lördag 31 mars 2018

Lite blandad mix...





Solen går upp tidigt men jag undrar hur länge snön ska ligga på marken.
Jag börjar längta till mer vår och bara vägar så att jag kan börja cykla igen.
Som det är nu vore det förenat med livsfara att cykla, åtminstone om man som jag är "normalt" klumpig och har lätt att ramla av cykeln.
Sen står cykeln i Midis cykelförråd inne i stan.
Jag måste frakta hit den först, eller egentligen till cykelreparatören.
Har en cykelverkstad alldeles i närheten.
Fick ju punktering under senhösten.
Nåväl, det löser sig säkert framöver.

Igår så dukade jag upp frukost till Mini.
Han åt med god aptit.
Det tar på unga ynglingar att vara ute och vimla.
Han hade haft jätteroligt och det var ju huvudsaken.
Varför han gick till mig för att sova när vi tidigare bestämt annat?
Jo han var ridderlig och följde en kompis hem så att hon skulle slippa gå ensam och då blev det närmare att sova hos mig.
Hans föräldrar har fostrat honom väl.

Jag gick och la mig för att vila efter lunch.
När jag vaknade var jag ensam, Mini hade blivit hämtad av sin pappa.
Resten av dagen flöt på i ett behagligt tempo.

Idag har jag heller inga planer.
Jag är hemmavid och tar det lugnt.

Ringde och väckte Midi i morse (hon jobbar) så jag har gjort det jag ska för idag.
I morgon bitti är det telefonväckning igen.
Nu är ju inte det krångligt för mig som alltid är vaken tidigt och Midi får en möjlighet att sova bättre om natten (vilket hon behöver då hon jobbar) och slippa oroa sig för att försova sig.
Midi har haft sömnproblem under ett längre tag och måste under en period äta sömntabletter.
När hon började jobba igen så hade hon så svårt att somna när hon borde av rädsla för att inte ta sig ur sängen om morgnarna, vilket ledde till att hon sen inte vaknade i tid då hon skulle upp.
Då kom jag på den här lösningen att jag väcker henne när hon börjar tidigt så kan hon sova på sömntabletterna som hon ska utan oro, och det fungerar.
Vad gör man inte för sina barn?

Nu är mitt kaffe klart så jag ska avnjuta dagens första mugg!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!







fredag 30 mars 2018

Sonen...





...kom tydligen hem i natt ändå.

Jag vaknade vid 03.30 och trodde jag hade inbrott.
Låg och tryckte i sängen och försökte redan ut vad det var jag hörde.
Någon tassade omkring i min tomma lägenhet.
Om det nu hade varit tjuvar på jakt så skulle man ju förstås inte välja mitt hem, här finns inga dyrbara juveler, inte ens en tv som det vore värt namnet att få med sig.
Så jag insåg att det nog inte kunde vara ett inbrott.
Då finns liksom bara sonen kvar men han hade sagt vid flertalet gånger att han inte skulle komma hem i natt.
Men det stämde ju inte då da.

Nu ligger han i sin säng och sover och jag sitter vaken här och skriver.
Man kan liksom inte somna om när man vaknar av att det tassar omkring i sin "tomma" lägenhet.
Nä då är det lika så gott att gå upp och starta datorn.
Sova kan man väl göra en annan gång.

I dag är det Långfredagen.
Nuförtiden lär den inte vara så lång som jag alltid upplevde den som barn.
Inget var öppet, inga kompisar fanns att leka med den dagen och på tv visade dom bara filmer om Jesus.
Idag är allt öppet, vänner (det brukar väl som oftast ha fullt upp med familjemiddagar) så inte många att "leka" med  och på tv;n visas inte särskilt många Jesusfilmer.

Kunskapskanalen visar en serie som heter Jesus sista dagar och TV2 Påskens berättelser.
Mycket mer än så bjuds vi inte på i nutid.

Dagen lär gå sin gilla gång som vanligt.
Kaffe är gott närhelst på dygnet som man kliver upp.
Det gör min morgon komplett!

Ha en fin Långfredag alla fina!

Kramen om!



torsdag 29 mars 2018

Skärtorsdagen...





Nu börjar långledigt för somliga stora och små.
Förvisso får alla inte vara lediga bara för att det är storhelg, somliga är tvungen att jobba på som vanligt (men med mindre arbetsstyrka förstås).
Midi jobbar tyvärr i helgen men det ger förstås en liten extra slant i börsen.

Mini går sista dagen, slutar tidigt i dag och sen har han ledigt nästa vecka.
Redan i Måndags fick han sitt Påskägg av mig då han växlar boende idag.
Trots att han snart är 19 så är Påskägget givet.
Ger ni era barn Påskägg?

Solen skiner idag, som ni ser på dagens foto men det är tyvärr -13 grader så det blir en lurig-känsla.
Å jag måste gå bort till närbutiken för jag har fått paket från Apotea som levererades till mitt ombud igår.
Känns ju sådär då det är så kallt ute.
Men solen gör väl sitt till så om några timmar har det blivit mildare, kanske smartast att vänta innan jag går iväg.

I paketet finns den nya medicinen jag ska börja äta om några veckor.
Har fasat ut den förra nu och ska vila kroppen i runt 14 dagar innan jag börjar med nästa.
Denna nya medicin har amfetaminliknande egenskaper ( är dock inte amfetamin bör tilläggas).
Den ska göra mig piggare och mer med.
Hm, kommer den att fungera?
Har ingen aning, är dock rädd för biverkningar men läkaren säger att det inte finns så många kända men för mig spelar det nog ingen roll, min kropp reagerar alltid på det som är nytt i systemet.
Jag är lite rädd för att jag ska bli "manisk" då den är uppiggande (men jag är inte vare sig bipolär eller manodepressiv) .
För några år sedan fick jag en sån period då jag höll på att fasa in en ny medicin.
Under 2 veckors tid kunde jag inte sitta still, jag gick an som en duracellkanin, dygnet runt.
Pratade mycket snabbare än vanligt, gjorde allt möjligt mellan himmel och jord här hemma( fick massor gjort).
Å sen kom kraschlandningen och efter det orkade jag inte med något på månader.
Man kom då fram att jag reagerat så på grund av medicinen jag höll å att fasa in.

Nu kan det ju egentligen tyckas att den kanske var en "välgörande" biverkning på den medicinen om jag ser till allt jag fick gjort hemma men det blev ju inte så bra i slutändan.

Nu ska jag inte börja med den nya medicinen förrän mitten av April, efter det lär jag märka hur min kropp svarar.
Lite gruvsamt känns det dock!

Nu hoppas jag på sol och mildare dagar så jag kan sitta ute på altanen i helgen och framöver.
Njuta av förvåren.
Dricka kaffe och titta på ett korsord.
Bara vara!

Ha det bäst alla fina och Glad Påsk!

Kramen om!



onsdag 28 mars 2018

Onsdag...





Morgonen började med några muggar nykokt kaffe.
Alltid samma fröjd och njutning.
Älskar när jag känner hur aromen sprider sig i mitt kök.
Det doftar så ljuvligt.

Idag är det Onsdag.
Jag har plusgrader ute men däremot vägrar solen att visa sig.
Tidigare under veckan har det varit sol från klarblå himmel men minusgrader.
I går så städade jag upp ute på min inglasade altan så nu är jag redo att kunna sitta ute några stunder här och där om vädret tillåter.
Känns i alla fall som vi går åt rätt håll nu.
Även om våren fortfarande är långt från mig.

I Måndags åkte jag in till byn för att göra några ärenden.
Jag "shoppade" lite åt mig själv.
Ett par nya tights, en ny fotfil, en nageltång samt en ny borste fick följa med hem.
Så hamnade jag på Ica och handlade lite för mycket så jag fick ta taxi hem.
Efter det var jag ganska så slut på.
Sen har jag väntat på sömntabletter som varit försenad så sömnen har inte alls fungerat.
Jag har varit så dyngslut på att jag exempelvis inte fick till något inlägg här igår.
Hjärnan fungerade inte så det fanns inget att skriva.

Nu har jag dock fått sova lite bättre i natt, fick nämligen sömntabletterna i går.
Så idag känner jag mig aningen bättre.

I dag blir det tvätt här, brukar vanligen tvätta på Torsdagar då jag har Mini här men han ska ut på studentjippo i morgonkväll så han behöver tvätten redan idag.
I går hämtade han ut en dödsläcker mask han ska ha på sig, det ska tydligen vara "maskeradtema".
Det blir med all säkerhet jätteroligt.

Så jag blir ensam redan i morgon.
Han kommer förbi på Långfredagen och hämtar sina saker.
Det blev en kortare mammavecka denna gång men sånt är livet, ungdomarna bör roa sig när möjligheter dyker upp och själv lider jag ingen nöd då jag är ensam eftersom jag är en fullblodad eremit.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!



måndag 26 mars 2018

Babybump...





Min blivande dotterson växer och nu syns det att det ligger en liten knodd i magen på äldsta dottern.
Blir alldeles varm när jag tänker på sommaren, då jag äntligen kommer att få träffa underverket.
Konstigt nog känns det som hennes graviditet går fort.
För mig som iakttar, inte upplever!
Hur det är för henne, tja hon tycker delvis att det går fort men ändå så känns sommaren långt borta.

Fick den här bilden skickat till mig i Lördags och det gjorde mig varm av lycka.
Nu har jag både ultraljudsbilder och denna babybump-bild att kika på när längtan blir stor.

Idag är en ny vecka och jag har redan hunnit ut en sväng.
Gick bort till närmsta affären.
Köpte Minis favoritbröd och ost.
Tänkte att han skulle få börja veckan på ett fint sätt med en riktigt god frukost.
Kallt var det ute, -14 grader, brr!
Och inne i affären sprang personalen omkring som yra höns då kortläsaren inte fungerade.
Jag fick gå till bankomaten och ta ut pengar.
Men nåja, det är inte lätt när tekniken inte fungerar vid 06 på morgonen och ingen hjälp finns att tillgå så tidigt.

Solen skiner i alla fall och det är jätteljust ute.
Märks att det är sommartid.

Vad dagen innebär vet jag inte riktigt än.
Jag ska eventuellt följa Maxi till läkaren.
Ryggen har ju givetvis inte blivit bättre sen i Måndags då hon träffade läkaren sist.
Så jobba är omöjligt.
Nåväl, jag får se om hon behöver mitt stöd eller om hon klarar sig utan mig.

Jag får helt enkelt se hur dagen blir!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

söndag 25 mars 2018

Sommartid och samtal från finaste Pappelino...





Idag är det sommartid.
Jag gör som jag alltid brukar göra, ställer om alla klockor som inte görs automatiskt innan jag går och lägger mig.
När jag då vaknar så har jag rätt tid och behöver inte bekymra mig mer om det.
För länge sedan då det var nytt så lärde jag mig ramsan, ställa fram utemöblerna/ ställa tillbaka utemöblerna om sommar/vintertid.
Tyckte nog att det var krångligt i början men sen när jag väl lärde mig när man ställer fram och när man ställer tillbaka så har det aldrig bekommit mig det minsta.
Inte ens när barnen var mindre.

I går så hade jag en lugn dag.
Mini åkte in till byn och mötte upp Midi.
Sen gick dom till Maxi som klippte Mini.
Han blev jättefin.
Det var dock inte så bra för Maxis rygg, hon fick väldigt ont.

Jag blev jätteglad för min mobil ringde och det var finaste Pappelino i andra änden.
Även om jag fått veta att operationen gått bra så var det så härligt att höra hans röst i örat.
Han lät väldigt pigg och mycket uppåt.
Han sa att han kände sig som en ny människa.
Pacemakern hade dom tagit bort på Fredagskvällen.
Så hjärtat slår som det ska nu.
Han kände att blodcirkulationen blivit bättre än tidigare, han var t.o.m varm om fötterna.
Han var uppe och promenerade runt på avdelningen och han blåste i sin flaska.
Allt verkar gå åt precis rätt håll och i och med det så behöver han förmodligen inte stanna till på byns sjukhus utan han får åka direkt hem till sig.

Att höra hans röst och hur glad han känner sig var som manna från himlen.
Tack gode gud att allt gick bra för min finaste Pappelino och att han nu kan leva ett liv som passar honom där han känner att han får ut något av det.
Jag är så tacksam!

Idag så snöar det.
Himla mysigt eller not.
Fast det brukar ju vara bra för snömängden och snösmältningen om det kommer snö vid den här årstiden.
Det ruggar upp snön som legat länge.
Jag ska inte klaga.

Nä jag ska inte klaga alls, jag ska njuta av denna Söndag!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!



lördag 24 mars 2018

Tavlor på min vägg...





Jag fortsätter med tavlor på min vägg-serien.
Jag är ju sådan som gillar tavlor.
Planscher och jag hör inte ihop.
Jag vill ha olja, akvarell, akryl  eller annat på det jag sätter upp på mina väggar.
Nu tycks jag vara lokalpatriot när det kommer till vad som hänger på mina väggar.

Dagens tavla har min fd svärmor målat.
Hon målade en del i sina yngre dagar.
Jag har även en tavla i mitt kök som hon målat.
Den läckraste tavlan av min fd. svärmor tog min x-make med sig när vi separerade (vilket var självklart).
Den föreställde en tjurfäktning och var otroligt snyggt gjord.

Det var även min fd. svärmor som en gång i tiden fick mig att ta upp mitt eget målande.
Ett år ( vid 23) tror jag, fick jag akvarellfärger och block av henne.
Då hade jag inte målat på åratal så det var en ren glädje att ta upp det igen.
Nedan ser ni bland mina första alster som akvarellmålare.





Kom på att den inte hänger på någon vägg, den står med andra tavlor jag inte riktigt vet hur och var jag ska hänga dem.
Hade nästan helt glömt bort den tiden då jag målade med akvarell.
Jag blev lite för begeistrad över målandet så min x-make blev sur för att jag ägnade honom så lite tid, så jag fick dra ner på målandet.
Till slut fanns ingen tid över till mitt eget målande alls.
Men det är roligt att hitta gamla alster man glömt bort.

2012 hade jag förmånen att få gå en gratis Vedic Art-kurs hos en kär väninna.
Två underbara dagar men jisses så slut jag var när de dagarna var till ända.
Det var då jag började måla med akryl och "lärde" mig måla på ett helt annat sätt än tidigare.
Jag  målade innestängda känslor på den tiden.
Det där jag aldrig fick ur mig.
Eftersom jag relativt nyligen rasat samman och gått in i en svår depression var det på något vis läkande att måla.
Ett sätt att bearbeta allt som var runt omkring mig och inom mig.




Mitt inre stormande hav.





Den gråtande kvinnan.


I dags dato så är det tyvärr sällan jag kommer mig för att måla.
Känslan och lusten finns inte där för tillfället (och har varit borta under många år).
Men jag väntar på att målarglädjen så småningom ska vakna till liv igen.
För det är härligt att kunna måla, gå in i den skapande världen och tappa fokus på allt annat.
Ingenting existerar förutom de svepande dragen med penseln.
Den känslan vill jag komma tillbaka till, när jag tappar tid och rum och förlorar mig i färg och form.

Så blev det ett helt annat inlägg än tanken var i början men det är ju så med tankar och skrivande, man vet aldrig vad som dyker upp, vart hjärnan för en.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!






fredag 23 mars 2018

Fick besked...



Härifrån är bilden lånad

Jag gick som på nålar stor del av gårdagen.
Kände mig spänd och nervös.
Till slut under förkvällen kom beskedet.
Operationen hade gått bra för finaste Pappelino.
Han mådde efter omständigheterna bra.
Han var uppkopplad mot en pacemaker och skulle vara så under kvällen och kanske hela natten.
Hjärtat kan ju få lite krångligt att komma i takt efter ett ingrepp så därav pacemakern.

Jisses så skönt att höra att första delen gått bra.
Nu gäller det bara att fortsättningen och återhämtningen går lika bra.
Att inga komplikationer tillkommer.
Det håller jag tummar och tår för.

Idag är det Fredag.
Jag funderar att gå in till byn och handla lite inför helgen.
Det är egentligen inte så mycket som behövs, det var ju inte så länge sedan jag storhandlade.
Men lite mjölk, bröd och liknande färskvaror får följa med hem.

Idag till middag tänkte jag göra en pastasås på strimlad lövbiff, hur jag ska smaksätta den vet jag ännu inte.
Till det blir det tagliatelle och sallad.
Mini blir nog glad för det är en av hans favoriträtter.

Just nu dricker jag kaffe, nykokt och ljuvligt gott.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

torsdag 22 mars 2018

Lite eljest...





Jag känner mig aningen eljest idag.
Jag fungerar inte bra.
Händerna värker något fruktansvärt och resten av kroppen känns ungefär liknande.
Huvudet då, där rinner bara trögflytande kola, som vanligt med andra ord.

Jag hade en hemmadag igår.
Jag gjorde verkligen ingenting.
Låg mest i sängen hela dagen.
Hade inga krafter som räckte till att sitta uppe.
Efterslängar av Måndag-och-Tisdagens göranden.
Luften gick helt enkelt ur mig.

Idag har jag samma känsla.
Jag ska dock ta mig i kragen och gå bort till närmsta affären.
Behöver lite frisk luft och dagsljus ska ju vara bra för en sån som jag.
Mer än så blir det inte idag.
Får fortsätta vila upp mig så jag är lite mer på G i morgon då jag får hem Mini igen.
Vart tog denna sista vecka vägen?

Nu ska jag dricka en kopp kaffe och sen ska jag trava bort till affären.
Broddarna sitter fortfarande på skorna så det är bara att gå.
Tror jag får be Mini ta bort dem i morgon för mina händer fungerar inte just nu.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

Ps Håll tummarna för att finaste Pappelinos hjärtoperation går bra!


onsdag 21 mars 2018

Tidig morgon...





Som vanligt är jag uppe tidigt.
Sitter just nu och väntar på att klockan ska bli 05.45 då jag ska ringa och väcka Midi.
Hon börjar 07 idag.

I går så gick jag in till byn.
Jag hade letat upp mina broddar och skulle ta på dom på skorna.
Men jisses ett sånt företag det blev.
Jag har ju problem med händerna och det märktes verkligen när jag skulle sätta på broddarna.
Höll på att slita ihjäl mig och tappade greppet flertalet gånger men till slut så fick jag dom på plats.
Det tog bara 30 minuter.

Med broddarna var det lätt att gå.
Nu var underlaget något bättre än det var i Måndags men det var skönt att inte behöva tassa fram och spänna sig under promenaden.
Det var soligt och härligt väder.
På väg upp till sjukhuset så går jag genom den här tunneln jag visar som dagens foto.
Eller tunnel och tunnel, det är väl egentligen en sidoklädd trapp med tak.

Samtalet gick väldigt bra trots att jag gruvat mig så innan.
Kuratorn tyckte att jag jobbat på väldigt bra.
Nu har jag fått med mig några tankar jag ska fundera över tills nästa samtal.

Efter samtalet tog jag bussen till väninnan.
Jag fick en god kopp kaffe först och sen satte jag igång med att reda ut hennes hår.
Så blev det schamponering av håret, gav henne en skön huvudmassage när jag tvättade hennes hår.
Och så till slut balsam.
Det gick relativt bra men jag fick jäkligt ont i ryggen men så kan det förvisso bli när man står lite tokigt.

Vi tog en kaffe till och satt och pratade.
Så borstade jag genom håret mycket noga och så var vi klar.
Fick en härlig kram innan jag gick till bussen.

Väl hemma var jag ganska så slut och trött på.
Jag bäddade ner mig i sängen och låg och vilade några timmar.

Å idag är det Onsdag.
Min finaste Pappelino åker till sjukhuset där han ska göra sin hjärtoperation.
Han blir inlagd och operationen görs i morgon.
Nu är vi då här och jag har som sagt lite svårt att tänka på det för jag är så rädd att något ska hända.
Jag försöker mota Olle i grind så gott det går för att inte gå ner mig i hemska tankar.
SJÄLVKLART kommer det att gå bra, det är vad jag försöker tänka.
Efter i morgon så vet jag lite mer.

Nu ska jag dricka kaffe och njuta av en lugn morgon, jag behöver inte åka iväg någonstans så jag får vara hemma hela dagen lång, känns gött!


Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

tisdag 20 mars 2018

Det löste sig...





Gårdagen bjöd på ett otroligt varierande väder.
Sol, blåst, regn och snö men dock plusgrader.

Det blev inte en sån hetsig dag.
Kuratorn ringde och sa att hon missat att boka in mig i dagkalendern och jag fick frågan om jag ville komma ändå eller om vi skulle byta dag.
Då valde jag att byta dag.
Maxi hade hunnit höra av sig och hon fick läkartid 10.45, alltså mitt i mitt samtal.
Så då bokade vi in samtalet idag i stället.

Jag tog bussen in till byn för jag glömde broddarna och det var snorhalt ute.
Jag följde med in till läkaren som gjorde sin undersökning och sjukskrev henne, dock bara en vecka.
Det bör ha släppt då.
Jag argumenterade mot honom men han gav sig inte.
Hon får ringa på Måndag om det inte blivit bättre och då förlängs sjukskrivningen.

I dag ska jag då ta mig in till byn igen för samtal hos kuratorn.
Jag funderar på att gå och har tagit fram broddarna, det kan behövas.
Efter samtalet ska jag besöka en väninna och hjälpa henne med att tvätta håret och reda ut skatboet i bakhuvudet.
Hon har så svårt att lyfta armarna och föra dem bakom huvudet så nej det blir ju inte så bra när man inte klarar av att borsta hela håret.

Man får ställa upp när man har möjlighet till det.

Nu dricker jag kaffe och förbereder mig inför denna dag!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

måndag 19 mars 2018

Busy day...





Börjar morgonen med att hälla i mig många koppar kaffe.
Det kommer att bli en hektisk dag utifrån mina mått mätt.

Började morgonen med att ringa och väcka Midi, hon var dock vaken.
Jag har samtal hos kuratorn idag under förmiddagen.
Och jag har lovat att följa med Maxi till läkaren idag.
Jag vet dock inte vilken tid det blir då hon ska ringa Hälsocentralen nu på morgonen.
Jag hoppas att det inte krockar med samtalet men blir det så får jag ringa kuratorn och förklara.
Familjens väl och ve går alltid först.

Maxi gjorde illa sin rygg förra helgen då hon jobbade på det nya stället som skulle vara lättsammare med tanke på att hon är gravid.
Omplaceringen blev inte så bra.
Hon hamnade då på den tyngsta avdelningen på hela huset.
Och olyckan var framme så hon gjorde illa sin rygg ordentligt.
Hon har ju två diskbråck i ländryggen sen tidigare så det här blev inte så bra.
Och gravid på det.

Nåväl hon behöver mammastöd hos läkaren så självklart ställer jag upp.

Har ingen aning om hur dagen blir eller när jag kommer hem igen i eftermiddag.
Förhoppningsvis går allt smidigt.
Om jag har tur vill säga.
Å alla koppar kaffe jag häller i mig är för att i den mån det är möjligt få skallen att fungera eftersom jag inte fick sova i natt.
Koffein sägs ju vara uppiggande.

Nu måste jag göra mig i ordning för dagen!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

söndag 18 mars 2018

Söndag, växter, händer och Pappelinos hjärta...





Idag är det Söndag. 
Vaknade ur en virrig dröm, en sån man näst intill inte kommer ihåg men minnet av den är virrig och dimmig.
Och så världens huvudvärk på det.
Plus ömma händer.

Har haft såna problem med mina händer de sista veckorna.
Ont i händerna har jag alltid.
Dom domnar emellanåt när jag ligger.
Men nu under en lång tid så domnar dom hela tiden.
Jag vaknar upp av att känseln slutar vid handleden, händerna är helt borta.
Så får jag så att säga väcka upp dom.
När dom börjar vakna till liv så känns dom dubbelt så stora som dom är.
Så håller det på nätterna igenom.
Som om jag inte har tillräckligt svårt att sova som det är utan händerna.
Suck!
Alltid ska det vara något...

I går var i alla fall en någorlunda behaglig dag.
Jag gjorde inte mycket.
Vattnade blommorna vilket behövdes.
Mina blommor har förtjänat en eloge som hållit sig vid liv denna höst och vinter.
Jag har sällan vattnat eller ödslat kärlek på dem.
Har liksom inte riktigt kommit ihåg att man ska göra det.
Trots den oönskade behandlingen från mig så växer dom så dom knakar.

Jag har dock varit duktig och äntligen planterat ananasblasten jag skrev om i somras.
Den jag satte i vattenglas för att sen plantera när den rotat sig.
Och att den rotade sig, det var bara det att jag aldrig kom mig för att plantera den i kruka.
Nu under senvintern så såg jag plötsligt att den börjat växa så jag tog mig i öronen och hämtade jordpåsen, valde kruka och planterade den.
Nu får jag se vad som händer.
Inte för att jag tror att det kommer att växa frukt i den (har läst mig till att det är aningen besvärligt att få till det) men det kan ju bli en kul växt att ha.

Dagen som kommer har inga "märkta" måste-saker.
Jo egentligen.
Dusch och hårtvätt.
Låter simpelt men är det inte, särskilt hårtvätten, den tar på den där energin jag inte har och så blir jag helt slut efteråt så jag måste planera in den när jag inget annat har som jag måste göra.

I morgon har jag samtal hos kuratorn.
Inget jag egentligen ser fram emot då jag vet att det kommer att bli ett tungt samtal.

På Onsdag åker finaste Pappelino till ett sjukhus norröver och läggs in där.
På Torsdag ska han operera hjärtat, dom ska byta en hjärtklaff på honom.
Detta är något jag försöker att inte tänka så mycket på för det oroar mig enormt.
Han är snart 81 och allt kan hända under en operation.
Så kommande vecka lär bli en rysare av stora mått!

Men idag är det fortfarande bara Söndag så nu håller jag mig till nuet och låter denna dag rulla på som den vill.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


lördag 17 mars 2018

Mormorstankar...





Den här lilla knodden i min äldsta dotters mage återkommer ständigt i mina tankar.
Det är som jag ibland inte kan sluta tänka på det lilla livet.
Jag funderar på hur han kommer att se ut, hårfärg, ögonfärg, hur hans personlighet kommer att utvecklas som osv.
Det finns mycket att fundera över när det handlar om en baby som fortfarande vilar skönt i sin mammas livmoder.

Min egen mormor var en fin kvinna.
Hon hade alltid tid, sa aldrig nej om jag ville komma till henne och sova över.
Det var hos henne jag fick stå vid skärbrädan och baka kanelbullar tidigt om morgonen.
Det var hon som tog mig ut i skogen och lärde mig plocka lingon och blåbär, eller så tog hon bara en picknickkorg med sig och vi satt uppe på berget och njöt av gott fika och utsikt.
Det var hon och morfar som tog med mig på fiskeäventyr och det var mormor som fick mig så fascinerad av troll (vilket jag fortfarande är) då hon berättade om trollen i grottan som vi ibland gick i närheten av. 
Det var hon som lärde mig be kvällsbön.
Och det var med henne och morfar jag fick uppleva julottan i statskyrkan (högtidligt och mäktigt och mycket spännande).

Jag älskade att sitta och lyssna på hennes historier då hon var ung.
Mormor föddes 1909 i en by i Västerbotten.
Hon var den enda rödhåriga inom många mils avstånd.
Så hon avskydde sitt röda hår för hon blev ju retad för det.
Hon älskade att hjälpa sin pappa med att hugga ved och tyngre sysslor, han sa nån gång att det var nog tänkt att du skulle bli pojk´.

I sin ungdom jobbade hon och slet som piga hos olika bönder.
För varje nytt jobb så närmade hon sig min stad.
Det var nog inte lätt alls att jobba så hårt som hon fick göra, ändå trivdes hon och hade mycket roligt.
Dom brukade "tjuvlåna" någons loge och så dansade ungdomarna där.
Spännande kunde det vara då dom kunde bli upptäckt och bortkörd men för det mesta gick det bra.

När hon slutligen anlände till min stad så hamnade hon till slut som piga hos min morfars föräldrar.
Tycke uppstod med yngsta sonen och dom eklaterade förlovning och gifte sig sen.
Under det år de var förlovad så flyttade mormor hem till sin hemby.
Hon sydde till brudkistan och sånt man gjorde på den tiden.
Någon gång kom morfar upp och hälsade på och någon gång cyklade hon typ 15 mil för att hälsa på honom.

Hon födde tre barn.
Hon var 36 när min mamma föddes och 42 när sista föddes.
Lite väl uppe i åldern kanske och det märktes väl på föräldraskapet.
Hon var tyvärr en urusel mamma till min mamma men hon var en fantastisk mormor till mig.

Mormor gick bort 5 dagar innan hon skulle fylla 92.
Det är länge sedan nu men jag saknar våra samtal och hennes historier.
Hon var en bra berättare.

När jag nu själv ska bli mormor så funderar jag givetvis hur jag vill vara mot mitt barnbarn.
Där är mormor en förebild.
Fast jag vill givetvis vara en något mer modern mormor.

Hon gav mig mycket gott och var en oas i mitt liv då livet hemmavid var tungt och svårt, det är jag ytterst tacksam över.

Har ni haft fina far-och-morföräldrar?

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!








fredag 16 mars 2018

Fredag och aningen kylslaget...





Något kyligt är det allt.
Nu ser det förvisso ut att bli mildare över dagen.
Och som ni ser ska jag få ännu en solig dag.
Sol är aldrig fel.
Jag håller mig dock inomhus idag.
Har inga ärenden som ligger på "måste-listan".

Till lunch får jag kaffefrämmande.
En vän jag inte träffat på länge.
Det ska bli trevligt.

I går var en vanlig Torsdag.
Efter Mini kom hem och vi ätit la jag omkull mig en stund.
Å jisses så snabbt jag klev upp då jag insåg att jag höll på att glömma att jag skulle tvätta.
Gick in till Mini så han kunde plocka ihop sin tvätt och så ner i källaren och startade maskinen.
Sen höll jag på att glömma att jag hade tvätt i maskinen.
Suck så dåligt min hjärna fungerar just nu.
Nå det blev en tur ner till källaren och så tog jag upp tvätten och hängde på torkställning i vardagsrummet.

Sista veckorna så har jag någon slags hjärnstopp.
Jag har så svårt att hitta ord eller så säger jag orden helt fel och i fel situation.
Ni vet här duschas det på köksbordet och frukosten dukas upp i badrummet.
Jag är tydligen ganska så underhållande för tillfället pga alla tokerier som kommer ur min mun.
Kul att jag i alla fall roar andra...

I dag byter Mini boende.
En mammavecka har gått igen.
Det kommer att bli tomt som alltid när han flyttar över till sin far.
Jag har inga särskilda planer för helgen.
Den blir som den blir.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


torsdag 15 mars 2018

Igår var en solig dag...





...och idag likaså.
Tänk vad solsken kan göra för människan.
Vi blir nog alla lite mer välmående av solsken.
Nu är det förvisso minusgrader hos mig men söderöver är det plus och på vissa ställen har våren börjat visa sig från sin bästa sida.
Jag längtar tills våren kommer till mig med.

I går tog jag bussen till byn.
Gick upp på psykiatrin.
Jisses så många som fyllde upp väntrummet.
Kvinnan i kassan fick det riktigt svettigt.

En äldre kvinna gick fram till kassan och frågade om hon kunde få hjälp med att ringa en taxi.
Kvinnan i kassan bad henne att sätta sig så att hon kunde ta alla som hade tider där.
Då gick jag fram till den äldre kvinnan och tog upp min mobil, slog numret till taxi och så fick hon beställa en bil.
Kan säga att hon var ytterst tacksam.
Å jag fick göra en god gärning.
Sånt känns alltid fint.

Samtalet blev bra men vi fick boka om tiderna hon bokat in åt mig.
Ska vi nu verkligen ta tag i jobbiga och traumatiska saker så vill jag inte göra det under veckorna Mini är hos mig.
Jag måste få tid att sjunka och slippa ta på masken för att han inte ska se hur dåligt jag mår.
Jag ska dit redan på Måndag.
Det blir säkert bra till slut....

Efter samtalet gick jag ner till byn och gjorde ärenden.
Å så tog jag bussen hem.
Det var skönt att kliva innanför ytterdörren.
Å gott med en kopp kaffe.

Vi åt av portern gjord på fläskytterfilé.
Supergott, annat kan inte sägas.
Jag frös in det som blev kvar så nu har jag fyra middagar i frysen av detta goda.
Känns fint.

Idag har Mini önskat sig pasta med korv.
Superenkelt med andra ord och inte så ansträngande.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

onsdag 14 mars 2018

Onsdag och samtal...





Här sitter jag igen.
Med dagens första mugg kaffe.
Jag är ju alltid uppe tidigt om morgnarna likt förbaskat måste jag alltid ställa mobilen när jag har en förmiddagstid att passa i fall jag nu mot förmodan skulle sova.
Vilket jag aldrig gör.
Sovmorgon har jag glömt vad det betyder men det låter så skönt.
Om jag kliver ur sängen senare på förmiddagen så är det inte för att jag har sovit länge utan för att jag inte klarat av att kliva ur sängen.

Nå jag ska i alla fall ta mig in till byn under tidig förmiddag för jag har samtal hos kuratorn idag.
Solen skiner så det ser så vackert ut när jag tittar ut genom köksfönstret men det är förrädiskt.
Temperaturen har sjunkit till -10 grader så det är kallt igen.
Tidigare har det legat på blygsamma -2-4 grader och det är för mig mer överkomligt.
Funderar på att ta bussen båda vägarna.
Känns inte som jag orkar utsätta mig för promenad i kylan.
Vi får se hur det blir?

Efter samtalet ska jag ner på byn och göra några ärenden.
Och när jag väl kommer hem har jag gjort mitt för denna vecka.
Känns skönt.

Vad hittar ni på idag?

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


tisdag 13 mars 2018

Det blev en liten paus...





Godmorgon alla fina!

Nu var det ett par dagar sen jag sist var inne och skrev.
Varför?
Tja, har ingen aning, luften gick som ur mig.
Jag har det ganska så besvärligt med nertrappningen av den sista medicinen.
Har kommit fram till att jag vissa dagar fortfarande måste ta den högre dosen.
Men jag har fortfarande tre veckor på mig att trappa ut den.
Jisses så glad jag är att jag inte samtidigt fasar in en ny medicin.
Så glad att jag får ta en sak i sänder.

Dagarna har givetvis rullat på hos mig trots att jag inte skrivit här.
I Söndags åt vi riktigt god och härlig Söndagsmiddag.
Ni ser dagens foto.
Potatisgratäng med porter på fläskytterfilé med sås, kokt blomkål, vitlöksmorötter och svartvinbärsgelé.
Det var ljuvligt gott.

Kan tipsa er att prova att göra porter på fläskfilé eller fläskytterfilé i stället för på stek (även kallad porterstek).
Det blir suveränt gott.
Jag gör dock på lite annat sätt än när jag gör på stek.
Efter att jag hällt ihop porter, svartvinbärssaft, vin, soja, buljong (oxfond), lagerblad, enbär, vitpepparkorn, timjan och lök så låter jag den puttra på ett bra tag innan jag lägger ner de putsade hela fläskfiléerna.
De tar ca 20-30 minuter beroende på storlek innan dom är klar.
Jag tar upp köttet och skivar det för att sen lägga ner köttskivorna i buljongen och låta dem kallna i den.
Jag gjorde detta på Lördagen.

På Söndagen var det bara att ta upp köttskivorna och sila buljongen för att sen låta buljongen koka ner en stund innan jag gjorde såsen.
Otroligt smakrikt blir det om man nu gillar det mustiga.

Det är väl värt att prova tycker jag!
Det tar lite tid men man ångrar sig inte sen.
Det går ju givetvis att göra köttet på förmiddagen och resten på eftermiddagen om man nu inte har möjlighet att sprida ut det på två dagar.

Nåväl nog om det.
Tisdag idag.
I morgon har jag samtal hos kuratorn.
Det räcker för denna vecka.
Mini lämnar boendet på fredag, då är mammaveckan slut men än är det några dagar kvar innan vi är där.
Jag fortsätter och försöker ta hand om mig själv på bästa sätt, lite besvärligt dock när nedtrappningen av medicinen får mig att må pyton men det är som det är.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!






lördag 10 mars 2018

I natt jag drömde...





Gårdagens ljuvliga middag blev som jag redan skrivit, tacos.
Fotot är dock från ett annat tillfälle.
Kom givetvis inte ihåg att ta fram mobilen.
Det var underbart gott.
Tacos är det när man inte äter det så ofta.
Men så är det ju med den mesta mat.

Mini är hos mig så det känns mysigt.
Vi hade en trivsam eftermiddag och kväll.
Mycket prat.
Men vi var båda ganska så trötta och gjorde kväll i hyfsad tid.

I kväll blir jag ensam då han ska hänga med en kompis.
Men inte gör det mig något.
Är man ung så ska man hitta på kul grejer.

I natt drömde jag om en liten knodd.
Han var så otroligt söt, denna lilla pojke i drömmen.
Det där med att bli mormor är så fantastiskt att det letar sig in i mina drömmar oxå.
Men sådana drömmar som i natt tackar jag gladeligen ja till.

Nu är Mini vaken så jag ska duka fram en god helgfrukost om en stund.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!