går vi vidare nu då eftersom läkarbesöket skulle handla om förlängning av läkarintyget (går ut på Söndag) samt medicinuppföljning?
Jo ser ni, min ordinarie läkare ska ringa mig på Tisdag eftermiddag och så ska vi ta det över telefonen.
Eftersom min ordinarie läkare är överläkare så kan det fungera per telefon.
Sen får jag se om hon bums vill träffa mig men hur hon ska få till en tid vet i gudarna.
Det verkar vara lite kris på Psykiatrin med mycket sjukdom.
Nåväl, jag får se hur det blir.

Det är helg på gång.
Jag har inget planerat.
Blir väl mest hemmavid och möjligen några promenader om kroppen/knoppen är villig.
På Måndagsmorgon ska jag gå in till Maxi och vara barnvakt åt liten då mamsen ska till frissan.
Det ser jag fram emot.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!