onsdag 21 november 2018

Tja som det kan bli...





Onsdagsmorgon.
Förhoppningsvis blir det en mycket bättre dag än gårdagen.
Eller jag vet att den här dagen blir bättre.
Vadan detta?
Jo hade en vakennatt igen, alltså natten mellan Måndag och Tisdag.
Trots sömntabletter vägrade min hjärna att lugna sig så att jag kunde somna.
Vad gör man då?
Tja 02.45 så gick jag ut genom ytterdörren och promenerade i 45 minuter.
Det var becksvart ute.
Jag hade givetvis reflex på mig men det var inte en endaste människa ute, mötte inte ens en bil.
Det var alltså bara jag och natten.

När jag kom hem igen så drack jag kaffe och funderade vad jag kunde ta mig till.
Mitt i natten eller tidigt på morgonen vill jag inte "låta" och störa värdmannen på nedre våningen.
Jag bestämde mig raskt för att göra advent i fönstren.
Tog ner allt från överskåpet i mitt sovrum och betade av fönster för fönster.
Tack och lov låter det inget när man dammtorkar och gör fint.
Så nu är det gjort.
Det jag har kvar är att byta gardiner i Minis rum samt i köket men det orkade jag inte göra så det blir en annan dag.

Nåväl, gårdagen var en dag i dimma.
Jag försökte lägga mig att sova under förmiddagen men mobilen ringde så det blev inget av det och när jag skulle försöka under eftermiddagen så ringde mobilen så det blev inget av det heller.
I natt har jag däremot fått sova skapligt.

Idag ska jag promenera in till stan och hälsa på min äldsta dotter och mitt barnbarn.
Dotter nr två blir också med.
Det ska bli så mysigt att tillbringa tid med dessa tre hela dagen.
Så denna dag blir definitivt bättre än gårdagen.

Jag dricker mitt morgonkaffe, tittar ut och ser frost på träden.
Det är -7 grader.
Jag måste nog ta på mössa om jag inte ska frysa ihjäl.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

måndag 19 november 2018

Ibland bara måste jag...





...försöka mig på att vara lite "duktig".
Så idag tog jag mig hårt i nackskinnet och tömde frysen så att jag kunde avfrosta den.
Och det var banne mig på tiden kan jag berätta för er som är intresserad.
Just nu har jag inte så himla mycket i frysen så det kändes som en bra idé att göra det.
Vanligen brukar jag vänta tills det är kallare ute än dagens -3 grader men det gick alldeles utmärkt.
Jag hade kylboxar och det som inte rymdes i dom ställde jag på bordet ute och virade in allt i ett tjockt täcke och det gick utomordentligt bra.

Det bökiga i hela kråksången är att jag knappt når ner i frysen.
Jag är för kort helt enkelt så jag fick på något vis krångla mig halvvägs ner i frysen för att nå botten osv.
Blodflödet till hjärnan var stor för jag blev alldeles snurrig i skallen när jag var klar.

Jag är i alla fall väldigt nöjd över att kunna checka av ett "måste" från listan.
Och bara för att jag var i farten så renbäddade jag sängen också.
Det var läge för det med.

Nu är jag attans så trött.
Sitter och hänger i köket och funderar på hur jag i all sin dar ska få i mig nån middag.
Det jobbigaste är att jag tänker äta tomatsoppa som ska värmas i mikron så det är ju egentligen inte speciellt ansträngande förutom att jag ska orka kliva upp från stolen, hälla soppan i en djuptallrik och ställa in den i mikron.
Nåja, så småningom kommer jag nog till skott men jag tror att jag vilar en stund till.

Har ni haft en bra dag idag?

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

söndag 18 november 2018

Snart advent...





Snart är det första advent och då tar jag fram julkalendern jag gjorde när jag väntade Midi.
Den har alltså hängt med i 24 år.
Jag köpte den på Panduro och sen var det bara att sätta sig ner och pyssla ihop den.
Som jag minns så tog den ca 40 timmar att göra.
En hel arbetsvecka.
Det var inte heller så bekvämt då jag var höggravid när jag gjorde den och det blev som sagt många timmar på stolen vid köksbordet.

Mina barn har alltid älskat den och den hör julen till.
Det skulle bli ramaskri om jag inte hängde upp den.
Det har även funderats över vem som ska överta den.
Alla tre tycker att dom har samma rätt till den.

Eftersom alla flyttat hemifrån nu och har egna familjer så tänker jag att jag ska göra adventskalendrar till var familj.
Det blir dock inte i år utan nästa år.
Ska titta runt och se om det finns några fina jag kan beställa och göra.

Jag kan sakna den tiden då alla tre var liten.
Hur otroligt stämningsfullt December var och hur förväntansfulla barnen var.
Det var så roligt att göra jul på den tiden och jag gick liksom all in när det gällde pynt och pepparkakshus osv.

Nu blir det inte samma sak.
Jo visst ska jag göra jul men jag har inte den där "känslan" i kroppen längre.
Inte i år i alla fall.
Hur julen blir vet jag inte riktigt än.
Flickorna ska fira med respektives familjer så vi har inte fått ihop hur vi ska göra ännu.
Men det löser sig säkert på något vis.

Idag är det Söndag.
Det är grått och mulet ute.
2 plusgrader.
Jag har som vanligt inga planer utan tar dagen som den kommer.
Det blir säkert en promenad någon gång under dagens gång.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

fredag 16 november 2018

Fredag...





Min ananasodling går framåt.
Detta foto tog jag tidigare i höst.
Nu upptäckte jag häromdagen att moderplantan gett av sig ännu ett skott så den ska jag plantera framöver.
Moderplantan är produktiv, 4 skott har jag fått av denne.
Jag tycker att det är roligt med lite ovanliga växter som man inte hittar i var mans hushåll.

Klockan är ännu inte så mycket.
05.25 ungefär.
Jag sitter i köket och funderar på kaffe.
Tidigare har jag varit ute på en nattlig promenad.
Gick ut vid 04 och promenerade runt 45 minuter.
Oh så mörkt det är ute.
Jag hade givetvis reflex på mig.

Idag är det Fredag.
Helgen är på G.
Jag har som vanligt inga planer.
Såsar på här hemma och tar det lugnt.
Det är ganska så behagligt att vara planlös.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

torsdag 15 november 2018

Gårdag med charmtroll...





Jag hade tid hos kuratorn igår men det blev avbokat.
Sjuksköterskan ringde i god tid så jag hade inte hunnit gå iväg.
Så jag blev hemma en stund längre än planerat.
När klockan var 10 så klädde jag mig och promenerade in till byn för att hälsa på min äldsta dotter och mitt ljuvliga barnbarn.

Han är väldigt gladlynt av sig.
Ler åt allt.
Å han ser sådär härligt busig ut.
Det är en ren fröjd att tillbringa tid med honom.

I Tisdags var dom på läkarundersökning.
Dom har fått ha samma läkare under en längre tid nu och Maxi tycker att det är en väldigt bra läkare.
Läkaren hade med sig en AT-läkare och sa till denne när Maxi kom in med liten;

- Här kommer våran VIP baby.

Lät definitivt smågulligt.
Allt var bra med liten.
Läkaren blev imponerad över att han är så stark och kan så mycket vid denna låga ålder.
Om runt en vecka så har dom fasat ut medicinen och 2-4 veckor efter det så blir dom kallade till en EEG koll.
Så småningom så ska dom även göra ultraljud på lilla hjärtat men läkaren trodde att det skulle dröja då det inte är något jätteakut.
Jag tycker att det är bra att dom har sådan koll på liten
Det känns betryggande.

På sena eftermiddagen så klädde vi på oss och gick ut på byn.
Maxi skulle handla och jag promenera hem.
Liten hade det gott i vagnen, han gillar att åka vagn och vill helst sitta så han kan titta på allt som rörs runtomkring.

Väl hemma så värmde jag lite mat och så softade jag resten av dagen.
Älskade E ringde på kvällskanten så vi pratade bort en stund.
Å så var den dagen över.

Idag stannar jag hemma och låter dagen bli som den blir!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

onsdag 14 november 2018

Onsdag och kuratorsamtal, därefter barnbarn...





Onsdag idag.
Jag har samtal hos kuratorn under förmiddagen.
Jag tror jag har en del att prata om.
Under mina vakennätter kom en del grubblerier upp till ytan.
Det blir att promenera in till byn.
Det ser ut som jag slipper regn idag.
Vilket är skönt.

Efter samtalet så går jag till dottern och barnbarnet.
Det blir härligt att träffa den lille solskenskillen.
Det händer något nytt med honom varje vecka och det är så roligt att se hur han utvecklas.
Pojkvännen åkte iväg på jobb på annan ort i Måndags så Maxi är ensam även denna vecka.
Hon säger att det går bra att vara ensam med liten men det är ju inte optimalt för den lilla familjen.
Jag hoppas att han får jobb någon annan stans så att dom slipper ha det som det är nu.

Igår var en lugn dag.
Jag gick bort till närmsta affären.
På vägen hem så ringde Älskade E och jag bad henne ringa när jag kommit hem.
Vi pratade bort en del tid.
På Fredag reser hon tillbaka till Sverige igen med sin mamma.
Dom har varit i Spanien fyra veckor nu.
Tiden går sannerligen fort, tycker att det kändes som igår som dom landade.
Hennes mamma är väldigt nöjd över att hon fått följa med och se deras Spanska paradis.

Mini ringde på eftermiddagen och var sugen att prata.
Så det gjorde vi.
Han har kommit igång med nya kurser nu så det är föreläsningar som gäller under ett tag.
Tänk, om lite mer än en månad så reser han hem.
Gud så jag längtar.

Nej gott folk, nu måste jag börja förbereda mig för promenaden till byn.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

tisdag 13 november 2018

Bra dag och äntligen lite sömn...





Så här god frukost äter jag sällan.
Vanligast för mig är några koppar kaffe.
När Mini bodde hos mig brukade vi äta gemensam och god frukost de helger han var hos mig.
Men så är det inte längre.
Nu är jag som vanligt, en väldigt taskig frukostmänniska.
Fotot är från en kryssning med barnen vi gjorde för några år sedan.

Så jag sitter här med kaffet, min frukost.
Äntligen har jag fått sova några timmar denna natt som varit.
Det känns skönt trots att jag sovit klart vid 02.30.
Jag fick i alla fall sova något och det är inte fy skam i min värld.
Jag känner mig faktiskt väldigt nöjd.
Huvudvärken jag dragits med de sista nattvaken är även den borta.

I går så promenerade jag in till byn i hällande regn.
Jisses så blöt jag blev.
Jag gick in till barnmorskemottagningen och fick komma in nästan på min tid.
Av någon anledning så får man ofta vänta där även om man har en bokad tid.
Barnmorskan var supertrevlig, hon svarade på de frågor jag hade om klimakteriet.
Jag fick min spruta och hon skrev ut en ny för nästa gång om den nu kommer att behövas, jag får bestämma själv.
Så vitt jag vet så har jag ännu inte kommit in i klimakteriet men man måste egentligen ta prover för att vara helt säker.
Jag har inga värmevallningar eller andra typiska besvär och i och med p-sprutan har jag ingen mens heller.
Men jädrans vilken mensvärk jag har haft de sista veckorna innan denna spruta.
Inte roligt alls.
Genomsnittsåldern för Svenska kvinnor är ca 51 år men det kan givetvis hända både tidigare och senare, det är ju ganska så individuellt.
Mycket är genetiskt, man brukar vara ganska så lik sin mamma.
Min mamma var sen in i klimakteriet så det är inte omöjligt att även jag blir det.
Nåväl, sprutan sitter där den ska så nu är jag nöjd och glad.

Efter det besöket gick jag ner till Midi.
Pojkvännen var hemma och vaken.
Han hade varit på sjukhuset och lämnat prover vilket han får göra två gånger i veckan.
I början när han kom hem var det oftare.
Det var roligt att se att han blivit så pass pigg som han nu är efter allt han fått gå genom i o m klaffbytet och infektionen efter den.
Vi satt i köket alla tre och drack kaffe och pratade.
Det var supermysigt.
Dom är ett så fint och kärleksfullt par.

Efter lunch bröt jag upp och tog mig hem.
Väl hemma blev det lugna gatan för mig.

Idag har jag inga särskilda planer.
Ska gå bort till närmsta affären men mer än så blir det inte.
Det får räcka för denna dag.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

måndag 12 november 2018

Gårdagen och dagen...





Ånyo en natt utan sömn.
Det här börjar bli löjligt nu.
Det måste vara något allvarligt fel på mig.
Har en gräslig huvudvärk och känner mig kallsvettig.
Provar och ser om kaffet kickar igång mig.
Prova kan man ju alltid göra.
Jag ska dessutom promenera in till byn under förmiddagen.
Energi till det har jag inte men jag måste.
Har ju en tid att passa.

Efteråt så passar jag på att hälsa på Midi.
Hon bor väldigt nära Hälsocentralen.
Tänkte att jag kunde få mig en kopp kaffe där, tanka energi så jag orkar promenera hem igen.
Å så var det ett tag sedan vi sågs live.
Tiden går så fort, hon har haft mycket för sig, varit bortrest, jobbat, blivit sambo osv och vips inser jag att det är veckor sedan vi sågs sist.
Mammatarmen sätter igång en längtan.
Det ska bli mysigt att ses.

Igår så ringde min finaste Pappelino och bjöd in mig på middag.
Jag tackade givetvis ja.
Blev upphämtad av min yngre bror och brorsdotter.
När vi kom fram satt min äldre bror och hans barn i vardagsrummet.
Kul att träffa dom, det var länge sedan.
Vi hade trivsamma timmar tillsammans.
Vi fick otroligt god mat och en riktigt supergod tårta efter maten.
Jag har nog inte ätit så gott sedan Mini flyttade från mig och jag i princip slutade laga mat.

Nu är jag uppdaterad om vad mina syskon pysslar på med, även mina syskonbarn.
Vi ses inte så ofta men alla har ju sina liv och åtaganden.
Då blir det desto trevligare de gånger vi har möjlighet att ses.

Nåväl, idag är det Måndag och ny vecka står på tapeten.
Förutom idag då jag har en tid inbokad på MVC så har jag samtal hos kuratorn på Onsdag.
Och som vanligt så ska jag hälsa på min dotter och barnbarn.
Utöver det så står veckan öppen.
Å för mig räcker det gott och väl med två dagar hemifrån.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

söndag 11 november 2018

Söndag...





Jag sitter i mitt kök med en mugg kaffe.
Vanlig morgonrutin hos mig och hos många andra.
Jag har genomlevt ännu en natt utan sömn, den tredje på raken.
Det känns inge vidare bra när jag tänker efter.
"Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd", sjunger Lars Winnerbäck och det kan vara nog så sant.
Man känner sig lite smått galen och nätterna är jäkligt långa.
Det är ju förvisso dagarna också när sömnen strejkar.
Men det är som det är just nu, ingenting jag kan göra något åt.
Jag måste bara gilla läget.
Vad annat kan jag göra?

Ute fortsätter det regniga vädret.
Idag tänker jag däremot hålla mig inomhus.
Måste ta det lugnt så att jag orkar promenera in till byn i morgon förmiddag.
Jag har en tid på MVC, dags för p-spruta och förmodligen den sista jag får ta.
Sen funderar jag på att hälsa på Midi och pojkvännen.
Ska kolla om hon är ledig i morgon.
Hon har jobbat helg så det borde vara så men vissa gånger jobbar hon även Måndag.
Nåväl det löser sig.

Så vad för dagen med sig då?
Har ingen aning.
Känner mig lagom borta i skallen så några stora projekt blir inte aktuella.
Tog fram köttfärssås från frysen så jag ska koka pasta till det och det får bli middagsmaten idag.
Inte så energikrävande.
Och det är ju bra då jag verkligen inte har någon energi att tala om.

Advent närmar sig med stormsteg.
Funderar på hur jag ska få till orken och ta itu med städning och ta fram advent i fönstren.
På ett sätt känns det meningslöst att göra det enbart för min egen skull men å andra sidan är det ju väldigt mysigt.
Tänkte att jag skulle börja i tid så inte allt måste göras i sista sekunden.
Dela upp det så att det inte blir för påfrestande.
Vara smart och organiserad.
Tja tanken är god, sen får jag se hur jag lyckas.

Mini reser hem den 19 December och blir här i 2 veckor innan han måste resa tillbaka till skolan.
Nu vet jag inte hur hans plan ser ut när han väl kommer, var han tänker bo under tiden han är hemma.
Vi är ju många som vill träffa och umgås med honom.
Det ska bli väldigt härligt att äntligen få krama om honom och tillbringa tid med honom.
Han är saknad här hemma hos mig.

Nä nu ska jag ta itu med min morgon, dricka mer kaffe och softa.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

lördag 10 november 2018

Blött...





Det är Lördag.
Väldigt mörkt och väldigt blött.
Ute alltså.
Här inne hos mig är det varmt och gott även om jag fryser som ett tok men det beror på tröttheten och vaknätter.
Jag blir alltid extra frusen när jag inte får sova.
De sista 4 nätterna har jag sovit 3 1/2 timme, resten av tiden har jag varit vaken.
Så inte så konstigt att jag är väldigt frusen av mig.

Tidigare idag gick jag bort till närmsta affären.
Oj så det regnade och oj så blöt jag blev.
Det var dock uppfriskande med en liten promenad.
Och jag fick handlat lite.

Det verkar som det här vädret ska fortsätta i några dagar till.
Det regniga, blöta alltså.
Jag saknar solen något enormt och riktigt kraftigt dagsljus.
Men det blir väl en vår till slut ska jag väl tro.

Nåväl, nu är vi mitt i helgen.
Jag såsar på här hemma och gör ingenting alls.
Det finns verkligen ingen energi till något.
Vakenheten ställer till det mer än vanligt.
Men någon gång lär jag väl trilla omkull eller så får jag slå mig i skallen med gjutjärnspannan så jag tuppar av...

Jag kämpar på, som alltid!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

fredag 9 november 2018

Jaha ja eller stor suck...





Det blev en sån där natt från hell igen men inte på grund av ångest, nej då den klarade jag mig från, istället fick jag inte sova en endaste jäklaste sekund.
Alltså det i sig är ju ångesttriggande men, men livet ska tydligen INTE vara så lätt minsann.
Nu kanske någon tycker att en natt utan sömn inte borde vara en katastrof, eller hur?
Men nåja, när sömnen är så kaosartad som min är blir det katastrof när jag natt efter natt inte får tillräckligt med sömn och så dessa vakennätter på det.
I går natt fick jag ju sova hyggligt, 3 1/2 timme på raken (natten innan ingenting pga ångestpåslag), jag är tacksam när jag får sova "hyggligt" men jag anser att det är på tok för lite för att jag ska kunna fungera som människa så med nätter totalt utan sömn blir det verkligen inte bra för mig.

Jag förstår inte varför mitt psyke och min kropp inte begriper sitt eget bästa och sover på nätterna?
Jag förstår faktiskt inte att det ska vara så omöjligt att sova!
Och är man nere rent psykiskt så kan jag berätta för er att det inte blir bättre av för lite sömn och massa vakennätter.
Näpp, det är sannerligen ingen bra kombo.

Nåväl, idag är det Fredag och helgen gör sitt intåg.
Hos mig händer inget märkvärdigare än att jag som vanligt går omkring som en zombie.
Det susar i skallen och jag känner mig lätt illamående, inte särskilt partyglad och ingen riktig jippi-det-är-äntligen-helg-känsla.
Jag tar min dag som den kommer.
Har inga andra mål än att genomleva den.

Hur kommande natt blir vet jag inte men jag hoppas jag får sova en stund i alla fall.
Då kanske Lördagen blir lite lättsammare.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!



torsdag 8 november 2018

Tankade massa kärlek igår...





Jag hade en mycket fin dag med dottern och mitt barnbarn igår.
Jag gick hemifrån tidigt och tyvärr så väckte jag dem båda.
Det var ju inte meningen men nåja, dottern sa att det inte gjorde något.
Liten var på ett strålande humör.
Ni ser på fotot hur glad han blir när mormor kommer och umgås med honom.
Där finns så mycket kärlek i att vara mormor att jag blev alldeles tårögd igår.
Han är väldigt vaken, nyfiken och vill vara med.
Å så skrattar han med hela ansiktet.
Snacka om att man blir helt saligt nipprig när man ser en baby le med hela ansiktet.
Finns det något finare?

Dottern lagade en pasta till lunch och vi satt i hennes nya soffa och njöt av den goda maten.
Hon är väldigt duktig på att "bara" slänga ihop något som blir ljuvligt gott att äta.
Kanske har hon påbrå från sin mamma.
Liten sov då vi åt så vi fick tid att bara prata med varandra.

Efter lunch så ringde det på dörren och där stod gammelfarmor med sin syster.
Det var första gången som gammelfarmors syster träffade liten.
Som väntat så föll hon direkt för lilla charmtrollet.
Det går ju inte att undkomma.

Vi hade några trevliga timmar tillsammans innan dom tackade för sig.
Jag såg då hur vansinnigt trött Maxi var så jag tackade också för mig så att hon kunde sova en stund.
Denna vecka, liksom förra veckan är hon ensam under vardagarna då pojkvännen jobbar på annan ort.
Självklart är det tufft att ta hand om liten på egen hand.
Det gäller att passa på att sova när tid ges för det.

Jag promenerade hem så igår blev det närmare milen för mig plus min nattvandring förstås.
Det måste ju ses som skapligt bra tycker jag.

Väl hemma ringde Mini.
Vi pratade i närmare två timmar.
Han har verkligen acklimatiserat sig i sin nya stad.
Trivs bra, har skaffat sig fina vänner och skolan fungerar.
Vad mer kan jag som mamma önska mig?

Så kontentan är att gårdagen var en himla bra dag.
Idag känns det något bättre.
Fick sova hyggligt i natt, hela 3 1/2 timme på raken så jag ska väl inte klaga även om det fortfarande är alldeles för lite sömn för att riktigt orka leva men det är som det är.
Nu ska jag koka en kanna kaffe, softa och låta dagen bli som den blir.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

onsdag 7 november 2018

Tanka kärlek och ångest från hell...





Idag så blev det en mycket tidig morgon för mig.
Blev tvungen att gå ut mitt i natten på vandring då ångestpåslaget var så kraftigt att tja, det känns någon stans som om man är på väg att dö, låter då möjligen konstigt att gå ut och vandra men det hjälper mig in på andra tankar och det brukar lätta något då jag gör så.
Nu beror det ju givetvis på vilket sätt ångesten genererar sig.
Ibland får jag liknande hjärtinfarktskänning och då fungerar inte vandring mitt i natten.
De gångerna måste jag ligga på spikmattan, det gör så in i helvetes ont och tankarna på att det kanske faktiskt ÄR en hjärtinfarkt är förskräcklig.
Att liksom inte helt vara säker, är jag dum som ligger kvar, borde jag ringa 112?
Det är en ganska så svår avvägning att göra då jag sällan är vid mina sinnens fulla bruk då det händer.
Ångesten har varit bedrövligt närvarande under en ganska så lång tid nu.
När jag är hos kuratorn brukar hon vilja att jag klassar den mellan 1-10.
För tillfället ligger jag runt 8 hela tiden.
Det är inte roligt alls kan jag tala om för er.

Idag ska jag gå in till byn och hälsa på min dotter och barnbarn.
Jag behöver tanka kärlek så att ångesten lättar något.
Tack och lov så har jag dessa ljuspunkter i mitt liv som liksom på något vis håller mig uppe även när jag rasar.
Tankar på mina barn, deras respektive och mitt barnbarn är det som hjälper mig när det är som svårast.
Utan dem hade jag inte funnits idag.
De är mina livlinor för att stanna kvar i detta jordeliv jag så gärna vill försvinna från när allt är så hopplöst tungt, svårt och jobbigt.
Tack och lov för familjen, att den finns där stadig bakom mig även om dom inte alltid är närvarande.

Så idag ska jag umgås med liten, busa med honom, ge honom mat, sjunga för honom och få honom att sova en stund.
Han somnar av någon anledning alltid i min famn hur han än kämpar för att hålla sig vaken.
Jag brukar säga till min dotter att det är nog för att mormor är så tråkig, det är därför han somnar, dottern ler stort när jag säger det (med glimten i ögat alltså).

Timmarna går alltid så fort när jag är med dem.
Vips har hela dagen gått och jag är på väg hem.
Förhoppningsvis med ett ljusare sinne som varar en stund.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

tisdag 6 november 2018

Tisdag...





Jag vaknade i morse ur en dröm och med huvudvärk.
Drömmen förde mig tillbaka till hösten för 10 års sedan då jag var nyseparerad.
Det var en ganska så sorgfri tid full av berusande lust att leva och ta för sig av livet.
Det ena äventyret efter det andra avlöste varandra.
Lusten att kliva upp ur sängen om morgnarna fanns på den tiden.
Den euforiska känslan kom sig av att jag äntligen var fri, fri från äktenskapets tunga ok.
Jag hade lyssnat på vad mitt inre jag sa mig, jag hade till slut frigjort mig.
Nåväl, det var en fin dröm men när jag klev ur sängen så exploderade mitt huvud.
Jag gillar inte att ha huvudvärk.

Det var några dagar sen jag skrev sist.
Lusten har inte varit så stor.
Det är höst och det känns i hela kroppen.
Ute är det grått.
Det regnar dock inte just nu men det ser ut som det kan börja när som helst.
Jag håller mig inomhus idag.

I morgon ska jag gå iväg och tanka kärlek.
Det blir ett besök hos dotter och barnbarn.
Tur jag har dem när jag geggar ner mig så totalt.
Ett uppåttjack i tillvaron som annars är ganska så grå och dyster av olika anledningar.

Nu ska jag ta itu med min dag.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


torsdag 1 november 2018

Gårdagen med liten...





Jag tog bussen till byn igår.
När jag gick till bussen så duggregnade det men på att sätt som gjorde mig helt genomblöt.
Väldigt uselt väder var det.
Så pass uselt att varje människa jag kom i närheten av ville prata väder.
Ni vet, i hissen, i receptionen osv.

Nåväl jag hade samtal hos kuratorn.
Det gick som väntat.
Det blev ganska mycket prat om min trassliga sömn, mina suicidala tankar samt läkarbesöket som blev avbokat.
Jag hade fått tid till min ordinarie läkare på Fredag men det blev avbokat.
Kuratorn skulle se till att nästa tid blir till henne då den bla ska handla om huruvida jag behöver eller måste prova mer medicinsk behandling eller om jag är fullt utredd.
Då måste min ordinarie läkare ta besöket.
Jag får se när det blir av.

Efter besöket gjorde jag ett ärende på byn och sen gick jag till min dotter och mitt barnbarn.
Jag hade en trivsam dag hos dem.
Liten sov när jag kom dit men han vaknade inom kort.
Han är så go och mysig.
Det är härligt att tillbringa tid med honom.
Det händer något nytt varje gång jag träffar honom.

Igår satt jag och dottern och pratade om hur liten kanske kommer att utvecklas genom åren.
Ingen kan säga idag hur syrebristen i hjärnan han fick när han föddes kommer att påverka honom när han blir äldre.
Som såhär liten baby ser man sällan något, det brukar märkas när dom blir större.
Han kan ju ha drabbats av en cp-skada exempelvis.
Jag förstår att dotterns tankar vandrar längs dessa vägar, det gör även mina egna emellanåt.
Men oavsett hur han utvecklas och om han får någon märkbar skada som kommer att synas när han blir äldre kommer han aldrig att bli mindre älskad.
Alla vi som finns runt omkring honom älskar honom till vanvett, det kommer aldrig att förändras.

Efter att jag gett honom en flaska så somnade liten i min famn med ett stadigt tag om mitt finger.
Dottern fotade så det är dagens bild.
Tycker att fotot är charmigt och talande.
Han håller verkligen fast hela mitt hjärta och min själ.

Nu ska jag dricka en mugg kaffe till och låta dagen bli som den blir.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


onsdag 31 oktober 2018

Snö och slask...





Sverige har väder.
Hos mig så snöade det av bara attans igår och nu regnar det.
Har varit ute på en kortare promenad till närbutiken och det var en sörja att traska i på sina ställen och halkfläckar att passa sig för.
Jag höll mig dock på benen tack och lov.
Blöt blev jag i alla fall, det gick inte att undgå.

Jag ska till byn om nån timme.
Har en bokad tid för samtal hos kuratorn och så ska jag hälsa på Maxi och barnbarnet.
Har inte bestämt mig än om jag ids promenera.
Det känns helt plötsligt inte så roligt med tanke på vädret.
Ska jag bara promenera utan mål så spelar det ingen roll om regnet vräker ner men då jag både ska träffa kuratorn och dottern så känns det tråkigt att bli blöt som en råtta.
Funderar över om det lutar åt att åka buss.
Nåväl, jag får se hur det blir när klockan närmar sig avgång från hemmet.

Gårdagen gick den med.
Det blev inte mer än en maskin tvätt men det är ju alltid något att sätta på pluskontot.
Älskade E ringde och pratade bort en stund men jag var inte så med.
Ibland är det bara jobbigt att prata då orden sinar.
Som det kan bli ibland, eller som jag känner emellanåt.
Då vill jag bara vara tyst och ha lugn och ro runt omkring mig.
Prata kan man göra en annan dag..typ.

Som idag då jag ska prata med kuratorn och idka samkväm med dotter och barnbarn.
Då blir det att prata, inte vara tyst.
Skulle ju verka konstigt om jag satt hos kuratorn och inte sa ett ord.
Eller om jag umgås med dottern och barnbarnet i tystnad.
Nä det går ju rakt inte alls.

Nu ska jag ställa mig i duschen, tvaga min kropp och göra mig redo för dagens äventyr.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!



tisdag 30 oktober 2018

Nedräkning till något, tja vad liksom...




Ifjol var det massor av rönnbär på träden.
Denna bild är från då.
Men i år, njae jag undrar just, tycker att de flesta bären varit svarta och uttorkade hos mig.
Tro vad den gamla bondepraktikan säger om det?
Jag har fått lära mig att mycket rönnbär-mycket snö och lite rönnbär-lite snö.
Men tror inte jag hört vad det blir för vinter då rönnbären rakt torkat ut och skrumpnat ihop.
Någon som vet?

Det var några dagar sen jag sist skrev.
Har ingen riktig lust att blogga eller egentligen har jag ingen riktig lust till någonting just nu.
Det känns som jag kommit in i någon slags nedräkning och när det väl exploderar blir det inte nådigt.
Något ödesmättat hänger akut över mig och jag vet inte varför?
Eller jo, det är ju höst och vintern står för tröskeln så givetvis är det ju därför.
Den där känslan är inte självvald, den bara blir...om nu nån undrar.
Å den slår fötterna av marken på mig.

Jag har ju mina barn, deras respektive och mitt barnbarn som alltid glädjer mig och det är jag ytterst glad och tacksam över för utan dem så vore jag intet.
Jag har goda vänner att prata med även om jag sällan träffar dem IRL, mycket pga att de bor långt ifrån mig eller för att jag inte har orken att träffa dem live så att säga.
Jag är alltså inte ensam, långt ifrån.
Jag har ett fint kontaktnät/skyddsnät.
Ändå känns det som om jag bara vill stänga in mig och inte gå ut ur lägenheten förrän våren står i full blom.
Å så känslan av någon ödesmättad katastrof som kommer att ske och där jag inget vet om vad som ska hända eller när det händer.

I morgon har jag tid till kuratorn och det kanske är bra.
Har inte pratat på 4 veckor, då förra tiden blev ett läkarbesök i stället för samtalstid.
Jag tror inte att dom här glappen är särskilt bra för mig.
Visst hon säger att jag kan ringa närhelst jag vill och behöver så bokar hon in en akuttid till mig men jag gör aldrig det.
Det handlar ju också om att orka ta sig för, vilket jag är väldigt dålig på när jag mår såhär skruttigt.

I morse så tog jag mig i öronen och gick ner i källaren och startade en maskin tvätt.
Det var på tiden.
Har skjutit på det och skjutit på det den senaste veckan.
Snart ska jag hämta tvätten och hänga den på tork.
1-0 till den del av mig som inte orkar men gör ändå.
Mer än så tänker jag inte ta mig för idag.
Det ska snöa och det ska regna idag.
Inget trevligt väder för promenader så jag skippar det helt enkelt.
Det blir ju en promenad till byn och så hem igen i morgon, det räcker gott, blir närmare en mil.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


lördag 27 oktober 2018

Ja men då har den fallit...





...denna vinterns första snö.
Maxi skickade mig en snap igår och nej det var INTE roligt!
Annars brukar jag alltid uppskatta hennes snappar, det brukar vara på bra mycket trevligare vyer än detta.
Kände hur det totalt knöt ihop sig i magen.
Inte snö väl, redan...

Nu när jag tittar ut så ligger det lite snö kvar men mycket har försvunnit.
Tack för det men ändå, den där vintern lurar verkligen bakom hörnet och när som helst kan kung Bore ta över.
Jag vill INTE att det ska bli vinter redan nu.
Jag är inte beredd men det blir jag å andra sidan aldrig.
Kan man bojkotta vintern och låtsas som den inte finns och är?

Nåväl, nog om det.
I Torsdags så gick jag in till byn och hälsade på lilla barnbarnet och hans ömma moder.
Som alltid är det så mysigt att vara där.
Jag fick ge honom en flaska mat och dottern knåpade ihop barnstolen som kommit.
Liten var först på ett strålande humör och sen blev han lite kinkig.
Så som han varit under morgonen.
Det är säkert efter vaccinationen han gjorde dagen innan.
Det brukar ju kunna märkas på ett eller annat sätt på de små liven.
Jag fick honom att somna även om han var lite tjurig.

Medans han sov så fick jag kaffe och en god ciabatta.
Maxi hade gått i väg på morgonen och köpt bröd.
Den var otroligt god, så himla färsk.
Jag passade som vanligt på att ta några foton på liten.




Han har en skön stil.
Fram emot eftermiddagen så tackade jag för mig och gick hemåt.
Jag var ganska så trött när jag väl klev innanför ytterdörren så det blev en soft eftermiddag och kväll för mig.

I går var det Fredag och många i detta land lär ha haft lite Fredagsmys.
Men inte jag.
Fredag var det dock ändå.
Jag pysslade på lite hemma.
Vattnade blommorna vilket verkligen behövdes, jag hade nog glömt av dem under några veckor.
Jag lagade mat.
Det blev köttfärssås och pasta.
Första lagade middagen på över en vecka skulle jag tro.
Har levt på rester efter ett tidigare storkok.
Nä, det är inte superroligt att laga mat åt sig själv.
Jag har lätt att strunta i det och ta en macka i stället.
Mycket dumt, jag vet, men det blir lätt så.

Idag är det då Lördag.
Trodde att det var Söndag när jag klev upp.
Veckodagarna har inte fungerat för mig alls denna vecka.
Antingen har jag varit en dag före eller så en dag efter.

Planer?
Inga alls.
Dagen är som ett tomt blad som jag fyller i eftersom.
Inte dumt alls!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

torsdag 25 oktober 2018

Tid och rum...





Nu är det verkligen tider för levande ljus.
Mörkret är tätt och då behövs lite extra mys för att stå ut.
Hos mig går det åt mycket ljus.
Just för tillfället har jag bara värmeljus men vips så ändrar jag och så tar jag fram fina ljusstakar och långa ljus.
Det är lite olika vad jag vill ha på köksbordet, men jag har en del att välja på så jag ändrar lite nu och då.

Ja jag och mitt älskade kök.
Här inne är jag mesta delen av min vakna tid.
Här är det ombonat och varmt.
Jag är inte en vardagsrumsmänniska.
Jag är en gedigen köksmänniska.
I vardagsrummet sitter jag bara när jag har främmande, typ när jag bjuder på middag, firar födelsedag, påsk eller jul.
Inte särskilt ofta med andra ord.

Chillrummet som ligger mellan köket och mitt sovrum tillbringade jag många timmar i när Mini bodde hos mig.
Där har jag en skön soffa, det är lite mer avslappnat och mysigt att sitta där och prata bort en eftermiddag eller kväll.
Gud så jag saknar att ha Mini här.
Vi hade det så fint tillsammans när han bodde hos mig men tiden har sin gilla gång och han är precis där han ska vara just nu.

Och jag är här, precis där jag ska vara just nu.

Om någon timme ska jag klä mig och promenera in till byn.
Det är dags för mormor att få sin veckodos av lilla barnbarnet.
Maxi ringde igår efter lunch.
Det gick jättebra med vaccinationen, inte mycket gråt alls, han är en duktig kille.
Hon berättade att gammelmorfar med fästmö varit förbi.
Gammelmorfar var alldeles till sig när han fick hålla liten.
Men inte ville han ligga i famn inte, nej då, han vill sitta eller stå, han är ju faktiskt hela 3 månader gammal...

Nu ska jag dricka en kopp kaffe innan jag gör mig i ordning för dagen!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!



onsdag 24 oktober 2018

Brr, minusgrader...





Då är det mitt i veckan.
Onsdag.
Solen skiner, det blåser lite och just nu är det -1 grad ute.
Huvva för minusgrader.
Det känns inte roligt.
Å -1 grad är ju ingenting med tanke på vad den kommande vintern kan erbjuda.
Runt -5 grader kan jag acceptera men när termometern visar -20 eller kallare så vill jag inte gå ut.
Det spelar ingen roll hur varmt jag klär mig så fryser jag som en hund.
Jag är tydligen inte gjord för kyla.

Jag brukar träffa lilla hjärtat och dottern på Onsdagar men ringde igår och bestämde Torsdag i stället.
Jag känner mig så energifattig att jag inte orkar promenera in till byn och hem.
Jag hade i alla fall tur igår och fick videosnacka med liten.
Inte för att han var så mycket för att snacka med mormor i mobilen, han tyckte nog bara det var konstigt att höra min röst när jag inte var där.
Han är en sådan näpen liten goding.
Blir alltid så varm i hjärtat när jag tänker på honom.

Idag ska han få sin första vaccination.
Han är 3 månader nu.
Tänka sig så tiden går.
Jag har ju verkligen fått en tidsmätare igen.
Det är ju inte så att jag märker att någon av mina barn blivit 13 veckor äldre eller så men med liten så syns det ju direkt.
Det är en härlig tid, jag ser utveckling under varje vecka som går.
Och han är så otroligt mysig, den lille.
Verkligen mormors lilla hjärta!

Nå dagen då?
Nä det händer inte mycket hos mig.
Skulle behöva sova några veckor på raken för att känna mig piggare men se det går ju inte.
Jag kämpar varje dag med det lilla jag orkar göra.
Ibland räcker det med att bara kliva upp, så är orken putsväck.
Ibland är det lite bättre.

Nåväl, tur det finns kaffe som förgyller en annars så energifattig dag!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

tisdag 23 oktober 2018

Midi och Mini...





Midi reste ner till Mini och igår en bit efter lunchtid så kom hon då slutligen fram.
Som vanligt gick det inte att resa smärtfritt.
Det var tågförseningar och någon sträcka blev tåget utbytt mot buss.
Men hon kom i alla fall fram till slut.

När hon kom till Minis lägenhet stod en överraskning på bordet.
Mini hade gjort i ordning en goodiebag åt henne.
Han är en så rar broder.
Ni kanske undrar vad som fanns i den?



Lite favoritsmink och mobilskal.
Å som ni kan läsa på snappen hon skickade mig så blev hon väldigt överraskad.
Hon kan behöva få bli lite bortskämd.

Igår så gjorde han kikärtsbiffar med tzatziki och sallad till middag.
Midi är vegetarian så han har gått och klurat över vilken mat han ska bjuda på nu när hon hälsar på.

Någon dag ska dom åka till Gbg och gå på Liseberg och ha det skoj.
Den här veckan hon är nere hos honom blir med all säkerhet mycket lyckad.

 Idag är det Tisdag och jag har kommit lite ur fas när det gäller veckodagar.
Jag kan säga att jag INTE har Tisdag i dag i alla fall.
Jag tycks leva i en helt annan tidszon än andra i mångt och mycket!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!