torsdag 28 februari 2019

Det där minnet skulle kunna ställa till det...



Image by stux on Pixabay


Det kunde gått helt galet idag.
Jag kunde ha missat min läkartid.
Hade fått för mig att den 28 var på Fredag.
Tror tom att jag skrivit här att jag ska träffa läkaren på Fredag.

Igår när jag gick in till byn så fick jag en påminnelse via sms att jag hade tid på Psykiatrin idag.
Jag fattade ingenting, för i min värld var det ju på Fredag som sagt.
Kollade almanackan hemma och jag hade noterat läkartid Torsdag den 28/2.
Alltså hade bara min skalle snurrat in sig att den 28 var på Fredag.
Himla tur att jag fick den där påminnelsen via sms för det fungerar inte alltid optimalt.
Det har hänt många gånger att dom uteblivit men denna gång så fungerade det.
Jippi för det!

Så jag ska alltså promenera in till byn i dag igen.
Läkarbesök.
Uppföljning av sista medicinen som inte fungerade och plan för hur vi ska gå vidare nu.
Det är väl tanken.
Får se hur läkaren tänkt, med henne vet man aldrig, hon kanske kommit på någon ny medicin även om jag inte tror det då hon sa att det var den sista medicinen jag nu trappar ut.
Jag får vänta och se vad som händer.

Gårdagen var i vart fall en trevlig dag.
Jag gick in tidigt till Maxi och barnbarnet och stannade över hela dagen.
Pojkvännen kom hem på lunch igår så det var mysigt att träffa honom också.
Liten var som vanligt helt underbar.




Så söt.
Han är en riktig liten juvel.
Vi hade så mysigt tillsammans.
Jag gav honom mat och du milde tid så söligt det var men ska man stoppa fingrarna i munnen när man nyss lastad i en portion så blir det kladdigt..hihi
Han sov en stund i min famn så jag fick rejält med mormorsmys.
Han snackar massor och charmar, tar tag i mina kinder och pussar mig med öppen mun, såsom små barn oftast gör.
Så blött men ack så trivsamt.

Dagen var genomgående mysig men jag var ganska så trött när jag kom hem igen.
Vädret ute var toppen förutom att det blåste, dock var ej blåsten kall igår.
Jag gick utan vare sig mössa eller vantar och det kändes som snudd på vårkänsla.

Idag ser det inte ut att blåsa men det är färre plusgrader än igår och det är mulet så ingen sol.
Det ska bli kallare igen tråkigt nog.
Hade gärna fortsatt med plusgrader och vårkänsla.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

onsdag 27 februari 2019

Dagböcker...





Dom har tagit sig, mina tre ananasväxter jag planterade en vakennatt.
Det verkar finnas växtkraft i dem.
När jag drivit upp dem större så tänkte jag att Maxi ska få en.
Lite kul att ha udda växter hemma hos sig, sådana som få har.

Idag ska jag promenera in till byn.
Det är 6 plusgrader ute så det blir ingen kall promenad.
Jag ska tillbringa dagen hos Maxi och barnbarnet.
Hon skrev igår och frågade om jag kommer idag.
Självklart svarade jag ja.

Mina dagar hos Maxi med barnbarnet är guld värda och de vill jag inte rucka på så länge han fortfarande får vara hemma och inte blir lämnad på dagis.
Det är ljuspunkter i mitt liv som jag behöver för att leva.
Den där lilla moroten som gör att jag kliver ur sängen om morgnarna.

Jag har tillbringat mycket tid med mitt barnbarn och känner honom ganska så väl vid detta laget.
Det är så roligt att följa hans resa utifrån mormorsperspektivet.
Jag minns mycket från när Maxi var liten men jag minns givetvis inte allt.
Så kom jag ihåg de gamla dagböckerna.
Jag började skriva dagbok för babyn när jag fick det positiva beskedet att jag väntade smått.
Det var 1992.
I Maxis fall så blev det 5 dagböcker.
Där står det mesta vi gjorde, hennes utveckling, middagar, utelek, hur hon reagerade på första snön, när hon lärde sig och sen bemästrade olika saker, ord, vilka vi hälsade på, vilka som hälsade på oss, hur hon bemötte olika människor osv.
Jag har en mitt första år bok också men i dessa dagböcker skrev jag mer detaljerat.

Det var riktigt roligt att läsa genom dom jag hann med igår kväll.
Mycket roligt att jag la ner den energin att skriva något nästan varje dag under de första åren.
Tror de sträcker sig fram tills hon börjar skolan.
Å så hade jag på snudd glömt bort dem, att jag faktiskt skrivit dessa dagböcker.
Jag har skrivit samma typ av dagböcker till mina andra barn också men de blev inte lika många och lite färre år för dom.

Så igår kväll gjorde jag en liten resa runt min egen babytid.
Det var mysigt att läsa hur hon utvecklades och blev sin egen lilla individ.
Jag tror att jag kommer att läsa mina andra barns dagböcker med nu när jag ändå hittat åt dem.

Jag har verkligen dokumenterat mycket ur mitt liv på olika sätt.
Å nu har jag bloggen som fungerar som en dagbok.
Men mina innersta tankar skriver jag aldrig här, det gör jag på gammaldags vis och använder papper och penna.

Nu ska jag dricka kaffe och komma igång med dagen.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!




tisdag 26 februari 2019

Att vara efterklok...





Sol idag och 6 plusgrader.
Man blir lite glad när man ser solen skina.
Inte dumt alls.

Kom på att det inte blev något inlägg på bloggen igår.
Jag tänkte skriva men det blev aldrig av.
Så kan det bli emellanåt.

Vi hade det väldigt trevligt på middagen hos Finaste Pappelino i Söndags.
Han tyckte att det var så roligt att ha liten där.
Liten skötte sig fint.

Middagen bestod av potatisgratäng (med ost) och plommonspäckat kött, sallad med fetaost och surdegsbaguette med ost och som pricken över iet så hade han ställt en folköl där jag skulle sitta.
Folkölen fick genast byta plats med vatten.
Finaste Pappelino såg förvånad ut men jag sa att jag inte får dricka öl oavsett styrka pga medicinen.

Det blev efterrätt, något hembakat samt kladdkaka med hallon och grädde.
Bjudningen i sig var supertrevlig.
Alla var på gott humör.
Granntanten kom in och åt efterrätt med oss så att hon skulle få se liten.

Allt var jättegott men jag mådde väldigt dåligt när jag kom hem.
Det var mycket ost, särskilt fetaost och baguetten var en big no no som jag ändå åt.
Jag borde ha låtit bli.
Jag blev liggande i sängen i timmar innan jag började må bättre.

Jag borde varit mer vaksam på vad jag stoppade i magen men trodde det nog inte skulle bli så illa (jag har ju skött mig exemplariskt under medicintiden)
Men nu är jag helt på det klara med hur viktigt det är att fortsättningsvis vara supernoga med kosten även under de kommande veckorna.
Jag tar sista tabletten på Söndag, sen måste jag fortsätta hålla kostrestriktionerna i minst 14 dagar och japp, det får jag förhålla mig till då jag reagerade som jag gjorde.

Igår hade jag en lugn dag.
Jag promenerade in till byn fram och åter.
Handlade lite.
Betalade räkningar.
Gjorde bara små måsten.

Vad som händer idag vet jag inte men jag har tänkt hålla mig hemmavid.
I morgon ska jag till Maxi och liten.
På Fredag har jag tid hos läkaren.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


söndag 24 februari 2019

Bortbjuden och uppdatering...




Jag startar denna morgon som vanligt med gott kaffe.
Det doftar så gott när perkolatorn går så jag riktigt längtar efter dagens första mugg.
Det blir en bra start på Söndagen.
Idag ska jag åka bort.
Jag blir hämtad runt 13.30.
Vi ska hälsa på gammelmorfar (Finaste Pappelino) och sambo.
Maxi med familj är rar och hämtar upp mig.
Det ska bli mysigt för jag har inte varit hos honom sen Fars dag.
Maxi ringde igår och berättade av vi blir bjuden på mat där.
Toppen tycker jag.
Jag kommer att strunta i mina kostrestriktioner och äta vad som bjuds på.
Så det så!

I går så blev det mycket telefon för mig.
Jag har ju knappt pratat i telefon alls på många veckor.
Midi ringde, Maxi ringde och Mini ringde jämt fördelat över dagen.
Midi och jag har inte pratat på ett tag så det var jättemysigt.
Maxi ringde om dagens besök hos gammelmorfar.
Och Mini var sällskapssjuk på väg till affären.

Midi och jag bokade in en dag i början av Mars då vi ska ses och umgås.
Hennes pojkvän blir också med.
Det var ett tag sedan jag träffade dem båda så det ska bli fint.
Vi har mest chattat på messenger på slutet då jag varit ovanligt off pga den där medicinen jag nu håller på att trappa ned.
Jag har ju varit mer asocial än vanligt men det ska väl bli bättre när medicinen försvinner ur kroppen på mig.

Med Mini var det bra.
Han har fullt upp då dom håller på med ett stort projekt i grupp så det blir många timmar på skolan.
Sen ska det ju hinnas med att gå ut och svänga sina lurviga under helgerna.
Det blir kårhuset för där är priserna mest humana.
Nu går han förvisso inte ut varje helg, denna helg stannade han hemma för att bara ta det lugnt och återhämta sig.
Studentlivet ska vara hektiskt och roligt och jag tycker det låter som om han riktigt njuter av att vara där han är.

Det blev en ordentlig uppdatering för mig på en och samma dag.
Alltid skönt att veta att barnen har det bra!

Nu ska jag fortsätta min morgon.
Det blir mer kaffe.
Dusch med hårtvätt.
Och sen ska jag göra mig presentabel för besök hos Finaste Pappelino.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!



lördag 23 februari 2019

Knasig och stressig dröm...





Godmorgon till denna Lördag.
Jag har varit lite seg i kolan så det tog ett tag innan jag kunde kliva ur sängen.
Jag somnade till en stund på morgonkvisten och vaknar totalt uppstressad, förvirrad och ur gängorna.
Jag drömde om en hysterisk kväll när jag jobbade i hemtjänsten strax innan jag för första gången gick in i väggen och fick diagnosen utmattningsdepression (2007).
Det var en väldigt stressig kväll med massor av ingångar samt en hel del larm utöver det vanliga görandet.
På den tiden så jobbade jag ensam kväll i min grupp.
Jag åkte omkring som en skållad råtta hela kvällen och kunde knappt andas.
Bad den andra gruppen om hjälp men fick ingen.
Jag skulle sluta 22.00 men var inte i lokalen förrän långt efter 23, fullkomligt utmattad.
Då var jag tvungen att skriva rapport om allt som hänt under kvällen innan jag kunde gå hem.
Helt plötsligt dyker chefen upp och ifrågasätter varför jag fortfarande är kvar på jobbet, klockan är då runt 23.45.
Jag berättar hur kvällen varit men hon bara fnyser bort det och bryr sig inte.
Jag känner mig otroligt uppgiven över chefens nonchalans.
Å där vaknar jag, totalt uppriven och superstressad.

Det var ingen rolig dröm kan jag säga.
Och på något vis förstår jag inte varför den dyker upp just nu.
Vad vill den säga mig i dagsläget?
Vem blir klok på drömmar?

Nåväl, det är helg.
Jag ska klä mig och promenera bort till närbutiken om en stund.
Det är 4 grader och mulet ute men ser ut att vara vindstilla.
Mer än så lär inte hända idag.
Jag har middagen klar i kylskåpet så den behöver bara värmas i mikron när det är dags att äta.
Jag har inga direkta måsten här i mitt hem som jag måste ta itu med bums.
Jag kan alltså fokusera på att bara vara.
Inte så dumt alls.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!



fredag 22 februari 2019

Ånyo en Fredag...





Ånyo en Fredag.
Helgen står inför dörren.
Jag har som vanligt inga stora planer.
Det kan eventuellt bli så att vi åker och hälsar på Finaste Pappelino men det är inte klappat och klart.
Maxi skulle höra av sig om det blir av.
Det hade förvisso varit roligt då jag inte så ofta har möjligheten att hälsa på Finaste Pappelino med sambo och det är ju gulligt av den unga familjen att tänka på att ta med mig.
Men som sagt jag får se om det blir denna helg eller om det skjuts upp till annan helg.

Jag har varit väldigt trög nu på morgonen och har haft svårt att ta mig ur sängen.
Jag har en dag då energin verkligen nått botten.
Det finns inte mycket kraft att tala om.
Då är det faktiskt tur att jag bor ensam och kan styra mina dagar helt på egen hand utan att behöva visa hänsyn till någon annan.
Den där huvudvärken ställer till det en del.
Sen jag började med den nya medicinen har jag haft en hopplöst besvärande huvudvärk som inte velat ge sig.
Insättningssymptom säger läkaren.
Men den fortsatte när insättningssymptomen borde ha lagt sig.
Och nu när jag börjat trappa ned på medicinen så är det som om huvudvärken fått ny fart * 1000.
Utsättningssymptom säger kuratorn.
Jag säger ingenting, jag försöker bara överleva så gott det går med denna idiot som står inne i huvudet och hamrar med en slägga.
Det blir väl bättre om några veckor får jag tro.

Ute är det småmulet.
Sisådär -7 grader.
Det kan bli snö senare idag.
Tack den slipper jag gärna.
Men idag ska jag ingenstans.
Jag håller mig hemmavid.
Det är planen.
Jag borde laga middag men får se hur orken ser ut.

Jag vet av vana att denna dag rinner iväg liksom alla andra gjort.
Nu blir det i alla fall en mugg kaffe till.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


torsdag 21 februari 2019

Gårdagen med liten...






Igår promenerade jag inte till byn.
Tyvärr kom jag hemifrån så sent att jag inte hann gå till Hälsocentralen och kolla blodtrycket men nåja så kan det bli.
Kuratorn hade nog tänkt att vi skulle göra annat men hon anpassade sig efter mig igår.
Efter samtalet gick jag ner till Maxi och liten.

Han satt i sin lilla myspöl och hade roligt för sig själv.
Det blev förstås ännu roligare då mormor kom och började busa med honom.
Han sitter jättebra på egen hand nu, även utan stöd mot ryggen.
I den här myspölen gör det inget om han trillar bakåt eller åt sidan.
Han gör sig inte illa.

Så står han ganska stadigt om man ställer honom på golvet vid tv bänken.
Man får givetvis stå bakom men han är stark i benen och har god balans.

På golvet när han ligger så tar han sig fram på ryggen eller så rullar han men igår började det minsann hända saker.
Jag la min mobil på golvet framför mig och med den som morot så lyckades han krypa framlänges.
Lite jobb krävdes det allt men jag såg att snart sitter det och snart kommer han krypa fram på golvet så vi får mer att göra..hihi

Det var superkul att sitta där och få uppleva det live och inte få det hemskickat via snapchat.

Han är helt galen i mobiler och tv-dosor.
Men det kan man ju inte låta honom ha då han äter på allt.
Jag sa till Maxi att jag tror jag har några gamla tv-dosor hemma så han kan få en egen.
Mycket riktigt så hittade jag 4 stycken jag inte använder så snart så får han sin alldeles egna.
Gamla mobiler har jag också ett gäng av.
Ska höra med lillens pappa om någon av dom skulle kunna passa liten.
Jag menar så det inte kan hända något.

Dagen var mycket fin men så är det ju varje gång jag hälsar på.
Jag gav liten mat och så sov han i min famn.
Mormorssängen verkar alltid vara väldigt skön och go att sova i.

Jag kände mig lätt om hjärtat när jag promenerade hemåt.
Det var enligt termometern inte så kallt, -5 grader men det kändes ändå mycket kallare än så.
Kollade mobilen och där stod att det känns som -13 så inte så konstigt.
Men det var väl för att det blåste som det upplevdes så kallt.

Det var skönt att kliva in genom min ytterdörr.
Jag hade en lugn och behaglig kväll innan jag kröp till kojs.

Idag har jag inga planer.
Jag tror det blir att vara hemma och vila.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

onsdag 20 februari 2019

Tankar om föräldraskap...





Idag är det Onsdag.
Det är -5 grader ute och det blåser ganska så friskt.
Jag ska promenera in till byn.
Ska först på Hälsocentralen och kolla blodtrycket.
Efter det har jag samtal hos kuratorn.
Och sen går jag till Maxi för att umgås med henne och liten ängel.

Vad tror ni jag främst ser fram emot?
Maxi och lilla barnbarnet så klart men jag antar att det var vad ni gissade.

Det är som sagt så härligt att följa den lilles utveckling.
Helt otroligt vad mycket som händer från dom föds och framåt.
Om 4 dagar blir han hela 7 månader.
Han är verkligen sin egen lilla person nu.
Stark och duktig.
Jag som träffar honom varje vecka märker nya saker hela tiden.
Jaså, kan han göra det nu, det gjorde han inte förra veckan.
Ni förstår.
Det är så roligt att få göra om resan igen med småbarn men på håll och utan ansvar mer än vara en busig och rolig mormor.
Slippa 24-7 jobbet och bara njuta fullt ut av att umgås med den lille.

Jag tycker att föräldrarna gör ett fantastiskt jobb med den lille.
Min dotter är en underbar mamma och det säger jag ofta till henne och ser att det gör henne glad.
Jag ifrågasätter aldrig deras sätt att sköta liten och jag ger inga råd om det inte bes om det.
Jag vet att dom är experter på sitt barn och dom visar det hela tiden.

Själv hade jag både en svärmor och en mamma som var lite för duktig att ge goda icke önskvärda råd eller hade synpunkter på varför jag gjorde si eller så när Maxi var liten baby (dock aldrig min Finaste Pappelino).
Det åts för ofta, jag höll babyn fel när hon skulle rapa, jag borde lägga i en extra skopa pulver i vällingen, skulle hon verkligen ligga på golvet när det kändes så kyligt, varför sov hon inte på dagen, jag kunde väl inte ge henne en bit hårdbröd att suga på osv.
Jag gillade aldrig det, för det sas inte på ett så trevligt sätt alltid.
Lite småhuggande på något vis.
Jag antar att det egentligen inte var så illa menat men..inte så roligt att hela tiden få höra att jag borde göra på ett annat sätt och med tanke på alla hormoner som dansar jigg i kroppen är man ju något känsligare än vanligt också.
Men jag var expert på min dotter precis som min dotter är på sin son.
Så därför har jag inte en massa negativa synpunkter på hennes mammaroll, hon klarar den utmärkt bra..
Man vill ju som mamma och pappa känna att man gör ett bra jobb med sin baby, eller hur?
Och sånt borde uppmuntras på alla sätt och vis.
Tycker jag i alla fall!

Det lustiga med barnens farmor var som sagt att hon var duktig på att uttrycka sig klumpigt om mitt föräldraskap när jag hade barnen små.
Jag fick sällan eller aldrig höra att jag gjorde något bra eller var en bra mamma.
När andra i familjen fick barn så lät det minsann helt annorlunda.
Jodå då hade hon klagomål hur dom betedde sig som föräldrar och nämnde mig i tid och otid inför dom för jag hade varit en så otroligt underbart duktig mamma.
Ja jisses...blir det någonsin rätt för någon.

Nä nu ska jag dricka en kopp kaffe till och sen är det tid för att göra mig i ordning inför trippen till byn.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!



tisdag 19 februari 2019

Kaffe utan mjölk och att hyra...





Idag är det Tisdag...
Dag 19.
I månaden Februari.
Jag vet inte vad ni tycker men Februari har gått fort detta år.
Oj så dagarna susar iväg.
Det känns som om jag inte hinner med.

Jag dricker för ovanlighetens skull mitt kaffe svart.
Jag har nämligen ingen mjölk i kylskåpet.
Den tog slut igår em.
Så jag borde ta mig i väg i dag för att köpa mjölk.
Får se hur jag orkar med det.
Tur är att jag kan dricka kaffet svart även om jag tycker att det är mycket godare och mer njutbart med en skvätt mjölk i.

Ute har det blivit minusgrader igen efter några vackra mycket milda dagar.
Just nu är det -6.
När jag tittar ut ser jag att det är ordentligt sandat på vägen, dock inte på vår uppfart.
Min hyresvärd och sand hör inte ihop.
Han sandar ytterst snålt under vintern och ibland är det rena isgatan ner till postlådan.
Jag vet inte varför han sandar så dåligt men det har alltid varit så.
Där ute har jag ramlat många gånger, dock aldrig brutit något.

Han är dock en bra hyresvärd.
Det kan ju vara lite si och så när man hyr privat och bor i samma hus som i mitt fall.
Genom åren har det inte förekommit särskilt många klagomål.
Några enstaka som när Maxi var i förpuberteten och hade en viss förkärlek för att drämma igen dörren till sitt rum, en kväll när jag och barnen firade min födelsedag och var kanske ovanligt ystra för att vara den tidpunkten på kvällen och en gång då min x-make hade haft ett synnerligen otrevligt utbrott.
Då fick jag erbjudandet att ringa på deras dörr och sova på soffan.

Å givetvis måste jag ju trivas att bo såhär förstås när jag tänker på att vi flyttade in i slutet av November 1999.
Mini var bara strax över 3 månader då.
I November blir det alltså 20 år på ett och samma ställe.
Bra jobbat Millan.
Åren mellan jag flyttade hemifrån till vi flyttade in här blev det 11 flyttar så jag sa när vi bonat in oss här att nu flyttar jag aldrig mer.
Och det har jag hållit.

Det jag får ta med lägenheten är att den är ganska sliten, inte toppmodern men å andra sidan har hyran stått still de senaste 16 åren så jag klagar då inte för jag vill inte ha höjd hyra.
Om jag hade bott inom allmännyttan så hade jag med all säkerhet betalat 5-6 tusen mer i hyra.

Maxi och familj söker fortfarande nytt boende.
Det har tyvärr inte dykt upp något intressant ännu.
Jag håller fortfarande tummarna att det blir med gångavstånd från mig.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!





måndag 18 februari 2019

Mormors fina sal...





Idag är det Måndag igen, ja ni ser alltid Måndag.

Dagens foto består av en ljuslampett eller om det kanske kallas för vägglampett.
Jag har två stycken på var sin sida av en tavla.
Dessa lampetter ärvde jag efter min mormor så dom har vid det här laget hängt länge hos mig (mormor gick bort 2001).

Hos min mormor hängde dom i salen, deras finaste rum.
Det rum vi aldrig fick vara i om det inte var jul eller påsk.
I salen hade mormor vackra möbler och vackra små porslinsfigurer i bokhyllan.
På en vägg hängde ett underbart bröllopsfotografi på mormor och morfar.
Det var svartvitt men målat, ni vet som man gjorde förr i tiden.
Jag tyckte att det var så otroligt fint och kunde stå långa stunder och bara titta på fotot.
På ett litet bord låg den stora familjebibeln där mormor förde in saker som hände i familjen.
Den fick jag inte bläddra i förrän efter att hon gått bort.

Vi fick aldrig röra något när vi var inne i salen.
Hon var så rädd om allt och ville inte att vi skulle ta sönder något.
Det var som ett museum, se men inte röra.

Å så levde dom.
Det var likadant när hennes egna barn växte upp.
I salen befann man sig bara vid särskilt högtidliga tillfällen.
Se men inte röra vara mormors paroll.
Å med oss barnbarn gjordes det likadant.

Jag frågade mormor en gång varför dom hade ett rum som ingen fick vara i?
Hon sa bara att det fina rummet var hon särskilt rädd om.
Det var det bästa rummet hon hade.

Jag har själv ingen sal, jag har ett vardagsrum.
Och det har dagligen använts.
Mina barn har vuxit upp där.
Jag har en del prydnadssaker i bokhyllan och lite överallt.
Dom har lärt sig att inte ta sönder något.
Jag har fått övervaka en del men det har fungerat.
Å det är inte särskilt många saker som gått sönder genom åren.

Jag är av åsikten att man fostrar barn så att dom kan vara och bete sig i möblerade rum.
Det började jag med tidigt.
Jag gjorde lika med andra barn som varit här.
Följer med och visar men säger att du får inte hålla i den själv.
Och det har inte heller varit några problem.

Min brorsdotter ville alltid att jag skulle följa med in till vardagsrummet när hon var mindre och titta och berätta om trollen för henne.
Hon var helt betagen i mina historier.
Ibland fick hon sitta och hålla i trollet jag berättade om, ibland fick hon nöja sig med att titta men inte en endaste gång gick hon in i vardagsrummet och plockade ner ett troll på egen hand.
Jag skulle alltid vara med.

Mitt vardagsrum har alltså alltid använts trots att jag har en massa saker som skulle kunna gå sönder om små barnhänder hanterar dem.
Men jag som vuxen får se till att det inte händer, vara med, kolla och engagera mig.


Tänk att ha ett så fint rum som mormors sal som ingen använde.
Det rummet bara städades så att det skulle vara extra fint vid särskilda tillfällen.

Är det fler än jag som varit med om liknande?

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


söndag 17 februari 2019

Lite ostfusk...





För några veckor sedan var jag på Coop.
Där hade dom som jag trodde i alla fall smördeg på kort datum för billig peng så jag köpte för att lägga i frysen.
När jag väl kom hem så såg jag att det inte alls var smördeg utan pajdeg.
Jag har aldrig tidigare köpt färdig pajdeg, den brukar jag göra själv.

Nåväl, den fick ligga kvar i frysen tills igår då jag tänkte att jag skulle anstränga mig och laga till en något godare middag än vanligt.
Jag tog fram pajdegen.
Så hade jag en låda med en lite tjockare köttfärssås.

När allt var tinat lade jag ihop det i pajformen.
Jisses så enkel pajdegen var att arbeta med.
Bara att lägga över pajformen och trycka till kanterna.
Jag la på köttfärssåsen och så skivade jag lök.
På det en äggstanning.
Å så kollade jag frysen och där låg en bit Castello creamy white.
Sån där ost som är totalförbjudet för mig att äta just nu.
Jag tog loss en del av den och hackade i bitar som jag strösslade över pajen.

Den tog ca 30 minuter i ugnen att bli färdig.
Å du min skapare så god den blev.
Allt blev perfekt och pajdegen var härligt krispig.
Enkelt var det också då allt var klart sen innan och jag bara behövde bygga ihop den.

Men det är ju den där osten då som kanske inte är så bra för mig då den står uppskriven på förbjudet-listan.
Men jag tog inte särskilt stor bit och jag kunde bara inte låta bli.
Det känns som om jag fuskade när jag la i av osten som jag inte får äta.
Men den gjorde mycket av smaken.

Jag längtar tills medicinen är nedtrappad och de 2 veckorna efteråt har gått så att jag inte längre måste vara så himla noga med maten.
Jag längtar tills jag slipper känna rädsla för vad som kan hända om jag stoppar fel mat i munnen.
Jag kommer aldrig mer gå med på en medicin som kräver så här krångliga uppoffringar från min sida.
Det var första och sista gången.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

lördag 16 februari 2019

Minnet av en bror...





Idag är det Lördag och mitt i helgen.
Klockan är ännu inte så mycket så jag har hela långa dagen framför mig.
Några särskilda planer har jag dock inte.
Jag gör som jag brukar, jag tar dagen som den kommer.

I natt har jag drömt om min lillebror som finns i himlen.
Dagens foto på ängeln får illustrera honom.
Det var en fin dröm och vi gick längs en väg och pratade.
Sådär som vi så ofta gjorde då han levde.
Det finns dagar då jag saknar honom enormt mycket även om det nu är länge sedan han gick bort.
14 år blir det i sommar, det är länge sedan.
Jag önskar att han levde och fick se mina barn som stora, se mitt lilla barnbarn, bjuda honom på middag och fortsätta våra samtal.
Han är den bror jag var närmast.
Vissa perioder bodde han hos mig då livet var för tufft för honom.
Det känns som om jag var mer mamma åt honom än hon som var det.

Han hade stundtals ett hårt liv.
Han blev utkastad hemifrån (bodde hos vår mor) så sociala och skolan hjälpte honom med en liten lägenhet.
Relationen med vår mor blev aldrig bra efter den händelsen.
Vissa perioder hamnade han i fel sällskap och gjorde en massa dumheter.
Somliga perioder skötte han sig.
Till slut så flyttade han till min by med hjälp av Finaste Pappelino.
Då vände livet för honom och det mesta gick åt rätt håll.
Han hade flickvän ett tag och hade fått tag på en liten etta han trivdes i.
Han var hos mig väldigt ofta och älskade mina små tjejer.

Men något hände och det gick utför igen.
Och det slutade med att han hittades död en Söndagskväll i sitt badrum.
Dödsorsaken var dålig hembränt.
Hans kropp klarade inte av den.
Dagen efter hittades den andra killen som var med på festen, även han död.

Han blev bara 32 år.
Alldeles för ung för att dö.
Det var en sorglig tid efter hans bortgång.
Jag hjälpte till att tömma lägenheten och annat som behövdes göras.
Jag skötte mina egna barn och min make.
Men inom mig var jag som död.
Jag tappade minnet totalt.
Allt var bara en endaste svart sörja runt omkring mig.
Jag slutade skriva dagbok, det fanns inga ord längre inom mig.
Det tog ett helt åt innan jag började fungera någorlunda normalt igen.
Det var ett sorgligt år och än idag minns jag inte mycket från det året.
Det är som bortblåst ur mitt liv.
Jag minns bara den svarta sörjan som omgav mig.

Tiden läker alla sår sägs det och det finns något som är sant i det men jag skulle hellre säga att med tiden så integrerar man sorgen i livet och kan fortsätta leva som förut.

Ibland kommer han till mig i mina drömmar.
Som i natt.
Jag är glad för att han gör det.
Glömma honom kommer jag aldrig att göra.
Hur gammal jag än må bli.
Han var min yngsta bror och är fortfarande det, fast han inte längre vandrar med mig längs vägen jag går.

Nu ska jag koka en kanna kaffe och njuta av den första muggen för dagen.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!







fredag 15 februari 2019

Min Alla hjärtans dag...





Titta vad jag fick igår på Alla hjärtans dag av den unga familjen.
En ask merci och en av mina favoriter när det kommer till kakor, pariservåffla med smörkräm mellan.
Jag blev riktigt rörd för jag hade inte förväntat mig något.
Så skickade dottern med pizzabiten hon inte själv orkade äta upp när dom var ute och åt och så fick jag med mig 2 paket kaffe av en helt hygglig sort men som dom inte riktigt tyckte var gott.

Jag hade i alla fall det trevligt med liten.
Han var i och för sig inte på världens bästa humör men han är bara baby och dom har rätt att vara lite kinkig emellanåt.
Det var sen eftermiddag som övergick till kväll och han hade sovit för lite under dagen och jo det märktes.
Mormor hade fullt upp med att hitta på roliga och busiga saker att göra med honom.
Han var dock på ett strålande humör när föräldrarna kom hem.
Då hade jag satt honom i hans matstol och vi lekte tittut.
Matstolen gillar han tydligen skarpt.

Jag hade förberett kvällsflaskan och bytt på honom.
Så när det var dags för hans kvällsflaska så skjutsade pojkvännen hem mig.
Det var ljuvligt skönt att slippa gå.




Han har ju blivit stora killen nu som vill hålla i vällingflaskan själv.
Fotot tog jag precis när jag kom då han skulle äta.
Han har jeansen på sig som han fick av mig i höstas.
Nu har han vuxit in i dom.
Jisses så tuff han är.

Jag hade en fin Alla hjärtans dag, det finns inget att klaga på.
Mina sömntabletter kom igår så jag hämtade ut paketet innan jag gick in till byn.
I natt har jag fått sova.
Så himmelskt ljuvligt skönt har det varit.
Jag har inte vaknat en enda gång under hela natten.
Fler såna nätter och jag kanske blir mer människa.

Nu ska jag dricka kaffe och äta den goda kakan jag fick igår.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!





torsdag 14 februari 2019

Alla hjärtans dag...





Det är nog en hel del som firar Alla hjärtans dag idag.
Kanske myser några par till det med bubbel som på dagens foto.
Själv bubblar jag inte alls, i och med medicinen jag äter så är all form av alkohol bannlyst.
Jag får inte ens ta en alkoholfri öl.
Nu gör det mig ingenting, tycker det är värre och knepigare med maten och dess restriktioner.
Längtar efter en god brie eller varför inte bara en ostskiva på mackan, gärna då på ett surdegsbröd.

Tillbaka till dagen.
Alla hjärtans dag.
Firar ni den?
Själv ska jag tillbringa eftermiddagen och kvällen med liten då föräldrarna ska ut på tu man hand.
Det blir nog så mysigt.

När jag levde i äktenskapet så gav jag alltid min man en ros och så lagade jag till något extra gott till middag.
Han köpte sällan något till mig, tror aldrig jag fick någon liten present av honom på denna dag.
Efter skilsmässan så blev det väl så att jag firade med barnen om dom var hos mig.
Vi brukade köpa geléhjärtan och laga god mat.

Men som singel händer inte så mycket.
Inte bli jag utbjuden på restaurang eller får små söta kort inte..hihi
Det går så bra ändå.
Och idag får jag ju tillbringa tid med världens bästa kille, det är att fira tillräckligt för mig.

Ha en fin Alla hjärtans dag!

Igår väntade jag på ett sms som sa att paketet från Apotea gick att hämta ut men förgäves.
Då antar jag att det kommer idag, förhoppningsvis innan jag ska promenera in till byn och barnvakta.
Jag vill ju så gärna få sova säger hon efter att ha varit vaken hela Februari!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

onsdag 13 februari 2019

Morgonmys...





Den här videosnutten fick jag  i morse av min dotter.
Liten är på mycket gott morgonhumör.
När man får sånt så kan man inte bli annat än glad och varm inom.

Som vanligt har natten varit besvärlig.
Ännu en natt utan sömn att lägga till handlingarna.
Mycket slitsamt må jag tillägga.

Var ut på mejlen och har jag himla tur så får jag paketet med sömntabletterna i eftermiddag eller som senast i morgon.
Nu när jag har haft ett rejält uppehåll på båda sorterna så brukar dom fungera lite bättre de första nätterna.
Så jag hoppas på det givetvis.

Dagen erbjuder sol från en klarblå himmel.
Det är 0 grader så det finns väl inget med vädret det går att klaga på.
Trots att det är vackert och milt så har jag inga planer på någon särskild utetripp idag.
Jag orkar helt enkelt inte.
Har ingen energi alls i kroppen, är bara döslut på.
Får jag sms om paket så går jag givetvis bort och hämtar ut det men bara om det kommer.

I morgon ska jag gå in till byn och vara barnvakt åt liten.
Föräldrarna ska ju fira Alla Hjärtans Dag!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

tisdag 12 februari 2019

Glatt överraskad...





Tack och lov verkar magsjukan ha lagt sig men jag känner mig helt klart nöjd över natten jag låg över toaletten.
Mer än så känner jag att jag inte behöver.

I går eftermiddag så ringde min mobil.
Det var ett sånt där dolt nummer.
Jag gillar inte att svara då jag inte vet vem det är.
Men jag svarade i alla fall och det är jag glad över.
Det var nämligen min läkare.

Vi pratade genom medicinen och mitt mående pga den.
Alla biverkningar.
Hur jag bara mår sämre och sämre.
Suicidtankar osv.

Hon sa att jag genast skulle börja trappa ner medicinen.
Hon sa att jag verkligen provat och när den nu inte fungerar utan får mig att må sämre än någonsin så ska jag inte fortsätta med den.
Jag vet inte om ni förstår vilken lättnadens suck jag drog.
Det tar tre veckor att trappa ut den, sen har jag ytterligare två veckor då jag måste följa kostrestriktionerna och efter det kan jag äta som vanligt igen och förhoppningsvis mår jag inte så dåligt som nu.
Vi ska ju ses i slutet av Februari för utvärdering och se över nästa steg, jag får se vad som händer då.
Förhoppningsvis har hon ingen mer medicin i bakfickan då hon sagt att detta var den sista vi skulle prova, jag hoppas verkligen det då jag inte orkar äta mediciner jag mår så dåligt av.

Så skrev hon ut sömntabletter.
Som jag skrivit tidigare så har det varit stört omöjligt att få ut den ena sorten av mina sömntabletter a 30 stycken.
Ett av apoteken i stan började sälja ur en ask med 100 stycken men tog betalt för en karta om 10 stycken.
Jag vägrar att betala 50 spänn för 10 stycken då jag normalt betalar 50 spänn för 30 stycken.
Min ekonomi håller inte för det.
Nu skrev läkaren ut ett recept på en ask med 100 stycken då det är det enda som går att få tag på just för tillfället.
Gissa vad den kostar?
73 kronor, lite skillnad mot för överpriset dom tagit för en karta på 10 stycken.
Nu hoppas jag att Apotea levererar snabbt, medicinen går ur kroppen och jag får börja sova bättre igen.

Det är sol idag, bara det liksom...

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


måndag 11 februari 2019

Ibland har jag tur som en tokig...





Ja är det inte det ena så är det något annat.
Jag har som vanligt inte sovit inatt, inget ovanligt med det egentligen.
Det ovanliga var väl mer att jag låg över toaletten och spydde stor del av natten.
Magsjuka, hm, sånt kan man vara utan.

Jag känner mig väldigt mör just nu kan jag tillägga.
Inte så pigg och fräsch direkt.
Valde vackra rosor att lägga som dagens bild.
Känns mer uppmuntrande än en bild på toaletten, eller hur?

Jag har ringt och avbokat samtalet hos kuratorn som jag skulle ha i morgon.
Det känns dumt och dra dit smitta.
Kuratorn lät väldigt tacksam, hon var nog inte så intresserad av att bli magsjuk.
Vi bokade in en tid till nästa vecka i stället.

Så har jag även bokat om tiden för mammografi som jag skulle ha på Torsdag.
Inte för magsjukan, då är jag inte smittsam längre men det passar sig inte.
Maxi frågade i Lördags om jag kunde sitta barnvakt på Torsdag då dom ska gå ut och äta och göra något mysigt på Alla Hjärtans Dag.
Jag sa givetvis ja.
Och jag orkar inte gå in till byn två gånger då mammografin var på förmiddagen och barnvaktandet på em/kvällen.
Någon måtta får det vara tycker jag.

Det var inga problem att boka om tiden för mammografin så jag har en ny tid i Mars.
Vill/bör ju inte gärna missa att göra den undersökningen.

Nåväl, dagens plan är återhämtning.
Jag har inte kräkts på tre timmar nu så förhoppningsvis är det över för denna gång.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


söndag 10 februari 2019

Myslördag med liten...





Den unga familjen hälsade på igår.
Lite oväntat men dock väldigt trevligt.
Jag fick lite brått innan, fram med dammsugaren och så.
Försökte leta fram lite babyleksaker men har ingen aning om vart de kan finnas.
Hittade några bilar och pekböcker.

Bilarna gillade han nog lika mycket som pekböckerna.
Jag tror de var lika goda att smaka på.

Liten började vara trött och föräldrarna hade några ärenden på olika affärer så jag erbjöd mig att sova ner honom så kunde dom göra sitt i lugn och ro och liten slapp följa med in och ut i alla affärer.

Vi satte oss i chillrummet.
Han var nog lite övertrött för aningen kinkig var han en kort stund och vips så sov han.
Ända tills hans föräldrar kom för att hämta honom.
Och jag tycker som vanligt att det är så mysigt att ha honom sovandes i famnen så jag iddes inte ens tänka på att lägga ner honom själv.
Mormor behöver sitt babymys.

Idag är det Söndag.
Ännu en natt utan sömn.
Detta börjar vara löjligt nu.
Men jag tar dagen som den kommer.
Det som sker, det sker.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!



lördag 9 februari 2019

Mötet då...





Jag kom lite tidigt som vanligt.
Under promenaden hann jag ångra mig miljoner gånger men det var bara att traska vidare.
Ingen långtradare stod där när jag kom dit så jag fick vänta.
Vädret var sådär, först snö och sen aningen regnblandat.

Prick på klockslaget kom han körande och jag måste säga att han imponerade stort när han manövrerade långtradaren med enorm skicklighet.
Först kände han inte igen mig, han minns foton av mig som mörkhårig och det är jag ju inte idag.
Jag kände igen honom efter foton men däremot såg han kortare ut än på bild.
Han gav mig en kram och sen hängde jag på när han lossade lasten.
Det tog 1 1/2 timme och vi hann prata ganska så ordentligt mycket samtidigt som han jobbade.

När han äntligen var klar så kramade han om mig igen och sa att det varit jättetrevligt att ses men tyvärr hann han inte med någon fika för han hade två ställen till att lossa på och ett tight schema plus att han skulle köra ner till Dalarna.
Jag var helt nöjd så mig gjorde det inget att vi inte fikade.

Så traskade jag hemåt.
Kände mig gruvligt trött.
Det tar på en eremit att vara social.

Ångrar jag att jag gick dit och träffade honom?
Nej faktiskt inte, det var mycket trevligt och nu har jag hela personen jag brukar prata i telefon med ibland.

När jag kom hem så däckade jag i sängen efter att jag ringt äldsta dottern för att berätta hur det var.
Tro det eller ej, jag somnade och sov 1 1/2 timme.

Å det får jag givetvis lida för i natt för inte har jag fått sova en blund alls.
Men vem behöver sova liksom?

Jag klarade av utmaningen i alla fall men nu dröjer det innan jag ger mig ut för att vara social igen.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!