torsdag 31 augusti 2017

Det bor en ängel i mitt rum...





Detta är en i ett par av änglar som jag har på mitt matbord i vardagsrummet.
Jag tycker att dessa änglar är så vackra.
Dom är dock inte mina.
Midi fick dom när hon fyllde ett år av min x-makes mormor så dom är speciella.
Minns hus arg Midi var då hon inte fick leka med dem.
Å det kunde hon ju inte få göra eftersom risken att dom gått sönder då var stor.
Men sitta stilla i soffan, ha dom i handen och titta på dom fick hon göra.
I början hängde dom på väggen men sen vi flyttade hit fick dom en plats på matbordet.

Midi har ju flyttat men har inte tagit dem med sig.
Har frågat någon gång men fått svaret att jag tar det sen.
Dom kanske inte är lika intressanta idag när hon snart fyller 23 som de var när hon fyllde 1 år.

När jag ser dom tänker jag alltid på Midi och x-makens mormor.
Den kvinnan var härlig och väldigt egen.
Hon gick bort för många år sedan.
Medans jag fortfarande levde i "äktenskapets helgd".
Tankarna på henne dyker upp med jämna mellanrum.
Hon slapp leva sig genom våran skilsmässa och det tycker jag var bra.

Andra som gått över till andra sidan dyker oxå upp i mitt sinne med jämna mellanrum.
Jag tänker på min mormor och morfar, min finaste Pappelinos förra fästmö och själsfrände, min lillebror, min käraste moster, min fina väninna A, min fd svåger och vän och nu oxå min mamma och min fd svärfar.
Somliga av dom kanske är änglar nu som vakar över oss som fortfarande lever.
Jag tycker om att tänka så för den tanken ger döden en mening.

De sista 20 åren har skördat många av mina närmsta.
Vid dödsfallen står man perplex och fattar ingenting.
Sorgen är avgrundsdjup men så sakteliga börjar man läkas.
Dagen får en mening igen och livet går vidare.
Från att inte minnas någonting om personen som vandrat vidare så kommer minnena tillbaka allt eftersom.
Minns när min lillebror dog.
Under första året var jag helt lamslagen av sorg och jag kunde inte ens komma ihåg hur han såg ut.
Men minnena kom tillbaka.
Å nu minns jag honom med glädje även om jag fortfarande tycker att hans död var så meningslös.

Jag tror att det blir svårast att minnas mamma då jag tyvärr inte har så fina minnen av henne.
Men några enstaka finns.
Jag får vårda dem väl.

Nog om det, nu övergår jag till oss levande.
Midi ringde igår.
Vi fick oss ett långt samtal tillsammans.
Det är alltid härligt att prata med henne även om somliga samtal går i mer dyster ton men sånt är livet.
Det är en berg-och-dalbana av lycka och motgångar.
Jag känner mig alltid så lyckat lottad som har barn som kan prata av sig med mig.
Som känner den tryggheten och tilliten.
Det är guld värt för mig som mamma.
Å  som sagt, hur vuxna barnen än blir så förblir dom barn i hjärtat.

Jag ringde Maxi och hörde hur det gått för henne och pojkvännen.
Hon reste ner till honom i Måndags för att hjälpa honom packa ihop boendet och igår lastade dom bilen och släpvagnen och körde hit.
Det hade gått bra.
Nu är han installerad i sin lägenhet inne i byn.
Och min äldsta dotter behöver inte längre ha ett förhållande på distans.
Lyckan är gjord!

Mini var hemma från skolan i går, han hade en gräslig huvudvärk och så hade han inte sovit bra.
Vi fick oss ett och annat trevligt samtal med under dagen som gick.
Och som alltid älskar jag att prata med honom.
Han är underbart go men det är alla mina tre barn.

Med den känslan i hjärtat gick jag och la mig.
Natten har varit hygglig, ingen toppnotering när det kommer till antal timmar sömn men dugligt.

Idag är det Torsdag så jag ska köra en maskin tvätt.
I morgon växlar Mini boende igen.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!









onsdag 30 augusti 2017

Blandad kompott...





Ånyo en tavla jag har hängande hemma hos mig.
Den här tavlan har hängt hos min mamma sen jag var barn.
Men det är inte min far som köpt den så den måste tillkommit runt 78 eller liknande.
Den är stor, ca 95*75.
Jag har alltid tyckt om den.
Tror inte jag kan svara på varför?
Den är målad i olja och om jag tyder namnskriften rätt så står det W Sewerin.
Ingen målare som är bekant för mig.
Efter att mamma dog så frågade jag mina bröder om det var okej att jag tog denna tavla och det var okej för dem.
Fick ha den ute på altanen ett bra tag och rengöra den med milt medel för den var ganska så nikotinindränkt.
Men nu hänger den i mitt vardagsrum.
Och som sagt, jag gillar den och har alltid gjort det.

Nå gårdagen då?
Jag var mer än trött igår.
Typ sjukligt trött.
Så inte blev det något särskilt gjort för mig.
Men jag gjorde pizzan och den blev jättegod.

Jag fick äta själv för Mini övningskörde med sin far efter skolan så han kom hem senare.
Om ca 2 veckor börjar han köra på körskolan.
Oj så han ser fram emot det.
Körkortet närmar sig med stadiga steg.
Tänk att han är så stor nu?
Så tiden går.

Det var gudomligt skönt när jag äntligen fick gå till sängs.
Fast det tog lång tid innan jag somnade.
Tror jag gick in i andra andningen eller nåt sånt.
Men jag har fått sova 4 timmar i natt och det är bättre än 1 timme eller ingen sömn natt.

Nån kurator blev det inte idag.
Sjuksköterskan ringde igår och meddelade att hon vårdar barn.
Jag hade det på känn.
Så jag behöver inte cykla in till byn idag med andra ord.
Jag blir hemmavid.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

tisdag 29 augusti 2017

Tisdag...





Ny dag igen.
Här är det mulet och grått.
Får se om dagen senare erbjuder en gnutta sol.
Temperaturen visar på 10 grader.
Inte direkt bikiniväder.

Cyklade iväg på närbutiken i går och hämtade ut mitt paket från Apotea.
Det var riktig höstluft, kyligt som fan.
Frös som bara den när jag kom hem.
Värmde en het kopp kaffe som smuttade på för att få upp värmen i kroppen.
Men jag fortsatte frysa hela eftermiddagen.
Antar att tröttheten spelade in.

Nu har jag i alla fall sömntabletterna så jag kan ta mina två olika sorter vid sängdax.
Känns gudomligt skönt.

Mini kom hem efter kalaset för farmor och hade blivit bjuden på mat.
Så jag behövde inte ta fram något åt honom.
Vi satt i köket och pratade resten av kvällen.
Det är alltid mysigt att prata med honom.
Han är en sån go kille min son.

Idag tänkte jag göra pizza.
Har en sån där färdig deg som går ut snart.
Tog fram rökt picnicbog från frysen.
Förutom det blir det röd lök och ananas.
Ost givetvis.
Där väljer jag mozzarella.
Inte en så komplicerad middag för mig att göra.
Och resterande av veckan behöver jag inte laga mat för jag har en del rester i kylskåpet.
Skönt!

Nu ska jag fortsätta morgonen med gott kaffe.

Vad hittar ni på idag?

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

måndag 28 augusti 2017

Ny vecka...






Jaha då har vi gått in i en ny vecka igen.
Den här veckan har jag kuratorsamtal, om hon nu jobbar vill säga.
Sånt kan jag aldrig ta för givet.
Nå jag lär märka hur det blir med det.

Gårdagen var väldigt lugn.
Jag gjorde inte nämnvärt mycket mer än lagade middag och diskade undan efter maten.
Det blev rostad potatis, tre sorters lök och morotsslantar i ugnen, mycket välkryddade och blev kanongoda.
Till det helgrillad fläskfilé med bea och sallad.
Det blev en riktigt redig Söndagsmiddag.
Supergott.

Efter middagen blev jag tvungen att vila en stund.
Vila inte sova för det gick inte.
Men jag tog mig genom eftermiddagen.
Har dock inte fått sova rakt något i natt då jag hade slut på Imovanen.
Får paket idag från Apotea.
Missade att skicka efter i tid men å andra sidan vill ju psyket att jag ska ta pausar med den tabletten och då får jag ta att jag inte får sova.
Lite att välja mellan pest och kolera.
Tar jag inte paus fungerar dom inte lika bra.
Tar jag paus får jag inte sova.

Idag fyller barnens farmor år så Mini ska dit direkt efter skolan och uppvakta henne.
Får se när han kommer hem och om han vill äta middag.
Har färdigt i kylen så det blir inte ansträngande för mig, tack och lov.

Vet inte riktigt när jag kommer tillbaka och börjar tycka att det är roligt att laga mat igen.
Den lusten finns fortfarande inte hos mig.
Jag som oftast har älskat att laga mat.
Det har känts rofyllt och harmoniskt att fundera över goda middagar, hacka råvaror, röra i grytor, krydda osv.
Jag har inte den känslan idag.
Den försvann under allt helsike som hände i somras.
Tro när den lusten kommer åter?
När det blir roligt igen och inte ett måste som ska göras på enklast möjligaste vis?
Den som lever får se.

I övrigt tar jag även denna dag som den kommer.
Är väldigt trött men det är ju inte så konstigt då jag knappt sovit i natt.
Fick en hel timme på raken men mer än så blev det inte, bara dåsat resten av natten.

Nu ska jag njuta av en god kopp kaffe!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!




söndag 27 augusti 2017

En god gärning...





Mini kom hem igår.
Han hade haft väldigt roligt kvällen innan då han och Midi var ute på krogen.
Först åt dom på ett ställe, sen gick dom på en pub och slutligen på ett av haken i byn.
Han var pigg, alert och glad.

På eftermiddagen chattade jag med en väninna som hade väldigt ont i ryggen och inte hade några bra värktabletter hemma.
Jag tog cykeln och trampade dit.
Stannade på affären och köpte en blomma.
Väninnan blev väldigt förvånad och glad när hon såg mig.
Vi tog kaffe och satte oss ute på balkongen.
Det var en härlig kväll.
Väninnans ryggvärk försvann efter att hon tagit av tabletterna jag hade med mig.
Så vi fick oss en riktigt trevlig stund.

Å det var så vackert så jag tog fram mobilen och fotade.
Kvällshimlen är fantastisk, eller hur?

Jag cyklade hem innan det blev mörkt för jag har inget fungerande framlyse på cykeln.
Det gick sönder nån gång då jag ramlade av cykeln och sen har jag inte kommit ihåg att köpa ett nytt.
Minnet är väldans selektivt minsann.
Nå det fungerar ju alldeles utmärkt att cykla hem innan det blir mörkt.

Väl hemma så rullade timmarna iväg och vips var det dax för att natta mig.
Har sovit hyfsat i natt.
Och idag är det Söndag!

Dricker mitt morgonkaffe.
Och tar dagen som den kommer.
Middagsmaten är bestämd, tog fram helgrillad fläskfilé från frysen igår kväll.
Till den blir det rostad potatis, bea och sallad.
Inte alltför komplicerat när köttet redan är färdigt.
I övrigt vet jag inte vad som blir av denna dag.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

lördag 26 augusti 2017

Sötnos på besök...






En gång i tiden hade jag en ekorrfamilj boende i träden på baksidan.
Så sågade värdfolket ner träden och ekorrarna försvann.
Inte konstigt när dom blev av med sitt boende.

Mini sa härom veckan att han sett en ekorre på framsidan av huset.
Å igår fick jag möta denna lilla sötnos.
Jisses så glad jag blev.
Ekorrar är ju så söta.
Och vilken fart den hade.
Vips var han högst upp i trädkronan och vips hoppade han över till det andra trädet.
Vart den egentligen bor vet jag inte.

Min mormor hade en tam ekorre där hon bodde.
Hon ropade på honom.
Ekorren kom upp på hennes farstukvist och knallade tamt in till köket där han fick en bulle av mormor.
Han satt en stund och åt och sen knatade han ut och försvann upp i skogen.
När jag var barn tyckte jag det var så häftigt.

Jag gillar ekorrar!

Gårdagen då.
Jo jag cyklade och handlade.
Handlade som vanligt för mycket med tanke på att jag cyklar.
Men jag kom mig hem oskadd och det var huvudsaken.
Packade upp och ställde in i skafferi, frys och kyl.
Kändes skönt.

Det blev en lugn dag.
Jag pratade med en väninna, finaste Pappelino samt Älskade E.
Samtidigt gjorde jag en pastasås på lövbiff.
Den blev riktigt god måste jag tillägga.
Så nu har jag middag till Mini när han nu kommer i helgen, vet inte vilken dag det blir.
Jag behöver bara koka tagliatelle och skära upp en sallad.
Behändigt!

Efter detta så kollapsade jag fullkomligt i sängs.
Somnade och vaknade 21.00.
Oops det var den Fredagskvällen det.
Gick upp och tog sömntabletterna nr 1.
Satte mig vid datorn.
Var vaken ca 2 timmar sen tog jag sömntablett nummer 2.
Och så la jag mig.
Somnade men natten har inte blivit så bra.
Inte så konstigt när jag sov i flertalet timmar igår.
Har vaknat ideligen så någon sammanhängande sömn var det inte tal om.

Dagen då.
Njae jag vet inte.
Får se hur den blir.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!




fredag 25 augusti 2017

Fredag, jippi eller nåt...





Ja men nu är det ju Fredag igen.
Eftersom Mini inte kommer till mig idag (då han ska gå på krogen för första gången) så kan jag hitta på precis vad jag vill.
Tro vad jag ska göra?
Gå på krogen är uteslutet, orkar inte med all hög musik och sorl.
Ha ett riktigt raveparty i köket för mig själv?
F-n det var länge sedan sist.
Ni vet spela hög musik och dansa loss, släppa alla hämningar och bara flyta med tonerna.
Sådär förlösande härligt!
Dricka ett gott glas vin?

Eller?

Njae tror varken jag orkar det ena eller det andra.
Värdfolket är hemma så det känns inte schysst att spela hög musik.
Jag tror inte heller att jag skulle orka dansa loss som nåt mindre tok.
Och vin, tja det skulle möjligen vara det jag visar i dagens foto.
Ett vin utan alkohol köpt på Ica Kvantum.

Det där eventuella vuxna sällskapet jag skrev om igår blir inte av.
Och det stör mig inte alls.
Hade inte riktigt räknat med det.
Och det var ju bra eftersom det inte blir av.

Får se hur den här dagen blir som.
Skall cykla i väg in till byn och helghandla.
Även om Mini inte kommer idag.
Jag gillar egentligen inte att handla på Fredagar men jag kommer att cykla in under förmiddagen så det är inte lika mycket folk som senare.
Så har jag skanner på den affären jag tänker handla på så jag slipper stå och köa vid kassan.
Gissningsvis är jag ganska trött när jag kommer hem.

Så nåt raveparty är nog inte aktuellt.
Fast det hade varit roligt.
Länge sedan jag dansade loss här hemma i mitt älskade kök.
Det är faktiskt förlösande härligt efteråt.

Men nåja, jag får se hur dagen artar sig!

Vad hittar ni på idag?

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

torsdag 24 augusti 2017

Min altan...





Att sitta ute på min altan på morgonkvisten är nu aningen kyligt.
Det krävs långärmat och sockar.
Temperaturen är inte mer än 10-14 grader nu tidigt på morgonen.
Solen tittar in på altanen runt lunchtid så efter det går det lättare att sitta där.
Det blir varmare och varmare.
Om solen är framme så kan det vara ordentligt varmt runt 15-17 tiden.
Å då kan det nästan kännas aningen för varmt att sitta där.
Har man som jag inglasat så kan det bli bastukänsla där.
I och för sig har jag alltid fönster öppna för annars vore det rent olidligt.

I sommar har jag suttit mycket där ute.
Det har varit som en fridfull liten oas i den normala kaotiska vardagen.
Oftast har jag suttit från mitt i natten fram till morgonkanten.
Då när världen inte vaknat riktigt än.
I stället för att snurra runt i sängen som en karusell då jag inte fått sova har jag valt att gå ut och sätta mig på altanen i stället.

Min fina hortensia ( jag fick av barnen när jag fyllde år) som lyste så vackert blå blommar fortfarande men idag så har den blivit grön.
Allt det blåa är för länge sedan borta.
Hoppas på att jag ska kunna vara mera närvarande nästa sommar och fylla altanen med blommor som jag vanligen brukar göra.
Denna sommar "glömde" jag helt bort det.
Men det beror ju på det dåliga måendet.

Jag är väldigt glad över min altan.
När den blev inglasad för sådär 3-4 år sedan så blev den ännu bättre.
Jag kan sitta där under en längre säsong än innan.
Inglasningen genererar en skön värme sen höst och tidig vår.

Nå gårdagen då?
Nä det var väl inte världens bästa dag.
Har så svårt för denna orkeslöshet.
Jag skrev häromdagen att det känns som jag har skyhög feber och orkar bara sitta uppe kortare stunder, sen måste jag lägga mig i sängen och vila.
Det är frustrerande att ha det så.
Jag har ju ingen feber, det är bara den känslan som kroppen har.
Nu har jag ju inte behövt anstränga mig alls då Mini har pappavecka och jag varit ensam men ändå.
Jag tror givetvis att sommarens dåliga mående och kampen med F-kassan bidrar och sen att det börjar bli höstkänning i luften.
Det hjälper till att få mig såhär energifattig.

Mini kommer inte förrän senare under helgen.
Då är jag tvungen att "skärpa" till mig.
Blir tvungen att orka lite mer.
Men jag tar det då.

I morgon em/kväll får jag eventuellt vuxet sällskap här.
Ingenting är helt bestämt, bara preliminärt.
Nu är det en vuxen jag känner så jag måste inte anstränga livet ur mig så det känns bra.
Men jag får se hur det blir, det är inte i morgon än.

Nu ska jag dricka mer kaffe och se hur dagen blir!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!




onsdag 23 augusti 2017

Tekniskt ointresserad...





Började morgonen med att koka kaffe i min kära perkolator.
Gillar den skarpt för den kokar så gott kaffe.
Är lite trög idag så jag har varit vaken länge utan att starta upp laptopen.
Ibland vill jag helt enkelt inte.
Jag har inte varit uppkopplad så mycket den senaste veckan, alltså sen jag gick på ensamvecka.
Har inte haft behov, lust eller ork.

Igår fick jag krångel med den nya "boxern" som Mini köpte på Tradera åt mig.
Jag hade inga kanaler.
Puh och suck.
Messade med Mini och han berättade vart manualen var samt att han skulle komma in en sväng efter skolan eftersom han skulle hämta en skjorta till Fredagens utgång och kunde kolla på det om jag inte fått ordning på kanalerna.

Nu är jag egentligen inte tekniskt okunnig mer tekniskt ointresserad.
Jag läste manualen, försökte, det gick inte, provade igen och igen och så vips började den söka reda på mina kanaler.
Och när Mini kom behövde jag ingen hjälp.
Jag fixade det själv.

Hade han varit hemma hos mig så hade han garanterat fått göra det..hihi
Men nu hade jag inget val.
Så jag är inte tekniskt okunnig bara alltför tekniskt ointresserad när det kan finnas andra som kan göra det åt mig.

Måste jag, fixar jag det själv.
Behöver jag inte är jag lika glad för det.

Det var det mest spännande som hände hos mig under gårdagen.
Resten av dagen gick i lugnets och återhämtningens tecken.
Det blev en del liggande på spikmattan då efterdyningarna av panikångesten inte riktigt ville lägga sig.

Pratade bort en stund med en väninna innan jag gick och la mig.
Och har fått sova hyggligt i natt, och ingen panikångestattack denna natt, tack och lov för det!

Idag tar jag dagen som den kommer.
Har förskräcklig värk i kroppen efter panikångestattacken.
Det tar några dagar att komma tillbaka.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!



tisdag 22 augusti 2017

Något för lite sömn a´la panikångestattack...





Känns som om jag skulle kunna somna stående eller sittande.
Det blev inte särdeles mycket sömn i natt.
Varför?
Panikångestattack, here we come!

Har legat på spikmattan stor del av natten då det inte ville släppa.
Det är som satan när panikångesten genererar fysiska problem. 
Som i mitt fall hjärtinfarktskänning med extrema sprängningar mellan skulderbladen och ryggen.
Det är så smärtsamt att jag bara vill vråla rakt ut.
Och när det inte ger sig eller mildras det minsta lilla.
Nej f-n det är verkligen inte roligt.
Och samtidigt med denna extremt smärtsamma fysiska smärta så är det svårt att andas oxå.

Varför får jag dessa?
Har inte en blekaste aning.
Och jag lovar att det inte hjälper att andas i kvadrat eller ring eller vilket jävla redskap som helst kuratorer/psykologer sprutar ur sig.
Det hjälper inte ett dyft.
Det enda det handlar om är att försöka överleva minut för minut.
Trots att jag tror att jag faktiskt håller på att dö.

Det här är den kraftigaste panikångestattacken jag haft sen jag blev utskriven från psykiatriska slutna avdelningen.
Haft några lättare förutom den normala vanliga ångesten.
Men detta, nej fy för den lede, det vill jag slippa.

Nåväl gårdagen då?
Hade en lugn sådan.
Känner mig fortfarande trött efter förra veckans sociala kontakter.
Så jag vilade mycket och ofta.
När jag känner så är det som om jag hade hög feber, då när man verkligen inte orkar sitta uppe.
Man måste ligga i sängen, man har inget val.

Mini ringde igår kväll.
Han hade ju haft kalas.
Och var väldigt nöjd över alla fina gåvor.
En utlandsresa (från Midi), lite småjox och 7500 kronor.
Tja det hade jag varit glad över oxå.
Han var även på banken igår och fixade så han kan betala räkningar över nätet och nytt kort osv.
Storpojken min!

På Fredag ska han egentligen till mig men det blir skjutet på.
Han ska på krogen och fira för första gången med sin syster.
Ska bli spännande att höra vad han tycker om det.

Idag blir det i alla fall återigen en lugn dag.
Känner fortfarande av panikångestattacken, den har inte helt lämnat mig.
Är tröttare än tröttast både fysiskt och psykiskt.
Det känns att jag lever kan jag påpeka.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

måndag 21 augusti 2017

Mini 18 år...





Ja då fyller min älskade Mini 18 år idag.
Alltså han är min yngsta och på något vis har jag aldrig tänkt att han skulle växa upp.
Eller att det skulle gå så fort.
Men idag är han myndig och får både köra bil (när han tagit det), rösta, dricka öl på restaurang samt gå ut och roa sig på ställen som har 18-års gräns.
Han är en ung vuxen.

När han föddes var det en av de varmaste dagarna under hela sommaren.
Solen gassade, det var närmare 30 grader.
Fönstret stod på vid gavel i mitt förlossningsrum.
Jag svettades floder för värkarna var så intensiva då jag hamnade i nåt dom kallade värkstorm.
Och för första gången var min x-make riktigt med under hela förlossningen.
Han fick mig t.o.m att skratta mitt i allt.
Och för första gången så bad jag en sköterska dra åt pipsvängen.
Hon kom och torkade av mitt ansikte med en jätteblöt trasa så det bara rann av mig.
Det blev droppen, henne såg jag inte mer under förlossningen.

Han föddes på toaletten med mig stående.
Barnmorskan hann dra upp mig men sen kunde jag inte gå ett endaste steg.
Han hade bråttom till världen, han fullkomligt flög ur mig och barnmorskan hann fånga upp honom innan hon tagit på sig handskar.
Det sistnämnda innebar att hon var tvungen att bjuda på tårta.
Man ska ha handskar på sina händer när man förlöser en unge.

Jag fick lägga mig i sängen med honom på min mage.
Han var en av dom sötaste babiesar jag sett.
Å hade urgamla ögon som borrade fast sig i mina.
Det var som om han var en vis gammal farbror i en nyfödd kropp.

Han var mitt tredje barn och min första son.
Å det var ju honom jag alltid längtat efter innan jag ens visste att han fanns.
Det var en enastående förlossning och fram föddes den härligaste unge som jag någonsin skådat.
Han passade perfekt in i vår familj.
Han var en solstråle med ett helsikes temperament.
Så tjurskallig att jag emellanåt fick lust att slita mitt hår.
Stark med egen vilja.
Mjuk och kramig och lättsam.
Alltid med glimten i ögat.
Kärleksfull.
Allt sammanblandat i en perfekt liten gosse.

Och gossar växer.
Blir större, mer tam.
Han har i det stora hela mest berett mig glädje.
En uns oro när han var i den klättrande åldern och gjorde illa sig så mycket.
Konstigt att vi inte behövde åka in på akuten fler gånger.
Å jag har fått så mycket kärlek av honom.

Idag är han myndig, stark, stadig, vet vad han vill, han filosoferar mycket om allt och inget, han gör alltid bra ifrån sig i skolan, han har fina vänner, han har en grymt stark relation med sina systrar (en för alla-alla för en-mentalitet), han är lugn i sinnet, inte sådär värst tjurskallig längre, han har åsikter, han är gosig och kärleksfull, han är empatisk och omtänksam, han är finurlig, han har lätt till skratt, han har glimten i ögat, han är en underbar ung man.

Å han är inte längre min lilla gosse.





Nej han är en ung vuxen nu!
Men som mamma så tror jag alltid att barnen är barn i hjärtat.
Oavsett hur stora dom blir.

Grattis hjärtat mitt,  på din 18 årsdag!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!





söndag 20 augusti 2017

Gårdagens middagsbjudning...





Jag dukade inför middagen vid matbordet i vardagsrummet.
Tyvärr kom jag inte ihåg att fota, som vanligt liksom så det fick bli ett foto efter att middagen avslutades och alla gått hem.

Middagen blev väldigt lyckad.
Vi hade trevligt och Mini blev fint uppvaktad.
Själv fick jag en liten vas (rosa ljung) med luktärtor i av x-makens moster.

Nå dagen började ju tidigt för mig och jag hade massor att förbereda.
Jag betade av listan eftersom.
Och blev klar innan gästerna kom.
Det i sig var ju skönt.

Maten blev väldigt lyckad så även efterrättspajen jag bakade.
Vi var alla nöjda.
Efter tre timmar började gästerna röra sig hemåt.
Då var jag gräsligt trött.
Mycket prat och ofta i munnen på varandra.
Den ena pratade med nån tvärs över bordet och den andra med nån bredvid,  ja ni fattar.
För en vanlig människa är det säkert inte så störande men det blir rundgång i min skalle.

Det var väldigt trevligt i vart fall.
Gästerna var nöjda och belåtna, Mini var nöjd så då var oxå jag nöjd.
Och nu är det gjort.
På Måndag när Mini fyller år firar han hos sin pappa.
Fattar inte att han fyller 18.
Jag har inga små barn längre.

Idag blir nog en dag i sängen.
Jag är väldigt trött.
Känner mig som en disktrasa i kroppen.
Men jag behöver inget göra så jag kan vila hela dagen lång.
Det är helt och hållet upp till mig.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!






lördag 19 augusti 2017

Lördag och lite att stå i...





Fotot är från Torsdagens äventyr hos min morbror.
Det var så otroligt vackert där, ett eget litet Eden.
Ute på landet men ändå nära byn då det bara tar runt 10 minuter med bil.

Nåväl gårdagen då.
Den genomdrev jag i ett trött töcken.
Tråkigt när det blir så då jag gör något trivsamt som är bra för mig.
Jag får alltid plikta dagen efter jag varit social, då är jag tröttare än någonsin och mer energifattig än jag varit innan.
I mitt fall som vanligen har så låg energinivå innebar det sängen större delen av dagen.
Det går ju det med men synd för jag hade planerat in en massa förberedelser inför dagens middag.

Mini kom och packade ihop sina saker.
Det hade gått bra i skolan men han kände sig lite trött i huvudet.
Vi kramades Hej Då och sa Vi ses i morgon!

Idag kommer han runt lunchtid.
Hans pappa och nya fru ska till sin stuga så Mini passar på och åker med dem så slipper han strula med buss.

Så vad ska jag göra i dag då?

Jo dammtorka vardagsrummet och skura upp toaletten.
Duka matbordet fint i vardagsrummet.
Göra tsatsiki.
Helgrilla fläskfilén som legat i marinad sen i Onsdags.
Göra sallad.
Göra i ordning potatis och rotsakerna jag ska rosta i  ugnen.
Baka paj till efterrätten ( det har blivit ändring, blir paj i stället men samma koncept med vitchoklad, crème fraiche och passionsfrukt).
Duscha och tvätta håret.

Det är väl kanske inte så mycket för en normal människa att göra men en hel del för mig med tanke på att jag ingen energi har.
Men nåja, jag tar mig nog genom dagen och så får jag ha en dag i sängen i morgon.

Jag tänker börja med tsatsikin så den hinner dra sig lite.
Helgrilla fläskfilén gör jag oxå ganska så tidigt så den hinner kallna och är lättare att skära upp i tunna skivor.
Sen tar jag det som det kommer.

Jag tror att Mini kommer att känna sig nöjd och det är huvudsaken.

Så det är dax att sätta igång så jag får något gjort och inte bara sitter här helt overksam.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!




fredag 18 augusti 2017

Härlig eftermiddag...





I går ringde min morbror och frågade om han kunde hämta upp mig och följa med honom hem.
Å så blev det, Mini ville inte följa men däremot ville Midi hänga på.
Så vi åkte upp till hans fantastiska paradis.
Vi blev bjudna på kaffe med dopp på altanen.
Å så blev det en rundtur runt ägorna.

Han bor så vackert vid en sjö.
Har egen brygga och båt.




Bastu nere vid sjön.
Växthus med tomater, paprika, chili, gurka och lite annat oxå.
Jag fick med mig en hemodlad gurka.
Det ska bli spännande att smaka den, länge sedan jag åt en hemodlad gurka.



Å i garaget står en Thunderbird.
För övrigt var garaget en upplevelse.
Där fanns en jättefin bar, kylskåp med allehanda drycker i, filmprojektor och ja definitivt en killes drömställe.




På tomten står även en sommarstuga.
Den var jättefin både invändigt och utvändigt.

Vi hade härliga timmar tillsammans så där oväntat.




Lillebror hade varit där med alla inramade fotografier vi hittade i huset efter mamma dog.
Morbror tyckte väl att han inte skulle ha alla särskilt inte dem på oss som barn och bröllopsfotot (mammas och pappas) samt några fotografier på mamma.
Vi kollade genom och delade upp fotografierna så nu är vi alla nöjda.
Själv är jag glad för detta fotografi av mamma.
Hon är så vacker och bara 18 år gammal.
Så jag ska försöka hitta en plats här hemma och ställa det på.

Finaste Pappelino kommer ju på middagen i morgon.
Han ska kolla om det är något fotografi som han vill ha.
Det fanns ju en del på oss som barn.

Nå gårdagen var trevlig, tyvärr får jag sota för det idag.
Hjärnan och kroppen är så trög.
Har knappt tagit mig ur sängen idag.
Är gräsligt trött.
Men det är som det är!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


torsdag 17 augusti 2017

Efter regn kommer solsken eller i alla fall uppehåll...





Vi fick oss ett ordentligt regnoväder igår.
Till och från regnade det ganska så rejält men ändå inte sådär som när spön riktigt står i backen.
Jag hade hoppats på ett åskväder oxå då det var otroligt mörka moln på himlen men icke då.
Fotot tog jag igår kväll när allt lugnat ner sig.
Jag älskar himlen med moln i alla dess olika konstellationer.
Ljuset genom molnen kan få mig helt perplex av beundran.
Blir aldrig trött på att fota himlen eller molnen.
Det ser sällan likadant ut.
Alltid nytt och spännande.

Så gårdagen blev en mysdag.
Ingenting blev gjort.
Vi åt tacos (det sista) till middag så jag behövde inte anstränga mig alls.
Jag tänkte flera gånger ta fram skurhink och trasa men så blev det inte.
Någon energi till städning lyckades jag inte uppbåda.

Midi ringde.
Hon behövde hjälp med att fylla i en ansökan.
Så jag assisterade så gott jag kunde.

Mini är inne på sina sista dagar i frihet.
På Fredag börjar allvaret igen.
Då startar skolan och han börjar sista året på teknikprogrammet.
Just dessa sista dagar har han inte velat bli påmind.
Hyssjar mig när jag säger något om skolan. *L*
Men jag tror att detta sista år bara kommer att rinna iväg för honom.
Å i Juni har jag min sista student.
Men det är en stund kvar innan vi kommer dit.

Idag tänker jag ta mig in till byn och handla lite.
Funderar på buss men har inte bestämt mig.
Vill göra bort det sista av handlingen till Lördagens middag.
Gillar inte affärer på Fredagar.
Det brukar vara knökfullt med folk då.

Jag tror vi kommit fram till vad för slags efterrätt jag ska göra till middagen på Lördag.
Minis förslag på något enkelt och gott.
Man smälter vit choklad över varmbad och blandar ihop med crème fraiche och vanilj.
Häller upp i fina glas.
Innan servering så toppar man med passionsfrukt.
Har aldrig tidigare gjort det men det låter både gott men främst enkelt.
Inte så maffig efterrätt utan ganska så lätt.
Så det får bli det vad det nu kan tänkas heta.

Så är det Torsdag idag så det blir att köra en maskin tvätt så Mini har med sig rena kläder när han i morgon växlar boende.
Fattar inte att det redan gått två veckor.
Känns som han kom bara häromdagen.

Nu ska jag förbereda mig för dagen, det blir ytterligare en mugg kaffe.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!



onsdag 16 augusti 2017

Det blev pannkaka av alltihop...





Igår gjorde jag mig till och bjöd min fina son på frukost på sängen.
Det uppskattade han.
Sen kom han in till mig och sa att vet du vad jag är jättesugen på?
Å det visste jag givetvis inte.
Jag är sugen på pannkaka, tror du att du kan göra det till middag idag?
Som den ömma moder jag är sa jag naturligtvis ja även om mina middagstankar gått åt ett helt annat håll.
Jag vispade ihop pannkakssmeten och lät den stå i kylskåpet tills det var dags att grädda dem.

Så vi åt pannkaka med sylt och grädde igår.
Dagens foto är taget vid ett annat tillfälle då vi åt pannkaka i min säng.
Bara jag och Mini.
Vi satt i sängen, åt och såg på film.
Det var jättemysigt!
Möjligen kanske någon tycker att det är bakvänt att äta i sängen men det gjorde jag under många, många år.

Det började efter att jag första gången gått in i väggen.
Min x-make (vilket han inte var då) började servera mig mat i sängen så att jag alls skulle få något i mig.
Jag var så dålig att jag INTE orkade vara uppe.
Sängen var min bästa vän.

Efter gång nummer två (i väggen) kom jag tillbaka till den vanan igen.
Jag började äta middagen i sängen.
Hade ingen kraft att sitta uppe vid köksbordet.
Denna gång var jag skild.
Jag försökte sitta med barnen men jag orkade inte så det slutade med mat i sängen för mig.
Så barnen satt i köket (dom var ju tre stycken) och jag låg i sängen och åt.

Efter gång nummer tre i väggen blev det samma visa.
Och så har det hållit på.
Barnen har fått välja om dom ville sitta i köket eller så fick dom lika gärna äta sin middag i min säng.
Låter kanske weird men det var så det fungerade som bäst.

Idag äter jag dock inte i sängen även om jag saknar det ibland.
Jag möblerade om i sovrummet och helt plötsligt så fungerade det inte längre.
Det blev fel sida för mig och jag skulle behöva äta med min vänstra hand (är högerhänt) så då fick jag lägga ner det för gott.
Det fanns ingen avkoppling i det längre.
Och runt den vevan så blev det bara jag och Mini här hemma så det fick bli andra vanor som passade oss bättre.

Under åren då jag fullkomligt rasade ihop efter att jag lagat middag och inte orkade sitta uppe och äta i köket frågade jag barnen flertalet gånger om dom hade något emot det.
Fick alltid ett rungande NEJ och att dom faktiskt var tre stycken vid middagsbordet, det fungerade och barn är som sagt väldigt anpassningsbara.
Har frågat flickorna sen dom flyttade hemifrån vad dom egentligen tyckte och fått svaret att vi såg på dig att du faktiskt inte orkade, att sängen var den bästa platsen för dig och att det inte är någonting dom for illa av.
Nå jag lagade i alla fall maten...

När man inte mår bra får man ta till de metoder som gör att man kan fungera bättre.
Jag har långa perioder då jag mått riktigt dåligt då jag faktiskt knappt minns något om skeenden och händelser.
Det är som allt är diffust och väldigt vagt när jag försöker tänka tillbaka.
Ser jag tillbaka på ex denna sommar som varit minns jag inte så mycket mer än det svarta töcken som omgav mig, kamp för att överleva, försök att någorlunda hålla mig vid ytan, kraschlandning som heter duga, inläggning på slutna avdelningen på psyket, något nerdrogad men fortfarande skrämmande orolig.
Nej, där finns inga minnen jag vill bevara.

Jag önskar att jag vore frisk, sund, rask, energifylld och kreativ inte trög, långsam, trött, nedslagen, energifattig och svart.

De flesta människor har en vision, ett mål när dom tänker på framtiden.
Jag kan inte se någon framtid alls, för mig är den bara svart, tjock och geggig.
Jag skulle oxå vilja ha en vision, en dröm om hur allt skulle kunna bli men ur min utbrända och deprimerade hjärna kommer inget sånt till mig.
Min kamp är inte över och så länge jag måste kämpa så här hårt och plågsamt så finner jag ingen framtidsdröm.
Låter deprimerande, jag vet men det är precis exakt så det känns.

Men det kommer kanske en vacker dag då jag känner frid, ro, balans och harmoni!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!