måndag 31 juli 2017

OMG, skam den som ger sig och en sån lättnad...





ÄNTLIGEN!
En kvinna från F-kassan ringde i eftermiddag och sa att nu är mitt ärende behandlat.
Jag får hela min sjukskrivningsperiod godkänd.
Från den 1 Juni till den 30 September.
Hon tyckte att det varit många turer i detta ärende och jag kunde inte göra annat än hålla med.
Hon skulle göra en utbetalning för den 2/6-20/7.
Första dagen går ju bort, karensdag.
Pengarna bör vara på mitt konto på Onsdag.

WOW!
Nu kan jag betala hyran samt de 5000 jag lånade till förra hyran.
Jag kan göra mig skuldfri och andas lite lättare.
Jag blev alldeles skakis i hela kroppen under samtalet och hjärtat bankade så jag trodde det skulle hoppa ur kroppen på mig.

Ringde Älskade E och hon trodde att något allvarligt eller tråkigt hade hänt.
Men jag var bara chockad.
Och känner mig fortfarande det.
Och så känns det gudomligt skönt, att slippa bära på detta tunga ok av ovisshet.

Kanske jag kan få lite lugn och ro nu när jag konstant slipper oroa mig för hur allt ska bli.
Fattar ni hur glad jag känner mig?
Så glad att det bara snurrar i skallen på mig.
Och det är nästan lite svårt att förstå att det är sant.
Att alla vedermödor jag gått genom givit resultat.
Att jag blev både trodd och förstådd.
Eller det är väl kanske inte direkt jag som blivit mer trodd på, läkarintyg och journalanteckningar lär väl ha gjort mig och mitt mående tydligare.

Men som sagt OMG!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

Måndag igen och ånyo en vecka av väntan...





Konst jag har hängande i min hall.
Denna konstnär heter Bia Peterson och verkade i Ångermanland.
Han föddes i Hammar, Nyland i Ytterlännäs socken.
Vilket år han dog vet man inte (enligt Wikipedia).
Han var som konstnär autodidakt och bedrev självstudier under resor till Norge, Frankrike, Spanien och Amerika.
Hans konst består av stilleben och landskap utförda i olja, tempera, pastell eller oljekrita.

Jag har några tavlor hängande av honom i mitt hem.
Tavlor som min finaste Pappelino en gång i tiden köpt.
Just för att han var en konstnär inom närområdet.
Jag gillar dom jag har.
Under tiden jag jobbade inom hemtjänsten så hittade jag en och annan Bia hos pensionärerna jag gick till.

I dag är det alltså Måndag igen.
Denna vecka borde jag få F-kassans dom.
Dom kan väl inte dra ut på det hur länge som helst.
Det knyter ihop sig som en stor klump i magen av oro.
Det har gått relativt bra att låta bli att grubbla på det för mycket i helgen men det har märkts på det sätt att jag ingen energi haft.
Har legat mycket i helgen.
Inte orkat sitta uppe.

Provade att sitta ute på altanen igår flera vändor men det gick inte.
Jag känner mig tröttare än tröttast även om jag sover bättre än på länge.
Natten har inte inneburit några mardrömmar (tack för det!) men jag vaknar ofta.
Det blir inte riktigt sådär sammanhängande som jag hade önskat men ändå mycket bättre än tidigare.
Man får vara glad för det lilla!

Ute är det grått och tråkigt.
Önskar mig ett sjudundrande åskväder men än så länge har det inte hänt.
Tror det åskat en gång denna sommar och då snabbt övergående.
Men vem vet, endera dagen kanske jag får uppleva mitt favoritväder.

Mini ringde igår kväll.
Han har det bra för sig själv hemma hos sin pappa när han och nya hustrun är på bröllopsresa.
Mini hade lite funderingar om infrysning av mat.
Tur han har sin mamma att vända sig till.
Det var mysigt att prata bort en stund med honom.

Så vad händer idag då?
Jag ska väl cykla bort till närbutiken och hämta paket från Apotea.
Det borde komma idag.
I övrigt blir det väl att vänta.
Å jag som idag har sånt tålamod för det...not!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!






söndag 30 juli 2017

Söndag och vilodag...






Idag vilar jag igen.
Det enda jag gjort sista strax över veckan.
Och när jag skriver vila så är det verkligen det jag gör.

I Torsdags fick jag lov att gå ut på en liten promenad på psyket.
Helt och hållet ensam, utan vårdare som följde med.
Känslan var fantastiskt ljuvlig.
Det kändes som jag inte varit ute på flera år.
Frihetskänslan skuttade i bröstet på mig.
Jag gick en runda uppe mot skogen.
Det var otroligt vackert där.
Eller så tyckte jag det bara för att jag varit instängd närmare en vecka.   
30 minuter fick jag för mig själv, 30 härliga minuter.

Nu sen jag blev utskriven från avdelningen får jag gå precis vart jag vill men gör det inte.
Känner mig kraftlös, bräcklig och skör.
Jag nöjer mig med mitt sovrum, köket, toaletten och altanen.
Det räcker gott just nu.

Jag får sova bättre nu än tidigare hemma men det blir inte lika bra som när jag låg inlagd.
Vaknar ofta på nätterna och inatt vaknade jag ur den där mardrömmen jag blir jagad i.
Den som får mig så förskräckligt rädd.
Konstigt nog somnade jag om även om det tog lång tid.

Nu har jag varit hemma i närmare två dygn och dagarna går.
Pratade med Midi igår under förkvällen.
Vi kom fram till att ingen av oss förstår vart sommaren tagit vägen.
Hennes har försvunnit i arbete och mitt i dåligt mående.
Men snart är Juli förbi och Augusti tar sin början.

Till veckan borde jag få veta vad F-kassan beslutar angående min sjukpenning.
Från när den räknas.
Jag håller tummarna hårt för att hela sjukpenningstiden blir gällande.
Annars vet i f-n vad jag gör?
Då måste jag fundera på den där plan B som jag inte har en lösning på.

Men idag är det bara Söndag så jag fortsätter vila och slutar grubbla.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!




lördag 29 juli 2017

Sitter i köket...





Har fönstret öppet.
Kaffet har just gått klart
Så nu blir det en härlig kopp nykokt kaffe för mig.

Jag har legat länge i sängen idag.
Har inte orkat kliva ur den.
Känner mig konstigt bräcklig och svag.
Men det var väldigt skönt att ligga i min egen säng.
Sjukhussängar ger jag inte mycket för, dom är inte särskilt sköna.
Och för att inte tala om kuddarna, nej tacka vet jag min egen säng och mina egna sängkläder.

Gårdagen var lugn.
Jag gjorde inte så mycket.
Cyklade iväg och hämtade ut medicinen.
Pratade en del i telefon.
Kom ihåg att laga lite mat men det blev en sen middag.

Till natten så krossade jag propavanen som dom gjorde på psyket.
Det ska bli mer effektfullt om man gör så.
Fruktansvärt äckligt är det dock att svälja.
Har fått sova men jag har vaknat ofta och det har tagit sin stund innan jag somnat om.
Å nu är jag då äntligen uppe och klädd.

Vad jag ska göra idag har jag ingen aning om.
Förmodligen inget särskilt.
Vattna blommorna måste jag göra, det var ju mer än en vecka sen sist.
Men utöver det finns inga planer alls.

I helgen ska jag försöka att inte stressa upp mig och grubbla över F-kassans kommande beslut.
Men nog känns det att jag inte längre går på stesolid.
Den där krypande ångesten är tillbaka igen.
Och det var ju förvisso väntat.
Lite konstigt tycker jag nog att det är då jag fått stesolid 3 gånger per dag och från en dag till en annan ska jag klara mig utan, ingen nedtrappning alls.
Men läkare är läkare och det är ju dom som bestämmer!

Nå nu är jag åter tillbaka till verkligheten och det är Lördag!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!



fredag 28 juli 2017

Hemma igen...





Idag blev jag utskriven från Psyket.
Jag tog med mig ett foto av en tavla som hänger i matrummet.
Frågade personalen igår om det var okej att fånga den på fotografi.
Jag fick klartecken på det.
Egentligen får man vare sig filma eller fota på den låsta avdelningen på Psyket.
Någonting i denna tavla talar till djupet inom mig.
Hade jag kunnat hade jag smugglat ut den men det var dessvärre ett omöjligt företag då den är så stor.

Nu är jag i alla fall hemma, ensam för första gången på en vecka.
Det känns sådär.
Är inte riktigt säker på mig själv.
Har inte fått besked från F-kassan än.
Oroar mig att de kommer att bedöma mitt mående på ett annat sätt än det är.
Ekonomin...
Det där man måste ha för att överleva.
Idag skulle hyran dras men några såna pengar finns inte.
Förra månaden fick jag låna 5000 kronor för att kunna betala hyran.
Nu vet jag inte hur jag ska göra?
Allt beror på hur F-kassan dömer mitt mående, om jag får pengar eller inte.

Det är tungt att åka hem och sitta med detta icke-vetande.
Borde ringa F-kassan men gruvar mig så in i nordens för att det blir ett beslut som förgör mig.
Var ute på apotea och stesolid är utskrivet men sen låg ett nytt recept som jag aldrig haft tidigare.
Lyckades hitta åt telefonnumret till den slutna avdelningen på psyk.
Fick prata med sköterskan.
Hon ringde läkaren OCH det var ett RECEPT JAG INTE SKULLE HA.
Läkaren skulle gå in och makulera det receptet.
Något blev fel, den mänskliga faktorn typ...
Finns det något i livet jag inte behöver ha koll på?

X-makens bröllop blev över förväntan lyckad igår sa barnen när dom ringde mig i förmiddags.
Å det låter ju bra att dom slapp skämmas som dom trodde att dom skulle behöva göra.
Själv skickade  jag ett grattis-sms till dom båda och tro det eller ej, idag fick jag ett tackar så mycket svar.

Nu ska jag cykla bort till närbutiken och hämta medicinpaketet från apotea som jag beställde igår.
Stesoliden kommer inte förrrän efter helgen, tyvärr!

Ha det så bäst alla fina!

Kramen om!

Ps. Ursäkta att jag inte svarat på kommentarer, inte läst bloggar eller kommenterat.
Har helt enkelt inte orkat!


torsdag 27 juli 2017

Jaha, nu är det snart över...

Jag blev inkallad till läkaren under förmiddagen.
Jag har tydligen vilat klart nu och blir utskriven i morgon förmiddag. 
Sa att jag inte kände mig redo men utskriven blir jag ändå. 
Har sovit hyggligt 4 av 6 nätter och det räcker tydligen. 
Ingen nedtrappning på stesoliden får jag heller. 
Hemma gäller som tidigare, bara när det är som mest akut. 

F-kassan har ännu inte hört av sig så jag vet ingenting om hur det blir rent ekonomiskt. 

Hem och fortsätta oroa mig med andra ord. 
Känns sådär!

I eftermiddag gifter min x-make om sig. 
Hoppas detta äktenskap lyckas bättre och inte blir så jävla destruktivt som vårat blev. 
Barnen har skickat foto efter dom gjort sig i ordning och så himla fina dom är. 
En ren fröjd för en ömsint mor att se. 

Nån har frågat hur jag ser på det nya äktenskapet och om sanningen ska fram så rör det mig inte i ryggen. 
Huvudsaken att det inte är jag som står brud. 
Önskar honom all lycka till!

Nu försöker jag så gott det går att förtränga ångesten inför morgondagens hemfärd. 
Jag blir ensam tills nästa Fredag då Mini kommer till mig men då stannar han två veckor på raken. 

Å visst får jag komma tillbaka hit om jag inte klarar av att vara hemma men tror inte det blir så. 
Tycker dom att jag är redo att ta tag i mitt liv på egen hand så får det bli så. 

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

tisdag 25 juli 2017

F-kassans nästa attack...

Igår kom sköterskan in till mig och hade ett meddelande från F-kassan till mig att jag behövde skicka in en blankett där det står att jag söker 100% sjukskrivning och inte 3/4. 
Jag ringde handläggaren och förklarade att jag visst skickat in en sådan. 
Hon tittar genom mina papper och visst, den blanketten låg där korrekt ifylld. 
Hon skulle vidarebefordra till den som har hand om mig. 

Mobilen ringer och det är en ny handläggare. 
Hon säger att det tar lite tid för dom har begärt in journalanteckningarna från läkaren som inte kunde skicka in läkarintyget.
Jag frågade givetvis varför?
Jo för dom var tvungen att avgöra om jag mådde såhär dåligt redan då (innan) eller om det är bara nu. 

I värsta tänkbara fall så kommer inte juni räknas eller som absolut värst räknas det bara från i Fredags och det läkarintyget.
Vilket innebär att jag kan bli helt utan pengar i Juni och Juli. 
Trots att jag är inlagd och ska vila upp mig och försöka hämta krafter för att orka leva så slipper jag inte från F-kassan och grubblerier om vad dom kan tänkas hitta på. 

Som om jag INTE skulle mått dåligt tidigare i sommar. 
Fan det har jag ju gjort i åratal och det sista året har varit rent ut sagt överjävligt. 

Nån vidare lugn och ro genererar inte detta trots att jag går på stesolid var 6;e timme. 

Suck,suck,suck!
Å så blev inte natten särskilt bra heller...

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

måndag 24 juli 2017

Liten uppdatering...

Jaha, då har jag legat inspärrad i snart 3 dygn.
Första natten fick jag ingen sömn alls. 
Läkaren hade bytt ut min nattmedicin till något helt annat som verkligen inte fungerade. 
Inte så bra alls.
Och människan i rummet bredvid låg och pratade, sjöng och skrek hela natten.
Inte vidare mysigt!

Personalen är rar och gullig men det känns som om jag befinner mig på en helt annan planet.
Har svårt med tanken att känna mig i fångenskap. 

På Lördagskväll fick jag återgå till min normala kvällsmedicin så nu har jag sovit 5 timmar på raken i två nätter. 
Det hjälper säkert till att jag får stesolid var 6;e timme. 
Är väl lite drogad sådär.
Hjärnan snurrar inte lika mycket hela tiden. 

Igår fick jag däremot tillbaka hjärnsnurret då dom började prata om att Mini fortfarande är minderårig och deras skyldighet är egentligen att skicka in en orosanmälan till sociala då jag ansetts som väldigt suicidal och en fara för mig själv. 
Kände att jag orkar bara inte med en sån resa till. 
Nu fyller han myndig om bara runt 3 veckor så jag hoppas att det inte kommer att hända igen med tanke på åldern även om han just nu ännu ej är myndig. 


Nå idag ska jag träffa kuratorn.
Möjligen en läkare men det kan bli senare i veckan, jag vet inte så noga. 

Jag fortsätter vila och inte göra någonting. 
Finns verkligen inget att göra här.
Får inte ens gå ut utan personal. 

Hoppa ni har det gott alla fina!

Kramen om!

fredag 21 juli 2017

Försvinner ett tag...





Läkarbesök avklarat.
Jag är bara hemma fram och åter för att packa ihop lite kläder, hygienartiklar, mobilladdare osv.
Blir inlagd idag.
Läkaren tycker att jag är i så dåligt psykiskt skick.
Att jag behöver bli inlagd och vila upp mig.
Kanske få sova.
Inte behöva laga mat.
Bara vara...

Egentligen vill jag inte.
Har varit inlagd på psyket tidigare.
Och jag tyckte att det var fruktansvärt hemskt att ligga där.
Kände mig instängd, fångad.
Men jag lyder min läkare.
Och gör som hon säger är det bästa för mig ur många synvinklar.

Så jag försvinner ett tag.
Vet inte hur länge?

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

Orolig och nervös...





Fotot är från gårdagens morgon.
Himlen var dramatiskt vacker.
Satt ute på altanen med mobilen och kom ihåg att fota.
Det man inte ser är att det regnade, men bara sånt där finregn.
Jag älskar att titta på himlen särskilt när den är molnig.
Tycker alltid att jag får se makalösa skådespel.

Idag gäller det.
Jag har en stor klump av oro i magen.
Känner mig väldigt nervös.
Stressad.
Ångestfylld.
Det måste bli rätt idag.

Det känns jobbigt att än en gång träffa en läkare och vända ut och in på mig själv.
Men det är ju nödvändigt, ett måste.

Fick ingen sömn i natt igen.
Känner mig fullkomligt bak- och fram.
Är så trött att jag bara vill gråta.

Önskar att klockan är lunchtid och jag är hemma igen!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

torsdag 20 juli 2017

Gårdagen, ånyo en dag av väntan...





Kuratorn ringde i går morse som hon sagt.
Jag berättade det senaste som handläggaren berättade när hon ringde mig i Tisdags.
Kuratorn berättade att deras sjukskrivningskoordinator mejlat både min handläggare och chefen för kassan här i byn för att komma framtill vad  som saknas i mitt läkarintyg samt journalanteckningarna.
Hon skulle vidarebefordra vad handläggaren sagt till mig till denna koordinator och höra av sig under dagen när hon visste mer.
Sa att hon jobbade till 17.

Nåväl jag försökte tagga ner, slappna av och inte tänka så mycket på det men kan väl säga att det gick sådär.
När klockan var en bit efter 16 började den där jävla panikångestattacken komma krypande för att sen eskalera ganska ordentligt.
Som vanligt så får jag dom där "hjärtinfarktskänningarna" som gör så in i nordens jävla fysiskt ont på ren och skär Svenska.
Jag tog av mig tröjan och provade att lägga mig på spikmattan.
Klockan var då 16.45 och jag hade givit upp hoppet om att kuratorn skulle ringa så jag fick mer klarhet.

Klockan 16.55 ringde mobilen.
Svarade samtidigt som jag försökte ta mig upp från spikmattan.
Jämarns vad ont det gjorde.
Bad henne att vänta en stund så att jag kunde ta på mig tröjan.
Nåväl, koordinatorn hade varit i kontakt med handläggaren.
Det fattas tydliga "tecken" på hur min psykiska ohälsa påverkar min arbetsförmåga.
Kan vara något mer oxå men jag var om jag erkänner mitt i en ordentlig panikångestattack så jag är inte säker på att jag fick till mig allt som sas.
Kuratorn hade pratat med läkaren som jag träffade i början på Juli men han kunde INTE skicka in det läkarintyget.
Men jag fick en läkartid på Fredag förmiddag.
Denna läkare har jag träffat till och från genom åren.
Hon är nästan färdigutbildad överläkare så jag hoppas att detta "nästan" inte ställer till problem nu så jag får ännu ett läkarintyg som inte kan skickas in.
Nu vet ju kuratorn vad som gäller så jag hoppas att detta blir rätt nu.

Denna läkare ska vara insatt i varför jag ska träffa henne samt hur viktigt det är för mig att läkarintyget som skrivs ska innehålla det som saknas för att det ska kunna godkännas.
Jag hoppas verkligen att det blir bra för mig.
Jag har liksom ingen plan B att tillgå.

Sen kan man ju tycka att det är helt weird att det inte kommer fram hur min psykiska ohälsa påverkar min arbetsförmåga.
AF har i sin utredning kommit fram till att jag INTE har arbetsförmåga.
Jag är djupt deprimerad, jag sover knappt något på nätterna, jag har ständigt kraftig ångest som är paralyserande och dessa återkommande panikångestattacker, jag har svårt att koncentrera mig, jag är extremt trött, jag har suicidala tankar, jag har ingen energi och orkar inget göra, det är en kamp att genomleva dygnets alla timmar, jag har svårt med dagliga rutiner, besvär med att organisera, orkar inte städa, knappt laga mat i dagsläget, har svårt för social kontakt med andra, osv , osv...
Nå det säger väl knappast något om hur det kan tänkas påverka min arbetsförmåga, självklart kan jag jobba 75-100% med allt detta i bagaget, det handlar ju bara om psykisk ohälsa...inget besvärligare än så..typ, så skulle man med lätthet kunna tro att F-kassan tänker.
Men så ser ju inte verkligheten ut.
Jag orkar ju f-n knappt med mig själv, eller jag orkar INTE egentligen med mig själv men det är lite svårt att göra något åt.
Min kropp och psyke sitter samman och det är jag i ett nötskal!

Nåväl, tanken är väl att nu idag då jag INTE behöver vänta på samtal eller annat så ska jag försöka så gott jag kan att undvika att grubbla över f-kassan och vad som kan tänkas bli av allt detta.
Jag har inte sovit alls i natt, bara dåsat lite lätt så jag är som vanligt om inte ännu mer supertrött.

Dagen får bli som den blir.
Det är Torsdag, Mini är här så det ska köras en tvättmaskin.
Middag blir något färdigt ur frysen, orkar inte laga mat.
Och jag lär sitta ute på min altan en hel del, vilket jag gjort den sista veckan.

Så får det bli, over and out!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!









onsdag 19 juli 2017

Jag visste det...





Efter den lilla regnskuren igår kväll försökte solen göra sitt yttersta för att visa sig igen.
Det var verkligen växlande väder igår.
Morgonen började med sol som övergick till massa moln som blev till regnmoln och en skur regn och så lite sol igen.
Sverige har definitivt väder.

Nå som sagt, gårdagen.
Min handläggare på F-kassan ringde mig efter lunch.
Hon frågade om jag skulle lämna in något mer i mitt ärende, jag sa att jag jobbar på det.
Då säger handläggaren att hon läst genom journalanteckningarna och i dessa framkommer inget nytt som dom inte redan vet och som gör någon skillnad för mig, alltså avslag.
Och det var ju precis den känsla jag hade själv och som jag sa till den tillfälliga kuratorn att jag var säker till 99% att det inte räcker med endast journalanteckningarna.

Det känns så virrigt i skallen att jag inte ens känner jag mig säker på att ett nytt läkarintyg ( eller det som inte är inskickat) hjälper mig?

Kuratorn ringde inte igår så då bör hon ringa nu på morgonen.
Ska bli intressant att höra hur det gått för henne och jag vet ju exakt vart jag står just nu efter handläggarens samtal igår.

Tycker detta börjar bli tjatigt nu.
Inte trodde jag att det skulle bli lätt men nu tycker jag det är väl krångligt.
Ingen dans på rosor direkt.

Fortsättning följer...

Nå gårdagen gick men inte mycket mer än så.
Fick så himla ont i magen efter att handläggaren ringt.
Å ett ordentligt ångestpåslag.
Hade jag kunnat krypa ur mitt skinn, hade jag gjort det.

Åt det sista av pastan och köttfärssåsen och sallad till det.
Vad jag ska laga för mat idag vet nog inte ens gudarna.
Är helt tom i hjärnan.
Tror dock att jag har pastagratäng i frysen som jag kan ta fram.
Å då kanske jag klarar mig utan matlagning idag med.
Kan inte minnas sist jag var så oerhört anti mot matlagning men jag känner att jag inte orkar.
Har ingen energi att lägga på det.
Har ingen energi att lägga på något alls.

Nu ska jag sätta mig på altanen igen med en kopp te.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!









tisdag 18 juli 2017

Tidig morgon, solen skiner...





Ännu en tidig morgon/natt på altanen.
Kom till slut på att jag skulle fota med mobilen.
Alla dessa skuggor blev i mina ögon spännande.

Nåväl, klockan går även för den som inte sover.
Nu har jag gått in i köket och startat upp laptopen.
Öppnat mitt köksfönster, kollat FB, gått in på min blogg.
Så här är jag igen.

Gårdagen gick sakta.
Tycker alltid att det är så när jag väntar.
Ingen tillfällig kurator ringde.
Kan kanske bero på att människan kom tillbaka från semestern och hade mycket för sig.
Tycker att jag lät enträgen i mitt meddelande till hen men nåväl ingen ringde.
Får se vad som händer idag.
Jag känner mig allt annat än hoppfull.

Jag var i alla fall "duktig" och vek undan sängkläderna och la in dom i linneskåpet.
Något vettigt blev gjort alltså, men det var det enda.
Satt vid laptopen och såg en serie.
Satt i biblioteket och pratade med Mini.
Vi åt middag.
Mini valde något helt annat än det som fanns i kylskåpet, han ville ha varmkorv med bröd.
Så det fick han givetvis.
Vilket betyder att jag inte behöver laga mat idag heller.
Måste äta upp pastan och köttfärssåsen, det finns till en middag till.
Se så bra jag klarar mig undan...

Idag lär bli lika segt som gårdagen.
Väntan, det är vad som gäller.
Och jag är dålig på det.
Blir helt handfallen, får inget ur händerna.
Men sånt är livet!

Nu ska jag värma mig en mugg kaffe och sätta mig på altanen igen!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!





måndag 17 juli 2017

Måndag och ny vecka igen...





Solen lyser.
Det är lite skymoln på himlen.
Inte så varmt.
I går regnade det.
Det gick bra det med.
Sommar innebär väder, inte alltid vad folk vill ha.
Själv nöjer jag mig med vad som är.
Gillar både regn och sol.
Och allra bäst ett sjudundrande åskväder.

Har suttit ute på altanen i timmar under sen natt/tidig morgon.
Det är en trevlig känsla att sitta där långt, långt innan världen vaknar.
Ibland bättre än att ligga kvar i sängen när jag ändå inte kan somna om.
Tyst och lugnt.
Lite fågelkvitter.
Få bilar.
Bara jag...

Vad innebär dagen då?
Jag ska ringa Psyket och se om den där tillfälliga kuratorn kan ringa mig per omgående.
Vem jag ska fråga efter vet jag inte, fick inget namn, vet bara att denna människa kommer tillbaka idag från sin semester.
Så många kan ju inte jobba där att dom inte skulle kunna lista ut vem min kurator menade att tillfälligt ersätta henne.
Det borde gå.
Om hon ringer ska jag se om hon kan hjälpa mig.
Känner att det inte är någon idé att ringa upp till Psyket, prata med sköterskan som inte förstår mig och heller förmodligen inte bryr sig för hur det går för mig.
Bortkastad tid.
Så det är planen för dagen och den räcker, mer än så behöver jag inte ta mig för idag.

Till middag serveras rester.
Har både pasta och köttfärssås samt kokt potatis, stek och sås i kylskåpet.
Ni ser, jag gör allt för att slippa laga middag.
Jag har helt enkelt ingen ork för det denna mammavecka.
Men utan mat blir vi trots allt inte, rester fungerar hur bra som helst och det ska ju inte slängas, utan ätas upp.

Funderar om jag ska försöka komma mig för och vika undan sängkläderna jag tvättade förra veckan.
Det borde kanske vara dax för det, eller vad tror ni?
Som vanligt blundar jag för det jag borde göra eller egentligen så ser jag inte vad som borde göras.
Selektivt seende kanske.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


söndag 16 juli 2017

Söndag, en helg går fort...





En liten söt tavla som bor ute på min inglasade altan visar jag idag.
Det sägs vara nån lokal konstnär som målat den, knappast någon känd sådan.
Nå jag har alltid haft tavlor på väggen ute på min altan.
Förr om åren, innan den blev inglasad, så tog jag in dem på hösten.
Nu sen inglasningen har jag inte kommit ihåg att göra det men har inte märkt av någon särskild nötning på dem.
Nu har jag heller ingen dyr konst hängande där ute, tycker mest att det är mysigt då jag har en hel stor vägg där.
Brukar även ha blommor i väggamplar mellan tavlorna men det blev inget av det i år.
Så har jag två fasta lampor som jag tänder när det börjat bli mörkare ute.
Än är det inte tid för det.
Det är fortfarande i princip ljust dygnet om.

I går hände inte så mycket.
Både Mini och jag var lite off.
Han låg i sängen och tittade på youtubeklipp större delen av dagen och jag och min ångest häckade i köket.
Försökte lägga mig att vila men det var hopplöst.

Gjorde enkel middag.
Grillade korv och gjorde pommes i ugnen.
Hade sallad till.
Mest för att jag inte orkar laga middag (har tappat lite gnista där just nu).
Tog fram en låda ur frysen igår kväll med stek och sås.
Så det får bli dagens middag.
Ska koka färskpotatis och haricots verts till.
Å så svartvinbärsgelé förstås.

Det är skönt att ha färdigt i frysen att ta fram när jag som i helgen fullkomligt tappat lusten för matlagning.
Kan knappt komma på mat jag skulle kunna laga till.
Det står still i skallen.

Finaste Pappelino ringde igår och sa att han ställt en påse tidningar på bron.
Oops, vi hade inte låst upp ytterdörren nere så det gick inte att komma in.
Nåväl, jag gick ner och hämtade påsen med veckotidningar så nu har jag massor av såna att bläddra genom.
Lite tidsfördriv för mig.
Tittade på ett korsord igår men det gick minsann inte alls.
Det bara snurrade i skallen och kunde inte plita ned ett endaste ord.
Min hjärna jobbar med annat än nuet.

Jag gick och la mig tidigt.
Ville se sista avsnittet av " 7 miljoner steg längs Nilen".
En trevlig dokumentär jag sett tidigare men då mitt minne är så dåligt så minns jag aldrig riktigt ett helt program.
Mycket behändigt då Kunskapskanalen visar sina program flertalet gånger..hihi
Låg och tittade tills kanalen släckte ner för natten och sen blev det tyst och jag kunde inte somna.
Hjärnan hade massor att snurra runt i, försökte att inte delta men det var svårt.

Nåväl, somnade efter 02 och vaknade innan 04 så nä inte så mycket sömn i natt heller.
Känner mig som vanligt trött.
Försöker lägga upp strategi för morgondagen.
Vad jag ska säga till Psyket för att få dom att lyssna på mig.
Typ lite sånt snurrar i skallen just nu.

Men jag har sol idag igen, alltid något positivt, och jag har Mini hos mig vilket är väldigt bra just nu då jag är så jäkla svart inombords.
Han lättar upp mitt sinne åtminstone kortare stunder.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


lördag 15 juli 2017

Lördag...





Idag skiner solen från en klarblå himmel.
Det ser ut att bli toppenväder om det fortsätter såhär.
Själv känner jag att jag inte bryr mig så mycket om vad väder det är/blir.
Är inte på humör.
Har ont i huvudet och har värk i kroppen.
Känner mig rent allmänt upp och ned.

Mini kom igår.
Mysigt att se honom.
Vi åt tillsammans.
Satte oss i biblioteket och pratade.
Om honom och hur han haft det den sista veckan.
Han har varit ensam, pappa och fästmön var i stugan.
Han har haft det bra, gillar att vara ensam hemma.
Han har träffat vänner, umgåtts med syster yster.
Så det var en nöjd son som kom till mig.

Själv berättade jag ingenting om sista veckan.
Bara lite lätt om förra nattens ångestattack som gjorde mig så trött och värkbruten igår.
Klarade inte av att berätta mer.
Vill egentligen inte heller.
Det är ju mina vuxenproblem, inget han ska behöva grubbla över.
Det räcker att han vet att jag försöker bli sjukskriven, att jag inte mår bra.
Turerna och allt strul dessemellan behöver han inte veta.
Kändes inte som det igår i alla fall.

Jag grät en del igår innan han kom.
Förtvivlade och uppgivna tårar.
Inte vet jag om det blir bättre av att göra det.
Dom gav mig ingen lättnad.
Men sånt är livet.

Hade tänkt försöka ha en helg utan grubbel men jag hinner inte mer än vakna så är jag där.
Tänker på det handläggaren sa att det är ju inte så att jag INTE kan bli sjukskriven framöver, jag kan ju ex bryta ett ben eller det kan hända annat.
Hm, bryta ett ben känns lite krångligt må jag erkänna.
Men det som verkligen felar mig, min psykiska ohälsa, tja det kan jag INTE blir sjukskriven för.
Eftersom läkaren skrev en längre sjukskrivning så gäller detta till den 30/9.
Jag kommer även att förlorar inkomst, både juni och juli går ju bort nu om det blir så att jag inte får vara sjukskriven.
Hur löser jag det i efterskott liksom?
Skattkistan gapar tom.

Hm, mycket, alltför mycket att grubbla över.
Får genast sluta med det.
Drar mig i örat.
Försöker tänka om.

Det är helg.
Solen skiner.
Mini är här.

Se nu till att vara glad för det lilla käraste Millan, se nu banne mig till det!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


fredag 14 juli 2017

F-kassan...





Jag känner mig väldigt uppgiven, uppriven, förstörd.
Ringde handläggaren på F-kassan.
Hon kunde inte ge minsta lilla fingervisning om journalanteckningarna hjälper mig.
Bara om jag sa att inget mer kommer in i mitt ärende kunde hon sätta sig med det hon ska göra, bestämma huruvida jag har rätt till sjukpenning eller inte.
Så jag vet ju inte om detta räcker så jag antar att jag inte törs chansa utan får ringa Psyket på Måndag och kräva ett läkarbesök med en överläkare.
Vilket förmodligen inte går så bra.
Berättade om min kraftiga ångestattack jag haft denna natt, men oj så jobbigt...oja men inte lär det göra varken till eller från.
Tror min magkänsla har rätt när den säger att detta kommer att gå åt helvetet.

Så får jag reda på att Psyket skickat in journalanteckningarna i Tisdags.
Men hallå, det skulle dom ju absolut inte göra, det var ju min sak och jag skulle få hem den, vilket jag inte fått.
Vet vänsterhanden vad den högra gör eller?
Snacka om snurrigt alltså.
Dom gör alltså det dom säger sig inte ska göra men meddelar inte mig om att en ny deal gäller.

Nå posten kom och jag hade ett brev där från F-kassan.
Min ansökan om sjukersättning kommer förmodligen bli avslagen men jag har fram till den 27/7 att lämna synpunkter eller nya uppgifter.
Medicinsk och arbetslivsinriktad rehabilitering är inte uttömt.
Det mesta dom går på är den teamutredning som gjordes i Juni 2016 (den utredning som gick i F-kassans ledband).
I  princip står inget om den utredning om arbetsförmåga som AF gjorde i Jan-Maj.
Öjve!

Happy, happy...not!

Känns som en fin start på helgen.
Mini kommer senare, skulle egentligen komma kl 14.
Får se till att torka tårarna innan dess.

Ännu ett suck-inlägg, sorry!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!



En sån natt...






Somnade efter midnatt, vaknade till efter drygt två timmar.
Kände mig illamående och det började göra ont i bröstkorgen.
Gick upp på toa och kräktes ordentligt.
Kan säga att det inte var så himla mysigt.
Kände hur det började spränga mer och mer i bröstkorgen och ut mot ryggen.
Tog två stesolid och tog fram spikmattan som jag la i sängen.
La mig på den och drog täcket över mig.
Försökte andas lugnt och inte spänna mig.
Illamåendet rullade på men jag försökte "svälja" bort det.
Fokuserade på andningen och inte på hur jävla ont det gjorde.
Höll på i timmar.

Har aldrig tidigare varit med om att jag vaknar upp mitt i natten  och håller på att få en rejäl ångestattack.
Ångestattackerna brukar börja sena kvällen inte mitt i natten när jag sovit ett tag.
Idag känner jag mig mör.
Det gör fortfarande ont i bröstkorgen även om spikmattan hjälpte en del.
Ryggen känns som en blödande massa även om den inte är det.
Mycket sömn blev det inte.
Hjärnan är trött.
Huvudet värker.

Den här kroppen och knoppen blir jag aldrig klok på.
Fullkomligt oberäknelig, följer inte spelreglerna.
Den gör som den vill tydligen.

Nåja, vem sa att livet var lätt.

Idag får jag hem Mini.
Dax för mammavecka.
Har knappt hunnit fundera över att han kommer då sista veckan varit extremt rörig.
Tog fram färdig köttfärssås från frysen nyss.
Kokar pasta och gör en sallad till.
Känner att jag inte har ork att laga mat.
Så det får duga.

Maxi har nog kommit hem och har pojkvännen med sig.
Meningen är att jag skulle ha middag för dem, om dom nu kommer ihåg det vill säga.
Själv vet jag inte om jag orkar förbereda en bjudmiddag, kanske håller det så enkelt som en kaffe med dopp.
Vi får se för jag har inte pratat med henne än.

Känner mig så otroligt urlakad att allt känns jobbigt!
Men jag får väl bita ihop och göra det bästa av situationen.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!




torsdag 13 juli 2017

Cyklade till Psyket...





Jo jag cyklade in till Psyket och bad kvinnan i receptionen att få en kopia av journalanteckningarna som överläkaren skrivit 31/5.
Jag fick det.
Hon sa att ett brev skickats till mig och jag sa att något sådant brev ännu inte kommit.
Cyklade ner på ICA och handlade några småsaker.
Cyklade till F-kassan.
Fick vänta i dryga 3 minuter innan dom öppnade.
Så upptäckte jag något konstigt.
Dom håller till i samma lokal som AF och Skatteverket.
AF var stäng-sommarstängt på Onsdagar.
Oops...

Nå jag var först på tur så jag lämnade in mitt papper, fick en kopia och så var det gjort.
Cyklade till Kvantum och handlade lite till innan jag trampade hemåt.

När jag kommit hem hade posten kommit.
Ett brev från Psyket.
Det står att dom skickar en kopia på journalanteckningen men ingen sån låg i brevet.
Undrar just om dom vet vad dom håller på med?
Dom kanske skickade journalanteckningen i ett annat brev, vad vet jag?
Varför inte göra det i samma kan man undra?
Onödigt mycket arbete.
Himla tur att jag tog ut den där journalanteckningen själv.
Hade säkert fått vänta ihjäl mig annars.

All kommunikation med F-kassan skickas till Östersund där det skannas in.
Är dom snabb där kan journalanteckningen finnas idag för min handläggare eller så kan hon se den i morgon.
Blir att ringa dit i morgon och höra mig för om hon anser att den duger.
Eller så måste jag få en ny läkartid och det måste vara en överläkare.
Har svårt att tro att Psyket kan bistå med det som det fungerar där under sommartid.
Eller alltid för det är alltid så krångligt med dom.
Jag får vänta och se.

Idag ska jag i alla fall inte åka någonstans.
Jag blir hemmavid hela dagen.
Känner mig väldigt utmattad och trött.
Sömnen fungerar inte (som vanligt) och det har varit väl mycket de sista veckorna.
Jag behöver vila, lugn och ro.
En dag utan grubbel och funderingar, men det lär ju inte bli plättlätt direkt.

Det här är verkligen en fars i många akter eller kanske hellre en tragedi.
Inget jag rekommenderar någon att gå genom.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!