söndag 30 september 2018

Kvar i bubblan...





Söndag=Vilodag=Sant!
Jag behöver ytterligare en vilodag och eftersom det är Söndag så passar det ju perfekt.
Igår var inte en superbra dag.
Jag var helt däckad och låg till sängs större delen av dagen.
Orkade bara sitta uppe korta stunder.
Men dom dagarna går dom med.
Inget jag kan göra något åt.

Det känns som om jag fortfarande är kvar i den där bubblan jag klev in i under promenaden hem i Torsdags.
Allt känns konstigt förvridet och suddigt, jag ser inga skarpa konturer på något och golvet gungar under mig.
Det känns som om jag går på ett vågigt hav utan att för den delens skull bli blöt.
Det är en mycket skum känsla kan jag berätta.

Till veckan ska jag ta det lugnare, inte boka in så mycket (som om jag vanligen gör det?).
Jag har läkarbesöket på Onsdag och så ska jag givetvis hälsa på min dotter och mitt ljuvliga barnbarn.
I övrigt har jag inget mer planerat.
Midi flyttar till hennes och pojkvännens nya gemensamma lägenhet men jag vet inte vilken dag det blir.
Jag har sagt ifrån mig som bärhjälp.
Jag klarar inte av att bära och konka på kartonger och möbler.
Däremot kan hon eventuellt behöva hjälp med att packa upp, jag får se hur det blir.

Mycket mer än så bjuder inte kommande vecka på.
Nu ska jag koka lite kaffe och se vad dagen erbjuder mig!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


lördag 29 september 2018

Blir sjukt trött på...





...mig själv!
Igår åkte jag in till byn och gick upp till Psykiatrin.
Jag anmälde mig i receptionen och påpekade att jag inte fått någon påminnelse dagen innan.
Kvinnan kollade på datorn och så sa hon att jag inte stod inbokad igår Fredag utan det hade blivit en ombokning så jag ska inte träffa läkare förrän Onsdag nästa vecka.
Hon frågade om jag inte fått hem brev om det.
Jag säger nej direkt men sen kom jag på att jag fått ett kuvert från Landstinget men att jag trott att det bara var fakturan sen jag träffade kuratorn sist och inte brytt mig om att öppna det.
Mon djö så korkad jag kan vara då!
Givetvis så var det ombokningen i det brevet och inte fakturan upptäckte jag sen jag kom hem.

Nåväl, jag fick liksom bara vända om med svansen mellan benen.
Så jäkla onödigt alltså.
Men jag och post går inte riktigt ihop.
Jag hämtar inte in posten varje dag och jag öppnar inte alltid breven direkt.
Det har givetvis med mitt mående att göra men är nog något jag måste tänka på att förändra.

Så jag har en ny tid på Onsdag till veckan med en helt ny läkare.
Jag fick än en gång inte min ordinarie läkare som jag har blivit lovad.
Meningen var att vi skulle prata om sjukersättning, om det börjar vara dags att söka det men det blir ju inte av nu när det är en läkare som inte känner mig och dessutom bara är AT läkare och inte Överläkare som min ordinarie är.

Så när jag tänker efter så är det inte bara mig själv jag är sjukt trött på utan även Psykiatrin.
Det blir aldrig som det sagts och lovats.

Pratade lite med Midis pojkvän på messenger igår eftermiddag.
Han blev flyttad till sjukhuset norröver under förmiddagen.
Han skriver att han känner sig trygg där för där finns experter.
Nu hoppas jag att det vänder för honom så han får bli frisk.

Idag är det Lördag och jag ska bara ta det lugnt och vila.
Behovet är stort för energin är i princip helt slut.
Tur att jag kan stänga in mig här hemma och bara vara.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

fredag 28 september 2018

Because I´m worth it...





I går åkte jag in till byn och Midi.
Jag hjälpte henne packa ner några kartonger och så tömde vi skafferiet.
Måste säga att hon hunnit väldigt mycket på egen hand.
Det står packade kartonger överallt.

Fram emot 13 tiden så gick vi till sjukhuset.
Vi hälsade på pojkvännen.
Han mådde lite bättre igår men är väldigt medtagen.
Inte konstigt efter den operationen.
Dom bröt upp bröstkorgen så han har ett stort ärr där nu.
I går var det en lätt rodnad runt operationssåret så något är inte riktigt bra med honom.
Under förmiddagen gjordes en röntgen och plåtarna skickades till läkaren i Gbg som opererade honom.
De ansåg att dom själva inte var så duktig på att tolka denna typ av röntgen eftersom dom inte gör operationerna.

Sen har han feber så man tror att han har en infektion i kroppen så antibiotika är insatt.
Senare på kvällen blev det prat om att eventuellt skicka tillbaka honom till Gbg men det ändrades.
Blir han sämre så skickas han till det stora sjukhuset norröver.

Han får kämpa på för att bli frisk och återställd.
Det var dock skönt för mig att se honom öga mot öga även om det är tungt att se att han inte mår något vidare bra.

Jag stannade nån timme hos honom och sen sa jag Hej då och gick hem.
Det blev en besynnerlig promenad.
Jag gick in i en konstig bubbla där allt kändes suddigt och marken gungade under mig.
Vet inte hur jag tog mig hem men till slut så fick jag kliva in genom dörren.
Jag var totalt dödsslut på.
Denna vecka har nog varit lite för mycket för mig med något att göra varje dag.
Tyvärr är det så märkbart att jag inte har energin att vara så aktiv.

Senare på kvällen så köpte jag hem pizza.
Det var så länge sedan så jag bestämde mig för att lyxa till tillvaron lite, because I´m worth it!
Å så god den var.
Valde grillad kyckling, grillad paprika, lök, gorgonzola och ruccola.
En pizza jag inte tidigare ätit men det var ett gott val.

Nu sitter jag här och ska om en stund göra i ordning mig för ytterligare en tripp till byn.
Jag har läkarbesök inbokat.
Redan klockan 09 ska jag vara där.
Men skönt att göra bort det tidigt.

Efter besöket ska jag göra ett ärende på byn och sen hem.
Jag ska göra absolut ingenting, bara vila, bara vara för det behöver jag verkligen nu.
Känner mig som en urvriden disktrasa.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

torsdag 27 september 2018

Gårdagen med barnbarnet och annat...






Igår åkte jag in till byn.
Gick på H&M och köpte dessa små plagg till liten.
Bilderna är från H&M;s webbsida.
Jag tycker att dom är urtuffa.
Jeansen är väldigt mjuka och i stretch och skjortan helfin.
Liten kommer att bli så snygg och cool i dem.

Vi hade trevliga timmar, jag, min dotter och lilla hjärtat.
Jag fick göra morgon på honom och det gick som om jag aldrig gjort annat.
Har man fött och skött om tre barn så sitter sånt i ryggraden.
Maxi fick möjlighet att hämta upp sittdelen till barnvagnen som hon hade i källaren och så tog hon foton och la ut annonsen på blocket.
Hon ska alltså sälja den första barnvagnen dom köpte vilken dom inte var nöjd med så dom köpte en annan.

Nåväl timmarna går fort då man har trevligt så det blev till slut dags för mig att åka hem.
Väl hemma åt jag lite middag och så tog jag det lugnt.
Midi var uppe hos pojkvännen på sjukhuset och tyvärr hade han en mycket dålig dag igår.
Jag pratade med henne senare på kvällen och då var det något bättre, han hade fått antibiotika, lugnande samt smärtstillande.



Dagen var i alla fall fin.
Jag hade liten i famnen stor del av tiden, både vaken och sovandes.
Han är så go och jag är så lyckligt lottad som får vara hans mormor.
Det är sannerligen livets efterrätt.

Mini ringde under sena kvällen och vi pratade bort över 2 timmar.
Han har ganska så mycket nu med studierna.
Massa seminarium att förbereda sig inför och massor av texter och frågor.
Han var ganska så trött igår kväll.

Nåväl idag blir det att åka in till byn igen.
Vi bestämde att jag ska åka in till Midi vid tiotiden.
Vi ska packa några lådor och sen ska jag följa med upp till sjukhuset och hälsa på pojkvännen.
Jag hoppas att han får en bättre dag idag.

Det blir lite väl mycket för mig denna vecka men ibland blir det så.
Jag får vila efter läkarbesöket i morgon.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


onsdag 26 september 2018

Onsdag och stadstur...





Under förmiddagen så åker jag in till byn.
Jag ska nämligen hälsa på detta lilla charmtroll idag.
Pratade med Maxi igår och det passade bra idag.
Jag åker in med 10 bussen.
Så går jag och köper kläderna jag tittat ut och sen köper jag med mig något gott till kaffet.
Å så bara myser jag några timmar.

Efter det besöket ska jag eventuellt till Midi och hjälpa henne packa några kartonger.
Hon är ledig idag.
Midis pojkvän flögs till stadens sjukhus igår så nu är han på hemmaplan.
Jag vet att dom längtar efter att ses så får se hur det blir med mitt eventuella besök.
om det blir av eller om det blir en annan dag.
Vill inte ringa henne såhär tidigt då hon jobbade kväll igår.

Igår så kom min väninna Fru V med sin hund.
Vi gick på promenad runt sjön men valde den kortare delen.
Det var jättemysigt att gå och prata med henne.
Vi har inte setts på runt 6 månader.
Vi bestämde att detta ska vi göra om.
Hon styr sin egen arbetstid så hon kan dagtid emellanåt så vi får passa på när hon har möjlighet att komma loss.

Nå gott folk, nu ska denna kvinna ställa sig i duschen och göra mig presentabel för min dotter och barnbarn.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

tisdag 25 september 2018

Tidig morgon...





Jag gick iväg till närmsta affären vid 06 i morse.
Då var det såhär vackert på himlen som dagens foto visar.
Tur man har mobilen med sig jämt så det går att fånga ögonblick.
Det var inte mer än 3 grader ute så det börjar kännas kyligt om morgnarna.
Nåväl jag köpte mjölk, bröd och ost så nu klarar jag mig ett tag.
Det blir inte så värst mycket handling sen jag blev ensam här hemma.
Inga stora veckohandlingar eller märkvärdiga helghandlingar.
Har jag kaffe, mjölk och bröd klarar jag mig gott och väl.

Idag ska jag ut och promenera med en gammal väninna, Fru V.
Vi har känt varandra sen vi var 11 år och jag började i hennes klass.
Jag var nyinflyttad och tyckte verkligen inte om att förlora mina gamla klasskamrater och min gamla skola men redan dag nummer 1 närmade sig Fru V och vi blev vänner.
Sedan dess har vi följt varandra genom livet, inte alltid nära men aldrig långt ifrån.
Hon messade mig igår och frågade om jag hade lust att gå ut och promenera med henne och hunden idag.
Jag svarade självklart ja.
Efter 10 kommer hon så jag har några timmar kvar innan det är dags.

Midi ringde igår och var så glad för blombudet hon fått av sin pojkvän.
Jag fick se buketten och den är vacker.
Jag tror ingen av hennes tidigare pojkvänner varit så fin på att uppvakta och visa vad han känner för henne.
Idag blir han troligen förflyttad från sjukhuset i Gbg till sjukhuset i vår stad.
Så nu får dom äntligen träffas igen.
Jag tror dom båda håller på att längta ihjäl sig...

Jag ska ringa Maxi och höra om det är okej att jag hälsar på i morgon.
Längtar så efter liten.
I Söndags var han på sin första hockeymatch.
Hans far är hockeytokig och hans mor har tydligen blivit drabbad av samma feber så liten måste ju förstås också bli det.
Maxi visade hörselkåporna dom köpt sist jag var där.
Så söta så.

Nä nu ska jag dricka lite kaffe och fortsätta min dag!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

måndag 24 september 2018

Måndag...





Om jag befinner mig i rätt tidszon så är det Måndag igen.
Ny vecka och nya utmaningar.
För mig är väl veckans läkarbesök den största utmaningen.
Även om det är en bra läkare så är det jobbigt att sitta och vända ut och in på sig själv.
Så är det bara!

Gårdagen var som Söndagar brukar vara, lugn.
Jag kommer knappt ihåg vad jag gjorde.
Jag fick två mysiga videosnuttar på liten av Maxi.
De var fina att titta på.
Jag tog hand om köttfärssåsen som jag lagade till i Fredags och frös in det jag hade kvar av det.

Midi ringde under tidig kväll.
Var pratsjuk.
Vi pratade bort nån timme sådär.
Hon saknar sin pojkvän a mass nu och det förstår jag.
Det är bara en vecka kvar tills dom får hämta nycklarna till lägenheten.
F.o.m Måndag nästa vecka kan dom börja flytta in.
På Onsdag (denna vecka) när hon är ledig har vi preliminärt bestämt att jag ska till henne under eftermiddagen och se om jag kan hjälpa lite med packningen.

Nåväl dagen idag då?
Nä, inte torde det hända något särskilt idag.
Jag är väldigt trött efter en dålig natt så energin är mycket låg men jag tar mig nog genom dagen ändå.
Har inga vidlyftiga planer.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

söndag 23 september 2018

Helg och Midis pojkvän...





Färgerna ute börjar så smått gå över till gult, orange och rött.
Även om jag inte tycker om hösten, då den får mig att må så dåligt, så tycker jag att det är vacker ögonfägring.
Jag brukar stanna upp när jag är ute på promenad och se i stället för att som vanligast vara innestängd i min normala bubbla av oseende.
Då kan jag häpnads över förändringen som sker mitt framför mina ögon.

Jag sitter i mitt kök med mitt morgonkaffe.
Hade tänkt ligga länge idag men se det gick inte.
Midis pojkvän skickade några meddelanden som jag ville svara på och då var det lika så gott att kliva ur sängen.
Han är på bättringsvägen men är långt ifrån tipptopp.
Idag ville han veta om jag hade en aning om hur Midi jobbar som till veckan.
Han ville skicka blommor till henne och behövde veta när hon var hemma.
Jag säger då det, denna unga man är så fin och rar att jag blir alldeles rörd.
 Mitt i allt sitt eget jobbiga vill han skicka blommor till sin flickvän, så gulligt.

Jag har haft kontakt med honom via messenger hela den här resan både innan operationen och efteråt.
Jag ville finnas och visa mitt stöd.
Han betyder mycket för mig då min dotter älskar honom så högt.
Igår kallade han mig "Världens bästa svärmor"!
Det var gott att höra.
I övrigt så längtar han hem nu och det kan jag förstå.
Att ligga på sjukhus långt hemifrån är väl inte det roligaste man gör.
Nu håller jag tummarna för att han tillfrisknar och kan börja leva på riktigt igen och att det under tiden inte tillstöter några komplikationer.

Nåväl helgen har rullat på.
Igår så tog jag tag i ett måste och renbäddade sängen.
Så fick det bli dammsugning av lägenheten också, det var definitivt på tiden.
När jag var klar med det var klockan bara 08.45.
Och sen var jag dötrött.
Då hade jag gjort det jag förmådde för den dagen.

Idag tänkte jag gå bort till närmsta affären.
Det ser ut att vara hyggligt väder så det blir en fin promenad.

I veckan som kommer har jag ett läkarbesök inbokat.
Jag visste innan att det ska vara på Fredag men jag var osäker på tiden.
Och vart hade jag lagt det brevet månntro?
Det blev att leta och leta och leta.
Till slut hittade jag det så nu har jag både dag och tid.

Å så ska jag givetvis hälsa på Maxi och mitt barnbarn.
Jag tror det får bli på Onsdag eller vilken dag det nu passar Maxi.
Hittade ett tufft set på H&M i veckan som jag nog tänker köpa med mig.
Jeans och vit skjorta, det var supercoolt.
Jeansen var mjuka och sköna och skjortan inte krånglig att sätta på.
Det blir superfint på lilla hjärtat.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


lördag 22 september 2018

Mini, Midi och Maxi...





Idag har vi oväder.
Det regnar och blåser.
Ganska så mysigt hemmaväder.
Lagom ruggigt och passar mitt sinne.

Gårdagen var en lugn dag.
Jag gick bort till närbutiken på morgonen.
Så blev det lite telefonprat med Älskade E.
Hon är tillbaka i Sverige nu.
Jag tog undan tvätten.
Å så lagade jag mat.

Hade tagit fram köttfärs ur frysen så det blev helt enkelt en köttfärssås.
Till det kokade jag spagetti.
Kan säga att det var underbart gott.
Men så tillhör köttfärssås en av mina favoriter all time.

Midi håller mig uppdaterad om pojkvännens tillstånd.
Hans mamma ringer till henne och Midi ringer till mig.
Han hade vätska i lungorna visade röntgen han gjorde igår.
Han mår fortfarande illa och har ont men igår så orkade han i alla fall kliva ur sängen och vara uppe en stund.
Det är ju positivt.

Till veckan är planen att han blir förflyttad till en sjukhus närmare oss.
Det sker med sjuktransport, förmodligen flyg.
Känns bra att han inte behöver resa på egen hand.

Mini ringde senare under kvällen.
Han var så lycklig för han hade hämtat sin nya mobil.
Nu har han något roligt att "leka" med.
I helgen skulle han gå ut och ta bilder och lära sig kamerans kapacitet.

Jag fick en supergo videosnutt av lilla hjärtat som jag sparade ner i min mapp.
Maxi är väldigt generös med foton och videosnuttar till mig.
Och jag tycker att det är så roligt att få dem.

Nåväl, idag Lördag så händer det väl inte så mycket hos mig.
Med tanke på ovädret så håller jag mig inomhus.
Jag får se vad dagen för med sig!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

fredag 21 september 2018

Trevlig helg...





Idag är det Fredag och helgen står för dörren...igen!
Veckan har rullat på och jag finner det svårt att få till inlägg här.
Jag vet inte om det beror på hösttröttheten eller vad det kan vara.

I Onsdags så träffade jag kuratorn.
Vi hade ett bra samtal på över en timme denna gång.
Efter det gick jag en stund på byn innan jag gick hem till Maxi och lilla hjärtat.
Jag hade köpt med mig wienerbröd till fikat och dom var vansinnigt goda.
Jag hade liten sovandes i min famn stor del av tiden.
Det är så himla mysigt och han verkar trivas i min famn.

Midis pojkvän har genomgått sin operation men tyvärr har han inte mått så bra efteråt.
Idag på morgonen skulle han genomgå en röntgen och kolla om han fått vätska i lungorna.
Jag hoppas innerligt att han börjar må bättre inom kort.

Helgen är oplanerad, jag har inget speciellt jag tänker göra.
Dagarna får bli som dom blir.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

tisdag 18 september 2018

Idag och i morgon...





Tisdag är det idag.
Jag sitter i mitt kök och lyssnar på Mark & Jonas podd.
Dom är så underbart härliga att lyssna på.
Lite lagom smågalna och utan skyddsnät levererar dom en fantastisk podd.
Klockan är 08.30 och jag har ganska nyss klivit ur sängen.
Har haft en sån där morgon då kroppen trots att den är vaken inte orkar kliva upp.
Helst skulle min kropp velat ligga i sängen hela dagen men jag nöp mig själv i örat till slut och drog mig upp.

Planerna idag är inte så stora.
Jag ska gå ner i källaren och starta tvättmaskinen.
Å någon form av mat ska jag väl också laga till.
Vad har jag ingen som helst aning om så jag får se?
Lusten att laga mat till mig själv är inte så stor om jag säger så.

I morgon däremot ska jag gå in till byn.
Jag har samtal hos kuratorn.
Jag fick hem planeringen i förra veckan med alla samtal ända fram till jul.
Jag har det jag gör.

Efter samtalet tänkte jag gå till min dotter och umgås med henne och barnbarnet.
Jag längtar så efter honom.



Han börjar bli riktigt rolig nu när han jollrar och är med i samtalen.
Han börjar hitta sin röst.
Det händer något nytt för varje vecka som går.
Idag är han 8 veckor.
Oj så tiden går.

Så idag tar jag det lugnt och i morgon har jag lite mer att göra!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

söndag 16 september 2018

Så rart...





I Fredags morgon gick jag ut för att kolla postlådan.
Jag kom på att jag nog inte kollat posten sen i Måndags.
Jag har lite svårt att komma ihåg postlådans stundtals.
Nåväl, i lådan låg ett litet paket.
Till mig!
Jag blev lite konfunderad för jag tyckte mig inte känna igen handstilen.
Blev jätteglad när jag öppnade det.
Ni ser vad som låg i paketet.
Ett vykort, en liten behändig ficklampa och några aloe crèmer.
Det var fina Gittan som skickat paketet åt mig.
Så himla rart och gulligt.
Det värmde gott i mig.

Idag är det Söndag.
Just nu har jag sol från klarblå himmel och det är 8 grader.
Helgen har gått sin gilla gång.
Jag kan väl säga att jag inte gjort något särskilt av värde mer än tagit hand om mig själv.
Och att ta hand om sig själv är viktigt.

I Fredags så blev jag uppe ganska så länge för att vara jag.
Jag satt och kollade youtubeklipp.
Det ena ledde till det andra och klockan tickade på.
Jag gick tillbaka till 80-90 tal och lyssnade på allsköns musik.
Jag vandrade längs minnenas aveny och det var riktigt trevligt.
Jag tog fram gamla fotoalbum och tittade genom dom, såg mig själv som mycket ung.
Fnissade lite åt modet och sminket.

Ja den vandringen gjorde mig gott!

Idag tänker jag gå bort till närmsta affären.
En liten promenad i höstluften känns gott.

Jag har skickat ett meddelande till Midis pojkvän som reser ner till Gbg idag för att genomgå en operation.
Han ska byta en hjärtklaff.
Han kommer att finnas i min tankar extra mycket de närmaste dagarna.
Jag håller alla tummar och tår jag har för att operationen ska lyckas.
Håll tummarna ni också!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


fredag 14 september 2018

Fredag...





Då är vi inne på Fredagen och det är dags för helg.
Inte för att jag har så stora planer inför helgen, det ser väl någorlunda likadant ut vilken dag det än handlar om.
Jag ska i alla fall åka in till byn idag och helghandla.
Det kan behövas för det är en hel del som fattas här hemma.
Som vanligt så gör jag gärna bort det under förmiddagen då det är mindre folk på affärerna.

Igår hade jag en trött dag.
Jag låg mest i sängen hela dagen.
Hade svårt att sitta uppe.
Orkade inte ens med ett inlägg här.

Mini ringde och så pratade vi bort nån timme medans han var ute och gjorde lite ärenden.
Min yngre bror ringde för att berätta att det nu är helt klart med mammas dödsbo och att han avvecklat det.
Han hade skrivit en sammanställning som jag skulle få.
Det har tagit sin tid men nu är det över.

Så ringde jag till Maxi, ville bara höra hur hon och liten har det.
Och allt var bara fint med dom.
I kväll kommer pojkvännen hem så i helgen får dom njuta av att vara tre igen.

Ja, gårdagen gick den med.
Nu är en ny dag här ånyo.
Jag sitter och väntar på att kaffet ska gå klart så jag får njuta av dagens första mugg.
Ute är det väldigt dimmigt och inte mer än 4 grader.
Det är kyligt på min altan nu, i alla fall så här tidigt på morgonen.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

onsdag 12 september 2018

På promenad med lilla hjärtat...





I morse knatade jag in till byn och till min äldsta dotter.
Lilla hjärtat var klar när jag kom så det var bara att lägga ner honom i barnvagnen och så var det dags för vår första promenad tillsammans.
Han var vaken och tittade sig nyfiket omkring.
Den där elefanten som hänger i taket måste man hålla ögonen på.
Jag gick och sjöng för honom och det var minsann så spännande att han kämpade tappert för att inte falla i sömn.
Men slutligen gav han upp och somnade och sov så lugnt och fint medan jag promenerade runt i byn.



Vi var ute en bra bit över 2 timmar.
Någon gång om sänder grimaserade han så rart och försökte öppna ögonen men i en rullande vagn så gick det helt enkelt inte att vakna.
Till slut började det regna ganska så rejält så jag bestämde att vår lilla utflykt fick vara över och promenerade bort till dotterns hus.

Väl inne så kastade sig nästan dottern över sin son.
Hon hade saknat och längtat så efter honom.
Tur jag inte var borta längre, det var nog en ganska lagom tid för dottern.
Hon hade i alla fall haft det mysigt för sig själv, ätit frukost i lugn och ro och slappat framför tv;n.
Men det var konstigt att liten inte var där med henne.
Jo det kan jag förstå, han är blott bara 7 veckor så man vill ju inte lämna bort för långa stunder.

Jag hade det mysigt i alla fall med liten.
Kände mig så stolt då jag styrde vagnen.
Hade lust att säga till de jag mötte att stanna och titta på mitt ljuvliga barnbarn, men det gjorde jag inte.

Nu är jag hemma igen och dagen har hitintills varit mycket fin.
I eftermiddag ska Älskade E ringa så vi lär prata bort några timmar.
I övrigt tar jag det lugnt här i mitt ombonade och varma hem.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

tisdag 11 september 2018

Höst...





Det mysigaste med hösten är att det nu går att tända ljus inomhus.
Jag har ju ljust dygnet runt under sommaren så det går inte att tända levande ljus sommartid.
Nu går vi in i en lång, lång tid då det är möjligt.
Trots att jag inte är så förtjust i hösten eftersom den gör mig deprimerad så tycker jag om att tända ljus i mina olika ljuslyktor i lägenheten.
Tänder ni ofta ljus?

Vädret är lite bättre idag, än så länge.
Senare ikväll ser det ut att bli regn.
Jag håller mig inomhus så det spelar ingen som helst roll.

Igår gick jag faktiskt ner i källaren och startade en maskin tvätt.
Check!
Men mer än så gjorde jag inte.
Känner mig så trög och slö i hela kroppen och knoppen så energinivån är lika med noll.

Älskade E ringde från sitt Spanien så det blev en del diskussioner om valresultatet och vad det kan innebära.

Mini ringde när han lagade mat så jag höll honom sällskap över middagen.
Bra att ha mamma när man inte vill äta själv.
Midi har bokat biljett nu så i slutet av Oktober åker hon ner till Mini och ska stanna där en vecka.
Det blir skojigt för syskonen att få rå om varandra.

Dagen då?
Njae, jag har inget akut som måste göras.
Ska ringa Maxi och höra vilken morgon hon vill att jag kommer, det är nog det enda sen får dagen rulla på som den vill.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


måndag 10 september 2018

Måndag...





Ny dag, ny vecka.
Måndag!
Dagen efter valet.
Hur känns det då?
Tja nog har jag aningen ont i magen och visst funderar jag över hur det ska bli framöver.
Jag tror det kan bli kaotiskt.
Men vi får väl se...

Dagen är grå och murrig.
Det ser ut att bli regn idag igen.
Men regnet stör mig inte.
Gillar regn.

Dagens göra?
Jag tror jag ska gå ner i källaren och starta en tvätt.
Någon gång under dagen.
Mer än så står inte på agendan.

Veckans göra?
Jag ska väl gå bort till Maxi någon morgon och ta hand om lilla hjärtat så att hon får sova några timmar.
Vilken morgon det blir vet jag inte ännu.
Jag får se.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

söndag 9 september 2018

Oväntat besök...





Igår var det uppehåll och en underbar himmel.
Givetvis var jag tvungen att fota med mobilen, för att på så sätt spara på ögonblicket.

Mini ringde under förmiddagen.
Han hade varit på kårfest på fredagskvällen.
Han var på mycket gott humör och hade haft det riktigt trevligt.
Det är alltid roligt att höra hans röst när den är så sprudlande glad.
Vi pratade bort en stund och önskade varandra en fin dag innan vi la på.

Jag la mig efter lunch och låg och vilade några timmar.
Kunde dock inte sova men det var skönt med vila.

Vid tre-snåret hörde jag hur det knackade på min dörr.
Jag öppnade och blev väldigt förvånad.
Utanför stod min fd svärmor.
Jag kokade kaffe och så satte vi oss vid köksbordet.
Hon blev kvar i 4 timmar.

Jag hade faktiskt på något vis inte trott att hon skulle hälsa på längre sen alla barn nu flyttat hemifrån men jag hade fel.
Vi hade det riktigt trevligt.
Hon har förändrat sitt sätt åtskilligt sen jag och hennes son skiljde oss.
De första åren var hon rent för djävlig och jag bröt till slut all kontakt med henne.
Jag klarade inte av att utsättas på det sätt jag blev.
Det gick många år men så en dag så började vi så sakta närma oss varandra igen.
Och idag är kontakten fin igen.
Tänk så det kan bli.

Hon är barnens farmor och jag är barnens mor, det kan vi aldrig komma ifrån så på något sätt är vi sammankopplade oavsett vad som händer/har hänt.
Jag är dock glad att situationen och relationen med henne gått till det bättre, hade varit tråkigt om det fortfarande var som de första vidriga åren men alla kan ändra sig och ta sitt förnuft tillfånga, helt klart!

Idag är det Söndag.
Här är regnigt idag vilket jag upptäckte när jag gick bort till närmaste affären.
Ett riktigt härligt väder för den som inte vill göra något särskilt.
Bara hänga hemma och låta dagen bli vad den blir.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

lördag 8 september 2018

Höst...





Godmorgon alla fina!
Ja nu är hösten definitivt här.
Björkarna håller på att byta färgskrud.
Man ser många gula löv nu i bladverken.
Det är högt i tak men vi har haft ovanligt varmt den sista veckan.
Det har varit svettigt varmt att promenera och jackan har fått tas av.

Igår promenerade jag in till byn då jag hade samtal hos kuratorn inbokad.
Hon ville att vi skulle kolla på uppdraget och se om något borde ändras eller om vi fortfarande ska jobba med samma mål.
Nä jag tyckte inget skulle ändras.
Hon skulle skriva ut och boka in nya tider och skicka hem till mig så tack och lov behövde jag inte skriva upp en massa tider på nån lapp jag så lätt skulle kunna tappa bort.
Samtalet gick bra.
Det blev något slags mellannivå på det, inte asjobbigt, inte för lättsamt.

Efter samtalet promenerade jag hem.
Det var skönt att komma hem men kändes konstigt att inte Mini skulle till mig.
Tja det tar tid att ställa om en skalle som min.

Han (Mini) ringde efter 18 tiden.
Som han gjort de tre senaste dagarna.
Han behövde lite hjälp då han höll på att fylla i en ansökan.
Och så lagade han middag och åt den medans han pratade med mig så han fick lite sällskap.
Det är alltid trevligt när han ringer och klockan går fort när vi pratar.

Idag är det Lördag.
Det är helg.
Jag har ingen som helst helgfeeling i kroppen.
Det kan lika gärna vara Måndag.

Så nog är det höst alltid, det känns som om hela min kropp gör sig klar för att gå i ide.
Det kanske är därför det mesta känns så platt, så meningslöst.
Nä inte allt, jag har barn och ett barnbarn som glädjer mig men allt annat känns bara inte värt något, typiskt mig när det blir höst.
Det blir alltid så då.
Jag tror jag skulle ha passat bra som björn, men kanske under ett annat liv...

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

torsdag 6 september 2018

Mini ringde igår...





Jag behöver nog inte oroa mig över huruvida mina barn äter varje dag för jag får ofta snapchats på måltider.
I går skickade Mini detta foto till mig, det var hans lunch.

Han ringde under sena kvällen.
Jag har inte pratat med honom sen Fredagskväll (men då pratade vi 3 timmar med varandra).
Han har haft ganska så fullt upp med att fixa i lägenheten, upptäcka den nya staden och givetvis börja högskolan.
Det var härligt att höra hans röst och mycket mysigt att prata bort tid med honom.
Han har det bra men har fortfarande känslan att han bara är på besök och snart ska åka hem.
Men det är ju inte så konstigt, minns när jag flyttade till Göteborg i min ungdom, den första tiden kändes det som jag befann mig på en helt annan planet, inget kändes likt eller hemtamt, men det gick till sig och till slut så var Gbg hemma för mig.

Han trivs i sin lägenhet och tycker att den känns hemtrevlig och mysig.
Jag har fått foton så jag håller med.
Lägenheten är trivsam.

Han börjar så sakteliga rota sig men givetvis tar det sin tid.
Han har nu bott där en vecka.
I morgon är det Fredag och då skulle min mammavecka börja men icke, det är över nu.
Känns lite konstigt, det har ju varit så i 10 års tid.
Men, men sånt är livet.

Idag ska jag inte ta mig för något vettigt alls.
Jag känner att kroppen är slö och seg och sinnet, tja det är som det är.
I morgon ska jag till kuratorn på samtal, det kan behövas.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

onsdag 5 september 2018

Gårdagen, en härlig dag med barnbarnet...





Igår när jag gick in till byn så mötte jag det här.
En vattenläcka genom asfalten på trottoaren där det vällde fram vatten.
Det såg aningen sjukt ut.
Senare på eftermiddagen när jag bussade hem såg jag att där stod arbetare och jobbade med läckan.

Nåväl, jag hälsade på Maxi och mitt barnbarn.
Jag kom tidigt på förmiddagen och stannade länge, länge.
Vi hade det så himla mysigt.
Det var länge sedan jag och Maxi träffades själv, inga syskon och ingen pojkvän som normalt cirkulerar runt henne.
Jag hade en underbar dag.
Jag hade liten i famnen stor del av tiden.
Maxi "lånade" honom när han var hungrig och ville äta.
Då dög ju givetvis inte mormor.

Nästa vecka börjar pojkvännen jobba långt hemifrån.
Han åker tidigt på Måndag och kommer hem på Fredagseftermiddagen.
Det blir lite tufft för Maxi att vara helt ensam med liten.
Han sover inte superbra på natten just nu, gnyr och gnäller så att Maxi inte kan sova mellan amningarna.
På dagen har han stort behov av närhet så han vill gärna ligga i famnen.
Jag vill ju givetvis underlätta för henne så jag erbjöd mig att gå dit någon morgon innan 06 och ta hand om liten så att hon i vart fall får sova några timmar.
Vanligen brukar pojkvännen göra så men han blir som sagt inte hemmavid.
Jag får höra runt Tisdag vilken morgon hon vill att jag kommer.

Jag hade det så när Maxi var nyfödd och fram till hon var runt 5 månader.
Hennes pappa gick skola på annan ort så jag var ensamstående Måndag-Fredag så jag förstår hennes situation.
Så himla enkelt var det inte.
Och jag hade inget stöd eller hjälp av någon under den tiden.




Jag har inga problem att gå in till byn några morgnar i veckan och ta hand om liten.
Underlättar det för Maxis situation och hon får sova något mer så känns det fint för mig att kunna vara till hjälp.

Pojkvännen söker nytt jobb.
Varken han eller Maxi är nöjd över situationen "bortajobb" så jag håller tummarna för att det löser sig snabbt och att han får ett arbete på hemmaplan.

Min dag var i alla fall underbart ljuvlig.
Den lille är så fantastisk och jag fick verkligen njuta av honom igår på alla sätt och vis.
Det är enormt härligt att vara mormor!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


tisdag 4 september 2018

Växter, barnbarn och äppelmos...





Mina ananasplantor som jag drivit upp av en simpel enkel blast.
Dessa tre står nu i mitt köksfönster, Mini, Midi och Maxi.
Moderplantan står ute på altanen ännu.

Jag upptäckte häromdagen att nya skott vuxit från moderplantan så igår tog jag och planterade dem.
Jag tycker att det är skitkul och det är ju inte växter man hittar i var mans hem.
I mitt kök verkar dom trivas och frodas i alla fall.

Jag har ju tidigare skrivit om ett försök jag gjorde då jag la ner en tomatskiva i jord och fick på så sätt tomatplantor.
Nu gjorde jag det så sent så jag hade inte förväntat mig ens några blommor, absolut inga tomater men se där, jag har fått tomat och fler är på gång.



Nu har jag tagit in tomatplantorna så dom får stå på bänken i chillrummet.
Där är det soligt, varmt och gott.
Jag tror jag ska göra om det här försöket men i Februari så att dom hinner växa sig stora fram till sommaren.
Då får jag nog en hel del tomater.
Och ganska så häftigt att det går att göra så här.

Idag ska jag promenera in till byn och träffa den här lilla killen.



Idag är han 6 veckor gammal.
Jag har inte träffat honom på en vecka så jag längtar.
Det ska bli så mysigt att umgås med Maxi och lilla hjärtat.
Min finaste Pappelino var hos mig igår och lämnade av äppelmos som han gjort åt Maxi så det ska jag bära med mig.
Jag tar det i ryggsäcken.
Nu kan jag inte ta med alla burkar han gjort men de mår inte dåligt i min frys så jag får ta med mig lite nu och då framöver.

Solen skiner och det ska bli 19-20 grader ute så det blir en vacker höstdag.
Och antagligen varm då jag ska promenera.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!



måndag 3 september 2018

Det blev några dagars paus...





Jag sitter i mitt kök med min kaffemugg.
Kaffet är starkt och gott.
Behöver massor av koffein för att kickstarta igång min kropp.
Den är sävlig och trög.
Hjärnan har gått i dvala.
Ute är det dimmigt, lite läckert trolskt.

Helgen har gått men inte mycket mer än det.
Jag har trillat ner i en ordentlig svacka.
Styrkan i svartheten är starkare än den brukar vara (så här tidigt).

Nu är en ny vecka under insegling.
Jag har två saker att ta mig för denna vecka.
Kuratorn på Fredag.
Men innan det samtalet ska jag hälsa på min äldsta dotter och mitt barnbarn.
Vilken dag det blir har vi inte bestämt.
Det ska bli mysigt att träffa liten.
Min dotter är väldigt generös med foton på lilla hjärtat så det kommer något till mig nästan varje dag.
Det är väldigt fint tycker jag.
Blir lite lättare inom för en stund.






Den här fick jag igår.
Jodå hans far fick en mysig överraskning då lilla sonen kräktes ner hans tröja.

Mini har det bra.
Efter att ha sovit på golvet i sovsäck i en annars tom lägenhet i två nätter så kom då hans pappa med möblerna.
Han har varit runt och upptäckt sin nya stad.
Igår kväll var han inte helt klar med lägenheten men det gick framåt.

Midi har varit på bröllop i helgen så jag fick så fina bilder av henne på vackra uppklädda människor och god mat.
Hennes karl är väldigt stilig uppklädd i kavaj vilket jag skrev åt henne och fick ett "Jag vet" tillbaka.

Så kontentan är att barnen har det bra och det är alltid skönt för mammahjärtat att veta.
Det är bara jag som är ur gängorna men jag brukar alltid bli så här när hösten gör sitt intåg.
Då kommer depressionen som ett brev på posten.
Så har det varit i åratal, inget jag kan styra över, inget jag bestämmer själv utan någon slags kemisk obalans i hjärnan, det bara blir helt enkelt.

Nu ska jag dricka mer kaffe och fortsätta min dag.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!