Mini 20 år idag...

Idag så fyller Mini år.
Jag kan knappt fatta att min yngsta nu är 20 år.
Vart har åren egentligen tagit vägen?
Hur kunde det gå så fort?

För 4 år sedan skrev jag detta på FB och det stämmer fortfarande.

"Snart är klockan 12.43 då jag gav liv åt mitt sista barn, min son Mini. Han har berikat mitt liv med en enorm glädje och kärlek . Han är en otroligt fantastisk ung kille, någon som får min normalt irrande själ mer rotad än rotlös. Han är en gåva som jag för evigt är tacksam över. Det är en pur och odelad glädje att få dela hans liv och hans tankar. Han är min sagoprins i en värld utan sagor. Han håller mitt hjärta fånget för evigt! Jag älskar honom så!"

Jag är så glad att alla mina barn utvecklats till så fina vuxna människor.
Det om något är jag stolt över!

I dag firar vi honom med en tårta jag strax ska bygga ihop.
Det blir inte tårtan på bilden.
Jag gör en med marängbottnar och laktosfri grädde.
Finaste Pappelino och hans fästmö väntas hit och hon är gluten och laktosintolerant.
Maxi ringde och sa att hon och liten också kommer hit och firar honom.

Det blir alltså lite kalasande i eftermiddag och sen åker han till jobbet, han har stängning ikväll.
I morgon firas han hos sin pappa.


Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

En dag med den bästa...

Jag promenerade in till byn igår i ösregn.
Blev tvungen att gå med paraply vilket jag tycker är jobbigt för mina händer som har svårt att hålla i något en längre stund.
Nåväl, det räddade mig från att bli pissblöt i alla fall.
Kuratorn var där så det blev samtal.

Efter samtalet gick jag ner till Maxi och hämtade liten.
Handlade lite innan vi tog bussen ut till mig.
Den busschauffören hade inte en bra dag kan jag säga.
Allt blev fel, mig försökte han snuva för mycket pengar av då han tog betalt för både vuxen och senior men se det gick jag inte med på.
En annan busschaufför fick hjälpa honom att makulera resan.
Sen fick han problem med dörrarna som inte stängdes så att han kunde köra vidare.
Stod säkert still i över 10 minuter innan det fungerade.
Vi kom hem till mig väldigt försenad.

Liten fick lunch direkt.

Han var hungrig och åt med god aptit.

Givetvis hann han charma och flörta med sin mormor medans han åt.

Sen blev det massor av lek.
En ettåring har massor av energi.
Å mormor bor stort så det finns många rum att undersöka.
Vi jobbade på "se men inte röra".
Tycker att det gick riktigt bra.

Efter en massa bus och lek gick vi in till mitt sovrum och vilade lite.
Liten somnade då han lyckades ligga still på rygg i 3 minuter..hihi
Han är ljuvlig att titta på när han sover.
Så lugnt, tryggt och fridfullt.

När han sen vaknade så fick han ett litet mellanmål.
Skivad banan.
Så gott.

Och efter mellanmålet var intaget så var det fullt fart igen fram till hans mamma och pappa kom för att hämta hem honom.
En mycket gemytlig dag hade jag med liten.
Han är så otroligt härlig och har ett så glatt humör.
Vi hade det helmysigt tillsammans.

Idag är det Tisdag och jag har en planlös dag.
Har fixat en del måsten så det enda som är kvar är att laga middag.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

Samtal och barnbarn...

Måndagsmorgon.
Jag sitter i köket och dricker kaffe.
Ute är det grått.
Det lär regna när jag ska promenera in till byn.

Det ska jag göra om nån timme sådär.
Jag har tid hos kuratorn.
Dags för samtal.
Sist jag träffade kuratorn var i början av Maj.
Efter det blev det en massa avbokningar och så gick kuratorn på semester.
Detta ska vara första dagen efter semestern.
Nåväl, jag får väl se om det blir av eller om någon ringer och avbokar.

Maxi ringde igår kväll.
Hon var inte så himla pigg.
Hon undrade om jag kunde ta hand om barnbarnet idag.
Svärsonen skulle kunna lämna honom här innan sitt jobb.
Men det gick ju inte att göra så då jag ska till kuratorn så vi bestämde att jag går och hämtar liten efter samtalet och så går vi hem till mig.
Sen får svärsonen hämta hem sin son efter jobbet.

Så idag blir det samtal och barnbarn!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

Matgenen...

Gårdagens middag.
Kokt potatis, köttfärslimpa, sås, hemgjord lingonsylt och sallad.
Rekorderlig husmanskost när den är som bäst.

Jag använder nästan alltid havregryn när jag gör köttfärslimpa, köttfärsbiffar eller köttbullar.
Ströbröd har aldrig fallit mig riktigt i smaken.
Jag vet inte varför men tror att det kan ha att göra med att min mormor,  mamma och finaste Pappelino alltid använde havregryn, aldrig ströbröd.
Någon touch av uppväxten jag vill förmedla vidare.

Min mormor var duktig i köket både när det gällde att laga mat och att baka.
Hon syltade och saftade och hade matkällaren full med allehanda godsaker.
Hon gjorde väldens godaste rågkakor bla, och hon bakade alltid på en höft utan egentligt recept.
Det jag hade svårt att förstå som ung men nu hade jag klarat det.
Fast nu kommer jag inte åt hur jag ska göra på en höft då mormor sen länge är död.

Dom sista åren blev hon dock ganska så enkelspårig när det kommer till mat.
Dom hade en veckomeny och den gick runt, vecka för vecka, alltid samma mat.
I frysen hade hon alltid färdiga biffar eller köttbullar att ta fram om någon hälsade på och var hungrig.
I kylskåpet stod alltid en burk pressgurka jämte hemgjord lingonsylt och hennes var så otroligt god.

Min mamma däremot var ganska kass i köket.
Hon var aldrig särskilt intresserad av matlagning.
Baka kunde hon till viss del.
Hon gjorde underbara drömmar, som riktigt smälte i munnen när man åt dem.
Men hon bakade inte särskilt ofta däremot stod det alltid sockerkaksmix i skafferiet så hon enkelt kunde svänga ihop om vi var sugen på något.
Jag växte upp med många hel och halvfabrikat.
Köttfärssås på burk, kalops på burk, fiskpinnar osv.
Hon kunde dock hantera köttfärs och gjorde goda köttbullar och köttfärslimpa, dock inte lika god som mormors.

Min finaste Pappelino är väldigt duktig i köket.
Han både bakar och lagar mat.
Det fick han lära sig hemifrån då min farmor var sjuklig och behövde hjälp i hushållet.
Å det behövdes då det fanns 6 barn i familjen.
Alla skulle lära sig samma oavsett dom var pojkar eller flickor så farmor var ganska så modern i sitt tänk med tanke på att det är ganska så länge sedan nu.
Min farmor var född 1907.

Min finaste Pappelino brukar säga att jag har ärvt hans gen när det kommer till att laga mat och baka.
Kanske det kanske...

Jag är duktig på att laga mat och baka.
Och jag har förmågan att "koka soppa på en spik", göra något delikat med små medel.
Det har jag verkligen fått lära mig under mina år som ensamstående med 3 barn när resurserna i börsen inte alltid var så feta.

Hel och halvfabrikat har jag undvikit men idag kan jag ta små genvägar så jag inte behöver lägga så mycket energi på matlagning, beroende på dagsform men så har jag ju inte heller alla mina barn boende hos mig.
Lite kan jag fuska idag men när dom var mindre så var allt jag lagade gjort från grunden.
Det var viktigt för mig att barnen skulle äta god och varierad kost som var hemgjord.
Jag ville inte förmedla mina egna matminnen från uppväxten.

Nåväl, idag är det Söndag.
Det är regnigt ute.
Jag håller mig inomhus.
Ska gå ner i källaren om en stund och starta tvättmaskinen.
Mer än så blir det dock inte.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

Lördagsmorgon...

Sitter i mitt kök med kaffemuggen bredvid mig.
Lördagen är här.
Mini har promenerat in till jobbet, han har öppning idag.
Åh det går inga bussar på helgmorgonen ännu.
Vinterbussarna börjar typ den 18/8 så då blir det lite mer ordning.

Igår följde jag med Mini och tittade på lägenheten.
En 2;a på 54 kvadrat med balkong.
Den låg på andra våningen så han slipper insyn.
I källaren fanns tvättstugan.
Lägenheten var jättefin och skulle passa Mini suveränt.
Hyggligt fräsch, tapeten på ena väggen i sovrummet skulle behöva göras om, golvmattan i köket var lite murrig men i det stora hela var den helt okej.

Vi frågade om flera tittat på den och Mini var den fjärde.
Nummer 1 i kön hade också tittat på den, även han en ung ensamstående kille.
Så Mini ska då ha ett ordentligt flow om han får den.
Han står ju som nummer 2 i kön på den.
Vi får se till veckan.
Går det inte vägen får han söka vidare.

Jag gick sen hem och så hade jag en mycket lugn Fredag-em och kväll för mig själv.
Streamade en serie.
Åt en underbart god och saftig persika efter maten.
La mig tidigt och fortsatte kvällen med tv.

När jag klev upp i morse tog jag fram köttfärs från frysen.
Jag tänker göra köttfärslimpa med sås, kokt potatis och min hemgjorda lingonsylt till middag.
Det var jättelänge sedan sist jag lagade till en köttfärslimpa så det ska bli gott.
Har inga ägg hemma men däremot crème fraiche och tänker smaksätta med bla dijonsenap.

Men det är inte förrän i eftermiddag.
Fram tills dess så har jag fria timmar att göra allt eller inget på.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

Fredag...

Fredagsmorgon och jag sitter i mitt kök och dricker kaffe.
Det är lugnt här.
Bara jag är vaken.

Mini kom hem sent igår kväll.
Hade träffat en vän på byn som han umgicks med i några timmar.
Middagsmaten stod i kylskåpet så han kunde värma när han kom hem.
Han ringde mig och frågade om det var för sent för att köra en tvätt i källaren.
Klockan var då strax före 21 och jag sa att det nog var okej.
Själv brukar jag aldrig tvätta så sent men i undantagsfall antog jag att det inte skulle vara några problem.
Tror inte hyresvärden lägger sig så tidigt.
Själv hade jag lagt mig när Mini så kom innanför dörrarna.
Jag låg och såg på tv.
Kände mig väldigt trött.
Så jag gick aldrig upp när han pysslade på i köket.

Idag ska jag följa med Mini och titta på lägenhet.
Men det är inte förrän vid 14.00.
Jag hoppas, hoppas att lägenheten känns bra och om den gör det att han får den.

Klockan 16 börjar han jobba, han skulle egentligen varit ledig idag men tog på sig extra då någon var sjuk.
Det är ju alltid positivt i lönekuvertet.

Själv har jag som vanligt inga planer för helgen.
Jag tar det som det kommer.
Pysslar på här hemma.
Känner mig väldigt trött och låg så jag har inte någon lust till något avancerat.
Hösten gör sig verkligen påmind i mitt sinne.
Det känns nere, motigt och trögt.
Som det brukar göra vid den här tidpunkten.
Det är som Nyårsaftonens Grevinnan och Betjänten;
"The same procedure as every year!"

Det är tur att jag har mina gyllene ljuspunkter att tänka på.
Att mitt barnbarn finns som jag kan umgås med och att ett ytterligare barnbarn ska födas.
Att mina barn med respektive mår gott och har det bra.
Att Mini fortsätter ha sitt flow.
Ja lite sånt får jag låta skölja över mig.
Tids nog är hösten verkligen här och då blir det värre...

Nä nu ska jag sätta mig på min altan, fylla på min mugg med kaffe.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

Glädjen att få bli mormor igen...

Igår tillbringade jag dagen med mitt barnbarn, hans mamma och moster.
Det var härliga timmar.
Maxi tog foton på Midis mage, så gulligt.
Jag och liten hade det mysigt.

Under promenaden till byn så fick jag besked om det jag tyckt varit så spännande och längtat efter att få höra.
Jag ska bli mormor igen, vilket jag vetat om ganska så länge nu men igår gjordes ultraljudet på babyn.
Midi och hennes pojkvän väntar sitt första barn.
Igår fick vi veta att det är ett gossebarn som ligger i hennes mage.
Dom kollade hjärtat lite extra då Midis pojkvän som ni vet haft problem med sitt hjärta.
Allt såg fint ut.
Å så härligt med en liten till som jag får glädjen att se växa upp.
I Januari händer det.

Vi är alla så otroligt glada och uppspelta.
Så ni kan tänker er att gårdagen blev en dag att lägga i minnesbanken.
Så otroligt härligt och helt underbart!

Idag tar jag mig en hemmadag.
Jag ska inte göra något vettigt alls.
Bara vara...

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

Väntar med spänning...

Igår fick jag en snapchat av Midi.
Hon spelade minigolf nere i byn.
Jag har inte varit där på åratal.
Jag tror dom gjort om hela området och tycker att det ser fint ut.
Kul när ungdomarna hittar på skojigheter.

Idag är det Onsdag och jag ska promenera in till byn och umgås med min äldsta dotter och mitt barnbarn.
Igår kväll så pratade vi på facetime, barnbarnet ville också prata.
Nä han säger väl inte så mycket än, han sitter mest och viftar på armarna och småtjuter när han ser mig i telefonen.
Lyssnar gör han dock och tyckte att det lät supertrevligt att mormor ska hälsa på idag.

Det ser ut som att det blir hyggligt väder idag och det passar ju bra då jag ska promenera dit och hem.
Skönt att slippa gå i regn.
Solen skiner men det är lite moln på himlen.
Ser fint ut från mitt köksfönster i alla fall.

Jag känner mig aningens upprymd idag.
Väntar på något spännande och får nog veta under förmiddagen.
Det händer mycket emellanåt som är positivt.
Mini har ställt sig på kö för en lägenhet.
Inte så långt från mig men närmre till byn.
På Fredag ska jag följa med honom på visning av den.
Han står som nummer 2 i kön på den.
Jag hoppas att han gillar den och att han får den.
Att hans fina flow fortsätter.

Igår tittade vi på en soffa han funderar på.
Jag tycker att den såg fin ut.
Så ska han köpa sig en större säng också.
Så det tittade vi på också.
Det är roligt att se glädjen i hans ögon när han surfar runt på nätet och visar än det ena, än det andra.

Nä nu ska jag dricka mer kaffe och förbereda mig för promenaden in till byn.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

Höstkänsla...

Det är 17 grader ute och mulet.
Regnet är på väg.
Jag har haft några regniga dagar nu.
I och med dem så känns hösten nära.
Nu gillar jag förvisso regn, det stör mig inte alls men något i kropp och knopp säger annat.
Jag känner mig väldigt trött hela tiden.
Som om den sömn jag får inte är tillräckligt vilsam.
Men jag brukar alltid känna så här när hösten står för dörren.

Förr i tiden älskade jag hösten.
Den kyliga och höga luften.
Färgerna.
Att kunna djupandas igen.

Å sen kom depressionerna.
Så det vackra i hösten försvann och kvar blev bara ångest och dåligt mående.
Som det kan bli...

Idag är det Tisdag.
Jag funderar på att gå bort till närmsta affären och handla lite.
Så tar jag resten när jag promenerar in till byn i morgon.
Har då tänkt mig en dag med Maxi och barnbarnet.
Men det är i morgon det.

Igår när jag lagade middag blev det hemgjorda pommes, bratwurst och sallad.
Mini slutade sent, när han hörde av sig så satte jag igång ugnen.
När jag antog att han nästan var här ställde jag in plåten med pommes.
Då får jag ett sms att han träffat en kompis så han kommer sent och jag kan äta middag själv.
Så det gjorde jag.

Vid 23.30 hörde jag att han värmde mat.
Haha, ja se ungdomar.

Nåväl, dagen har börjat och jag får se vad den bär med sig!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

Måndag den 12 Augusti...

Ny vecka och Måndag igen.
12 Augusti.
Jämarns så dagarna rullar på.
På Onsdag får jag veta något spännande och roligt, berättar senare i veckan om vad det handlar om.
Nästa vecka har jag tid hos kuratorn samt en läkartid.
Har inte träffat min läkare sen i Februari tror jag.
Det har ju varit så knökfullt och svårt att få tid på psykiatrin att läkaren tog det över telefonen i Maj.
Å nästa vecka så fyller Mini 20 år.
Helt otroligt alltså.
Hur tiden går.

Jag har ju en fin, kärleksfull och nära relation med alla mina 3 barn men det har varit och är något särskilt med Mini.
Mor och son ni vet.
Med flickorna har jag haft en massa konflikter och jobbigheter när dom var yngre (tonåren) under vissa perioder som tagit hårt i mammahjärtat.
Jag vet att de flesta problem som uppstod hade med skilsmässan att göra.
Tack och lov blir barn större och mognar i sitt sätt att tänka och se världen och sin mamma.
Men något sådant har jag aldrig haft med Mini.
Han var skitjobbig som liten pojke innan han började skolan.
Det krävdes en hel del som förälder att hantera honom men det gick.
När han blev äldre så var han helt enkelt bara underbar.
Några tonårsproblem har jag aldrig haft med honom.
Inga konflikter heller.
Vi har alltid haft en mjuk och öppen relation med varandra.
Och det är jag glad och tacksam över.

Och nu fyller han snart 20 år.
Ja se där, se där...

Nåväl det där händer under nästa vecka.
Den här veckan ligger relativt planlös.
Jag ska promenera in till byn och umgås med dottern och barnbarnet någon dag.
Å så ska jag som sagt få veta något spännande och roligt.
Utöver det tar jag dagarna som dom kommer.
Det räcker bra så!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

Mat, kropp och psyke...

Gårdagens middag smaksatt med en touch av Asien.
Jag gjorde kycklinggryta med vitlök, salt, peppar, ingefära, worcestershiresås, soya och crème fraiche.
Ett gammalt recept som funnits i min egen receptbok sen 90 talet någon gång.
Man kan ta vad man har i grönsaksväg, det blir lite Cajsa Warg "man tager vad man haver".
Enligt originalreceptet ska man ha skivad banan och jordnötter som man bara precis lägger till när man tar grytan från spisen men något sådant hade jag inte hemma så det fick jag klara mig utan.
Men det är ju så med recept, man kan skala ner eller lägga till som man vill.
När jag läser recept ser jag bara vad för ingredienser och kryddning det ska vara sen avgör jag mängderna själv, lägger till en krydda eller tar bort.
När jag själv komponerar en ny maträtt och skriver ner recept så gör jag likadant, jag skriver inte ordagrant 1 tsk salt osv för det smakar jag av när jag lagar maten.

Jag har väl aldrig egentligen lagat mat efter recept men använder dem som inspiration och sen gör jag utifrån mitt eget huvud och smak.
Det brukar bli bra och jag tycker om att laga mat även om det under de sista åren inte känts lika roligt.
Det blev ju så den sommaren då jag hade trassel med F-kassan och blev inlagd på psyket.
Då tappade jag den där känslan av att det var harmoniskt att hacka grönt och röra i grytor.
Jag väntar fortfarande på den där känslan jag hade innan den sommaren.
Att laga mat och baka var som någon slags terapi för mig, när jag donade vid spisen så stillade sig min hjärna.

Nåväl, en vacker dag finner jag väl åter den friden!

Idag är det då Söndag.
En grå och regnig sådan.
Jag har suttit på min altan och druckit kaffe.
Jag har inga "måsten" att göra idag så jag ska bara vara.
Det jag är bäst på.

Det känns som om sommaren börjat gå mot sitt slut.
I alla fall så säger min kropp och mitt psyke det.
Jag har den där olustiga känslan inom mig som tyder på att hösten närmar sig med stormsteg.
Det är så varenda år, kropp och psyke reagerar långt innan det väl händer.
Som vanligt vet jag inte hur jag ska överleva ännu en höst och det värsta av allt ännu en vinter med vettet i behåll.

Minns en människa jag gick och pratade med i början när jag hamnade på psykiatrin.
Hon ville få det till att jag själv rådde för att jag började må så dåligt under hösten, att jag åsamkade mig det på egen hand, att om jag tänkte på ett annat sätt skulle jag inte må dåligt alls.
Hm, min nuvarande kurator blev vansinnigt upprörd då jag berättade detta för henne, hon säger att jag inte alls gör detta mot mig själv, det är en kemisk obalans i min hjärna som ställer till det.
Man bestämmer inte själv att man ska lida av psykisk ohälsa, tja vem skulle vilja göra sig själv så illa egentligen, alla vill väl må bra.

Den där människan jag pratade med i början sa mycket konstiga saker till mig.
Minns en gång då jag precis börjat arbetsträna och jag var totalt utpumpad och jätteledsen när jag kom till samtalet.
Jag svarade väl ganska så kort på hennes frågor, orkade egentligen inte prata då jag var för ledsen och trött men då beslöt hon sig för att avbryta samtalet för att jag var så besvärlig och svår med orden att vi tar det nästa gång då du är på bättre humör.
Alltså, jaha, så jag var alltså tvungen att vara på ett bra humör under samtalen även om min själ gått i bitar.
Min nuvarande kurator blev lika upprörd när jag berättade om denna händelse.
Vart om någonstans bör man kunna vara precis sig själv än under ett samtal på psykiatrin, glad eller ledsen, upprörd eller trött?
Där ska man väl inte behöva ta på sig "masken" man bär inför alla andra.

Nä den människan beslöt jag mig för att inte fortsätta prata med, hon gjorde mig mer ont än gott!

Min nuvarande kurator är väl inte heller on the top, men det beror mest på hennes höga frånvaro.
När hon är där och fortsätter vara där så fungerar samtalen bra men som sagt, hon är borta så mycket så det blir inte bra i längden.
Om 8 dagar har jag tid hos kuratorn, då har vi inte setts sen i början av maj.
Över 3 månader sen sista samtalet.
Det har avbokats samtal och så semester.
Tja får se hur det blir nu då?

Nu ska jag fortsätta min dag!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

10 Augusti...

Efter mången om och men kom jag fram till att det bara är Lördag idag.
Tydligen lutade hjärnspektaklet åt Söndag men så var det inte.
Tur man kan ta fram mobilen när hjärnan är osäker, där står det svart på vitt vilken dag det är.

Helg alltså.
Jag har gått ner i källaren och startat en tvätt med arbetskläder.
Minis.
Han ligger och sover efter både arbete och utekväll igår.
Idag är han ledig för att gå på i morgon bitti igen.
Han kom hem efter jobbet igår, tog en snabbdusch, åt middag och drack en drink, sen blev han hämtad för ytterligare skojigheter.
Det är som det är när man är ung.
Då ska man ha roligt, så roligt man bara kan ha det.

Jag hade mycket roligt när jag var ung, i hans ålder alltså.
Då hände det massor och jag var ofta på krogen.
Idag sitter jag hellre hemma än går på lokal.
Det lockar mig inte det minsta.
Å så är det bara besvärligt då jag har runt 5 km till byn.
Å det går inga bussar på kvällen sommartid.
De som bor i större städer har liksom lite lättare att bara slinka in på någon lokal.
Å göra sig en kväll.

Jag tror dock inte att jag varit mer sugen på uteliv om jag bott i en större stad.
Det känns som om den tiden är förbi.
Jag trivs för bra hemma.
Och har svårt med en massa människor på ett och samma ställe.
Så jag väljer bort det jag inte känner för.

Idag skiner solen från en klarblå himmel.
Det ska vara fint under större delen av dagen.
Regn är att vänta under kväll och natt.

Jag ska pyssla på här hemma.
Ta hand om tvätt, laga middag, vattna blommor och tja ni vet sådana "småmåsten".
Det blir altanhäng också.
Jag sitter där ute så ofta jag kan och lapar dagsljus.

Nu blir det en kopp kaffe till!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

Morgonpromenad...

Klockan är inte mer än 8.30 och jag har redan varit ute på en timmes promenad.
Ingen sol och mulet.
14 grader.
Skönt.
Och inte så mycket trafik ännu.

Jag gillar att promenera på tidpunkter när det inte är så mycket folk ute.
Nu pratar jag inte om nattvandringar som beror på ångest.
Nä helt vanliga promenader, bara komma ut och röra på sig en smula.
Jag är oftast väldigt stel i kroppen när jag kliver ur sängen och ibland känns det som jag måste gå ut så kroppen kommer igång.

Förr i tiden hade jag alltid musik i örat men det går inte idag.
Jag kommer på något vis i otakt och hjärnan blir än mer kluddig.
Så jag har valt bort det under mina promenader.
Jag låter tankarna virra omkring som dom vill.
Rensar lite slagg så att säga.
Filosoferar och funderar.
Löser vissa problem medans andra förblir olösta.
Steg läggs till steg.
Kroppen och lederna blir lite mjukare.
Hjärnan blir ibland lugnare och ibland inte.

Väl hemma sen är det gott med en kopp kaffe.
Å idag är det Fredag.
Helg igen.
Det känns emellanåt som veckan bara innehåller Måndagar och Fredagar.
Men så är det ju givetvis inte.

Min Fredag och helg är som vanligt planlös.
Jag får se hur det blir.
Mini jobbar så honom ser jag inte mycket av.
Jag tror det blir en del altanhäng och så lär jag streama någon film eller serie.
Middagsmat finns i kylskåpet så jag behöver inte ens anstränga mig och laga mat.
Suveränt!
Jag bara är med andra ord!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

Härlig gårdag...

Liten blev så glad när jag kom innanför deras dörr igår.
Han satt på golvet i hallen och gav ifrån sig glädjetjut samtidigt som han sträckte upp sina små armar så att jag skulle lyfta upp honom.
Det ni är härligt att få uppleva.

Vi hade det helmysigt.
Jag och dottern hade massor att tala om och så liten förstås.
Han vill vara med hela tiden.
Han är ju som sagt centrum i allas universum.

Dottern bjöd på lunch.
Det var skönt att bara sätta sig och få en tallrik mat ställd framför sig.
Liten åt sin lunch.
Han är duktig.
Finmotoriskt är han mycket skicklig.

Efter lunchen lekte vi en stund.
Liten luktade urk i blöjan så mormor ryckte in och bytte till ren sådan.
Han började bli lite knorrig och trött.
Då ville han upp i min famn.
Där han somnade så sött.

Det är fortfarande lika mysigt att ha en sovande baby i famnen.

Det är så rogivande.

Om jag skulle känna mig dyster i sinnet så rinner det bara av.

Efter en stund så somnade min ena arm så Maxi tog honom och la honom på soffan.

Han fortsatte sova vidare.

Så vänder han sig på rygg och slumrar vidare.

Ja ni ser vilken skön sovstil han har.

Vi satt på varsin sida om honom så vi hade koll så att han inte dråsade ner på golvet.

Han sov lite mer än en timme.
När han vaknade och hade mornat till sig var det full fart igen.
Jag och liten satt på golvet och lekte med de nya leksaker han fick när han fyllde 1 år.
Han är helt underbar att vara med.
Bästa lilla killen.

Fram emot eftermiddagen så blev det dags att tacka för mig och promenera hemåt.
Jag hade en otroligt fin dag med de mina.

Väl hemma kände jag mig ganska så trött och var öm i både ben, axlar och nacke.
Det är inte superlångt till Maxi men runt 5 kilometer enkelväg.
Så det blev 1 mil igår.
Å så hade jag handlat så ryggan var full och för tung att bära egentligen.
Men det är som det är.

Jag hade tagit fram köttfärs på morgonen så jag gjorde köttfärssås.
Jag hade tänkt mig spagetti till men se jag hade ingen spagetti så det fick bli makaroner.
Det var otroligt gott.
Det var ett tag sedan jag gjorde köttfärssås sist, kanske i början av sommaren så jag njöt verkligen när jag åt.
Köttfärssås är en favorit jag aldrig tröttnar på.

Idag blir det en lugn hemmadag.
Det regnar ute.
Jag ska mysa på altanen och inte göra något vettigt alls.
Den planen gillar jag!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

Myggor...

Bild lånad från nätet

Förr om åren blev jag alltid väldigt myggbiten.
Att sitta ute om kvällarna kunde vara femjävligt.
Jag hade massor av myggbett hela sommaren genom och det var inte så himla roligt.
Fy så det kliade konstant.

Minns ett år då min x-make hade grovmalen svartpeppar på allt han åt.
Den sommaren var det inte en endaste mygga som bet honom.
Dom satte sig men flög sedan iväg i ogjort arbete.
Vi tyckte att det var lustigt då han alltid blivit väldigt myggbiten innan men inte så hemskt som jag hade det.
Vi antog att det var svartpepparn men vem vet?

Så kom då min utmattningsdepression och jag började äta psykofarmaka.
Sen dess har jag inte blivit myggbiten en endaste gång.
Mitt blod är inte lika gott längre.

Jag tycker att det är väldigt skönt att slippa kliandet.
Å har kommit fram till att det måste bero på medicinerna.
Varför skulle myggen helt plötsligt sluta attackera mig?

Blir ni myggbiten?

Idag så ska jag promenera in till byn och umgås med min dotter och mitt lilla charmtroll till barnbarn.
Det ska bli så mysigt!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

6 Augusti...

Igår blev det en ganska så sen middag.
Mini skulle dyka upp vid 14-15 tiden men klockan var nog närmare 18 när han kom till mig.
Jag hade väntat med middagen men satte igång när han skickade ett sms om att han var på gång.
Jag rostade potatis, lök och morötter i ugnen.
Jag skar upp fläskfilén jag grillade i Lördags i tunna skivor.
Sallad och bearnaise till det.
Så supergott då jag var riktigt, riktigt hungrig.

Mini hade köpt med sig asstora kanelbullar som passade fint till kaffet efter maten.
Sen promenerade Mini iväg och skulle träffa en vän och jag fortsatte med mitt.

I morse när jag klev upp så gick jag ner i källaren och startade tvättmaskinen.
Mini hade gjort i ordning det han ville ha tvättat.
Arbetskläder och annat.
Då jag alltid kliver upp tidigt så passar det bättre att jag går ner och tvättar så det blir gjort så att säga.
Mini han sover men han har jobbat väldigt intensivt och har få lediga dagar.
Idag skulle han egentligen vara ledig men han har tagit på sig ett extra pass ikväll.

Själv har jag inte riktigt bestämt mig om jag ska promenera iväg och handla idag eller om jag gör det i morgon då jag ska hälsa på Maxi och barnbarnet.
Jag måste först tvätta klart och sen får jag se hur det känns.

Dagarna rullar på och jag lyckas fylla dom med innehåll även om jag inte alltid har så mycket för mig.
Dag läggs till dag och livet går vidare.
Det gäller att stanna upp och njuta av nuet för det kommer aldrig tillbaka.

Hinner du njuta av nuet?

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

Återgång till normala rutiner...

Idag är det Måndag och det är en ny vecka.
Under denna vecka är det dags att återgå till mer normala rutiner.
Jag ska promenera in till min äldsta dotter och barnbarn och umgås hela dagar, så som jag gjorde innan sommaren stod för dörren.
Jag har saknat våra dagar men det har varit så mycket annat och vi har setts ofta ändå men inte på samma sätt.
Jag gissar på att det blir på Onsdag!

Om en knapp månad så flyttar den lilla familjen, svärsonen går på pappaledigt och dottern börjar läsa på högskola/universitet.
Det händer saker i den familjen.

Jag har fin kontakt med min svärson och jag kommer att fortsätta promenera dit en dag i veckan även sen han tar över föräldraledigheten.
Då får vi en möjlighet att lära känna varandra ännu mer.
Det ska bli skojigt.

Ja det är mycket som händer i min härliga familj och vi går en spännande tid till mötes.
Dom har ett fint flow och jag hoppas verkligen att det fortsätter och att sonen hittar en lägenhet som han vill bo i under hösten.

Nåväl Måndag idag alltså.
Jag har inte direkt några särskilda planer för dagen.
Mini väntas hit.
Vi kanske ska se film, den sista i trilogin vi började se härom veckan.
Jag märker väl...

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

Gårdagens lättja...

Söndagsmorgon och dagarna går.
Det är något man med självklarhet alltid kan utgå från, tiden går oavsett vad man gör.
För tillfället är det mulet men det ska spricka upp under dagen.
Gårdagens mulenhet genererade inte i så mycket regn.
Jag trodde att det skulle regna mer men inte där jag bor.
Det blev på sin höjd lite skvitter.

Jag hade i vart fall en mycket lugn och skön dag igår i all min ensamhet.
Jag streamade en serie och gottade mig i onyttigheter som plockgodis.
Ibland behövs dagar som gårdagen.
Då inga krav och måsten finns.
Då jag bara kan vara.
Å göra precis vad jag känner för.

Jag grillade fläskfilé och gjorde en liten hemgjord potatissallad.
Jag hade kokt potatis i kylskåpet så jag skar ner dessa i bitar och vände ihop med crème fraiche, en klick majonnäs, lite dijonsenap,  finhackad röd lök, gräslök och grovmalen svartpeppar.
Det blev gott.
När jag la upp på tallrik så upptäckte jag att jag inga grönsaker hade hemma så det blev lite torftigt ur den aspekten.
Handlade på närmsta affären i Fredags och där köper jag sällan grönt för dom brukar vara så dyra där.
Men, men det gick ändå. 

Jag åt framför datorn.
Det gör jag ofta när jag är ensam.
Förr om åren åt jag alltid i sängen men nuförtiden sitter jag åtminstone vid köksbordet.
Efter maten skar jag upp lite kalla melonskivor som jag mumsade i mig.
Det blev lite "Lördagsmys" över det hela.

Idag har jag åter en dag utan bestämda planer.
Det enda jag vet är att jag är ensam.
Och det ska jag fortsätta njuta av.
Livet blir inte krångligare än man gör det till.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

Lördag...

Lördagsmorgon.
Jag sitter i mitt kök och dricker kaffe.
Vädret är grått och det lär regna senare idag.
Inte gör det mig något, jag gillar regn!

Natten har inte varit så bra..igen.
Jag vet inte varför jag börjat vakna så mycket.
Första uppvaknandet var runt 01.20 då Mini pysslade på i köket efter kvällsarbete.
Ja det kan ju ha varit han som väckte mig.
Jag slumrade till för att vakna upp en gång i halvtimmen efter det.
Vid 04.00 gav jag upp och klev ur sängen.
Jag satte mig på altanen och där har jag mer eller mindre suttit tills jag tyckte att det var dags för kaffe och jag gick in till köket och kokade en kanna.

Trots trötthet är det skönt att sitta på altanen innan världen vaknat.
Jag fick dock ha på mig långärmad tröja för det var lite kyligt.
Där sitter jag för mig själv och filosoferar om livet i stort och smått.
Lite meditativt tänker jag.
Jag är glad att jag "bara" kan sitta på altanen och inte behöver nattvandra.
Men jag gillar inte att sömnen börjat korka ihop sig igen.
Det har varit skönt att sova hyfsat men säg den lycka som varar.

Nåväl, det är helg.
Jag har tagit fram en marinerad fläskfilé som jag tänker grilla senare idag.
Om det blir dagens middag eller en annan dags middag återstår att se.
Mini jobbar senare idag, ska ut på krogen ikväll och sover hos sin syster så jag får se när han dyker upp härnäst.

Men jag har ingenting emot att vara ensam.
Jag tycker att det är skönt.
Jag blir sällan stressad av det eller har tråkigt.
Men så är jag så mycket eremit man kan bli.
Somliga dagar pratar jag inte med någon.

Denna sommar har varit ganska så intensiv bitvis för mig.
Jag har socialiserat mer än vanligt.
För täta möten emellanåt.
Jag är ganska så trött i hela mig själv.
Det kan bli besvärligt när jag hela tiden måste utgå från dagsformen och somliga event hänt för tätt och jag inte hunnit återhämta mig emellan.
Det tar jag väldig stryk av.

Å andra sidan har sommaren varit hyggligt fin.
Jag har fått sova hyfsat, jag har gjort roliga saker, jag har umgåtts mycket med familjen, varit barnvakt åt liten, jag har varit på resande fot (även om det var för tufft för mig), jag har träffat vänner, jag har slutat med mediciner pga biverkningar (inte väntat på klartecken från läkare) och i stället tänkt på att mitt eget mående inte ska bli sämre, jag har haft mindre nattlig ångest, jag har inte nattvandrat så mycket i sommar, så jodå sommaren har varit helt okej.

När möjligheter ges och jag får ensamma dagar så tycker jag att det är extra skönt att dra mig undan världen och bara vara för mig själv, låta eremiten i mig växa sig större.
Bara vara i min egen lilla bubbla.
Den som är totalt kravlös och inte tar så mycket energi.
Där jag bara är...

Å sommaren är inte slut än även om det just idag känns något höstlikt.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!