onsdag 31 oktober 2018

Snö och slask...





Sverige har väder.
Hos mig så snöade det av bara attans igår och nu regnar det.
Har varit ute på en kortare promenad till närbutiken och det var en sörja att traska i på sina ställen och halkfläckar att passa sig för.
Jag höll mig dock på benen tack och lov.
Blöt blev jag i alla fall, det gick inte att undgå.

Jag ska till byn om nån timme.
Har en bokad tid för samtal hos kuratorn och så ska jag hälsa på Maxi och barnbarnet.
Har inte bestämt mig än om jag ids promenera.
Det känns helt plötsligt inte så roligt med tanke på vädret.
Ska jag bara promenera utan mål så spelar det ingen roll om regnet vräker ner men då jag både ska träffa kuratorn och dottern så känns det tråkigt att bli blöt som en råtta.
Funderar över om det lutar åt att åka buss.
Nåväl, jag får se hur det blir när klockan närmar sig avgång från hemmet.

Gårdagen gick den med.
Det blev inte mer än en maskin tvätt men det är ju alltid något att sätta på pluskontot.
Älskade E ringde och pratade bort en stund men jag var inte så med.
Ibland är det bara jobbigt att prata då orden sinar.
Som det kan bli ibland, eller som jag känner emellanåt.
Då vill jag bara vara tyst och ha lugn och ro runt omkring mig.
Prata kan man göra en annan dag..typ.

Som idag då jag ska prata med kuratorn och idka samkväm med dotter och barnbarn.
Då blir det att prata, inte vara tyst.
Skulle ju verka konstigt om jag satt hos kuratorn och inte sa ett ord.
Eller om jag umgås med dottern och barnbarnet i tystnad.
Nä det går ju rakt inte alls.

Nu ska jag ställa mig i duschen, tvaga min kropp och göra mig redo för dagens äventyr.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!



tisdag 30 oktober 2018

Nedräkning till något, tja vad liksom...




Ifjol var det massor av rönnbär på träden.
Denna bild är från då.
Men i år, njae jag undrar just, tycker att de flesta bären varit svarta och uttorkade hos mig.
Tro vad den gamla bondepraktikan säger om det?
Jag har fått lära mig att mycket rönnbär-mycket snö och lite rönnbär-lite snö.
Men tror inte jag hört vad det blir för vinter då rönnbären rakt torkat ut och skrumpnat ihop.
Någon som vet?

Det var några dagar sen jag sist skrev.
Har ingen riktig lust att blogga eller egentligen har jag ingen riktig lust till någonting just nu.
Det känns som jag kommit in i någon slags nedräkning och när det väl exploderar blir det inte nådigt.
Något ödesmättat hänger akut över mig och jag vet inte varför?
Eller jo, det är ju höst och vintern står för tröskeln så givetvis är det ju därför.
Den där känslan är inte självvald, den bara blir...om nu nån undrar.
Å den slår fötterna av marken på mig.

Jag har ju mina barn, deras respektive och mitt barnbarn som alltid glädjer mig och det är jag ytterst glad och tacksam över för utan dem så vore jag intet.
Jag har goda vänner att prata med även om jag sällan träffar dem IRL, mycket pga att de bor långt ifrån mig eller för att jag inte har orken att träffa dem live så att säga.
Jag är alltså inte ensam, långt ifrån.
Jag har ett fint kontaktnät/skyddsnät.
Ändå känns det som om jag bara vill stänga in mig och inte gå ut ur lägenheten förrän våren står i full blom.
Å så känslan av någon ödesmättad katastrof som kommer att ske och där jag inget vet om vad som ska hända eller när det händer.

I morgon har jag tid till kuratorn och det kanske är bra.
Har inte pratat på 4 veckor, då förra tiden blev ett läkarbesök i stället för samtalstid.
Jag tror inte att dom här glappen är särskilt bra för mig.
Visst hon säger att jag kan ringa närhelst jag vill och behöver så bokar hon in en akuttid till mig men jag gör aldrig det.
Det handlar ju också om att orka ta sig för, vilket jag är väldigt dålig på när jag mår såhär skruttigt.

I morse så tog jag mig i öronen och gick ner i källaren och startade en maskin tvätt.
Det var på tiden.
Har skjutit på det och skjutit på det den senaste veckan.
Snart ska jag hämta tvätten och hänga den på tork.
1-0 till den del av mig som inte orkar men gör ändå.
Mer än så tänker jag inte ta mig för idag.
Det ska snöa och det ska regna idag.
Inget trevligt väder för promenader så jag skippar det helt enkelt.
Det blir ju en promenad till byn och så hem igen i morgon, det räcker gott, blir närmare en mil.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


lördag 27 oktober 2018

Ja men då har den fallit...





...denna vinterns första snö.
Maxi skickade mig en snap igår och nej det var INTE roligt!
Annars brukar jag alltid uppskatta hennes snappar, det brukar vara på bra mycket trevligare vyer än detta.
Kände hur det totalt knöt ihop sig i magen.
Inte snö väl, redan...

Nu när jag tittar ut så ligger det lite snö kvar men mycket har försvunnit.
Tack för det men ändå, den där vintern lurar verkligen bakom hörnet och när som helst kan kung Bore ta över.
Jag vill INTE att det ska bli vinter redan nu.
Jag är inte beredd men det blir jag å andra sidan aldrig.
Kan man bojkotta vintern och låtsas som den inte finns och är?

Nåväl, nog om det.
I Torsdags så gick jag in till byn och hälsade på lilla barnbarnet och hans ömma moder.
Som alltid är det så mysigt att vara där.
Jag fick ge honom en flaska mat och dottern knåpade ihop barnstolen som kommit.
Liten var först på ett strålande humör och sen blev han lite kinkig.
Så som han varit under morgonen.
Det är säkert efter vaccinationen han gjorde dagen innan.
Det brukar ju kunna märkas på ett eller annat sätt på de små liven.
Jag fick honom att somna även om han var lite tjurig.

Medans han sov så fick jag kaffe och en god ciabatta.
Maxi hade gått i väg på morgonen och köpt bröd.
Den var otroligt god, så himla färsk.
Jag passade som vanligt på att ta några foton på liten.




Han har en skön stil.
Fram emot eftermiddagen så tackade jag för mig och gick hemåt.
Jag var ganska så trött när jag väl klev innanför ytterdörren så det blev en soft eftermiddag och kväll för mig.

I går var det Fredag och många i detta land lär ha haft lite Fredagsmys.
Men inte jag.
Fredag var det dock ändå.
Jag pysslade på lite hemma.
Vattnade blommorna vilket verkligen behövdes, jag hade nog glömt av dem under några veckor.
Jag lagade mat.
Det blev köttfärssås och pasta.
Första lagade middagen på över en vecka skulle jag tro.
Har levt på rester efter ett tidigare storkok.
Nä, det är inte superroligt att laga mat åt sig själv.
Jag har lätt att strunta i det och ta en macka i stället.
Mycket dumt, jag vet, men det blir lätt så.

Idag är det då Lördag.
Trodde att det var Söndag när jag klev upp.
Veckodagarna har inte fungerat för mig alls denna vecka.
Antingen har jag varit en dag före eller så en dag efter.

Planer?
Inga alls.
Dagen är som ett tomt blad som jag fyller i eftersom.
Inte dumt alls!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

torsdag 25 oktober 2018

Tid och rum...





Nu är det verkligen tider för levande ljus.
Mörkret är tätt och då behövs lite extra mys för att stå ut.
Hos mig går det åt mycket ljus.
Just för tillfället har jag bara värmeljus men vips så ändrar jag och så tar jag fram fina ljusstakar och långa ljus.
Det är lite olika vad jag vill ha på köksbordet, men jag har en del att välja på så jag ändrar lite nu och då.

Ja jag och mitt älskade kök.
Här inne är jag mesta delen av min vakna tid.
Här är det ombonat och varmt.
Jag är inte en vardagsrumsmänniska.
Jag är en gedigen köksmänniska.
I vardagsrummet sitter jag bara när jag har främmande, typ när jag bjuder på middag, firar födelsedag, påsk eller jul.
Inte särskilt ofta med andra ord.

Chillrummet som ligger mellan köket och mitt sovrum tillbringade jag många timmar i när Mini bodde hos mig.
Där har jag en skön soffa, det är lite mer avslappnat och mysigt att sitta där och prata bort en eftermiddag eller kväll.
Gud så jag saknar att ha Mini här.
Vi hade det så fint tillsammans när han bodde hos mig men tiden har sin gilla gång och han är precis där han ska vara just nu.

Och jag är här, precis där jag ska vara just nu.

Om någon timme ska jag klä mig och promenera in till byn.
Det är dags för mormor att få sin veckodos av lilla barnbarnet.
Maxi ringde igår efter lunch.
Det gick jättebra med vaccinationen, inte mycket gråt alls, han är en duktig kille.
Hon berättade att gammelmorfar med fästmö varit förbi.
Gammelmorfar var alldeles till sig när han fick hålla liten.
Men inte ville han ligga i famn inte, nej då, han vill sitta eller stå, han är ju faktiskt hela 3 månader gammal...

Nu ska jag dricka en kopp kaffe innan jag gör mig i ordning för dagen!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!



onsdag 24 oktober 2018

Brr, minusgrader...





Då är det mitt i veckan.
Onsdag.
Solen skiner, det blåser lite och just nu är det -1 grad ute.
Huvva för minusgrader.
Det känns inte roligt.
Å -1 grad är ju ingenting med tanke på vad den kommande vintern kan erbjuda.
Runt -5 grader kan jag acceptera men när termometern visar -20 eller kallare så vill jag inte gå ut.
Det spelar ingen roll hur varmt jag klär mig så fryser jag som en hund.
Jag är tydligen inte gjord för kyla.

Jag brukar träffa lilla hjärtat och dottern på Onsdagar men ringde igår och bestämde Torsdag i stället.
Jag känner mig så energifattig att jag inte orkar promenera in till byn och hem.
Jag hade i alla fall tur igår och fick videosnacka med liten.
Inte för att han var så mycket för att snacka med mormor i mobilen, han tyckte nog bara det var konstigt att höra min röst när jag inte var där.
Han är en sådan näpen liten goding.
Blir alltid så varm i hjärtat när jag tänker på honom.

Idag ska han få sin första vaccination.
Han är 3 månader nu.
Tänka sig så tiden går.
Jag har ju verkligen fått en tidsmätare igen.
Det är ju inte så att jag märker att någon av mina barn blivit 13 veckor äldre eller så men med liten så syns det ju direkt.
Det är en härlig tid, jag ser utveckling under varje vecka som går.
Och han är så otroligt mysig, den lille.
Verkligen mormors lilla hjärta!

Nå dagen då?
Nä det händer inte mycket hos mig.
Skulle behöva sova några veckor på raken för att känna mig piggare men se det går ju inte.
Jag kämpar varje dag med det lilla jag orkar göra.
Ibland räcker det med att bara kliva upp, så är orken putsväck.
Ibland är det lite bättre.

Nåväl, tur det finns kaffe som förgyller en annars så energifattig dag!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

tisdag 23 oktober 2018

Midi och Mini...





Midi reste ner till Mini och igår en bit efter lunchtid så kom hon då slutligen fram.
Som vanligt gick det inte att resa smärtfritt.
Det var tågförseningar och någon sträcka blev tåget utbytt mot buss.
Men hon kom i alla fall fram till slut.

När hon kom till Minis lägenhet stod en överraskning på bordet.
Mini hade gjort i ordning en goodiebag åt henne.
Han är en så rar broder.
Ni kanske undrar vad som fanns i den?



Lite favoritsmink och mobilskal.
Å som ni kan läsa på snappen hon skickade mig så blev hon väldigt överraskad.
Hon kan behöva få bli lite bortskämd.

Igår så gjorde han kikärtsbiffar med tzatziki och sallad till middag.
Midi är vegetarian så han har gått och klurat över vilken mat han ska bjuda på nu när hon hälsar på.

Någon dag ska dom åka till Gbg och gå på Liseberg och ha det skoj.
Den här veckan hon är nere hos honom blir med all säkerhet mycket lyckad.

 Idag är det Tisdag och jag har kommit lite ur fas när det gäller veckodagar.
Jag kan säga att jag INTE har Tisdag i dag i alla fall.
Jag tycks leva i en helt annan tidszon än andra i mångt och mycket!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

lördag 20 oktober 2018

Gårdagen...





I går var en fin dag.
Jag gick in till byn under förmiddagen.
Det blev 4 affärer under vägen och jag hittade lite smått och gott till helgen.
Slutligen så hamnade jag hemma hos Maxi och mitt barnbarn.
Som alltid är det otroligt härligt att få spendera tid med dem.
Lilla hjärtat var i sitt esse igår.
Jisses så han snackade och höll i gång och humöret var på topp hela tiden jag var där.

Jag matade honom vid lunchtid.
Det var så mysigt att ge honom flaska och han åt med god aptit.
Hans pappa kom hem på lunch och det var trevligt att även träffa honom och prata bort en stund.
Liten somnade i min famn som han alltid brukar göra så jag la honom på sängen innan jag skulle åka hem.

Väl hemma så packade jag upp det jag handlat.
Jag pratade en del med Midi.
Hon väntade ju på att pojkvännen skulle komma hem.
Det gjorde han men klockan hade blivit 18.40 innan han äntligen klev innanför dörren.
Jag har ingen aning varför det blev så sent men det var struligt på sjukhuset här i stan och han fick vänta i timmar för att träffa läkare.
Han var nog ganska så slut på igår kväll.
Men hemma är han och jag hoppas att han nu bara kan fokusera på att tillfriskna.

Under kvällen så tog jag det lugnt.
Pratade med en gammal vän i telefonen.
Vi hade inte pratat på länge så det blev ett längre samtal.

Jag kom i säng ovanligt sent och så glömde jag (pappskalle som jag är) att ta sista sömntabletten så det blev ingen bra natt, inte mycket sömn att tala om men jag är ju van att gå omkring som en zombie om dagarna.

Idag tar jag det lugnt.
Jag har inget inplanerat.
Och det är skönt!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


fredag 19 oktober 2018

Fredag och snart äntligen hemma, inte tv-serien alltså...





Nä men se, det är Fredag igen.
Puh så tiden rullar på.
Jag sitter i köket och dricker kaffe, denna morgon utan mjölk för den är slut men jag ska gå iväg på affären lite senare och handla.
Jag kan absolut dricka svart kaffe men det är godare med en skvätt mjölk i.
Så jag bara...öh... halvnjuter nu..hihi

Idag ska jag som sagt gå in till byn.
Gör nog det hyggligt tidigt under förmiddagen.
Funderar på att kanske titta in till dotter och barnbarn när jag ändå är inne i byn.
Jag känner att jag längtar enormt efter liten så jag tror det blir så.
Måste fylla på min veckodos av barnbarnet.

Midi var på slutbesiktningen av lägenheten igår.
Det gick bra.
Sen gick hon till företaget som äger lägenheten och lämnade ifrån sig nycklarna.
Då visade sig att det fattades en nyckel.
Det skulle kosta henne 2500 kr om hon inte hittade den och lämnade in den.
Hon fick lite panik för en tredje nyckel kunde hon inte minnas men så ringde hon sin far och där hängde den nyckeln så hon kunde lämna in den med.
Tur det löste sig.

Nu har hon ledigt några dagar samt semester och på Söndag reser hon ner till Mini och ska ha det gott och trevligt hos honom i en vecka.
Dessutom ser det ut som pojkvännen blir utskriven från sjukhuset idag och får komma hem sådär efter nästan 5 veckor som inlagd.
Så ni kan tro att dom ska mysa idag när dom äntligen får vara tillsammans i deras nya gemensamma lägenhet.
Ska bli spännande att höra vad pojkvännen tycker om lägenheten, det blir första gången han kliver in i den förutom när dom i somras tittade på den och bestämde sig för att ta den.
Midi har gjort det så mysigt och hemtrevligt så jag tror att han kommer att känna sig nöjd.
Framöver hjälper hans föräldrar honom med det han ska flytta med sig till lägenheten.
Men det behöver inte Midi bry sig om, tack och lov.

Mamma-svärmors-hjärtat börjar äntligen känna av en viss lättnad när det kommer till dessa två.
Nu håller jag tummarna för att ytterligare komplikationer uteblir.

Nu vill jag att dom bara ska ha det bra och får må gott tillsammans, vilket dom verkligen på alla sätt och vis förtjänar.
Må lyckan le mot dem!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!





torsdag 18 oktober 2018

Påfrestande vecka...






Godmorgon!
Klockan är bara strax efter 06.30.
Jag sitter i mitt kök med en kopp kaffe.
Min dag startade för många, många timmar sedan.
Fick ett ordentligt ångestpåslag efter midnatt.
Det blev ännu en "ångestpromenad" för mig.
Jag kan säga att det numera är väldigt mörkt på natten.
Och tomt och öde förstås.
Inte en levande själ så långt ögat nådde.

Veckan har varit jobbig för mig.
Den där utstädningen av lägenheten sög musten ur mig totalt.
Två dagar tog det.
När jag gör det jag vet att jag inte orkar för att underlätta för den det berör, då får jag räkna med att jag stupar efteråt.
Igår hade jag dessutom tid hos kuratorn så jag blev tvungen att masa mig ur sängen och gå in till byn.
Å så gick jag hem också, inga pengar till buss, då får jag gå.

Jag brukar hälsa på Maxi och mitt barnbarn på Onsdagar men igår hade jag alls ingen kraft till det, tyvärr.
Det känns tungt i hjärtat men jag tog beslutet att det var bäst att bara gå hem efter kuratorn och inta horisontalläge.
Och i sängen förblev jag.
Fast sova kan jag tydligen inte göra.
Har inte sovit på flera nätter nu och kroppen fullkomligt vrålar sig hes av värk och psyket är åt fanders.
Märkligt så det kan bli.

Nu hoppas jag att slutet av veckan blir snällare mot mig och att jag någorlunda kan komma i fas igen.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

söndag 14 oktober 2018

Ångestpåslag och lite annat...





Jag började morgonen med en tidig promenad.
Strax före 06 gick jag hemifrån.
Det berodde på ett ordentligt ångestpåslag.
Emellanåt är promenad det bästa för att hantera skiten.
Nu var det ett bra tag sedan jag så att säga "ångestpromenerade" men i morse hade jag inget val än att klä mig och bege mig ut.
Varför detta kan man undra?
Dålig natt med lite sömn, massa grubbel och slutligen en slummer som slutade i en förskräcklig mardröm som gjorde mig helt crazy.
Så det var bara att ströva ut i morgonen.

Nu många timmar efteråt har det värsta lagt sig, inte helt gått över men det är mer hanterbart.
Jag har precis kokat kaffe så jag ska dricka morgonens första mugg.
Det doftar ljuvligt i mitt kök.

Gårdagen var lugn.
Jag gjorde inte så mycket.
Pratade en stund med Älskade E på förmiddagen.
Midi ringde efter jobbet.
Hon var väldigt trött och mycket uppskruvad och stressad.
Hon har fortfarande kvar lite i lägenheten och förrådet som inte blivit flyttat och så är det ju självklart utstädningen av lägenheten kvar.
Å så jobbar hon nästan varje dag och på Söndag reser hon ner till Mini och stannar där en vecka, den nya hyresgästen vill komma in tidigare i lägenheten och bovärden har ännu inte svarat om när besiktning skulle kunna genomföras och så pojkvännen på sjukhuset fortfarande.

Inte konstigt att det känns övermäktigt för henne.
Idag efter jobbet ska hon till lägenheten och tömma det sista och i morgon erbjöd jag mig att komma dit och hjälpa till med utstädningen.
Jag känner att jag måste hjälpa till och underlätta för henne även om jag egentligen inte orkar men, men..

Pojkvännen (Midis) är som sagt kvar på sjukhuset fortfarande.
Han har gräsligt ont och inte så konstigt med tanke på att han har fått bröstkorgen uppbruten två gånger på ganska kort tid.
Under hela tiden med svamparna så låg han alltså med öppen bröstkorg (under 1 1/2 veckas tid), i Torsdags sydde dom äntligen ihop honom men den stackarn har sån smärta.
Å vad jag känner för honom.
Nu måste det bli få bli bra med honom.
Idag har han legat på sjukhus i 4 veckor, kan tro att han är trött på den sterila miljön, särskilt hemtrevligt kan man ju inte påstå att det är.

Nåväl, var dag har sin plåga.
När allt varit i botten måste det ju vända och bli bättre.
Nä go vänner, nu får det bli kaffe för mig!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

lördag 13 oktober 2018

Planlös...





Lördagsmorgon då.
Sitter med mitt morgonkaffe.
Världen är ganska så grå och tråkig.
8 grader ute och det ska vara mulet hela dagen.
Det pratas om Brittsommar i delar av landet men inte hos mig verkar det som.
Än är det dock inte snorkallt i alla fall och det är jag tacksam över.
Jag gillar som bekant inte kyla och jag fryser så lätt.
Håller än så länge tankar om vintern på avstånd så att jag inte fullkomligt bryter ihop.
Dit vill jag inte...

Igår hade jag en tämligen lugn dag.
Under förmiddagen så tvingade jag mig ut på en promenad.
Lite friskluft och dagsljus skadar aldrig även om det var grått och trist.
Jag var duktig och tog in posten innan jag gick in.
Posten erbjöd inget särskilt roligt.
Men det gör den sällan.

På eftermiddagen så blev det en liten siesta och jag somnade och sov faktiskt runt 45 minuter.
Hm, ovanligt men skönt.
Å visst, har man problem att sova nattetid ska man helst undvika sömn dagtid men ibland så orkar inte kroppen och den behöver lite sömn oavsett tidpunkt.

När jag så klev upp blev jag sugen på något gott till kaffet.
Så jag bakade en sockerkaka och jämarns så god den blev.
Det var ett bra tag sedan jag bakade sist, lusten har inte funnits men ibland så vaknar jag till.

Dagen då?
Nä inga planer.
Jag ska bara vara och sen får jag se vart dagen för mig.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

fredag 12 oktober 2018

Höstmörker, rädd eller inte...


Foto från Pixabay



Efter ånyo en taskig natt sitter jag i köket med en kopp kaffe.
Hela veckan har sömnen varit riktigt urusel.
Det är helt klart störande.

Nåväl, det är Fredag idag och helgen står för dörren.
Själv är jag som vanligt planlös.
Det finns inget särskilt på agendan.

Vädret är höstlikt, grått och tråkigt.
I morse var det väldigt dimmigt.
Så var det igår kväll också då jag gick ut på en mindre promenad.
Bara för att få lite frisk luft och känna på världen utanför min hemmabubbla.
Jag är inte och har aldrig varit rädd i mörker.
Har genom åren ofta promenerat kvällstid.
Nu när hösten är här och vi är inne i Oktober så är kvällarna väldigt mörka.
Men det stör mig inte alls.
Det är skönt att gå "nästan osynlig" för omvärlden.
Jag skriver nästan för jag har alltid reflex i mörkret.
Det är lugnande på något vis, alltså inte reflexen utan kvällspromenader då jag känner mig osynlig.

Jag känner mig aldrig rädd och har sällan stött på oknytt.
Det var under en period i min ungdom då jag råkade ut för en del blottare som jag kände ett visst obehag men det försvann när blottarna "försvann".
Jag har nog varit ganska så orädd av mig genom mitt liv.
Nu bor jag förvisso i en mindre stad där det sällan händer obehagliga saker så det kan ju förstås bero på det.
Men det är skönt att inte känna sig rädd.
Så att kvällspromenader kan bestå.

Är ni rädd när ni går ute i mörkret?

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

torsdag 11 oktober 2018

Mogna tomater och barnbarn...





När jag gick genom chillrummet igår morse så hajade jag till när jag tittade på tomatplantorna jag har stående där i fönstret.
Tomaterna som kommit har nu blivit röda.
Helt otroligt med tanke på hur jag odlade fram dem.
Jag har skrivit om det innan men jag la alltså en tomatskiva under jord i början av Juni tror jag att det var.
Därefter har jag skolat om plantorna som kom och planterat i större krukor osv som man brukar göra.
I sommar fick dom stå ute på min inglasade altan men jag tog in dom när det började bli kyligare.
Då hade jag gröna tomater på plantorna.
Nu har dom som sagt blivit röda och är ätbara.
Det var ett givande experiment, trodde inte att det skulle lyckas.
Nästa år ska jag göra det redan i Januari-Februari för då har jag nog tomater under sommaren.

Igår så hälsade jag på världens sötaste barnbarn.
Jisses så go han är.
Nu vill han helst bara sitta eller stå och hoppa i knät på mig .
Ligga i famnen är inte så roligt längre.
Mormor får lura honom lite när han behöver sova.
Och somnar i min famn gör han.
Hade en mysig dag med dem båda.



Innan jag gick till dem så mötte jag barnbarnets pappa på byn.
Jag såg på håll att någon stod och vinkade, funderade ett tag på om det var mig eller någon annan det gällde men så såg jag att det var min svärson så jag gick fram och kramade om honom och pratade lite med honom innan jag gick vidare.
Där fick jag helt klart pluspoäng för i normala fall är jag väldigt blind när jag går, ser knappt en enda människa utan befinner mig i min lilla bubbla.

Lilla hjärtat var på läkarundersökning härom dagen.
Allt ser bra ut med hans motoriska utveckling, han är stark och något före sin ålder men läkaren upptäckte blåsljud på hjärtat.
Nu ska dom göra en ultraljudsundersökning av hjärtat.
Maxi sa att men herregud, kan vi inte bara få ha det lugnt och skönt och slippa oro.
Men så är ju tyvärr inte livet.
Jag håller tummarna för att det inte är något alarmerande.

Midis pojkvän då.
Han ligger fortfarande kvar på sjukhuset.
Han har nu bytt svampar tre gånger.
Midi var ju hos honom igår och skrev till mig på kvällen att dom kanske ska sy ihop honom idag om allt ser bra ut.
Infektionen verkar vara hävd.
Så himla bra alltså.
Nu måste det gå åt rätt håll, fler komplikationer undanbedes bestämt.
Nu hoppas jag att han får tillfriskna och komma hem till min dotter så dom kan leva samboliv och bara ha det gott och mysigt.
Jag satt och bläddrade i almanackan och ser att han legat på sjukhus i snart 3 1/2 vecka nu.
Vem trodde det innan operationen?

Så dagarna rullar iväg och mycket händer inom min familj.
Men det är väl lika för alla.
Ibland är det lugn och ro och ibland händer det mer, somligt lättsamt och somligt mer oroväckande.
That´s life!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!



måndag 8 oktober 2018

Energifattig och middag i horisontalläge...





Måndag vilket innebär att det är en ny vecka under uppsegling.
Ibland tycks veckorna enbart bestå av Måndagar.
Vilket egentligen betyder att veckorna går fort och tiden snurrar på.
Å mitt barnbarn växer, utvecklas för varje vecka som går.
I morgon är han 11 veckor.
Har lite svårt att greppa hur otroligt fort det går, tiden alltså.
Nyss var han nyfödd och allt var kaotiskt men det gick till sig och än så länge utvecklas han som han ska, han är t.o.m lite före åldern.
Men hans mamma var tidig hon oxå, både när det gällde att vända sig, sitta, krypa, stå och gå och prata.
Så han har det han brås på.

Jag ska hälsa på den lilla familjen någon gång under veckan.
Får se när dottern tycker att det passar.
Men mycket mer än så tänker jag inte boka in denna vecka.
Måste ta det lugnt och tänka på vad som är bäst för mig.
Jag klarar helt enkelt inte av för mycket aktivitet på för kort tid.
3-4 inbokade dagar blir galet mycket för mig.

Igår hade jag ännu en dag i sängen.
Det gick inge vidare att sitta uppe.
Jag t.o.m åt i sängen och det gör jag inte ofta längre.
Men har man inte kraft att sitta uppe så får man göra på annat sätt.




Min x-make började servera mig min middag i sängen när jag gick in i en utmattningsdepression 2007.
Bara för att få mig att överhuvudtaget äta.
När jag sen återigen blev sjukskriven så blev det likadant.
Då hade jag skiljt mig och var ensam med barnen varannan vecka.
När jag väl hade lagat middag så stöp jag i säng av utmattning och skulle jag ens orka äta fick det bli i sängen.
Det följde mig under många herrans år.
Barnen hade inget emot det då de var tre vid matbordet så de lät mig hållas.
Men den dag då flickorna flyttade hemifrån och det bara blev jag och Mini fick jag ändra på middagsrutinerna.
Jag satte uppe i köket med honom, vid matbordet, inte i sängen.
Det var på många sätt jobbigt att bryta den vanan men det gick.
Nu kan jag förvisso göra som jag vill men jag brukar äta vid köksbordet, sällan i sängen om jag inte har väldigt dåliga dagar.
Då återgår jag till gammal vana.
Man får liksom göra det som passar bäst i sådana lägen.

Jag känner mig fortfarande väldigt ur fas så hur den här dagen blir återstår att se.
Blir det en sängen dag så får det bli så.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

söndag 7 oktober 2018

Dagarna efter...





Ny dag igen.
Söndag!
Vilodag, för mig i alla fall.
Jag känner mig fortfarande dränerad på den lilla energi som knappas finns.
Jag sitter och dricker mitt kära morgonkaffe och har en planlös dag framför mig.
Det känns skönt.

Igår så blev det en ligga-i-sängen-dag för mig.
Som väntat.
Jag hade ingen kraft att sitta uppe mer än mycket korta stunder.
En sån dag då kroppen känns febrig utan att för den delens skull vara det.
Som jag bli när jag gjort för mycket, varit för aktiv och social.

Även om showen var fantastisk så var där för många människor för att mitt psyke skulle fara väl av det.
Ett par karlar satte sig bakom oss och jisses så dom stank av rakvatten.
Jag blev alldeles yr i skallen och funderade på om jag skulle kunna sitta kvar.
Jag är periodvis väldigt känslig för stark parfymering.
Å så detta sorl av röster.
Hela salongen var fylld till sista stol.
Och ingen höll tyst.
Men som sagt, själva showen var otroligt bra, tur det i alla fall.

Men det är tråkigt att något som är så positivt och roligt påverkar mig så negativt dagarna efter.
Jag önskar att jag skulle få en rejäl påfyllning av energi, istället blir jag totalt dränerad.

I helgen blev jag inbjuden till ett Hela dig EXPO som går av stapeln ganska så nära mig.
Jag fick tacka nej, trots gratisbiljett för jag kände att jag inte skulle klara av det och jag hade rätt.
Min kropp och mitt psyke är helt slut på så jag måste hålla mig hemma och vila.
Lite synd bara, det hade varit intressant att vara där.

Nåväl, jag fortsätter som igår, jag vilar och får se hur mycket sängliggande det blir idag.
Mer än så står inte på agendan.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

lördag 6 oktober 2018

Kort, glad och tacksam...





Showen "Kort glad och tacksam" med Pernilla Wahlgren var outstanding bra.
Hon bjuder verkligen på sig själv och vilken energi hon visar fram
Det bjöds på många skratt.
Själv klarade hon inte av att hålla sig för skratt då Ola Forssmed och Kim Sulocki spelade körflickor hon haft med under melodifestivalen ett år.
Hon kom av sig helt och skrattade så hon nästan kissade på sig men fann sig till slut.
Det var härligt att se.
Hela showen bjuder på fart och fläkt och som sagt skratt.
Hanna Hedlund och Måns Nathanaelson gör även de bra ifrån sig.
Det var en härligt sammansatt show och väl värd att se.

Efter showen följde jag med Midi hem för att låna toaletten och så fick jag se vad som hänt sen sist jag var i lägenheten.
Sen gick jag hem.
Först en sväng in på Kvantum, behövde köpa bordsmargarin men efter det så traskade jag hemåt.
Det var väldigt mörkt kan jag säga så det var tur att jag tagit med mig mina reflexband.
Reflex behövdes definitivt.

Ni är väl duktig och tar på reflex när ni går ut i höstmörkret?
Något som är viktigt att tänka på och inte glömma.

Nåväl, klockan var närmare 23 innan jag klev innanför min dörr.
Det var ljuvligt skönt att komma hem.
Vid midnatt la jag mig men hade svårt att somna.
Var nog för uppskruvad efter showen.

Idag är det Lördag.
Jag sitter med mitt kaffe.
Jag ska vila för kroppen och hjärnan känns tokslut på.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

fredag 5 oktober 2018

Fredag och lite allt möjligt...





Nu är dagen inne då jag ska gå och se på Pernilla Wahlgrens show, "Kort glad och tacksam".
Det ska bli väldigt roligt.
Det är så länge sedan jag gjorde något trevligt.
Å att sen få gå med Midi blir alla tiders.

Igår så åkte Midi norröver med pojkvännens bröder för att hälsa på honom.
Han har haft tuffa dagar och varit tung i sinnet så han behövde en dos flickvän.
Inte alltid så roligt att ligga på sjukhus och i en annan stad dessutom.
Jag hoppas innerligt att han börjar bli bättre.

Han har ju fått stafylokocker, gula sådana som tas upp av blodet och går in till hjärtat och det är ju definitivt inte bra.
Nu har dom satt in svampar mitt i bröstet och under bröstkorgen samt ett dränage. 
Han säger att dessa kommer att måste bytas ut flertalet gånger innan det blir torrt och dom kan sy ihop honom igen.
Det måste gå tre dagar mellan bytena av svamparna så man vet ju inte idag hur lång tid det kommer att ta innan han blir frisk.
Inte konstigt att han får känslan av hopplöshet emellanåt även om han i det stora hela är en stark människa.

Själv tänker jag på honom hela tiden.
Det går liksom inte att låta bli.
Dottern försöker hålla sig stark men självklart är det en jobbig situation att befinna sig i.
Det var inte det här dom hade väntat sig.
Men det är ju så med komplikationer, man vet aldrig innan.

Nåväl, jag och dottern ska förlusta oss ikväll och antagligen får vi skratta en hel del och det kan vi behöva båda två.

Igår kväll satt jag i köket.
Kände mig lite konstig och helt plötsligt från ingenstans började jag blöda näsblod.
Kan inte minnas sist det hände och jag har ingen som helst aning om varför det blev så.
Varför blöder man näsblod när man inget gjort, någon som vet?

Jag hade blodsmak i näsan och munnen resten av kvällen.
Inte så trevligt, nä.

Men nu är det Fredag och en ny dag.
Solen skiner mellan moln, det är 6 grader.
Jag har mitt kaffe.
Allt är som det brukar vara.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

torsdag 4 oktober 2018

Torsdag och vilodag...





Jag sitter med mitt morgonkaffe.
Som vanligt med andra ord.
Jag har legat länge för att vara jag, klarade inte av att komma ur sängen tidigare fast jag varit vaken länge.
Kroppen värker, är slö och trög och vill inte alls idag.
Jag tar mig helt enkelt en vilodag.

Igår så hade jag läkarbesök.
Det gick väl bra men det är som sagt struligt inom Psykiatrin.
Min kurator visste inte att tiden förra veckan blev ombokad så hon dök inte upp utan trodde att vi skulle ha ett vanligt samtal.
Läkaren gick och hämtade henne så hon satt med.
Läkaren förlängde min sjukskrivning, skrev ut nya recept samt skulle ordna en tid till min ordinarie läkare för eventuell medicinering osv.
Tja då är det bara att vänta och se hur F-kassan agerar, om intyget godkänns eller om det blir trubbel.
Jag litar verkligen inte på F-kassan...

Efter besöket gick jag till Maxi och Lilla hjärtat.
Hade en mysig dag med dem.
Maxi var grymt trött så hon somnade på soffan och jag hade liten sovandes i min famn.
Det var gott att hon fick sova en stund, det behövde hon.
Känner igen den där extrema tröttheten jag såg i dottern igår, den är besvärlig att hantera.
Timmarna går alltid så fort när jag är hos dem.
Och det är så härligt att sitta med liten.
Han har börjat vända sig från mage till rygg och han vill gärna stå i knät trots att han fortfarande är så liten.
Å så gillar han att "snacka".
Jag blir helt bedårad av hans joller.

Jag tog bussen hem.
Bytte till hemmakläder och rasade ner på köksstolen totalt slut på.
La mig i hyfsad tid men hade svårt att komma till ro och somna.
Som vanligt.

Nåväl, nu är en ny dag.
Jag har inga tider att passa, inga måsten som ska tas itu med.
Jag ska bara vara och vila.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

onsdag 3 oktober 2018

Onsdag, läkare och barnbarn...





Idag ska jag hälsa på den här lilla killen.
Det ser jag fram emot.
Det är en hel vecka sen jag träffade honom sist.
Mormorslängtan efter sitt barnbarn är mycket stor.

Men först ska jag gå på ett läkarbesök.
Som vanligt ser jag inte fram emot det särskilt när det återigen är en ny läkare.
Jag har som jag alltid gör skrivit en punktlista så jag inte själv missar något väsentligt.
Som jag förstått ska kuratorn sitta med men jag får väl se om det blir så.
Gruvar mig och blir lätt illamående.
Jag gillar verkligen inte läkare, tycker inte om att gång efter annan vända ut och in på mig själv.
Och alla läkare har olika tänk när det kommer till medicinering, suck!

Igår morse gick jag in till byn och Midi.
Den stackaren låg och sov när jag kom så jag väckte henne.
Lägenheten är jättefin och mycket charmig.
Det bästa var köket som var relativt nyrenoverat.
Vi hann med en hel del igår.
Vi jobbade på bra tillsammans.
Jag var så trött när jag tog bussen hem, så överdjävligt trött.
Men det är ju historia nu.

Hennes pojkvän genomgick någon form av ingrepp/operation igår.
Hoppas att det blir bättre nu, att han kommer igen och får må bra.
Jag har inte hört hur det gick för honom än så självklart finns han i mina tankar just nu.

Mini ringde två gånger igår.
Först för att fråga om en faktura och sen när han lagade mat och åt middag.
Igår gjorde han pasta och tonfisksås.
Det är ju bra att ha en mamma som kan guida genom de olika stegen för att bygga ihop ex en tonfisksås.
En levande receptbok kan vara bra att ha..hihi
Och det har han!

Nu ska jag mentalt förbereda mig inför förmiddagens läkarbesök.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

tisdag 2 oktober 2018

Tisdag och uppackning...





Tisdag dag.
Jag dricker kaffe och försöker kicka igång mitt trötta jag.
Kaffet med sitt koffein borde fungera.
Det är -2 grader ute.
Brr, det känns inte så roligt.

Vid 08.30 går jag hemifrån och till Midi och nya lägenheten.
Dom bar och flyttade hela eftermiddagen och kvällen igår.
Fram emot 19 tiden var Midi så trött, då var allt på plats.
Jag sa till henne att hon bara skulle ta det lugnt, inte börja packa upp en massa då jag kommer idag och hjälper.

Det ska bli roligt att se den nya lägenheten.
Den är något mindre än den hon hade innan.
Men närmare jobb och stadskärnan.
Hon har bara några minuter till jobbet och det är ju skönt.

Pojkvännen ligger kvar på sjukhuset norröver.
Dom kämpar fortfarande med infektionen.
Den i sig kan innebära en ny operation om han har otur.
Han gjorde nån slags gastroskopi igår.
Får se vad det resultatet visar.
För mig som står utanför känns det ganska så ovisst.
Jag fattar nog inte riktigt, tror jag.
Men han kämpar och det är viktigt.

Nu ska jag dricka en kopp kaffe till och se om den ger mer effekt.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!